Uppsatsen undersöker konstnär Gerda Sprinchorns arbete och liv som kvinna och skulptör i Stockholm, kring sekelskiftet och första delen av 1900-talet.Gerda Sprinchorn deltar i ett trettiotal utställningar, nationellt och internationellt och då ofta tillsammans med skulptörerna; Sigrid Blomberg, Alice Nordin, Ruth Milles och Lena Börjesson.Hon liksom många andra kvinnliga skulptörer hittar en egen väg som ger henne möjligheter att försörja sig eftersom de stora välbetalda uppdragen för skulptörer går till de manliga. För Sprinchorn får småkonsten, statyetterna stor betydelse och ger henne möjligheten att kunna arbeta och försörja sig som skulptör. Statyetterna tillverkas i olika material och vissa av dem är återkommande under hela hennes konstnärskap i olika utföranden.En större och konstnärligare frihet och möjlighet att experimentera och utveckla sin konst tycker man sig ana inom hennes arbeten i fajans och då ofta i samarbete med sin livskamrat Ragnhild Godenius i deras gemensamma keramikverkstad i Rönninge.Gerda Sprinchorn finns representerad bland annat hos Nationalmuseum, Trelleborgs museum, Malmö museer och Stortingets konstsamlingar i Oslo.