Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskap om musikpedagogiskt arbete i förskolan. Specifikt fokus riktas mot förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling. Studiens frågeställningar är:   Hur beskriver förskollärarna sina musikpedagogiska metoder, specifikt i relation till barns andraspråksutveckling?   Vilka fördelar och svårigheter beskriver förskollärarna med att använda musik som pedagogiskt redskap i flerspråkiga barngrupper?   Genom semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare, som arbetar i barngrupper med hög andel flerspråkiga barn, har resultatet visat att förskollärarna arbetar dagligen med musik på olika sätt, exempelvis musiksamlingar och projekt. Förskollärarna är överens om att musikpedagogik har positiva effekter på barns språkutveckling samt är ett stöd i andraspråksutvecklingen. Musikens melodier och rytmer gör det roligare för barnen att möta det nya språket och genom konkreta material stimulerar förskollärarna barnens språkförståelse. Förskollärarna lyfter framförallt sång, vilket beskrivs som ett redskap för att utveckla ordförråd, ordförståelse och uttal.    De är även överens om att musikpedagogiska aktiviteter skapar gemenskap, glädje och trygghet i en flerspråkig barngrupp. Det musikpedagogiska arbetet väcker barnens lust att lära och är ett tillfälle för barnen att mötas och kommunicera, oavsett modersmål. De svårigheter som framträder i resultatet berör förskollärarens didaktiska och pedagogiska förmåga, genom att förskollärarens engagemang, kunskap och tålamod lyfts som viktiga egenskaper i det musikpedagogiska arbetet.

No description available.

I fritidsverksamheten finns barn som alla är unika individer och alla har rätt att bemötas utifrån sina egna förutsättningar. I studien har fokus riktats mot de barn som ”inte syns”, det vill säga inte utmärker sig i olika sammanhang och som sällan tar egna initiativ. I den här studien kommer de att benämnas osynliga barn. Syftet med studien var att öka kunskapen om hur fritidslärare arbetar för att göra de osynliga barnen synliga och delaktiga i verksamheten. Studiens empiri redovisas genom en kvalitativ metodansats där semistrukturerade intervjuer låg till grund. Intervjuerna transkriberades och analyserades genom meningskoncentrering och kodning, vilket ledde till att olika teman framträdde.Två teoretiska perspektiv, det relationella- och systemperspektivet har tillämpats i analysarbetet. Studien slutsatser är att det finns många vägar till att skapa en verksamhet som öppnar upp så att alla barn kan känna sig synliga och delaktiga, men att det är ett viktigt och medvetet arbete när det gäller relationsskapande från fritidslärarna. Stora barngrupper och barn med utagerande beteende kan ses som ett hinder för ett fritidshem där alla känner sig sedda och delaktiga i verksamheten, men forskning visar att det även kan bero på fritidslärarens inställning.

Syftet med examensarbetet är att bidra till ökad kunskap om varför förskollärare upplever stress i sitt yrke samt hur situationer som skapar stress kan förstås. För att få in så många svar som möjligt samlade vi in data genom en enkät. Enkäten har besvarats av 43 förskollärare i 16 olika län i Sverige. För att nå syftet med studien har vi använt följande frågeställningar: Vilka situationer skapar stress i det dagliga arbetet enligt förskollärare? Hur kan dessa stresskällor förstås? Enkäten som skapats i MS (Microsoft) forms har där gett oss olika diagram över svaren. Resultatet analyseras på två olika sätt. Ena forskningsfrågan analyseras genom en tematisk analys och andra frågan analyseras genom Bronfenbrenners systemteori. Resultatet visar oss att förskollärarna upplever stress på arbetet och att den största anledningen till den upplevda stressen är stora barngrupper följt av administrativa arbetsuppgifter, barn i behov av särskilt stöd, höga ljudnivåer, resursbrist och konflikter. Med hjälp av Bronfenbrenners systemteori har vi förstått dessa stresskällor utifrån olika system. Slutsatser som vi kan dra är att barngrupperna ser ut som de gör eftersom Skolverkets (2017) allmänna råd inte har bestämda riktmärken kring antalet barn i barngrupperna vilket underlättar för kommunernas beslut om ökade storlekar på barngrupperna. En annan slutsats som vi kan dra av studien kopplat till forskning som vi tagit del av är att mycket går att knyta till storleken på barngruppen.

Denna uppsats är en diskursanalys av berättelser från förskolepersonal som publicerats på www.forskoleupproret.weebly.com under hashtagen #pressatläge. I uppsatsen undersöks diskursen om stora barngrupper, samt de återkommande problematiska aspekter som uttrycks i berättelserna om stora barngrupper. I uppsatsen har en kombination av en kvalitativ och kvantitativ metod använts. Att kombinera dessa två metoder har medfört att vi genom den kvalitativa metoden kunnat studera språket och de symboliska innebörderna, samtidigt som vi genom kvantitativa metoden kunnat se vilka återkommande tema det finns i texterna samt vilka uttryck som varit dominerande i talet om stora barngrupper. Vid analys av materialet så har vi använt oss av Foucaults diskursanalytiska ansats, som även lett oss in på maktbegreppet och de olika subjektspositioner som blir synliga i berättelserna. Resultatet av vår studie visar att diskursen om stora barngrupper i förskolan skapas, upprätthålls och reproduceras genom talet om de problematiska aspekter som kopplas till stora barngrupper i berättelserna. I materialet framkommer ett återkommande tema om en ond cirkel som satts igång genom att barnantalet ständigt ökar samtidigt som personalantalet minskar. Resultatet visar även att pedagogerna i berättelserna positionerar sig själva som otillräckliga och oförmögna att förändra rådande situation. I flera av berättelserna positioneras barn i behov av särskilt stöd som (mer) resurskrävande, tidskrävande, barn som tar uppmärksamhet och att de är de andra barnen som blir lidande.

Denna uppsats syftar till att undersöka förskollärarens utmaningar i vardagen och hur de hanterar dessa för att skapa en tillfredsställande arbetssituation. Vi har valt att anta förskollärares perspektiv och genomfört en kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer av fem förskollärare. Det empiriska materialet har transkriberats och använts för att göra en innehållsanalys där utdrag från intervjuerna presenteras i analysen. I analysen utgår vi från samhällsforskaren Thomas Brantes definitioner av professionsteorin och analyserar empirin utifrån begrepp som utbildning, kompetens, autonomi, förtroende och utbytbarhet. Resultatet visar att förskollärare trivs med olika aspekter av sitt arbete trots utmaningar. Förskollärarna upplever arbetsrelaterad stress och har olika sätt att bemöta och hantera stressen på. Bristen av vikarier togs upp som ett stressmoment och vi kunde dra slutsatsen att personlig lämplighet vägde tyngre än utbildning då vikarier framförallt har ett omvårdnadsuppdrag. Alla involverade i studien lyfte kollegor och ett fungerande arbetslag som en viktig orsak till trivsel på arbetsplatsen och därmed att förskollärare inom professionen endast delvis är utbytbara.

Syftet är att få en insikt hur det är att arbeta med barn i av särskilt stöd ur ett pedagogiskt perspektiv. Detta för att skapa större kunskap och förståelse inom ämnet för oss som blivande pedagoger. Frågeställningar-Hur ser pedagoger respektive specialpedagoger på barn i behov av särskilt stöd?-Vad är viktigt i mötet och relationer med barn i behov av särskilt stöd enligt pedagoger och specialpedagoger? -Hur kan pedagoger arbeta med och för barn med behov av särskilt stöd? Kvalitativ metod i form av enkäter och intervjuer.Vi kom fram till i vår undersökning att barn i behov av särskilt stöd finns mer eller mindre överallt inom förskolan. Antalet barn som har svårigheter har ökat med åren och det är idag vanligt att de inte har någon diagnos. Behoven hos dem kan därför se olika ut, men alla pedagoger i undersökningen är överrens om att en god relation är viktig i mötet med dessa barn.En god relation menas med att man som pedagog är engagerad och intresserad av varje enskilt barn.Pedagogerna i undersökningen har ofta mött barn som har koncentrationssvårigheter som anses enligt dem både kan vara bestående eller temporärt. Oavsett om man arbetar med barn som är i behov av särskilt stöd eller inte är det viktigt att våga ställa krav. Vid arbetet med barn i behov av särskilt stöd anser pedagogerna att det uppstår problem då barngrupperna blir större och det blir nedskärningar av personal. De använder sig av resursteam i form av bland annat specialpedagog eller annan experthjälp i så stor utsträckning som möjligt.

Det pedagogiska uppdraget ökar och i takt med detta ökar även barngrupperna, men personal tätheten kvarstår. Förskolepersonalens stress i förskolan är inget som går att förbise. Både äldre och nyare statistik visar attförskolepersonalens stress fortsätter att öka. Vid långvarig stress och utanåterhämtning kan det leda till negativ stress. Negativ stress hosförskolepersonal har en negativ påverkan på förskolans verksamhet, förskolepersonal kan inte uppfylla barns omsorgsbehov och ge dem rätt verktyg till utveckling och lärande. I denna studie undersöks vilka faktorer som har störst påverkan på den negativa stressen hos förskolepersonal samt hur den negativa stressen påverkar förskolans verksamhet. Studien uppmärksammar att stora barngrupper och personaltätheten har en stark koppling till varför mental trötthet, känsla av otillräcklighet och uppgivenhet uppstår hos förskolepersonal. Förskolans verksamhet påverkasnegativt av förskolepersonalens stress då kvaliteten i verksamhetenförsämras.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uttrycker sina funderingar och tankar kring hur barngruppers sammansättning i förskolan påverkar barn i behov av särskilt stöd. Studien bygger på kvalitativ metod och består av fyra intervjuer med verksamma förskollärare. Materialet analyseras utifrån ett specialpedagogiskt och sociokulturellt perspektiv. Centrala begrepp i analysen är inkludering och den proximala utvecklingszonen, vilka understryker förskolans uppdrag att erbjuda goda lärandemiljöer för alla barn oavsett förut-sättningar. Studiens resultat visar att förskollärarna anser att barn i behov av särskilt stöd påverkas negativt av barngruppernas sammansättning. Bland annat framkommer en önskan om mindre barngrupper och högre personaltäthet samt bättre tilldelning av resurser utan krav på diagnos. Detta skulle gynna barn i behov av särskilt stöd eftersom förskollärarna på så vis får bättre förutsättningar att bemöta alla barn. Stressen, bland såväl personal som barn, tros kunna minska vilket ger en bättre arbetsmiljö. Koncentration, ljudvolym och kvalité kan förbättras. Fokus kan flyttas från problem till möjligheter och barnens förmågor kan stärkas.

Detta examensarbete handlar om åldersindelningar i förskolan. Syftet med studien är att undersöka om det skiljer sig något i pedagogers sätt att tänka kring sin verksamhet, sin barngrupp och sin lärandemiljö beroende på om de arbetar med en åldershomogen eller åldersheterogen barngrupp. Även allmänna skillnader och likheter i arbetssätten kommer att belysas.Undersökningens frågeställningar är:- Vilka tankar har pedagogerna kring sin verksamhet, sin barngrupp och sin lärandemiljö, samt vilka för- och nackdelar anser de att arbetssätten för med sig?- Finns det någonting som skiljer de olika arbetssätten åt, och i så fall vad?För att besvara dessa frågor har två förskolor med olika åldersindelningar observerats och pedagoger på förskolornas samtliga avdelningar har intervjuats. Även tidigare forskning inom ämnet har bearbetats. Den teoretiska grunden vilar på det sociokulturella tankesättet att barn lär av varandra.Slutsatsen är att att det finns många likheter gällande hur verksamheterna bedrivs och de få meningsskillnader som pedagogerna i undersökningen har går inte att koppla till den verksamhet de är verksamma i utan bara till dem som person. Vidare visar studien, tillsammans med tidigare forskning, att teorierna kring att barn lär av varandra går att tillämpa inom båda arbetssäten, då de bygger på att ett barn med kunskaper i ett visst område lär ut till ett barn som är novis, och det behöver inte nödvändigtvis betyda att barnet som lär ut är äldre. Studien visar även att en medvetenhet hos pedagogerna kan motarbeta och uppväga de nackdelar som finns inom arbetssätten.