Syfte: Denna studie syftar till att ta reda på vad barn på ett fritidshem tycker om att göra på sin fritid. Det stora fokuset i undersökningen är att se vilka aktiviteter som barnen väljer att göra när de befinner sig på sitt fritidshem och vad de väljer att göra när de inte är där. Den tar också reda på huruvida personal tolkar sitt uppdrag om hur barn ska få en meningsfull fritidshemsvistelse. Frågeställningar: Vad tycker barnen om att göra på sin fritid? (både utanför och på fritidshemmet) Vilka aktiviteter, som fritidshemmet erbjuder, tycker barnen om att delta i/ inte delta i? Vilka aktiviteter gör att vissa barn väljer att inte vara på fritids och vilka gör att de vill vara där? (gäller de som får gå hem själva) Hur tolkar personalen sitt uppdrag? Metod: Det empiriska materialet i uppsatsen består av enkäter som är ifylla av en skolas mellanstadiebarn samt av personal som arbetar i skolans olika fritidshem. Sammanfattning: Resultaten pekar på att många mellanstadiebarn som får gå hem själva efter skoltid väljer att göra det och har sin fritid utanför fritidshemmet. Det visar sig att det finns många aktiviteter utanför fritidshemmet som barnen utför när de är lediga och som inte utövas på fritidshemmet. Därför visar resultatet på olikheter mellan vad de väljer att göra när de är lediga och vad de väljer att göra på fritidshemmet. I resultatet framkommer dock också likheter. Huruvida personalen tolkar sitt uppdrag visar det sig att det överensstämmer med de styrdokument som reglerar fritidshemmens verksamhet.

Syftet med den här studien är att synliggöra barns perspektiv i en samling och hur pedagogerna bemöter barns perspektiv i samlingen. En kvalitativ forskningsmetod ligger till grund för arbetet och bygger på en fenomenologisk teori. Studiens data samlades in med hjälp av observationer på en förskola norr om Stockholm. Resultatet visar att barnen kroppsligt uttrycker sina upplevelser och erfarenheter av samlingen, där olika former av passivitet och motstånd var förekommande hos barnen. Studien visar även på att barnen ofta söker sig till varandra med avsikten att ingå i sociala gemenskaper, dela glädje och upplevelser. Vidare pekar resultaten på att samlingen kan ses som traditionellt utformad stark ritualiserad. Många gånger såg vi en avsaknad från pedagogernas sida, när det gällde att närma sig barns perspektiv. Istället kan samlingen beskrivas som en kontrollerad och vuxenstyrd aktivitet där barn och pedagogers intentioner ofta krockar. Slutsatsen av studien är att en traditionell samling inte möjliggör för ett närmande av barns perspektiv.

Det här utvecklingsarbetet har genomförts i en årskurs två i en grundskola och syftar till att utveckla lärares förmåga att ge elever möjlighet till inflytande i sin skolsituation. Vi upplever att demokratiarbetet i skolan idag är begränsat och olikvärdigt. I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet framgår att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning, vilket vi vill eftersträva genom att skapa en formell struktur för elevinflytande. Därför vill vi med det här utvecklingsarbetet se om det är möjligt att utöka elevinflytande genom formella strukturer och på det sättet göra utbildningen mer likvärdig. Vi har ett demokratiperspektiv och använder formella strukturer, deliberativa samtal och flerstämmighet som metod. Genom formella strukturer har vi skapat en situation där elever till viss del förstår att vi litar till deras förmågor, under utvecklingsarbetet tog eleverna mer initiativ och mer kontakt med Johanna för varje vecka som gick. Deliberativa samtal och flerstämmighet i klassrummet hjälpte oss att se elevperspektivet genom att eleverna kom till tals i samtalen. Eleverna uppmuntrades och vi tror att de upplevde att de var viktiga. Resultatet av vårt utvecklingsarbete har också hjälpt oss att se vilka fallgropar vi i fortsättningen ska undvika när vi skapar möjligheter för våra elever att utöva inflytande. Vi skulle ha börjat utvecklingsarbetet med samtal om elevernas erfarenheter av demokrati och elevinflytande. För många är begreppet demokrati lättdefinierat medan andra upplever det mer komplext. Vi vill göra ett försök att sammansmälta två definitioner av demokrati, struktur för folkstyre och sätt att leva tillsammans, till en väg för likvärdig utbildning.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap angående barns inflytande över inomhusmiljöns utformning på förskolan med fokus mot Reggio Emiliafilosofin och Montessoripedagogiken. Det har även varit viktigt att få med barns perspektiv eftersom detta var något vi saknade i den tidigare forskning vi tagit del av.   Som metod för att undersöka barns inflytande över inomhusmiljön gjordes intervjuer med förskollärare och barn. Barnintervjuerna utfördes som en rundtur där barnen delade med sig av sina tankar om förskolans inomhusmiljö. Det gjordes sammanlagt fyra intervjuer, två på vardera förskola.   Intervjuerna tolkades utifrån barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet som framkom visade att det fanns både likheter och skillnader i arbetet med barns inflytande över inomhusmiljön inom Reggio Emilia och Montessori. Det visade även att barnens perspektiv användes i olika utsträckning inom inriktningarna vilket resulterar i att barnen har inflytande på olika sätt.

Den digitala tekniken har blivit en stor del av förskolans verksamhet under de senare åren. På det sociala mediet Facebook fick vi kontakt med en förskola som arbetar aktivt med datorplattor i deras verksamhet. Studien grundar sig på en kvalitativ metod och vårt syfte har varit att undersöka barns syn på datorplattan samt deras användande på en förskola. Våra forskningsfrågor för denna studie är: Vad använder barnen datorplattan till och hur ser barnen på användandet av datorplattan i förskolan? Eftersom det ännu inte finns svensk forskning kring detta område har vi utgått från internationell forskning i vår studie. Vår litteraturgenomgång innehåller både teoretiska perspektiv och tidigare forskning som är relevanta för det valda området. I vår undersökning har fem barn deltagit i observationer och en gruppintervju. Det insamlade materialet har bearbetats och analyserats utifrån en fenomenografisk ansats och ett utvecklingspedagogiskt perspektiv. Vårt resultat har visat att barnen använder datorplattan till att spela och att verktyget i sin tur blir ett hjälpmedel för barnens lärande. Något som varit centralt i undersökningen är användningen av estetiska appar. Datorplattan används till större del när barnen samarbetar med varandra, vilket barnen ser som turtagning. På förskolan benämner barnen datorplattan för lärplatta utan att visa förståelse kring dess innebörd. Den digitala tekniken har blivit en stor del av förskolans verksamhet under de senare åren. På det sociala mediet Facebook fick vi kontakt med en förskola som arbetar aktivt med datorplattor i deras verksamhet. Studien grundar sig på en kvalitativ metod och vårt syfte har varit att undersöka barns syn på datorplattan samt deras användande på en förskola. Våra forskningsfrågor för denna studie är: Vad använder barnen datorplattan till och hur ser barnen på användandet av datorplattan i förskolan? Eftersom det ännu inte finns svensk forskning kring detta område har vi utgått från internationell forskning i vår studie. Vår litteraturgenomgång innehåller både teoretiska perspektiv och tidigare forskning som är relevanta för det valdaområdet. I vår undersökning har fem barn deltagit i observationer och en gruppintervju. Det insamlade materialet har bearbetats och analyserats utifrån en fenomenografisk ansats och ett utvecklingspedagogiskt perspektiv. Vårt resultat har visat att barnen använder datorplattan till att spela och att verktyget i sin tur blir ett hjälpmedel för barnens lärande. Något som varit centralt i undersökningen är användningen av estetiska appar. Datorplattan används till större del när barnen samarbetar med varandra, vilket barnen ser som turtagning. På förskolan benämner barnen datorplattan för lärplatta utan att visa förståelse kring dess innebörd.

Inom Sveriges kommuner finns det ett stort intresse för barns deltagande i den fysiska planeringen. Denna uppsats ämnar undersöka vilken syn kommuner har på barn och deras deltagande, vilken typ av deltagande barn erbjuds och vilket avtryck bars åsikter får i den fysiska planeringen. För att undersöka detta har jag studerat tre svenska kommuners planhandlingar samt genomfört intervjuer med tjänstepersoner på kommunerna. De för studien utvalda kommunerna är Knivsta, Nacka och Botkyrka. Av undersökningens resultat framkommer det att kommunerna nästan 30 år efter barnkonventionens antagande fortfarande har mycket att arbeta med gällande barns deltagande i den fysiska planeringen. Det finns höga ambitioner bland både beslutsfattare och tjänstepersoner, dock prioriteras frågan om barns deltagande inte i tillräcklig hög grad. Det är svårt att säga ifall de metoder för deltagande som används är bra eller inte. Det finns även betydande kunskapsbrister bland kommunernas förvaltningar, särskilt inom stadsbyggnadsförvaltningarna, där kunskapen behövs som mest. För att uppfylla barnkonventionens intentioner behövs det fler insatser inom alla nivåer i kommunerna.

Syftet med studien är att bidra med ytterligare kunskap om hur förskollärare möjliggör för barns delaktighet och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation i förskolans kontext. Insamlingen av empirin genomfördes genom kvalitativa fokusgruppsdiskussioner med legitimerade förskollärare. De analysbegrepp som använts i undersökningen av resultatet är barns perspektiv och barnperspektiv. Studiens resultat visar att, beroende på vilket syfte och förhållningssätt vuxna har till arbetet med pedagogisk dokumentation, avspeglas det i vilken utsträckning barns delaktighet och inflytande möjliggörs i dokumentationsprocessen. Vi kan av resultatet, dra slutsatsen att förskollärarna i studien har en positiv inställning till det pedagogiska dokumentationsarbetet. Förskollärarna visar även att det är betydelsefullt att tillvarata barns tankar för att dels kunna synliggöra barns perspektiv i praktiken men också för att skapa förutsättningar, som förbättrar barns tillvaro i förskolan. Sammanfattningsvis kan vi även dra slutsatsen att det är viktigt att utgå från det barn uttrycker som meningsfullt för att lättare skapa delaktighet och inflytande i det pedagogiska dokumentationsarbetet.

Bakgrund: Stress är ett utbrett fenomen som de senaste åren krupit lägre och lägre ner i åldrarna och gjort att fler barn än någonsin lider av negativ stress. Detta har visat sig genom olika symptom som magsmärtor och huvudvärk. Det har också visat sig genom att barn i förskole- och skolverksamheten blivit allt mer utåtagerande och inåtvända. Forskning som gjorts kring detta område har främst gjorts utifrån vuxnas perspektiv på stress. Vi anser därför att det är mycket angeläget att utveckla forskning om barn och stress utifrån deras eget perspektiv. Syfte: Syfte med vår undersökning är att undersöka stress i förskoleklass utifrån barns perspektiv. Metod: Vi har i vår studie använt oss av semistrukturerade barnintervjuer som metod för att samla in vårt material. Elva barn från två olika förskoleklasser intervjuades. Resultat: Studien visar på att majoritet av barnen som vi intervjuat beskriver hur de i sin vardag i förskoleklassen på olika sätt upplever stress. Den vanligaste förekommande stressoren som barn beskriver handlar om de höga ljudnivåerna. Detta är en stressor som barnen har skapat olika strategier för att lösa. Flera av barnen beskriver också hur olika stressorer medför olika effekter så som huvudvärk, magont och ilska.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kommunerna Karlskoga och Lindesberg arbetar med barnperspektivet och barns perspektiv inom kommunal planering generellt sett men också mer specifikt i detaljplaneringen. Uppsatsens syfte är också att undersöka hur en inkorporering av Barnkonventionen skulle kunna påverka de två kommunerna. Uppsatsen utgörs av en komparativ studie mellan Karlskoga kommun, som utåt sett beskriver att de arbetar med barnperspektivet och barns perspektiv och Lindesbergs kommun som till skillnad från Karlskoga inte visar detta på samma sätt. Frågeställningarna har dels besvarats utifrån intervjuer som har hållits med tre tjänstemän vilka har olika roller på kommunerna. Dels har frågeställningarna besvarats genom en dokumentstudie. I dokumentstudien har fyra olika detaljplaner samt tillhörande dokument till två av detaljplanerna granskats. Resultatet i uppsatsen visar att båda kommunerna arbetar med barnperspektivet, barns perspektiv och Barnkonventionen i planeringen. Samtidigt finns det aspekter som skiljer kommunerna åt vilket exempelvis gäller Karlskoga kommuns samarbete med UNICEF och pilotprojektet Barnrättskommun. Resultatet visar också att det inte går att dra några slutsatser om vad pilotprojektet specifikt har bidragit till, då det för nuvarande är under uppstart. Men det tyder ändå på att det finns en beslutsamhet både från politisk och tjänstemannanivå att arbeta med dessa frågor. Lindesbergs kommun har som tidigare nämnts inte uttalat något specifikt med att arbeta med de två perspektiven, men resultatet visar att kommunen ändå tar hänsyn till dessa i planeringen. Trots detta hävdade tjänstemännen på både Karlskoga kommun och Lindesbergs kommun att arbetet med dessa frågor inom den kommunala planeringen behöver förbättras. Granskningen av detaljplaner och tillhörande dokument visar att kommunerna belyser barnperspektivet och barns perspektiv. Det skiljer sig dock hur perspektiven uppmärksammats och i vilka dokument de har belysts inom respektive kommun. Resultatet visar också vad en inkorporering av barnkonventionen skulle kunna innebära för kommunerna. Samtliga respondenter bekräftade att det troligtvis kommer innebära en hel del förändringar. Respondenterna tydliggjorde dock att det finns en osäkerhet kring hur förändringarna exakt skulle komma att te sig om barnkonventionen inkorporeras i svensk lagstiftning.

Enligt förskolans läroplan ska lek och lärande integreras i verksamheten och att utgå från barns perspektiv är en central del. Inom forskning i förskolan undersöks oftast pedagogers perspektiv och därför är syftet med denna studie att uppmärksamma hur barn uppfattar begreppen lek och lärande samt om och i så fall hur de beskriver samband mellan dessa. För att syftet skulle uppnås genomfördes en kvalitativ studie baserad på gruppintervjuer med barn på en förskola. Studiens resultat visar att barn i förskolan främst beskriver lek som något lustfyllt där fantasin används. Samspel och grovmotoriska aktiviteter utomhus belyses även som viktiga aspekter i leken. Lärandet beskrivs som något lustfyllt men även som något som kan vara svårt och därför kräver träning. Lärande relateras till grovmotoriska aktiviteter, språkutveckling, finmotorik, samspel samt normer och värden. Barn ser lek och lärande som integrerade begrepp då de beskriver olika exempel på när de leker och lär sig samtidigt. Lustfylldhet, samspel och grovmotoriska aktiviteter är framstående i diskussionen kring både lek och lärande.