Sammanfattning/Abstract Berling, Sara (2022). "Alla barn vill lyckas" - Strategier för ett framgångsrikt arbete med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Eftersom Skolinspektionens (2017) granskning visar att många förskolor inte har tillräckligt utvecklade arbetssätt och rutiner för arbetet med särskilt stöd finns det en kunskapslucka att fylla. Studien har som ambition att bidra till förståelse för och kunskap kring barn som visar utagerande beteende i förskolan. Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande studie är att undersöka några förskollärares och specialpedagogers upplevelser och strategier i arbetet med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Preciserade frågeställningar: Vilken erfarenhet och kunskap kring barn som visar utagerande beteende i förskolan kan urskiljas hos förskollärarna och specialpedagogerna? Hur beskriver förskollärarna och specialpedagogerna att de arbetar för att barn som visar utagerande beteende ska få bästa förutsättningar? Hur beskriver förskollärarna och specialpedagogerna relationen och anknytningens betydelse i arbetet med barn som visar utagerande beteende i förskolan? Teori Utifrån ett systemteoretiskt och ett salutogent förhållningssätt analyseras strategier för ett framgångsrikt arbete med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Metod Insamling av det empiriska materialet har skett genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med inspiration av fenomenologisk ansats. En intervjuguide användes för att säkerställa att studiens preciserade frågeställningar besvarades. Intervjuerna spelades in och transkriberades och därefter har det empiriska materialet bearbetats, kategoriserats och analyserats utifrån den teoretiska förankringen, tidigare forskning och akutell litteratur. Resultat Samtliga informanter har erfarenhet när det gäller barn som visar utagerande beteende i förskolan. Förskolorna i studien bedriver ett målinriktat arbete där kollegialt lärande, reflektion och uppföljning är viktiga delar. Enligt det salutogena förhållningssättet bidrar de här faktorerna till att arbetet med barn som visar utagerande beteende blir begripligt, hanterbart och meningsfullt. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv samspelar organisation, grupp och individnivå med varandra. Resultatet visar att det finns brister i systemet. Specialpedagogerna uttrycker att den centrala placeringen är det ultimata, men samtidigt visar deras berättelser att samarbetet med rektorerna skiljer sig åt och att många av uppdragen är av åtgärdande karaktär. Specialpedagogerna arbetar för delaktighet i ledningsgruppen för att kunna bistå med kunskap kring främjande och förebyggande arbetssätt. Studiens resultat visar att specialpedagogen utgör en viktig del för att pedagogerna ska se signalerna på ett tidigt stadium. I studien framförs många framgångsrika strategier. Den viktigaste delen i arbetet med barn som visar utagerande beteende är att pedagogerna har förståelse och utgår från att alla barn vill lyckas. En varm och stödjande relation är grunden för barnens motivation och pedagogerna behöver analysera vad som ligger bakom det utagerande beteendet. Studiens empiri visar att informanterna har viss kunskap kring anknytningsteorin. Det framkommer att det är betydelsefullt att anlaysera hur introduktonen organiseras. Samtliga informanter förespråkar en längre introduktion eftersom det krävs tid och engagemang för att lära känna barnet och dess behov.  Specialpedagogiska implikationer Handledning och konsultation är viktiga delar i specialpedagogens uppdrag när det gäller att skapa en förståelse för barn som visar utagerande beteende i förskolan. En kartläggning av förskolans arbetssätt kring barn i behov av särskilt stöd kan bidra till att specialpedagogen ser förskolans utvecklingsbehov och kan stödja dem i deras arbete med att hitta strategier som är framgångsrika. Specialpedagogen har en viktig roll när det gäller att utveckla det kollegiala lärandet och samarbetet mellan pedagoger, rektorer och andra aktörer. Specialpedagogen behöver vara delaktig i förändringsarbete och bidra med kunskap kring främjande och förebyggande insatser för att utbildningen ska bli tillgänglig och likvärdig för alla barn.  Nyckelord Anknytning, förskola, relationskompetens, utagerande beteendeproblematik

Bakgrund Beteendeproblem, som det utåtagerande beteendet inräknas i, tar sin grund i att barnet beter sig på ett sätt som inte följer samhällets normer och regler för vad som är accepterat. Orsaker till beteendet kan vara bland annat språkliga, fysiska eller känslomässiga. Arbetet med barn av denna problematik skapar ofta en frustration och känsla av otillräcklighet hos pedagoger. Problematiken i beteendet kan antingen ses som något hos individen eller hos verksamheten. När ett utåtagerande beteende sker spelar pedagogens bemötande stor roll. Att lätta på kraven, vara lugn och ge barnet tid är åtgärder som kan minska affekten hos barnet. Att ge stöd till dessa barn är viktigt. Det finns olika strategier för att bemöta beteendet, där pedagogerna bland annat kan avleda barnet som redan är i affekt eller arbeta förebyggande. Bemötandet som pedagogerna har mot barnen med utåtagerande beteende lägger grunden för att en inkludering eller exkludering sker i barngruppen. Vidare finns stöd att få internt via förskolechef och kollegor samt externt via specialpedagog och förskolepsykolog. Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur några förskollärare resonerar kring sitt bemötande av, arbete kring och definition av barn med utåtagerande beteende. Metod I studien används kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer som redskap. Dessa val av metod och redskap var de lämpligaste för att besvara studiens syfte. Analysen skedde med kodning av transkriberad data. Studien tog hänsyn till de forskningsetiska kraven. Respondenterna i studien bestod av fyra förskollärare från två olika förskolor. Resultat Resultatet av studien visar att tids- och resursbrist anses vara ett hinder vid bemötande av utåtagerande beteende i verksamheten. Det går även att urskilja en upplevelse av komplexitet gällande diagnoser av barn. En av respondenterna belyser att diagnostisering av barn kan vara onödig om pedagogerna bemöter behoven på ett bra sätt. Respondenternas tidigare strategier av bemötandet bygger mestadels på egen erfarenhet snarare än kunskap om forskning på området och vikten ligger på att ha alla barns olikheter i åtanke. Samtal är enligt respondenterna centralt i arbetet med ett utåtagerande beteende, både för att skapa en enighet i arbetslaget och för att underlätta barnets inlärning. Den interna och externa samverkan fungerar bra, men det finns en önskan av ökad resurshjälp och en större satsning på barn i behov av särskilt stöd. Arbetet med utåtagerande barn anses många gånger vara komplext ochskapa frustration, men möjligheterna anses finnas i verksamheten för att skapa en förskola för alla.

Älgeredskollektivet är ett behandlingshem som riktar sig till ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Behandlingen utförs genom användandet av en rad olika arbetsmetoder vilket bland annat innefattar medlevarskap, som är en relativt ovanlig behandlingsmetod i Sverige. En explorativ fallstudie genomfördes för att jämföra beskrivningen av Älgeredskollektivets arbetsmetoder med vad som enligt forskning kan klassas som effektiv institutionsbehandling av ungdomar. Rapporten baserades på kollektivets verksamhetsbeskrivning och kompletterades med datorstödda intervjuer med kollektivets personal. Resultatet visar att Älgeredskollektivet har valt sina arbetsmetoder/modeller utifrån forskning men att det finns brister i genomförandet av dessa utifrån vedertagna manualer. De har en genomtänkt behandlingstid, personalgruppen är sammanhållen men med varierande utbildning samt att de arbetar aktivt med grupprocesser. Älgeredskollektivet har ett utarbetat system för att kvalitetssäkra samt individanpassa sin behandling och fokuserar även på skola, familjearbete och värdesätter kontakten med prosociala kamrater. Då kollektivet arbetar aktivt med alla de variabler som visat sig vara av vikt för att uppnå en effektiv behandling av ungdomar bör Älgeredskollektivet således kunna anses vara en institution som bedriver effektiv behandling av ungdomar med allvarlig beteendeproblematik ifall de arbetar på det sätt som verksamhetsbeskrivningen beskriver. Bristen på forskning kring medlevarskap bidrog till att resultatet kring medlevarskapet inte var vetenskapligt förankrat men rapporten visade ändå att medlevarskapet bland annat bidrar till en upplevd familjekänsla och att familjeliknande institutioner har visat ge positiva effekter men att det kan leda till en destruktiv relation mellan behandlare och elev i vissa fall.

Projekt Support (PS) är ett föräldrastödsprogram som har utvecklats i USA för mammor och barn som utsatts för våld i nära relationer där barnen också utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem. Syftet med denna licentiatuppsats är att undersöka hur interventionen mottogs av behandlare och föräldrar inom ramen för svensk socialtjänst med hänsyn till skillnaderna mellan länderna. Två studier genomfördes. I den första studien (studie I) intervjuades behandlare (n 11) och mammor (n 13) från tre kommuner och Sveriges största skyddade boende om sina erfarenheter av att ge och ta emot föräldraintervention. Intervjuerna analyserades separat med hjälp av tematisk analys, vilka sedan sammanslogs i en syntes. Resultaten grupperades i sex teman, vilket indikerade initiala tvivel på interventionene och på deltagarnas egen förmåga. Teman visade också att arbetet med PS ledde till en upplevd positiv förändring av barns beteende, liksom betonades behovet av kompetenta behandlare och anpassning utifrån kulturella skillnader. Den andra studien (studie II) utvärderade interventionens effekt avseende föräldrarnas föräldrakapacitet (n 35) och deras barns psykiska symtom (19 pojkar och 16 flickor, medelålder 6 år). Resultaten visade att effekten som erhållits av PS i Sverige kan i nästan samma omfattning likställas med den effekt som framgår av tidigare studier gjorda i USA. Även barnens känslomässiga symptom, problem och hyperaktivitet minskade, och föräldrarna bemötte sina barn på ett mer positivt sätt. Föräldrarna upplevde också minskad hjälplöshet och rädsla i relationen till sina barn. Det var också en kovarians mellan föräldrarnas känslor (hjälplöshet och rädsla) och barns uppförandeproblem och hyperaktivitet där båda minskade. Slutsatserna i denna licentiatuppsats är för det första att det är möjligt att genomföra PS med föräldrar utsatta för våld i nära relationer och deras barn som har utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem och för det andra att organisatoriska förhållanden behöver anpassas för att interventionen ska kunna implementeras i svensk socialtjänst. / Projekt Support (PS) är ett föräldrastödsprogram, utvecklat i USA för föräldrar och barn som utsatts för våld i nära relationer där barnen också utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem. Syftet med denna licentiatuppsats är att undersöka behandlingseffekten och möjligheten att genomföra interventionen i svensk socialtjänst med hänsyn till skillnaderna mellan länderna. Två studier genomfördes. I studie I analyserades intervjuer av behandlare och mammor där de beskrev sina erfarenheter av att ge och ta emot PS. Det framgick att deltagarna upplevde svårigheter och utmaningar i arbetet med interventionen men de upplevde också positiva förändringar av barnens beteende och mammornas föräldraförmåga. I studie II utvärderades PS effekt avseende föräldrarnas föräldrakapacitet och deras barns psykiska symtom. Resultaten visade att effekten som erhållits i Sverige kan i nästan samma omfattning likställas med den effekt som framgår av tidigare studier gjorda i USA. Barnens känslomässiga symptom, problem och hyperaktivitet minskade och föräldrarna bemötte sina barn på ett mer positivt sätt och blev stärkta i sitt föräldraskap. Slutsatserna i denna licentiatuppsats är att det i stor utsträckning är möjligt att inom svensk socialtjänst genomföra PS med våldsutsatta föräldrar. / Project Support (PS) is a parenting programme that has been developed in the United States for mothers and children exposed to intimate partner and for their children with subsequent emotional and behavioural problems. The aim of this licentiate thesis is to explore how the programme was received by counsellors and parents in the context of Swedish social service, taking account of the differences between the countries. Two studies were conducted. In the first study (study I), counsellors (n 11) and mothers (n 13) from three municipalities and Sweden’s largest shelter were interviewed about their experiences of giving and receiving the parenting intervention. The interviews were separately analysed using thematic analysis and were unitised by a following synthesis. The results were grouped into six themes, which indicated initial doubts to the intervention, and doubts about the participants’ own capability. The themes also showed that working with PS led to an experience of positive change in children’s behaviour, as well as highlighted the need of competent counsellors and adaptation for cultural differences. The second study (study II) evaluated the effect of the intervention according to parents’ parenting capacity (n 35) and their children’s psychological symptoms (19 boys and 16 girls, mean age 6year). The results showed that the effectiveness of PS in Sweden can be sustained to almost the same extent as shown in previous studies done in the US. Primarily, the children’s emotional symptoms, conduct problems and hyperactivity decreased, and the parents behaved more positively with their children. The parents also experienced reduced helplessness and fear in their relationships with their children. There was also a covariance between the parents’ emotions (helplessness and fear) and the children’s conduct problems and hyperactivity as they decreased. The conclusions drawn in this licentiate thesis are first, that PS is a feasible parenting programme for parents exposed to intimate partner violence and their children who have developed emotional and behavioural problems, and second, that organisational conditions need to be met in order for the programme to be implemented in Swedish social services.

Studien syftar till att undersöka vilken form av undervisning som sker i särskild undervisningsgrupp och om lärares syn på relationell pedagogik. Intervjuer har utförts med sex olika lärare som undervisar i särskild undervisningsgrupp i Sverige. En tematisk analys användes för att analysera data. Studiens resultat analyserades med stöd av det relationella perspektivet och tanken om att se elever som att de befinner sig i svårigheter. Resultatet visar att undervisningen i den särskilda undervisningsgruppen är individanpassad utefter elevers förmågor. Lärare tar bort ämnen med en grundtanke i elevers känsla av att få lyckas men också för att ta hänsyn till elevers ork och motivation. Lärare i särskild undervisningsgrupp arbetar relationellt där tillit och omsorg presenteras som en grund i att bygga relationer men också till elevers lärande. Resultatet visar på en skillnad i att se elever i svårigheter snarare än med svårigheter, detta beskrevs som viktigt av lärarna att svårigheterna inte fanns inom individen utan snarare i miljön och relationer hen möter. Lärare i särskild undervisningsgrupp arbetar med att lära känna eleven och lyssna in elevens behov och intressen.  Elever i särskild undervisningsgrupp beskrivs ha hög skolfrånvaro, stämplade av omgivningen med en avsaknad av verktyg till att lyckas i skolan. Resultatet lyfter att elever får insatser i skolan men att de oftast ges för sent. Slutsatser kring resultatet är att elever i särskild undervisningsgrupp har ett inflytande i sin undervisning, lärarna arbetar relationellt genom att motivera och bygga upp elevers självförtroende och skolmotivation. Särskild undervisningsgrupp är en viktig del av skolan, många elever har behov av att undervisas i ett mindre sammanhang men den särskilda undervisningsgruppen behöver integreras mer i skolan för att minska elevers känsla av exkludering.

I skolan möter ofta pedagoger utåtagerande elever där pedagogernas kompetens sätts på prov. Studien behandlar intervjupersonernas berättelser om utåtagerande elever och pedagogers diskurs utifrån forskning. De frågeställningar vi har nyttjat har strävat efter svar utifrån vårt syfte. Syfte med denna studie är att ta del av olika lärares (intervjupersonerna) berättelser om hur de arbetar med och bemöter utåtagerande elever. Våra frågeställningar belyser intervjupersonernas diskurser om utåtagerande elever och där tar vi del av intervjupersonernas variationer och deras arbete med utåtagerande elever. I vår forskningsbakgrund klarlägger vi definition av begreppet utåtagerande elever, vi klarlägger även olika förhållningssätt, pedagogers diskurs om etiketter, omgivning och strategier. Bakgrunden visar också att det finns problematik inom universitetsutbildning som berör klassrumshantering. Vi genomförde intervjuerna på var sitt håll, intervjuerna har gjorts med sju olika lärare på tre olika skolor i två olika regioner i Sverige. Genom transkribering på var sitt håll av de semistrukturerade intervjuer som gjorts fick vi ett rikt material som kunde analyseras. Analysmetoden vi använde oss av är hermeneutisk och relationskompetens för att lättare förstå materialet av intervjuerna. Detta gjordes i gemensamt samarbete över internet. Det finns en risk att de höga kraven som ofta ställs på eleverna kan orsaka stress och i det ledet kan eleverna hamna i affekt. Studiens resultat visar på att lärarna uppfattar att de använder olika förhållningssätt som används för att bemöta och arbeta med utåtagerande elever. Vi uppfattar att lärarna bemöter utåtagerande elever med strategier som är individanpassade. Vi uppfattar även att lärarna lägger ner mycket av sin tid på att skapa goda relationer mellan eleverna och deras vårdnadshavare tidigt i deras skolgång. Vi använder oss av begreppet inkludering i inledningen av studien, då detta är en stor del av skolans ansvarsområde. / <p>2020-04-02</p>

Handledare:Ingrid SandénExaminator: Lotta AndersonBakgrund:I dagens samhälle är förväntningarna högt ställda på oss i yrkeslivet, i familjelivet och i många andra sociala sammanhang. Egenskaper som ”utåtriktad”, ”verbal” och ”social” betraktas som livsviktiga färdigheter. Hur bör skolan förhålla sig till de elever som saknar dessa färdigheter? Syfte:Syftet med denna uppsats är att i rollen som specialpedagog undersöka och beskriva de uppfattningar ett antal pedagoger ur ett arbetslag har beträffande två elever med inagerande beteende samt att belysa ett för pedagogen tänkbart förhållningssätt till inagerande elever. Metod:För att synliggöra inagerande elevbeteenden används två fallbeskrivningar. Dessa baseras på halvstrukturerade intervjuer med sex pedagoger som under en treårsperiod arbetade med eleverna bakom fallbeskrivningarna. Resultat/Diskussion:Varje form av inagerande handlar i grund och botten om en obalans i interaktionen med andra. I skolan innebär ett inagerande beteende ett hinder för en god måluppfyllelse. Inagerandet är problematiskt även utanför skolan. Skolan måste bli bättre på att utveckla ”hela eleven”. Med stöd i Schibbyes relationsteori finns goda möjligheter för pedagogen att bli den tillerkännande pedagogen som ser och bemöter också den inagerande eleven.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur lärare inom F-3 kan förebygga ungdomsbrottslighet med sin samhällskunskapsundervisning. Problemområdet är att läroplanen framhåller att eleverna ska fostras till samhällsmedborgare, samtidigt beskriver media ett samhälle där barn begår brottsliga handlingar. Ansatsen är kvalitativ och perspektivet är behavioristiskt och tar avstamp i förstärkningsprincipen, detta har skett i kombination med ramfaktorteorin. Resultatet visar att lärare inom F-3 har ett stort personligt engagemang för att deras elever inte ska utveckla ett brottsligt beteende och majoriteten ser det som sitt uppdrag att arbeta förebyggande i grundskolans tidiga år. Slutsatsen är att lärare planerar för och arbetar aktivt med undervisningsmoment som kan motverka ungdomsbrottslighet och att klassrumsdiskussioner är den aktivitet som ges störst utrymme. Lärare ser brottsförebyggande undervisning som sitt uppdrag och har förmågan att identifiera elever i riskzon. För att lärares brottsförebyggande arbete ska vara produktivt behövs ett samarbete på kommunal nivå.