Förekomsten av samma typ av låtar och musikgenrer i förskolans vardag är påtaglig och oftast är det traditionell barn- och popmusik som spelas. Tidigare forsknings fokus riktas främst åt undervisning och lärande, och inte så mycket åt musiklyssnandet och barnens meningsskapande kring lyssning på musik. Genom att använda olika genrer och öppna upp för barnens tal om dessa breddas förskolans musikrepertoar och barns perspektiv närmas. Syftet med föreliggande studie är därför att ur ett barndomssociologiskt perspektiv undersöka och analysera barns tal om och meningsskapande av musik i relation till olika musikgenrer. Elva barn från två olika förskolor har intervjuats efter att ha lyssnat på olika sorters musik. Barnens tal och meningsskapande har sedan analyserats utifrån Corsaros (2015) begrepp interpretive reproduction, peer cultures och The orb web model, samt utifrån begreppen aktör, struktur och barns perspektiv. DeNoras (2000) musiksociologiska begrepp musikens semiotik, tolkande flexibilitet och agency har även använts.  Studiens resultat visar att barns sätt att tolka och skapa mening påverkas av tidigare erfarenheter. Genom interpretive reproduction är barnen aktivt med och omskapar sin omvärld. Olika kroppsliga processer visas i barnens sätt att interagera dels med musiken, dels med varandra. Barnen skapar peer culture och en egen tolkning av musiken, där deras tidigare kunskaper och erfarenheter möts. Genom att prata om barnens musikaliska erfarenheter och tankar i relation till musiklyssnande blir musik inte bara ett sång- och spel-ämne, utan också ett lyssnar-ämne. När barnens utbud av musikgenres breddas och meningsfulla musikaktiviteter skapas möjliggörs barnen olika sätt att uttrycka sig och skapa egna uttryck och begrepp. Dessa skapar grund för senare möten med redan existerande musikaliska begrepp.

Ridning härstammar från det militära och blev sedan en folksport i och med ridskolans framväxt på 1940-talet. Ridskolan genomgår nu en ytterligare modernisering i det att Svenska Ridsportförbundet (SvRF) uppmuntrar sina anslutna ridskolor till ett gemensamt arbete mot 2025 och visionen framtidens ridskola. Ridning är idag Sveriges näst största barn- och ungdomsidrott och den svenska ridskolan omnämns som mycket tillgänglig både då det gäller ålder, kön och funktionsnedsättning. Trots detta har inte många vetenskapliga studier gjorts på det pedagogiska arbetet på ridskolan, och bland de som gjorts har kritik funnits mot att pedagogiken är förlegad och ännu fast i de militäriska traditioner som tycks stå för säkerheten och riktigheten i den verksamhet som bedrivs. En relativt nytillkommen målgrupp på ridskolan är de yngre barnen. Inga tidigare gjorda studier av ridskoleverksamhet för yngre barn har kunnat hittas – men väl en samtidigt pågående sådan - och den litteratur som idag finns att tillgå för ridlärare utgår främst från ett fokus på de yngre barnens motoriska och kognitiva utveckling. Denna studie syftar till att utifrån ett utvecklingspedagogiskt perspektiv undersöka, förstå och synliggöra yngre barns uppfattningar om och upplevelser av ridskolans verksamhet, samt hur dessa skulle kunna ligga till grund för utformandet av en modern pedagogisk modell för yngre barns lärande på ridskolan. Således en strävan efter ett närmande av barns perspektiv samt ett inkluderande av detta i ridskolans pedagogiska arbete. Utvecklingspedagogiken låg till grund för utformandet av de intervjusituationer med yngre barn i ålder tre till sju år som för denna studies räkning genomfördes på tre olika ridskolor. Intervjuerna genomfördes i tre grupper och det sammanlagda antalet deltagande barn var tjugo. Studiens analysmetod var inspirerad av Grounded Theory (GT) och med hjälp av successiv kategorisering mejslades studiens kärnprocess och resultat fram. Studiens resultat visar att de yngre barnen upplever sig stå i relation till ridskolans kunskapsbärande kontext, i relation till ’de medföljande vuxna’ och i relation till hästarna på ridskolan. Kärnprocessen relationell ridskola ligger i sin tur till grund för vad som avslutningsvis föreslås som en modern pedagogisk arbetsmodell för yngre barns lärande på ridskolan, med en tydlig rollfördelning där även ridläraren är inräknad; Relationell ridskolepedagogik – en femuddig stjärna.

”It`s easy peasy to learn” – A study of childrens conception of their own learning, based on interviews. Denna studie undersöker hur barn på förskolan ser på sitt eget lärande. Tidigare studier visar hur barn anser att de lär sig på förskolan men att de har svårare att förklara hur de lärt sig det. Syftet med studien är att belysa barns perspektiv på deras eget lärande i förskolan. Frågorna som ställs är vad barn anser att de lär sig i och hur de gör det. Studien utgår från ett barns perspektiv med fenomenografi som ett analytiskt redskap. Metoden som använts för att samla in empiri är intervju. Metodansatsen är kvalitativ, där de beskrivningar som görs i analysen av empirin grundar sig i den sociala samvaron. Resultatet av denna studie visar att barn mycket väl anser att de lär sig på förskolan. Det fanns inga tveksamheter när det gällde vad de lärt sig. Många exempel framkom, som att cykla, klättra högt, bygga, springa. Vidare berättade barnen att de lärt sig vissla, sjunga pussla och spela spel. Några av barnen visade en högre medvetenhet kring det egna lärandet. Det kunde vara vetskapen om att huggormar är fridlysta, att hundar inte får vara lösa i skogen på våren. Hur barnen lärt sig visade sig vara lite svårare till en början att svara på för vissa. Dock kunde flertalet beskriva och visa hur de gjort. De övade och tränade, gång på gång tills de kunde det.

Studiens syfte är att undersöka barns perspektiv på kommunikation och samspel i lek där de har olika kommunikativa förmågor. För att få svar på studiens syfte har vi utgått från följande frågeställningar; Hur beskriver barnen deras sätt att kommunicera med varandra i lek? Hur beskriver barnen deras sätt att samspela med varandra i lek? Studien har utgått från det socialpsykologiska perspektivet där vi har riktat in oss på begreppen socialt tänkande och socialt beteende, både i barnens beskrivningar och agerande under intervjuerna samt i analysen av videoobservationerna. Det är en kvalitativ studie där videoobservationer, barnintervjuer och video elicitation har tillämpats för att samla in studiens empiri. Resultatet visar att barn har olika och liknande beskrivningar på hur det går att samspela och kommunicera med varandra i lek oavsett kommunikativ förmåga.

Barn ska enligt FN:s barnkonvention ha rätt att bilda egna åsikter och fritt uttrycka dem i alla frågor som rör barnet, och dessa åsikter ska tas på allvar. Förståelsen av vad det innebär att ha ett barnperspektiv har ändrats på senare år och differentierats i två betydelser. Barnperspektiv syftar till att ta hänsyn till barns villkor och verka för barnens bästa och barns perspektiv innebär att barns åsikter och synsätt tas på allvar i planeringen. Flera studier har tidigare undersökt barns deltagande i olika planeringsprojekt och visat att barnen ofta endast är med på bild i projekt utan att ha något egentligt inflytande. I min uppsats undersöker jag ett dagsfärskt projekt för att se vilket sorts barnperspektiv som är mest framträdande. Då barnperspektivet går hand i hand med deltagande har jag arbetat fram ett mätverktyg utifrån tre olika delaktighetsstegar. Mätverktyget som jag döpt till Lunnergard’s Ladder of Participation har applicerats på min empiri för att kunna undersöka vilken nivå som projektet når upp till. Då barnperspektivet dels handlar om att få med barn, dels om att ta tillvara barns idéer så diskuteras svårigheten att åstadkomma detta. Här används egna intervjuer med barn som varit delaktiga i projektet. Resultatet av min fallstudie visar att projektet har en genuin touch men att det inte når upp till delaktighetsnivån där barnen lämnar egna åsikter. Studien visar således att den första betydelsen av barnperspektivet varit det mest framträdande.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om barn diagnostiserade med språkstörning, utifrån deras upplevelser av att vara inkluderade i skolan. Studien utgår från en gemenskapsorienterad definition av inkludering, denna talar kring inkludering utifrån fem olika teman; ett system, gemenskap på olika nivåer, en demokratisk gemenskap, olikhet som tillgång, pedagogisk och social delaktighet. Dessa teman utgör grunden för studiens forskningsfrågor. Perspektivet kring den gemenskapsorienterade definitionen av inkludering formar, tillsammans med Delaktighetsmodellen och det sociokulturella perspektivet, studiens teoretiska ramverk. Tidigare forskning visar att barn med språkstörning ofta finner gemenskap hos andra barn med samma typ av svårigheter. Forskning visar även att brister i kommunikativ förmåga ökar risken för psykisk ohälsa. Det är enligt tidigare forskning betydelsefullt att lyssna in eleverna och göra dem delaktiga i sin skolsituation. Att lyssna in eleverna framställs också som viktigt i en inkluderande skola. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt ur barns perspektiv. Studien är kvalitativ och utförd genom nio semistrukturerade intervjuer med barn i årskurs 1–6, med tillhörighet i ordinarie klass och viss tid i en särskild språkgrupp. Alla barn som deltagit i studien är diagnostiserade med språkstörning. Intervjuerna är inspelade, transkriberade och sedan kategoriserade med hjälp av ett gemenskapsorienterat perspektiv på inkludering och Delaktighetsmodellen. Analysmetoden är abduktiv, en växelverkan mellan teori och empiri. Resultaten från studien visar att tillhörighet i dubbla system kan ha både positiva, likväl som negativa konsekvenser för barnens upplevelser av inkludering. Gemenskapen med den ordinarie klassen värderas högt, samtidigt som gemenskapen i språkgruppen ofta lyfts fram som betydelsefull. Resultaten visar vidare att barns självbestämmande och inflytande är områden med utvecklingspotential. Likaså framstår socio-kommunikativ tillgänglighet och tillgängliga meningssammanhang som två centrala aspekter där svårigheter kan skönjas för de barn som deltagit i studien. Studiens resultat diskuteras i den avslutande diskussionen, där resultaten även relateras till studiens teoretiska ramverk samt tidigare forskning.

Studiens syfte är att visa hur vårdnadshavares rätt till information om barns mående och vardag hanteras i förhållande till barns rätt till integritet i tamburkontakten. Vi har utgått ifrån tre olika perspektiv: vårdnadshavares, pedagogers och barns för att besvara forskningsfrågorna: 1. Hur ser en önskvärd tamburkontakt ut enligt vårdnadshavarna? 2. Hur ser en önskvärd tamburkontakt ut enligt barnen? 3. Hur upplever och hanterar pedagoger etiska dilemman vid lämning och hämtning rörande barns rätt till integritet och förskolans samverkan med hemmet? Studien innefattar två delstudier där hem synliggör vårdnadshavares och barns perspektiv medan förskola synliggör pedagogernas perspektiv. Det har genomförts en kvantitativ pedagogenkät, en kvantitativ vårdnadshavarenkät med kvalitativa kommentarer, kvalitativa intervjuer med pedagoger samt ett fokusgruppsamtal med barn. Studien utgår ifrån den sociokulturella teorin. Studiens resultat visar att barnsynen vuxna vet bäst (Johansson, 2003), där barns perspektiv underordnas det vuxna perspektivet, präglar tamburkontakten. I vår studie framgår det att vårdnadshavare upplever att den individuella informationen om barnens utveckling och upplevelser är viktig. De vill även få känslig information om händelser som rör barnen i förskolan för att kunna stödja dem i hemmet. Barnen uttrycker att barn och pedagog tillsammans ska delge vårdnadshavaren om positiva händelser från förskolan. Pedagogerna beskriver arbetssättet för att värna om barns integritet som en känsla, en balans och en finess. De menar att de behöver lära känna barnen och deras integritet individuellt eftersom barns gränser skiljer sig åt.

No description available.

Syftet med denna studie var att få inblick i förskollärares resonemang kring val av och arbetssätt med barnlitteratur på förskolan. Studien bestod av två delstudier, varav båda genomfördes genom kvalitativa samtalsintervjuer med yrkesverksamma förskollärare. Delstudie 1 utgick från intervjuer med förskollärare som arbetade med yngre barn. Delstudie 2 utgick från intervjuer med förskollärare som arbetar med äldre barn. Uppdelningen mellan delstudierna motiverades av att det skapades möjligheter till att jämföra om förskollärarnas förhållningssätt till barnlitteratur skiljde sig åt beroende på barnens ålder. Studiens forskningsfrågor var följande och konstruerades för att dels svara upp mot syftet, dels mot studiens metodval:   ·         Hur motiverar förskollärarna sina val av barnlitteratur på förskolan?  ·         Hur arbetar och använder förskollärarna barnlitteraturen i förskolan?  ·         I vilken utsträckning tas barns intressen in i val av litteratur och vilka faktorer påverkar förskollärarnas resonemang kring barns inflytande?    Studiens teoretiska utgångspunkt utgjordes av ett barndomssociologiskt perspektiv. Inom ett barndomssociologiskt perspektiv finns det många centrala begrepp. De begrepp som valdes ut för denna studie bedömts vara relevanta för studiens syfte och forskningsfrågor. Syftet med det barndomssociologiska forskningsfältet är att ge barnen mer makt och inflytande.  Studiens viktigaste slutsatser visade att förskollärarna hade en stor medvetenhet om hur och varför de använder barnlitteratur i förskolan. De skillnader som identifierades mellan förskollärarnas arbetssätt kan främst förklaras utifrån barngruppernas ålder samt i förhållande till barnens bokintressen. Gemensamt för båda delstudierna var att det skedde ett ständigt växelspel mellan ett barnperspektiv och barns perspektiv.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare själva uttrycker att de arbetar med de yngre barnens inflytande i den pedagogiska verksamheten i förskolan. Då förskollärare idag ska arbeta efter olika styrdokument i vilka det uttrycks att barn ska ges inflytande i det som rör dem så är det relevant att undersöka hur det rent praktiskt arbetas med detta. Förskollärare har en stor del i att utbilda de allra yngsta människorna till att bli demokratiska medborgare utrustade med färdigheter för att delta i ett demokratiskt samhälle.Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och resultatet har analyserats med hjälp av de centrala begreppen barnperspektiv, barns perspektiv, demokrati och barns inflytande. Metoden som användes i studien är en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där vi intervjuade sex legitimerade förskollärare. Vårt resultat visade på att förskollärarna i studien upplever olika utmaningar och möjligheter med att arbeta med barns inflytande i verksamheten, men att alla förstår och är eniga om att barn ska ha inflytande. Studien visade sig ha flera likheter med den tidigare forskning som tas upp i detta arbete.