I Försvarsdepartementets utredning kring Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov 2018:7 urskiljs det ökade behovet av förmåga till vilseledning och genom vilseledningen försvåra valet av mål för en eventuell motståndare. En metod för vilseledning är nyttjande av skenmål. Skenmål beskrivs i Amfibiebataljonens styrande dokument som en del i de vilseledande åtgärderna men nyttjas i mycket liten utbredning praktiskt. Arbetet skrevs ur ett militärtekniskt perspektiv och har en utforskande ansats gällande nyttjandet av skenmål i en amfibiekontext. Uppsatsens frågeställning besvarades genom att det inledningsvis genomfördes en datainsamling som sedan möjliggjorde en modellering av scenarier. Utifrån scenarierna genomfördes en analys genom nyttjande av bekämpningskedjan där slutsatserna sedan ledde till att uppsatsens frågeställning besvarades. Slutsatsen av analysen var att skenmål, med rätt egenskaper för vilseledning av moderna sensorer, skapar osäkerhet och störningar hos motståndaren som leder till minskad sannolikhet för upptäckt och påverkan av egna enheter. Osäkerheten och störningarna kan bland annat uppkomma vid vetskapen om att skenmål nyttjas och därmed osäkerhet kring klassificering av den upptäckta enheten. Skenmål kan också nyttjas i syfte att skapa en normalbild för de egna enheterna och den egna verksamheten att dölja sig i. / In the Ministry of Defenses inquiry about the Armed Forces long-term material needs 2018:7, an increased need for an ability of deception was identified, as well as through deception make the identification of real units more difficult for a potential threat/opponent. One method used for deception is the utilization of decoys. Decoys are described in the Swedish Marine Corps governing documents as a part of the means of deception but are practically used to very small extent. The essay was written from a military technical perspective and has an exploratory approach regarding the usage of decoy units in a marine context. The question of research was answered by initially collecting data that enabled modeling of scenarios. Based on the scenarios, an analysis was performed using the Kill chain, where the conclusions then led to the question being answered. The results of the analysis showed that a decoy, with the right characteristics for deceiving modern sensors, can contribute to hesitation and distraction for the opponent that leads to reduced likelihood of discovery and influence of own units. The hesitation and distraction can arise, among other things, in the knowledge that decoys are used and therefore hesitation about the classification of a detected unit. Decoys can also be used in order to create an image that the real units and activities can hide in.

This paper examines the technical and human factors that affect the time a gunner detects, identifies and destroy a target. The paper submits suggestions on technical and educational measures that can be rectified to save time in a combat process. Many battles between combat vehicles take place in swiftly situations, duel fighting. The combat distance is derived from simulated battles from all over Sweden and is set to as short distance as 300 m. The gunner can, under good weather conditions, identify a 2.3 m high target at a distance of 1520 m, but under difficult conditions like in fog, it may be hard to identify at the given distance of 300 m. This, together with, the hit probability of hitting the target due to system scattering and selection of aim point at the target, makes it difficult to determine the effect of the given fire. There is a risk that the gunner will overcompensate that with firing to many rounds at the target, which in turn leads to time losses. The purpose of the paper is to study the Kill chain process to build up knowledge of the processes, in order to understand where it is possible to optimize. This optimization should then reduce the time from detection until the target is destroyed. The results of the analysis show that the proven experience contained in the Armed Forces manuals and regulations is well balanced but lacks references so that traceability is inadequate. The result also shows that if rules of firing are followed, the opponent will be destroyed with sufficient effect. However, it depends on where the target is hit. In the front, it will be difficult to observe the effect, but a hit in the side of the target the effect will be fairly easy to observe as it leads to fire in a high number of extent. The gunner may have to fire up to eight rounds to be sure to destroy a combat vehicle depending on the distance to the target and where the round hit the target. With this result, it is recommended that a further examination be carried out on which algorithms can support image enhancing electro optics.  Fusion of sensors plus fire and control systems ought to be examined to find solutions that enable predictive automatically sets of fire to speed up the kill chain. / Denna uppsats undersöker tekniska och mänskliga faktorer som påverkar tiden för en skytt att upptäcka, identifiera och nedkämpa ett mål på markarenan. Uppsatsen lägger fram förslag på vilka åtgärder ur tekniskt- och utbildningshänseende som kan åtgärdas för att spara tid vid ett bekämpningsförlopp. Många strider mellan stridsfordon sker på korta håll i snabba situationer, duellstrider. Stridsavståndet är framtaget från simulerade strider från hela Sverige och är i medeltal så kort som 300 m. Skytten kan med siktets sensor under goda väderleksförhållanden identifiera ett 2,3 m högt mål på 1520 m men kan under svårare förhållanden som i dimma få problem att identifiera motsvarande mål på stridsavstånd under 300 m. Detta tillsammans med sannolikheten att träffa målet på grund av systemspridning och val av riktpunkt gör att verkan kan vara svår att utvärdera och därmed finns risk att skytten fortsätter och bekämpar med risk för överbekämpning av målet som i sin tur leder till tidsförluster och minskad förmåga hos chefer att agera. Syftet med uppsatsen är att studera bekämpningsförloppet för att bygga upp kunskap inom området, för att kunna förstå var det går att optimera. Denna optimering skall sedan leda till att minska tiden från upptäckt till att målet är nedkämpat. Resultatet av undersökningen visar att den beprövade erfarenheten som återfinns i Försvarsmaktens handböcker och reglementen är väl avvägd men saknar referenser så att spårbarheten är bristfällig. Resultatet visar också att om skjutregler följs så kommer motståndaren att kunna nedkämpas med tillräcklig verkan. Dock så är det beroende på var i målet träffen tar. I front kommer det vara svårt att observera verkan medans träffar i sida leder till brand i stor utsträckning. Skytten kan vara tvungen att skjuta upp till åtta skott för att nedkämpa ett stridsfordon beroende på skjutavstånd och riktpunkt i målet. Med detta resultat så rekommenderas att det sker en fortsatt undersökning om vilka algoritmer som kan stödja en bildförbättrande optronik. Fusion av sensorer och eldledningssystemet bör undersökas för att hitta lösningar som gör det möjligt att prediktera eldmoment automatiskt för att snabba upp bekämpningskedjan.

UAV:er används frekvent i samhället och med detta har den kommersiella marknaden växt. Därför är det rimligt att de används i större utsträckning i konflikter, vilket innebär att konflikter där båda parter har UAV:er som kan klassas som relativt högteknologiska möts blir troligare. Ukraina och Rysslands användande av UAV i Ukraina kan räknas som denna typ av konflikt.  I uppsatsen är det UAV:er av den militära typen som diskuteras. Skillnaden mellan dessa och civila typer är framförallt räckvidd, flygtid och kvalitén på sensorerna.För att undersöka hur UAV:er nyttjas och taktiseras med i denna typ av konflikter har följande frågeställning använts: Hur påverkas nyttjandet av UAV:er i en konflikt mellan två högteknologiska motståndare?Genom att analysera beslutsprocessen med hjälp av OODA-loopen och bekämpningskedjan har författaren kunnat dra följande slutsatser om nyttjandet i denna typ av konflikt. Uppsatsen är genomförd som en fallstudie där metoderna kvalitativ textanalys och intervju använts Slutsatsen är att den multiplikator som UAV varit i Ukraina visar på att de kommer fortsätta användas i framtida konflikter. Trots att telekrig varit aktivt mot just UAV:erna och att de saknar motmedel mot störningen har de fortsatt att nyttjas, den multiplikatoreffekt de bidrar med kan motiveras stridsekonomiskt och väger tyngre än de problem som störningen innebär. / UAV: s are in more frequent use as a result of a growing commercial market. This increases the probability of UAV: s in conflicts. This means that conflicts where both sides have access to UAV: s that are relatively high-tech becomes more likely. Ukraine and Russia’s use of UAV: s in Ukraine can be described as this kind of conflict. In this paper it is primarily military UAV: s that are discussed. The difference between these and their civilian counterparts are range, flight time and the quality of the sensors. In order to understand how the use of UAV: s is being affected, the following question needs to be answered.  How is the use of UAV: s affected in a conflict between two high-tech opponents? This was answered by analysing the decision-making process using the OODA loop and the kill chain. The paper is a case study which uses qualitative text analysis and an interview.The conclusion of this paper is that UAV: s has acted as a force multiplier in Ukraine and they will be used in future conflicts. Despite the electronic warfare against the UAV: s and the fact that they are missing systems for counteracting the disturbance both sides continue to use UAV: s. The force multiplier that is gained from using UAV: s is justified from a battle economic standpoint despite being hindered by electronic warfare.