Norlin, Staffansdotter, M. (2023). Midwifes lived experience of supporting the woman’s autonomy during labour. Bachelor thesis in Public Health Science. Department of Public Health and Sport Science. University of Gävle, Sweden. Syftet var att undersöka barnmorskans upplevelse av att stödja den födande kvinnans autonomi under förlossningen. En kvalitativ metod användes var elva yrkesverksamma barnmorskor vid två förlossningsavdelningar i Mellansverige deltog i studien genom att svara på öppna frågor i ett webbaserat frågeformulär. Datan analyserades sedan med en tematisk analys. Två teman identifierades i resultatet. Tema ett - Tillgångar till att stödja kvinnan i hennes autonomi och tema två - Hinder för att stödja kvinnan i hennes autonomi. Under varje tema noterades kategorier som svarade på vilka tillgångar och hinder barnmorskan upplevde för att upprätthålla kvinnans autonomi. Kategorierna handlade om kommunikation, arbetsplatsen och kollegor samt kvinnans förkunskaper och önskningar. Slutsatsen av studien var att barnmorskorna behöver mer tid för att kunna genomföra mer holistiskt och personcentrerad vård under förlossningen. För att förstå kvinnans kontext behöver banmorskorna förutsättningar till att skapa en relation till kvinnan och på så vis ge henne förutsättningar till att stå upp i sin autonomi. / Norlin, Staffansdotter, M. (2023). Midwifes lived experience of supporting the woman’s autonomy during labour. Bachelor thesis in Public Health Science. Department of Public Health and Sport Science. University of Gävle, Sweden.  The purpose of this study was to investigate midwifes lived experience of supporting the woman’s autonomy during labour. A qualitative method was used, where eleven practicing midwifes from two different maternity wards in middle Sweden answered open questions in a web-based questionnaire. The data was then analysed with a thematic analyse. Two different themes were identified in the results. Theme one – Resources for supporting the woman’s autonomy, and theme two – obstacles for supporting the woman´s autonomy. Under each subject categories were identified which answered what resources and obstacles midwifes experienced for supporting the woman´s autonomy. The categories included communication, the workplace and colleagues as well as the woman´s prior knowledge and wishes. The conclusion of the study was that the midwifes need more time to be able to perform a more holistic and person-centred care during labour. To be able to understand the woman´s context the midwife needs conditions for creating a relation to the woman and through that give her the conditions for standing up in her autonomy.

Bakgrund: De stora medicinska framstegen som åstadkommits inom förlossningsvården genom historien har varit revolutionerande för kvinnor och barn vilket bidragit till en minskad mödra- och barnadödlighet. Barnmorskan är expert på normal graviditet och födsel, och har både förr och nu en avgörande roll för folkhälsans positiva utveckling. Trots denna utveckling minskar antalet normala födslar och parallellt ses en ökning av onödiga interventioner inklusive en ökad andel kejsarsnitt. Syfte: Att klargöra vad som främjar en normal födsel från barnmorskans och kvinnans perspektiv. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats utfördes genom databassökning i PubMed och CINAHL. Artiklarna kvalitetgranskades genom Caldwells kvalitetsgranskningsmall och dataanalysen utfördes genom en integrerad analys av fem kvantitativa respektive 11 kvalitativa artiklar som svarade på studiens syfte och frågeställningar. Resultat: Studiens resultat klargjorde vad som främjar normal födsel och redovisades genom fyra huvudkategorier. Kategorin stöd identifierade hur kontinuerlig närvaro, empowerment och mödravårdens förlossningsförberedelse främjade det normala. Kategorin omgivning redovisade hur vårdorganisationen och födelserummet antingen kunde främja eller hämma den normala födelseprocessen. Kategorin barnmorskans betydelse redovisades genom hur barnmorskans kompetens, handläggande och egenskaper kunde påverka förloppet. Slutligen visade kategorin kvinnans individuella förutsättningar hur medicinska faktorer, den egna förberedelsen samt copingstrategier underlättade eller hindrade en normal födsel. Slutsats: För att främja normal födsel krävs en genuin tro på den normala födelseprocessen av både barnmorskan och kvinnan. Studien visar på hur barnmorskan självständigt kan främja processen genom sitt förhållningssätt där stöd är avgörande. Ytterligare huvudfynd visar dock på hur vårdorganisationen kan ha en hämmande inverkan. Kontinuitetsmodeller är den mest framgångsrika vårdformen för att främja normal födsel och trots detta är denna vårdform högst begränsad i Sverige. Istället visar studier på hur obstetrikerledda förlossningsenheter med utbredd riskkultur dominerar. Detta är problematisk då studier inklusive denna litteraturöversikt visar hur onödiga interventioner samt kejsarsnitt minskar med kontinuitetsmodeller. / Background: Medical advances throughout history have been revolutionary contributing to a reduction in maternal and child mortality. Midwives are experts in normal pregnancy and birth, having a decisive role in the positive development of public health. Despite this development, the number of normal births are decreasing while there is an increase in unnecessary interventions, including caesarean sections. Aim: To clarify what promotes a normal birth from a midwife and woman's perspective. Method: Literature review with a systematic approach was carried out by database search in PubMed and CINAHL. The articles were quality reviewed using the Caldwell quality framework. The data analysis was performed through an integrated analysis of five quantitative and 11 qualitative articles that answered the aim of the study. Results: The findings clarified factors promoting normal birth and were presented through four main categories: Support identified how continuous presence, empowerment and maternity care's birth preparation promoted normality. Environment reported how care organizations and delivery rooms could either inhibit or promote normal birth. Midwife's importance was reported through how midwife's experience, competence, handling and characteristics could influence the process. Finally woman's individual conditions showed how medical factors, own preparation and coping strategies facilitated or hindered normal birth. Conclusion: To promote normal birth, a genuine belief in normal birth is required by midwives and women. Findings show how midwives independently can promote normal birth through her approach where support was crucial. However, further findings show how care organizations could have an inhibiting impact. Continuity of care models has proven to be the most successful care in promoting normal birth. Despite this, these models are highly limited in Sweden. Instead, studies show how obstetrician-led delivery units with a widespread culture of risk are dominant. This is problematic as studies show how unnecessary interventions and cesarean sections are reduced with continuity of care models.

This study was a sub-study based on the MIDWIZE capacity building program for public health officials in maternal and child health. This is a leadership program where participants conduct a quality improvement project at a selected health facility in their respective country. Implementing quality improvements with evidence-based methods such as dynamic positions, perineal protection, and intrapartum support can have a positive effect on the mothers and newborns outcomes, essential to reach the relevant goals of Agenda 2030.  The study aimed to describe maternity nurses’ experiences of implementing a quality improvement project at a health facility in Nairobi, Kenya.  The chosen design for this study included a qualitative method with nine individual semi- structured interviews. The participants were maternity nurses working in the antenatal, labour, and postnatal ward at the facility, Kianda 42. Data analysis was processed through inductive content analysis.  The findings resulted in two main categories, where the first category was titled Implementing dynamic positions, perineal protection, and intrapartum support with the subcategories The quality improvements positive effects, and Challenges with implementing the quality improvements The second category was titled Necessities needed to move forward with the subcategories Emotional necessities, Material and political necessities, and also Proposals on how to spread knowledge onwards.  Through implementing quality improvements, the maternity nurses had the opportunity of developing professionally. With methods such as dynamic positions, perineal protection, and intrapartum support there is a big possibility of reducing interventions and minimising complications for mothers and newborns. This study is of great importance due to it presenting the maternity nurses’ experience of implementing quality improvements, which can improve this project and future similar projects / Denna delstudie var baserad på programmet MIDWIZE capacity building för ledare inom offentlig förvaltning med inriktning på kvinnors och barns hälsa. Det är ett program avsett för ledarskap, där deltagarna i respektive land utför ett kvalitetsförbättrande arbete på angiven sjukvårdsinrättning. Att implementera kvalitetsförbättrande arbete med evidensbaserade metoder som dynamiska positioner, perinealskydd och intrapartum stöd kan ha positiva effekter på utfallen hos mödrar och nyfödda, nödvändigt för att nå angivna mål i Agenda 2030.  Studien ämnar beskriva sjuksköterskors upplevelser av att implementera kvalitetsförbättringar på en sjukvårdsinrättning i Nairobi, Kenya.  Designen tillämpad för denna studie var en kvalitativ metod med nio individuella semistrukturerade intervjuer. Deltagarna var sjuksköterskor som jobbade på antenatal-,förlossnings- och postnatal avdelning på sjukvårdsinrättningen, Kianda 42. Dataanalysen genomfördes med hjälp av en induktiv innehållsanalys.  Resultatet sammanställdes till två huvudkategorier, den första benämndes Att implementera dynamiska positioner, perinealskydd och intrapartum stöd med underkategorierna Det kvalitetsförbättrande arbetets positiva effekter och Utmaningar med att implementera det kvalitetsförbättrande arbetet. Den andra kategorin benämndes Nödvändigheter för att fortskrida med underkategorierna Emotionella nödvändigheter och Materiella och politiska nödvändigheter samt Förslag på hur kunskapen ska spridas vidare.  Genom att implementera kvalitetsförbättringar får sjuksköterskorna tillfälle att utvecklas professionellt. Med metoder som dynamiska positioner, perinealskydd och intrapartum stöd minskar risken för interventioner och komplikationer hos mödrar och nyfödda. Studien är av värde då den speglar sjuksköterskornas upplevelser av att implementera kvalitetsförbättringar, vilket kan effektivisera detta projekt och liknande projekt i framtiden.

Bakgrund: Obstetriskt våld inom förlossningsvården är ett dilemma både nationellt och internationellt som kan komma att påverka kvinnors syn på förlossningen negativt. Varje kvinna har självbestämmanderätt över sin kropp samt rätt till att vara delaktig i sin vård och få sina önskemål kring förlossningen i möjligaste mån uppfyllda. Barnmorskan har en viktig roll att stödja och skapa trygghet hos kvinnan under förlossningen och har en stor påverkan på hur kvinnan kommer att uppleva sin förlossning. Syfte: Syftet med denna studie är att utifrån instagraminlägg beskriva kvinnors upplevelser av obstetriskt våld under förlossningen. Metod: Netnografiskt inspirerad metod baserad på 107 publicerade inlägg från ett instagramkonto. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades. Resultat: Resultatet består av tre kategorier och åtta subkategorier. Bristande information och samtycke; skalpelektod, oxytoxininfusion, studentnärvaro. Fysiskt och psykiskt våld; påtvingade positioner, fysiska och psykiska övergrepp, kränkande kommentarer. Bristande bemötande och negativa attityder; hotfulla kommentarer av vårdpersonal, bristande tilltro till den födande. Kvinnor upplevde bristande information och samtycke, de kände sig utsatta för fysiska övergrepp i form av fasthållning. De upplevde sig överkörda och kände sig misstrodda av vårdpersonalen. Dessa händelser kan alla tolkas som obstetriskt våld. Slutsats: Obstetriskt våld under förlossning kan yttra sig på olika sätt och kan tillämpas omedvetet från vårdpersonal. Som barnmorska är det viktigt att ha kunskap och kännedom om begreppet för att kunna förebygga uppkomsten av detta. Barnmorskan bör skapa trygghet och autonomi hos kvinnan och sträva efter att skapa en mer positiv förlossningsupplevelse. Klinisk tillämpbarhet: Resultatet i denna studie kan ge ökad kunskap och medvetenhet om hur vårdpersonalens bemötande och handlingar kan komma att påverka kvinnans förlossningsupplevelse. Ökad kunskap och medvetenhet om obstetriskt våld under förlossningen kan resultera i att barnmorskan omsätter denna kunskap och anammar ett mer professionellt förhållningssätt gentemot den födande kvinnan. Detta genom att tydligare informera om varför undersökningar och interventioner utförs samt genom att alltid inhämta kvinnans samtycke. / Background: Obstetric violence in maternity care is a dilemma both nationally and internationally, which may negatively affect women's view of childbirth. Every woman has the right to selfdetermination over her body, to be involved in her care and to have her wishes regarding childbirth metas far as possible. The midwife has an important role in supporting and creating security for the woman during childbirth and has a major influence on how the woman will experience her delivery. Aim: The aim of this study is to describe women’s experiences of obstetric violence during childbirth bases on Instagram posts. Methods: Netnographic inspired method based on 107 published posts on an Instagram account. Qualitative content analysis was applied. Results: The result consists of three categories and eight subcategories. Lack of information and consent; scalp electrode, oxytocin infusion, students attendance. Physical and psychological violence; forced positions, physical and psychological abuse,offensive comments. Lack of treatment and negative attitudes; threatening comments by healthcare staff, lack of trust in the birthing woman. Women experienced a lack of information and consent, they felt exposed to physical abuse in form of restraint. They felt trampled on and humiliated and felt distrustedby the healthcare staff. These events can all be interpreted as obstetric violence. Conclusion: Obstetric violence during childbirth can manifest itself in different ways and can be applied unconsciously by healthcare professionals. As a midwife, it is important to have knowledge and awareness with the concept in order to be able to prevent the occurrence of this. The midwife should create security and autonomy in order to create a more positive birth experience for the women. Clinical implications: The results of this study can provide increased knowledge and awareness of how the care staff's treatment and actions can affect the experience of the woman who gives birth. Increased knowledge and awareness of obstetric violence during childbirth can result in the midwife putting this knowledge into practice and adopting a more professional approach towards the woman who gives birth. This by more clearly informing about why examinations and medical actions are carried out and by always obtaining the woman's consent.

Bakgrund: När Covid-19 pandemin blev fakta stod förlossningsvården inför nya utmaningar. Restriktioner infördes om närvaro vid förlossningen om partner hade symptom på, eller bekräftad Covid-19. Det finns få studier som undersökt en barnmorskas erfarenhet av att arbeta med kontinuerligt stöd hos patienter, och ingen forskning på barnmorskans erfarenhet under en pandemi. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att ge stöd vid förlossning när partnern inte fick närvara under Covid-19 pandemin. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats där datainsamlingen utfördes via nio enskilda intervjuer. Både manifest och latent innehållsanalys användes för analys.  Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier med två till tre underkategorier. Kategorierna var: Barnmorskans betydelse och ansvar, Utmaningarna i att ge stöd under förlossning vid Covid-19 och Betydelsen av arbetsmiljön. Barnmorskorna beskrev vikten av att ge kontinuerligt stöd och hög närvaro för att skapa trygghet och tillit hos föderskan som måste föda utan närvaro av sin partner. De berättade även om en distans som skapades på grund av skyddsutrustningen som krävdes under Covid-19 pandemin vilket försvårade kommunikationen. Slutsats: Förlossningsvården behöver förändras och göra det möjligt för barnmorskorna att kunna hålla en hög närvaro och ge kontinuerligt stöd. Speciellt när en föderska är utan sin partner under förlossningen eftersom personalen då blir även kvinnans stödperson. / Background: When the Covid-19 pandemic became a fact, childbirth care was faced with new challenges. Restrictions were introduced regarding the presence of the partner during childbirth if he had symptoms of or confirmed Covid-19. There are few studies that have examined a midwife's experience of working with continuous support with patients, and no research of the midwife's experience during a pandemic. Aim: The aim was to describe midwives' experiences of providing support during childbirth when the partner was unable to be present during the Covid-19 pandemic. Method: The study has a qualitative design with an inductive approach where the data collection was carried out against nine individual interviews. Both manifest and latent content analysis were used for analysis. Result: The results were presented in three categories with two to three subcategories. The categories were: The importance and responsibility of the midwife, The challenges in providing support during childbirth during Covid-19 and The importance of the work environment. The midwives described the importance of providing continuous support and a high presence to create security and trust in the mother who has to give birth without the presence of her partner. They also talked about a distance that was created due to the protective equipment required during the Covid-19 pandemic, which made communication difficult. Conclusion: Maternity care needs to change and make it possible for the midwives to be able to maintain a high presence and provide continuous support. Especially when a mother is without her partner during childbirth because the staff then also becomes the woman's support person.

Risken att drabbas av postpartumendometrit efter vaginal förlossning är cirka en till fyra procent. Efter kejsarsnitt är risken 10 till 20 procent. De flesta fall av postpartumendometrit orsakas av streptokocker, tarmbakterier, agens från sexuellt överförbara infektioner och bakterier från vaginalfloran. Riskfaktorer för att utveckla postpartumendometrit är bland annat kejsarsnitt, multipla vaginala undersökningar, lång vattenavgång och låg socioekonomisk status. Många fall av postpartumendometrit är lättbehandlade men en del infektioner utvecklas snabbt till ett mer allvarligt tillstånd - puerperalsepsis. Mödradödligheten är globalt sett hög, framför allt i vissa delar av världen, där infektion efter förlossning är en bidragande orsak. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur barnmorskan kan förebygga postpartumendometrit och därmed också minska risken för mödrar att utveckla puerperalsepsis under postpartumperioden. För att besvara syftet användes metoden rapid review och totalt 15 studier inkluderades i arbetet, varav en av studierna var av kvalitativ ansats och 14 med kvantitativ ansats. Under dataanalysen framkom tre huvudkategorier; Kliniska interventioner, Verktyg för barnmorskans proaktiva arbete samt Kunskap, motivation och följsamhet. En del kliniska interventioner, användandet av varningssystem för riskfaktorer och tidiga tecken på infektion samt kunskap, motivation och följsamhet hos vårdpersonal är viktiga faktorer i det preventiva arbetet mot postpartumendometrit. Slutsatsen belyser vikten av det preventiva arbetet mot postpartumendometrit och ett steg att minska mödradödlighet orsakat av puerperalsepsis. / The risk of postpartum endometritis after vaginal delivery is about one to four percent. After a caesarean section, the risk is 10 to 20 percent. Most cases of postpartum endometritis are caused by streptococci, intestinal bacteria, STI agents and bacteria from the vaginal flora. Risk factors for developing postpartum endometritis include caesarean section, multiple vaginal examinations, prolonged fluid leakage and low socioeconomic status. Many cases of postpartum endometritis are mild and easily treated, but some infections quickly progress to a more serious condition - puerperal sepsis. Maternal mortality is high, particularly in some parts of the world, with postpartum infection as a contributing factor. The aim of this literature review was to investigate how midwives can prevent postpartum endometritis and thereby also reduce the risk of mothers developing puerperal sepsis in the postpartum period. To answer the aim, the rapid review method was used and a total of fifteen studies were included in the work, one of these conducted a qualitative approach and fourteen a quantitative approach. Three main categories emerged during the data analysis: Clinical interventions, Tools for midwives' proactive work and Knowledge, motivation and compliance. Some clinical interventions, the use of alert systems for risk factors and early signs of infection, and knowledge, motivation and compliance of health care workers are important in the preventive work against postpartum endometritis. The conclusion highlights the importance of the prevention of postpartum endometritis as a step in reducing maternal mortality caused by puerperal sepsis.

Under en tid har media uppmärksammat den svenska förlossningsvårdens bristande psykosociala arbetsmiljö. Tidigare forskning inom ämnet består dock mestadels av kvantitativa studier och därför utförs denna studie med avsikt att kvalitativt undersöka barnmorskornas personliga upplevelser av sin psykosociala arbetsmiljö. Då yrken inom vård och omsorg ofta beskrivs som ett kall utgör detta en teoretisk utgångspunkt i studien, detta då kallets betydelse för den psykosociala arbetsmiljön inom förlossningsvården inte tidigare undersökts. Syftet med studien var därför att utifrån ett kall-perspektiv beskriva och förstå hur barnmorskor inom den svenska förlossningsvården uppfattar sin psykosociala arbetsmiljö. Syftet var även att förklara betydelsen av ålder och enhetens storlek för dessa uppfattningar. Därmed genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer där barnmorskornas egen syn på arbetet och den psykosociala arbetsmiljön stod i fokus. Urvalet var barnmorskor från olika delar av Sverige, i olika åldrar och som arbetar på både större och mindre förlossningsenheter. Utifrån analysen av det insamlade materialet upptäcktes det att ålder samt enhetsstorlek har betydelse för respondenternas upplevelser. Resultatet visar på att barnmorskor inom förlossningsvården är högt belastade och att samtliga av studiens respondenter upplever att de konstant eller delvis känner sig stressade och otillräckliga. Detta till följd av låg möjlighet att kontrollera de krav som arbetet ställer. Trots detta tycks barnmorskorna betrakta sitt yrke som ett kall, då de upplever arbetet som meningsfullt och givande eftersom de får ta del av en viktig del av människors liv. Viktigt tycks också vara att det finns ett emotionellt och kunskapsmässigt stöd hos kollegorna.

Postpartumdepression (PPD) drabbar ca 10–15 procent av alla mödrar efter förlossning. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas vilket kräver kännedom om dessa hos vårdpersonalen samt fungerande screeningmetoder för att kunna identifiera depressiva symtom. Att leva med postpartumdepression innebär en svårighet att anpassa sig till den nya mödrarollen samt att fungera i det vardagliga livet. Det finns olika behandlingsmetoder för PPD varav de vanligaste i Sverige idag är psykoterapi och antidepressiva läkemedel. Barnmorskor bör utarbeta etablerade rutiner för att kunna upptäcka kvinnor i riskzonen samt för att kunna ge stöd efter förlossning. Mödrar upplever att de generellt erhåller ett otillräckligt stöd för PPD och önskar ett ökat stöd från hälso- och sjukvården. Syftet var att belysa hur barnmorskor kan ge stöd åt mödrar med postpartumdepression. En allmän litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt genomfördes med sökning i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO vilket resulterade i inklusion av fyra kvalitativa och 15 kvantitativa studier. En integrerad dataanalys genomfördes vilket resulterade i tre huvudkategorier. Följande tre huvudkategorier identifierades: personcentrerat förhållningssätt, kontinuitet och kommunikation och att vägleda och hitta strategier. I studierna framgick det att stöd bör ges genom att se hela modern, vara inlyssnande och tillgänglig, bygga en relation till modern, att inte övermedikalisera samt att avstigmatisera psykisk ohälsa. Andra betydande stöd var att anpassa kommunikation och information, att ställa riktade frågor, använda adekvata screeningmetoder, att skapa kontinuitet, erbjuda adekvat smärtlindring, ge vägledning i föräldraskapet, uppmuntra och skapa förutsättningar för socialt stöd, uppmuntra hälsosamma levnadsvanor samt att använda lämpliga terapeutiska metoder och strategier för hantering av negativa känslor. Barnmorskan bör erbjuda ett adekvat stöd för kvinnor med PPD och för kvinnor som löper risk att drabbas av PPD. Resultatet indikerar att stöd kan ges i form av att barnmorskan har ett personcentrerat förhållningssätt, främjar kontinuitet och god kommunikation samt att vägleda kvinnor och hitta lämpliga strategier. Ett flertal studier visade vikten av att modern har ett socialt stöd i form av närstående, vilket författarna i fråga anser att barnmorskor bör uppmuntra. Det är väsentligt att barnmorskor har en god kunskap om psykisk ohälsa och om remitteringsvägar under den perinatala perioden för att kunna erbjuda rätt stöd. / Postpartum depression (PPD) affects approximately 10–15 percent of all mothers after birth. There are many risk factors which are important for medical staff to have knowledge of, including adequate screening methods to identify depressive symptoms. With postpartum depression the mother could have difficulties to adapt to the mother role and to function in everyday life. There are different treatments for PPD, the most common in Sweden being psychotherapy and antidepressants. Midwives should develop established routines to detect women at risk and to give support after birth. Mothers experience insufficient support for PPD in general and wish for more support from healthcare. The aim was to illustrate how midwives could support mothers with postpartum depression. A general literature review with a systematic approach was used. Four qualitative and 15 quantitative studies were found using the search result from the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO. An integrative data analysis was implemented which resulted in three main categories. Three main categories were identified: person-centered approach, continuity and communication and to guide and find strategies. The studies showed that support should be given by seeing the mother as a whole, to listen and be available, to build a relationship with the mother, not over-medicate and to destigmatize mental illness. Other types of significant support were to adjust communication and information, to ask targeted questions, use adequate screening methods, establish continuity, offer adequate pain relief, give guidance in parenthood, encourage and create conditions for social support, encourage healthy habits and to use appropriate therapeutic methods and strategies for dealing with negative emotions. The midwife should offer adequate support for women with PPD and for women at risk of PPD. The results indicate that support can be given from the midwife by having a personcentered approach, promote continuity, good communication and also to guide women and find appropriate strategies. Several studies have shown the importance for mothers to have social support from relatives, which the authors believe should be encouraged by midwives. It is essential that midwives have the essential knowledge of mental illness and of referral routes during the perinatal period in order to be able to offer the correct type of support.

Barnmorskans huvudområde är sexuell och reproduktiv hälsa till vilket infertilitet hör. Av alla par som försöker uppnå en graviditet beräknas 10-15 % vara infertila. De par som inte blivit gravida efter att ha försökt under ett år kan efter utredning få behandling på en specialistklinik. Barnmorskor möter paren på specialistklinikerna under deras behandlingar. Genom att belysa hur barnmorskor upplever att ge stöd till par som är under behandling för infertilitet kan den stödjande vården förbättras för paren. Syftet med den här studien var därför att undersöka barnmorskors upplevelser av att ge stöd till par som är under behandling för infertilitet. Studien utgår från en humanvetenskaplig ansats med fokus på att studera barnmorskors upplevelser och erfarenheter av sin omvärld. För att besvara studiens syfte har en kvalitativ ansats använts. Studien genomfördes i form av telefonintervjuer av semistrukturerad karaktär vilka analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sex barnmorskor på olika specialistkliniker i Sverige och Danmark intervjuades. Genom analysen framkom tre kategorier; ett professionellt ansvar, att sträva efter att ge stöd som är unikt anpassat och att arbetsplatsen har betydelse i det stödjande arbetet. Barnmorskorna upplevde att den stödjande vården till par under behandling för infertilitet kunde förbättras om stödet gavs av ett team runt paren, om de hade möjlighet att remittera till psykolog eller kurator samt om de fick möjlighet att gå en kurs i stödjande samtal.

Diss. Linköping : Univ.