Syftet med detta arbete är att studera vilken bild pedagoger har av barns behov av särskilt stöd, i relation till specialpedagogik i förskolan. Vi vill se hur pedagogerna talar om barns behov och under vilka villkor de behoven uppstår. Vi vill även se hur pedagoger talar om oron kring ett barn samt hur pedagogerna beskriver de resurser och stöd som finns på förskolan.Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex verksamma förskollärare. Materialet vi samlade in bearbetades utifrån en tematisk narrativt analys och ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Pedagogerna talade om olika varierande behov, men de huvudsakliga problemområdena handlade om språkliga och sociala svårigheter. Pedagogernas oro kring ett barn beskrevs som en känsla de fick, vilket medförde att de därefter arbetade utifrån ett specialpedagogiskt tankesätt. När vi gjorde intervjuerna insåg vi att det handlade om så mycket mer än om specialpedagogik. Det kom fram skildringar om förskolan som fenomen, samhällets utveckling och hur barn har påverkats av det.

Språk utgör kommunikation som är en naturlig del av interaktion mellan människor och som består av olika typer av språk till exempel talspråk, kroppsspråk och musik. Kommunikationen börjar redan vid födseln mellan barnet och dess moder genom olika ljud och gester. Så småningom utvecklas det till en allt mer avancerad teknik som kommer att kallas för talspråk. Språket utgör en viktig del i kommunikationen mellan människor men är även ett verktyg för kunskapsinhämtning och formulering av individens tankar och känslor. Hur språket tillägnas och används är av stor vikt samt beror på vilken miljö man befinner sig i. Man kan säga att språket är ett kulturellt medierat verktyg. Under mina år som förskollärare har jag märkt att barn har olika språkkunskaper beroende på i vilken sorts barngrupp på förskolan de befinner sig i. Min iakttagelse utgår från en barngrupp som är ålderrelaterad det vill säga att det i en barngrupp bara finns ettåringar, tvååringar etcetera och en blandad åldergrupp med barn i åldrarna ett till sex år. I den åldersblandade barngruppen kan barn vara väldigt talfärdiga och framåtgående jämfört med barn i samma ålder i den homogena gruppen. Barnen beter sig olika och deras lek och intresse för aktiviteter skiljer sig beroende på typ av barngrupp. Frågan är vad denna skillnad i barns agerande i de olika grupperna beror på. Syftet med denna uppsats är att försöka ge en förståelse för dessa skillnader utifrån det sociokulturella och det kognitiva perspektivet. Avslutningsvis presenteras en slutsats kring den pedagogiska betydelsen av olika konstellationer av barngrupper och dess inverkan på barns språkutveckling.

Det har aldrig gått så många barn i förskolan som nu enligt Skolverket (2014).Syftet med denna studie var att undersöka förskole pedagogers syn på hur stora åldersblandade barngrupper påverkar små barns lärande och utveckling. I arbetet används en kvalitativ metod i form av en enkät med öppna frågor för att försöka ta reda på detta. Enkäten vände sig till pedagoger ute på tre förskolor i Skåne län. Enkätens syfte var att få ta del av pedagogernas syn på de stora åldersblandade barngrupperna de arbetar i. Studien riktar in sig på pedagogernas syn eftersom de är aktiva i verksamheten och dagligen tampas med att skapa en bra verksamhet för barnen och ser hur stora barngrupper påverkar deras arbete. Resultatet analyseras ur sociokulturell teori samt anknytnings teori. I resultatet kan man se att pedagogerna anser att samlärande är något som är både är viktigt och tillfredsställs i åldersblandade barngrupper. De anser att det finns få saker som är positivt med stora barngrupper, förutom att det alltid finns någon som barnen kan leka med. Resultatet visar att pedagogernas syn på kombinationen av åldersblandad och stor barngrupp är negativ för små barns lärande och utveckling. Detta främst ur ett anknytningsperspektiv då pedagogerna känner att det är svårt att tillgodose alla barns behov och ge dem den trygghet som dem behöver. Slutsatsen blir att pedagogernas syn på hur stora åldersblandade barngrupper påverkar små barns lärande och utveckling är negativ.

Detta arbete handlar om förskollärares uppfattningar av stress och arbetsmiljö i ljuset av de kraftigt ökade sjukskrivningstalen för förskollärare på grund av psykisk ohälsa. Syftet var att få fördjupad kunskap om förskolan som arbetsmiljö, så som den uppfattas av förskollärarna och då särskilt vad förskollärarna uppfattar som stressframkallande respektive vad som förhindrar stress. Arbetet avgränsades av två forskningsfrågor: Vad upplever förskollärare som stressfram-kallande i sitt arbete och på sin arbetsplats? Vad uppfattar förskollärarna kan minska den upplevda stressen?För att få fram svar på våra forskningsfrågor användes kvalitativa intervjuer av sex förskollärare i Malmö. För att analysera vårt resultat valde vi teorier som behandlar dels det psykosociala perspektivet och dels krav och kontroll perspektivet. Resultatet av arbetet visade att förskollärare upplever stress med olika situationer och många av de situationer som omnämndes av de intervjuade var överensstämmande med varandra. Studien visade även att förskollärarna utvecklade olika strategier för att motverka stress och för att kunna släppa den efter en arbetsdag. Studien påvisade även att det inte är de stora barngrupperna i sig, som är förskollärares mest stressande faktor, utan att det är stora barngrupper tillsammans med höga krav, som gör det stressande. Förskollärarna var här överens om att detta gör att många sjukskriver sig. Även bristen på personal utgör en påtaglig stressfaktor. Viktiga faktorer för att förhindra och/eller minska den påtalade stressen utgör ett bra arbetslag, en förstående chef och organisatoriska åtgärder som att dela in barngrupperna i mindre grupper. De intervjuade förskollärarna framhåller alla, mer eller mindre, att detta var olika sätt att minska stressen på.

Abstrakt Genom en erfarenhet inom barnomsorg har vi observerat och ökad diskussion bland pedagoger om stressrelaterade långtidssjukskrivningar. Detta fenomen kan härledas till olika faktorer såsom stora barngrupper, brist på personliga, krav som ställs på individer och därmed sammanhängande samvetsstressen. Mot bakgrund av detta beslut vi att fördjupa oss i ämnet för att analysera vilka specifika faktorer som bidrar till denna utveckling.  Studiens primära mål är att systematiskt granska och belysa förskollärares subjektiva upplevelser av stress inom förskolemiljön samt identifiera strukturella faktorer som bidrar till denna stressupplevelse.  I vår forskning kommer vi att integrera och analysera tidigare studier från både nationella och internationella sammanhang för att jämföra forskningen från olika länder. Vår teoretiska grund hämtar vi från ramfaktorsteorin, vilken vi använder för att fördjupa oss i vår undersökning genom att identifiera och analysera olika ramfaktorer. Forskningsmetoden vi valt är en kvalitativ karaktär, och genom användning av intervjuer som vi efter att erhålla insikter och resultat som relaterar till förskollärares upplevelser av stress. Nyckelord: Stress, ramfaktorer, personalbrist, stora barngrupper, krav, tid

This qualitative study is based on interviews with ten preschool teachers. The theoretical viewpoint is based on social constructivism. It means that we all become in interaction with others. Meaning that we all are depended of each other to be able to construct ourselves as individuals. The intention was to analyze how ten preschool teachers from five different cities in Sweden describes their experience, of being a part of a large work team. We also wanted to see if there were any underlying ideas and constructions about children in the choice of organizing themselves as a large work team. The main questions in this study were: How do the preschool teachers describe the organization and structure in a large work team? What are the preschool teachers perceptions of their existence in a large work team through a preschool teachers point of view? How do the preschool teachers perceive the children´s experience in a large work team through the children´s point of view? What aware and unaware ideas about children and their abilities can we see through the preschool teachers statements? This study has shown several positive aspects as well as negative through the children´s and the preschool teachers point of view. The positive aspects is that children gets more influence and the preschools can become more flexible. The negative aspects is that everything depends on how the organization works. The organization requires a persistent structure to make everything work. The structure of a large work team is build on the idea of children as competent and independent. The result of the study also points out that the preschool teachers have different ideas about children and their abilities. They see them as dependent and fragile as well as independent and competent. The preschool teachers perspective on children effects how they treat them and they transfer unaware expectations on to the children. Our conclusion is that the idea and vision works well in reality if the preschool teachers have been involved and motivated through the whole process. The foundation must be solid enough to hold up an organization of this size otherwise it can lead to great chaos.

Det blir allt vanligare med stora barngrupper i förskolan och personaltätheten är ofta låg i relation till barngruppens storlek. Detta leder till att pedagoger i förskolan, upplever frustration när det gäller att uppnå förskolans uppdrag som innefattar att tillgodose varje barns behov för att främja deras utveckling. Syftet med vår studie är att belysa pedagogers utsagor, inklusive resonemang, om arbetssätt och organisation av verksamheten gällande individualisering av barns språkutveckling i förskolans stora barngrupper. Studien bygger på sex kvalitativa forskningsintervjuer med pedagoger som arbetar eller har arbetat med barn i åldern 3-5 år. Resultatet av vår studie visar att ett arbetssätt för att se den enskilda individen är att dela in den stora gruppen i mindre grupper. Ett annat arbetssätt är att i vardagssituationer möta barnen i samspel och dialog på den nivå de befinner sig. Den stora barngruppen kan hindra barnens språkutveckling på olika sätt som när det gäller barnens talutrymme och möjlighet till enskild tid med pedagogerna. Dokumentation och kartläggning hjälper pedagogerna att följa barnens individuella språkutveckling och att organisera verksamheten. Det är inte alltid gruppstorleken som bidrar till att pedagogerna inte kan möta alla barn utan konstellationen av gruppen kan vara minst lika betydelsefull. / Today, pre-schools are often associated with large children’s groups and the personnel are understaffed in relation to the size of the children’s groups. This results in, pedagogues feel frustrated that they do not have the time (and resources) to provide for every child’s need to support their development, which is one of the commissions of the pre-school. The purpose of our study is to illustrate a pedagogue reasoning on how to work in order to individualise 3- 5-year-old children’s language process in relation to the size of the children’s groups. The study is based on six qualitative interviews with pedagogues who work or have worked with children in the ages of 3 to 5 years old. This method is chosen in order to realise how teachers reflect on and act to notice and distinguish every child and their language process among the rest of the children. The results show that it is often easier to pay attention to every child when they are divided into several smaller groups. Another way is to interact with the child in ordinary situations in their own level of language development. The large group of children can stop their language process when it comes to their speech development and possibility of individual time with the pedagogues. Documentation helps the teachers to organise the way to work and thereby on how to follow every child’s individual language process. Something that can be of importance is that it is not always the size of the group that is the contributory cause for a pedagogue to take notice to every child and its needs but the composition of the group can also be determining.

<p>Det blir allt vanligare med stora barngrupper i förskolan och personaltätheten är ofta låg i</p><p>relation till barngruppens storlek. Detta leder till att pedagoger i förskolan, upplever</p><p>frustration när det gäller att uppnå förskolans uppdrag som innefattar att tillgodose varje</p><p>barns behov för att främja deras utveckling. Syftet med vår studie är att belysa</p><p>pedagogers utsagor, inklusive resonemang, om arbetssätt och organisation av</p><p>verksamheten gällande individualisering av barns språkutveckling i förskolans stora</p><p>barngrupper. Studien bygger på sex kvalitativa forskningsintervjuer med pedagoger som</p><p>arbetar eller har arbetat med barn i åldern 3-5 år. Resultatet av vår studie visar att ett</p><p>arbetssätt för att se den enskilda individen är att dela in den stora gruppen i mindre</p><p>grupper. Ett annat arbetssätt är att i vardagssituationer möta barnen i samspel och dialog</p><p>på den nivå de befinner sig. Den stora barngruppen kan hindra barnens språkutveckling</p><p>på olika sätt som när det gäller barnens talutrymme och möjlighet till enskild tid med</p><p>pedagogerna. Dokumentation och kartläggning hjälper pedagogerna att följa barnens</p><p>individuella språkutveckling och att organisera verksamheten. Det är inte alltid</p><p>gruppstorleken som bidrar till att pedagogerna inte kan möta alla barn utan</p><p>konstellationen av gruppen kan vara minst lika betydelsefull.</p> / <p>Today, pre-schools are often associated with large children’s groups and the</p><p>personnel are understaffed in relation to the size of the children’s groups. This</p><p>results in, pedagogues feel frustrated that they do not have the time (and</p><p>resources) to provide for every child’s need to support their development,</p><p>which is one of the commissions of the pre-school. The purpose of our study is</p><p>to illustrate a pedagogue reasoning on how to work in order to individualise 3-</p><p>5-year-old children’s language process in relation to the size of the children’s</p><p>groups. The study is based on six qualitative interviews with pedagogues who</p><p>work or have worked with children in the ages of 3 to 5 years old. This method</p><p>is chosen in order to realise how teachers reflect on and act to notice and</p><p>distinguish every child and their language process among the rest of the</p><p>children. The results show that it is often easier to pay attention to every child</p><p>when they are divided into several smaller groups. Another way is to interact</p><p>with the child in ordinary situations in their own level of language</p><p>development. The large group of children can stop their language process when</p><p>it comes to their speech development and possibility of individual time with the</p><p>pedagogues. Documentation helps the teachers to organise the way to work and</p><p>thereby on how to follow every child’s individual language process. Something</p><p>that can be of importance is that it is not always the size of the group that is the</p><p>contributory cause for a pedagogue to take notice to every child and its needs</p><p>but the composition of the group can also be determining.</p>

I denna uppsats undersöks fenomenet kollektivt lärande kopplat till utmaningar och strategier i stora barngrupper på förskolan. Enligt tidigare forskning framgår det ett dåligt samspel mellan förskolepersonal och barn till följd av utmaningar och svårigheter med stora barngrupper. Dessa utmaningar är exempelvis tidsbrist, då förskolepersonalen inte alltid hinner genomföra planerade aktiviteter och svårigheter som att arbeta utifrån läroplanens intentioner när det finns fler barn i gruppen. Syftet med denna studie var att undersöka kollektivt lärande och kompetens i förskolan, med särskilt fokus på utmaningar med stora barngrupper. Data samlades in och analyserades med hjälp av observationer och intervjuer med nio förskolepersonal. Resultaten visade att förskolepersonalens utmaningar med stora barngrupper var att uppfylla enskilda barns speciella behov och att ha tillräcklig med tid för att ge uppmärksamhet åt varje barn. Förskolepersonalens strategier var att samtala med kollegor för att hitta lösningar för barn med speciella behov, men också att dela in barnen i mindre grupper. Att hitta strategier för att hantera stora barngrupper är viktigt för förskolepersonalen. Brist på strategier för att hantera utmaningarna visade på mindre möjlighet för gemensam reflektion över strategier, vilket därmed inte främjade det kollektiva lärandet.

Denna essä tar sin utgångspunkt i två självupplevda händelser som speglar varandra i form av kaosartat spring inomhus och strukturerad rörelseaktivitet utomhus. Händelserna skapar starka motsatta känslor inom mig och jag undrar varför jag anser att det ibland är okej att röra på sig och ibland inte.  Syftet med denna essä är att studera rörelse på förskolan utifrån olika perspektiv och utvinna kunskap om vad rörelse på förskolan innebär. Genom att undersöka flera olika perspektiv på rörelse har jag en vision om att skaffa mig tillräckligt med kunskap för att skapa bra förutsättningar för barns rörelse inomhus. Miljön ska locka alla individer oavsett kön och därför har jag även valt att undersöka vad tidigare forskning säger om pojkars och flickors rörelse. Frågorna som ligger till grund för studien öppnar upp för att distansera mig från dilemmat och skapa förståelse genom nya perspektiv. Hur ser jag på rörelse, hur ser andra på rörelse och vad kan ligga till grund för barnens kroppsliga uttryck för rörelse?   Essän syftar till att rikta blicken mot mig själv och mitt agerande i händelserna, vad jag gjorde bra och vad jag kunde ha gjort annorlunda. Genom att reflektera med en pendlande rörelse mellan teorier, mina tankar och mina händelser, försöker jag synliggöra vad som är min praktiska kunskap. Jag ställer mig kritisk mot den forskning som påstår att stora barngrupper är stressande för barn och vuxna, då min upplevelse av fenomenet är annorlunda. Min praktiska kunskap, baserad på mina två års erfarenheter med stora barngrupper, säger mig att med välorganiserade strukturer blir även detta ett framgångsrikt arbetssätt.   Essän i sig är en metod där jag genom att utgå från mina egna erfarenheter, reflekterar kring dessa med hjälp av andra teorier. Att skriva en essä handlar om processkrivande där jag undersöker ett fenomen ur flera olika perspektiv. Till grund för framskridandet av min studie ligger även hermeneutiken med sin tanke om att tolka meningen bakom och fenomenologin genom att se på ett fenomen så som det upplevs av människan som subjekt. / This essay is based on two self-perceived events that reflect each other in the form of chaotic indoor running and structured outdoor movement activity. The events create strong opposing emotions within myself and I wonder why I think that sometimes it is acceptable to move around and sometimes it is not.   The purpose of this essay is to study movement in preschool from different perspectives and extract knowledge about what movement in preschool means. By exploring multiple perspectives on motion, I strive to gather enough knowledge to create exemplary conditions for children's movement indoors. The environment should attract all individuals regardless of gender and therefore I have chosen to examine what earlier research says about boys and girls movement. The questions that form the basis for the study allow me to distance myself from the dilemma and create an understanding through new perspectives. How do I view movement? How do others view movement and what could be the underlying factors for the children's physical expression of movement?   The essay intends to look inwards at my thought processes and outwards at my actions in the events. What I did well and what I could have done differently? By reflecting continuously between theories, my thoughts and my events, I try to highlight my practical knowledge. I find myself critical of the research that says that large groups of children are stressful for children and adults, as my experience of the phenomenon is to the contrary. My practical knowledge, based on my two years of experience with large groups of children, tells me that with well-organized structures even large groups can be a successful approach.   The essay itself is a method whereby I start from my own experiences and then reflect on those experiences with the help of other theories. The essay itself is a writing process throughout which I examine a phenomenon from different perspectives. The underlying theoretical perspectives of my study are hermeneutics with the idea of interpreting the meaning behind the situation and phenomenology, by looking at a phenomenon as it affects humans as subjects.