Vårt syfte med studien är att undersöka vad delaktighet och inflytande innebär för läraren i en årskurs ett, samt undersöka elevernas utrymme till att kunna påverka sin vardag i klassrummet. Vi är nyfikna på barnens perspektiv samt var, hur och i vilka situationer eleverna får delaktighet i klassrumsundervisningen. Men vi vill också få syn på hur lärare i skolan förhåller sig till elevernas delaktighet och inflytande. Lärarens förhållningssätt skapar möjligheter eller begränsar eleverna till reellt inflytande, därför har det betydelse att lärare i skolan utgår från barnens perspektiv. Som analysverktyg har vi använt oss av begreppen barnsyn, delaktighet, inflytande, barns perspektiv, barnperspektiv, inkludering, exkludering, funktionalisering, formalisering, motivation samt lärarens betydelse i klassrummet. Dessa begrepp har valts för att få svar på vårt syfte och frågeställningar. Studien är gjord i en grundskola där intervjuer och observationer har använts som metod. Vårt resultat visar att eleverna inte får utrymme till delaktighet och inflytande som de önskar i klassrummet. Eleverna ansåg själva att de fick bestämma mer på förskolan och upplevde också att det var roligare där än i skolan. Under skoltid vistas eleverna både i klassrummet och på fritidshemmet i halvklasser, eleverna menade att de gavs möjligheter att kunna påverka på ett annat sätt både när det gäller innehåll och utformning på fritidshemmet. Slutresultatet visade att elevernas förutsättningar till delaktighet och inflytande förutsätter att de vuxna inkluderar dem. Klassläraren utgick från ett barnperspektiv och menade att eleverna gavs utrymme till delaktighet och inflytande inom vissa begränsningar på grund av deras låga ålder.

Problemområde: Barn i förskolan delar en specifik kamratkultur som innehåller kunskaper och information om gruppens sociala vardagsliv. För att kunna bekräfta, förstå och respektera barns relationer behöver pedagoger analysera och agera utifrån barns perspektiv. Om man erkänner barn som kompetenta aktörer och barngruppen som en viktig tillgång för det pedagogiska arbetet, behöver alla som arbetar inom förskolan uppmärksamma det barnen själva bidrar med i verksamheten. Syfte: Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur barns erfarenheter, uppfattningar och förståelse av tillhörighet kan komma till uttryck i en specifik förskolegrupp. Avsikten är att identifiera hur kamratkulturen speglas ur barns perspektiv. Dessutom är avsikten att diskutera vilken betydelse kunskapsbidraget om barns kamratkulturer kan ha för pedagogers och specialpedagogers förståelse av barns förskolevardag och för olika pedagogiska ställningstaganden. Frågeställningar:Hur uttrycker barnen i undersöknings gruppen genom ord och handling sina upplevelser av tillhörighet och hur förhandlar de om tillhörighet? Hur gestaltar sig inneslutningens komplexitet i denna undersökningsgrupp och hur kommer den till uttryck i barnens förskolevardag? Hur ser mönster och roller i kamratkulturen, och hur kan de beskrivas?Utgångspunkt är den barndomssociologiska teorin och Corsaros (2003, 2011) teori om kamratkulturer. Löfdahl (2004) Tellgren (2004) och Skånfors (2013) är tre svenska forskare som använt och utvecklat kamratkulturteorin och satt in den i ett svenskt förskolesammanhang. Deras forskning utgör en del av underlaget för tidigare forskning i denna studie. Metod: Detta är en kvalitativ studie inspirerad av etnografisk ansats utförd på en förskolevdelning. Studien är multimetodisk. Fältanteckningar, deltagandeobservationer, intervjuer, samtalspromenader samt samlingar med kompistema utgör underlag för att skapa en förståelse för barns perspektiv. Resultatet visar i likhet med tidigare studier på barns angelägenhet att vara en del av gemenskapen samtidigt som de visar att det är viktigt för dem att skydda densamma. Ett resultat som skiljer sig från tidigare studier är hur barnen sparar och återupptar lekteman och aktiviteter efter avbrott, vilket får konsekvenser i kamratkulturen. Studiens resultat visar att grupprocesser utgör en betydande del av varje barns dag på förskolan. Kunskapsbidraget: De kunskaper och erfarenheter som barn bär med sig från upplevda kamratkulturer kommer att få betydelse för barnens deltagande i andra kulturer de ingår i och kommer att ingå i. Barnens kompisrelationer och arbete med tillhörighet i förskolan behöver därför uppmärksammas och diskuteras. Detta arbete är ett bidrag till att skapa förståelse för och kunskap om barns egna kamratkulturer.Specialpedagogiska implikationer: Kamratkulturteorin är viktig att beakta och använda i förskolans vardag för att inte ta barns kamratkulturer för självklara. Med synsättet att människans kompetens är beroende av kontexten kan det specialpedagogiska uppdraget bidra till att utveckla verksamheten i förhållande till hur hela förskolemiljön är organiserad, för att främja alla barns möjligheter till goda kamratrelationer.

Syftet med examensarbeten är att undersöka demokrati- och inflytande frågor. Vi harvalt att fokusera på pedagogernas arbetssätt och även på barnens uppfattning omdemokrati och inflytande i den dagliga verksamheten. Därför kommer vi att utgå frånbarnperspektiv och barns perspektiv. Studien avgränsas till en undersökning på tvåförskolor. Vi har följande frågeställningar: Hur ser pedagogerna på barns inflytande och delaktighet i förskolorna? På vilket sett får barnen möjlighet att påverka och vara delaktiga i den dagligaverksamheten? Vilken uppfattning om demokrati och inflytande har barnen på de undersöktaförskolorna?Vi har använt oss av kvalitativa metoder och genomfört vår undersökning på tvåförskolor som tillhör våra partnerområden. Vi har observerat sammanlagt cirka femtiobarn, intervjuat tjugo ett barn och intervjuat sex pedagoger. Vårt resultat visar attpedagogerna har intresse för att arbeta efter demokratiska grunder. De är lyhörda ochlåter barnen ha inflytande i verksamheten inom de ramar, som pedagogerna själv harsatt upp. Synen på vad demokrati och inflytande innebär varierar från pedagog tillpedagog. Barnen på båda förskolor har ingen uppfattning om vad inflytande ochdemokrati betyder. Dock är alla barn medvetna om, att de bestämmer i leken

Denna studie handlar om samlingar och barnens möjlighet till inflytande och har barnens egna perspektiv som utgångspunkt. Syftet med studien var att försöka komma åt barnens egna tankar och synpunkter på den ofta traditionsbaserade aktiviteten samling. Frågeställningarna jag använt mig av för att uppnå studiens syfte lyder som följande: Vad har barn för uppfattningar om samlingar? Vad anser barnen att de har för inflytande över samlingarnas utformning och innehåll? Metoden som användes för att få fram resultatet var gruppintervjuer med barnen. Resultatet har sedan analyserats med hjälp av relevant teori och tidigare forskning om bland annat barns perspektiv och barns inflytande. Studiens utfall pekar på att barnen har en övergripande negativ inställning till samlingar och att möjligheten till inflytande, enligt barnen, förefaller i stort sätt obefintlig.

Examensarbetet handlar om hur barn i femårsåldern på en förskola resonerar om lärande. Syftet med studien är att få förståelse för vad lärande kan innebära ur barns perspektiv. För att få syn på detta använde jag dokumentationer på förskolan som underlag. De metoder som använts för att besvara min frågeställning var intervjuer och samtal. Studiens frågeställning: Hur resonerar barn kring lärande? De teoretiska ramarna i arbetet har utgjorts av ett sociokulturellt perspektiv där betydelsen av interaktion och kommunikation betonas. Resultatet pekar på att barn behöver ha en känslomässig anknytning till situationen eller utmaningen för att de ska ge uttryck för att ett lärande har skett. Barn uppfattade att lärandet sker som en utförd handling och gav uttryck för att deras lärande ofta sker utanför förskolan. En möjlig slutsats att dra utifrån min empiri är att förskolan i högre grad bör utgå från barns hela erfarenhetsvärld och på så sätt öppna upp för omvärlden och ta barns hela lärandearena som utgångspunkt för lärande.

Detta är en kvalitativ studie som syftar till att undersöka hur lärare i fritidshem resonerar om och arbetar med barns delaktighet och inflytande samt vilka möjligheter eller utmaningar som uppstår i arbetet med delaktighet och inflytande i fritidshemmet. Genom semistrukturerade intervjuer besvaras frågor som svarar mot studiens syfte och frågeställningar där sex utbildade lärare i fritidshem från fem olika skolor intervjuats. Empiriska data i föreliggande studie har analyserats ur ett barndomssociologiskt perspektiv utifrån teoretiska begrepp; being, becoming, barns perspektiv, barnperspektivet och det kompetenta barnet. Resultatet visar att det finns likheter mellan vad som menas med barns delaktighet och inflytande i tidigare forskning och i jämförelse med informanternas resonemang. Arbetsmetoder för att möjliggöra delaktighet och inflytande handlar främst om demokratiska tillvägagångssätt med fritidsråd, röstning och en betoning på de fria valen i verksamheten. Att se det enskilda barnet och dess önskemål ses enligt studien som en del av arbetssättet för att skapa förutsättningar för inflytande och delaktighet. Genom att se barn som medskapare av innehållet i fritidshemmet upplevs det som mer meningsfullt både för lärare och barn.Utmaningar i arbetet med delaktighet och inflytande identifieras utifrån tidsaspekten, personaltätheten, stora barngrupper och   yttre ramar som inte anses vara påverkbara samt dilemmat mellan barns fria val kontra läroplanen. Det framkommer också i resultatet att lärare i fritidshem försöker närma sig barnens perspektiv och respekterar barns åsikter. Synsättet på barn enligt barndomssociologin kan påverka enskilda handlingar beroende på hur barnen betraktas, som kompetent, being eller becoming. Resultatet i studien belyser vikten av att lärare är lyhörda för barnens perspektiv genom att ge dem utrymme att framföra sina åsikter och blir respekterade för sina val, något som också stämmer överens med tidigare forskning.

Syftet med denna fenomenografiska studie är att komma nära barns perspektiv genom att undersöka förskolebarns uppfattningar av fenomenet måltiden. Detta har gjorts utifrån frågeställningen: Vilka uppfattningar av måltiden ger förskolebarnen uttryck för? Studien har använt sig av en kvalitativ undersökningsmetod i form av semistrukturerade gruppintervjuer med 30 förskolebarn i åldrarna tre till sex år. Den insamlade empirin har analyserats med stöd av fenomenografisk analysmodell samt med centrala begrepp från barndomssociologi och fenomenografi. Analysprocessen resulterade i sex kategorier: Rutiner präglar måltidens utformning, Fasta bordsplaceringar, Placering och servering av mat och dryck, Vi får prata men…, Smaka på maten samt Förändringar barn vill göra vid måltiden. Resultatet visar på variation av vilka uppfattningar barnen har av måltiden. Barnen ger uttryck för att förskolepersonalen bestämmer placering av sittplats, hur högt och hur mycket de får prata samt att de behöver smaka på maten. Flertalet barn ger även uttryck för att de själva är aktiva i dukningsprocessen innan och efter maten samt att det finns varierande uppfattningar om vilken mat och dryck de självständigt kan ta för sig av. Slutsatsen är att barnen ger uppfattningar av att måltiden främst bestäms av förskolepersonalen men där barnen i olika grader tillfrågas och görs delaktiga innan, under och efter måltiden.

Studiens syfte är att utveckla kunskap om hur förskollärare berättar om arbetet med pedagogisk dokumentation i förhållande till de yngsta barnens perspektiv på förskolan. Frågeställningen är: I vilka delar av pedagogisk dokumentation beskriver förskollärare att de yngsta barnens perspektiv blir respektive inte blir framträdande? Studien har genomförts via en kvalitativ metod, varpå fem semistrukturerade intervjuer utfärdats med förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktivismen och resultatet har sålunda behandlats med hjälp av begreppen konstruktion och dekonstruktion.     Resultatet pekar på att observation är den del av pedagogisk dokumentation där de yngsta barnens perspektiv blir framträdande. Det indikerar därutöver på att dokumentation och reflektion är två delar av pedagogisk dokumentation där de yngsta barnens perspektiv inte blir framträdande.

Barn använder sig av digitala verktyg i allt tidigare ålder och digitala verktyghar fått större fokus i förskolans läroplan efter revideringen 2018, vilket medför högre krav på den digitala undervisningen i förskolan. Med föreliggande studie undersöks barns perspektiv på deras lärande i användningen av lärplattor i förskolan. Studien undersöker vilka möjligheter och begränsningar som barnen uppfattar vid användningen av lärplattor i förskolan. Studien baseras på barnsamtal med 18 stycken barn från två olika förskolor i olika kommuner. De utvalda förskolorna arbetar aktivt med digitala verktyg i sin undervisning på förskolorna. Analysmetoden som använts har utgått från Pramlings (1991) avhandling där resultaten tyder på olika sätt som barnen uppfattar att de kan lära sig. Resultatet visar att barnen kan uppfatta sitt lärande och ser både möjligheter och begränsningar med användning avlärplattor i förskolan. Slutsatser som dras är att barns perspektiv behöver synliggöras för att förskollärarna ska kunna skapa en mer anpassad digitalundervisning. Den anpassade digitala undervisningen utifrån barns perspektiv kan leda till fler möjligheter för barns lärandeprocesser

No description available.