Syftet med denna studie är att undersöka på vilket sätt migrationsrättens uppdrag att reglera invandring genom dombeslut förhåller sig till barnets bästa/barns mänskliga rättigheter. Därtill har barnets psykologiska påverkan av migrationsprocessen även undersökts. Detta genom en dokumentanalys i form av en kvalitativ innehållsanalys av domar och två reportageböcker. En rättssociologisk utgångspunkt har använts i studien och har innefattat både en innehållsanalys av materialet samt tolkning av lagtext. De teoretiska utgångspunkterna i arbetet har varit Cullbergs kristeori och medborgarskapsteorier. I resultatet presenteras de koder och teman som identifierats i innehållsanalysen av materialet. Koderna tid och kultur tematiseras som anpassning, rädsla tematiseras som skyddsskäl och vårdbehov tematiseras som exkludering. I analysen kopplas sedan resultatet samman från både domarna samt reportagen och det analyseras vidare. Det förs även en diskussion om metoden och teorierna i koppling till resultatet. Avslutningsvis poängteras studiens värde och implikationer för vidare forskning samt praktik. Studien visar på att barnets bästa i många fall blir sekundärt och att barn far illa i migrationsprocessen. Dessutom visar resultatet på vilka konsekvenser detta kan ha för barnet. Diskrepansen i Migrationsdomstolens uppdrag, barnets sårbarhet samt de negativa konsekvenserna av migrationsprocessen har synliggjorts i denna studie.