Studiens syfte är att undersöka och belysa förskjutningen av omsorgsbegreppet i förskolan genom att granska hur omsorgen tar sig uttryck i förskolans egna dokument och självvärdering. Blicken riktas mot hur barns behov och kropp förstås och konstrueras i förskolans systematiska kvalitetsdokument. Studiens två huvudfrågor är: hur beskrivs barns behov i vägledande dokument som produceras i förskolan? Hur konstrueras barns kroppar i förskolans praktikgrundande dokument? Studien är en kvalitativ textanalys vars teoretiska ansats bygger på barndomssociologisk teori och forskning. Studiens resultat visar att omsorg, barns behov och barns kroppar försummas i förskolans resultatinriktade lärandediskurs. Likaledes används barnkonventionen (UNICEF 2009) för att berättiga en betoning på barns kunskapsinhämtning. Studien argumenterar för att förskolan bör betraktas som ett socialt område där barns upplevelse av kroppens inre och yttre symbiotiska interaktion utgör ett nav för förskolans pedagogik. Därmed bör barnets inneboende och förkroppsligade subjektivitet utgöra ett fundament för idén om vem förskolan är till för och vad barns behov implicerar. Mot bakgrund av studiens resultat framhåller undersökningen att omsorg i förskolan bör inta en framskjutande position samt att barn bör formuleras som sårbara och beroende av vuxnas ömhet och tillgivenhet.