As pollinators bumble bees play the crucial role of contributing to propagation of flowering plants in favour of food production as well as biodiversity. Over the course of a few decades bumble bees have seen a remarkable decline, with contributing factors being climate change, pesticides and pathogens such as viruses and parasites. In Sweden, commercially reared bumble bees are bought for the purpose of pollination in fruit and berry plantations. However, these reared bumble bees are a suspected contributor to a spillover of pathogens to wild bees in the same area. The aim of the study was to determine the prevalence of five viruses and five parasites in wild bumble bees nearby commercially reared bumble bees and to determine seasonal variation in pathogen distribution. qPCR was used for analysis of Acute bee paralysis virus, Deformed wing virus, Slow bee paralysis virus, Black queen cell virus and Sacbrood virus as well as the parasites Crithidia bombi, Apicystis bombi, Nosema bombi, Sphaerularia bombi and Locustacarus buchneri. The results showed a statistically significant, 4,8 times higher prevalence of A. bombi nearby commercially reared bumble bees in greenhouses compared to control landscapes. The results were also compared to pathogen prevalences in bumble bees caught in June the same year, showing a significantly higher prevalence in a majority of the parasites. It also showed a decrease in all viruses except Black queen cell virus, where the decrease might be explained by RNA degradation.

To reduce the risk of transfusion related complications, blood components should, according to European guidelines, contain less than 1 x 106 leukocytes per unit. To verify that these guidelines are upheld, residual leukocytes are measured in randomly selected blood components as means of quality control. At Uppsala University Hospital, the method currently used for this is flow cytometry (FCM). However, the hospital recently purchased a new instrument, ADAM rWBC2, for this purpose. The aim of this study was to verify ADAM rWBC2 as a replacement method for FCM and investigate whether the type of test tube chosen for the instrument (EDTA or micro test tube) would affect the leukocyte concentration. To conduct the study, 30 red blood cell units (RBCs), 30 platelet units (PLTs) and 30 plasma units were analyzed on both the ADAM rWBC2 instrument and with FCM. In addition to this, each RBC and PLT unit was allocated into both an EDTA tube and a micro test tube before analysis on the ADAM rWBC2 instrument. Results from both methods and tubes were compared using statistical analysis. The results from ADAM rWBC2 tended to be higher than the results from FCM, and the difference turned out to be statistically significant (p<0,001). No significant difference could be detected between the results from the different test tubes. The assessment is that ADAM rWBC2 will replace FCM for quality control of residual leukocytes in blood components. According to the results, the type of test tube used does not affect the leukocyte concentration.

<p>Rapporten laddas upp av lärare om detta godkänns av handledare.</p>

No description available.

Vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett ökande problem inom hälso- och sjukvården. På neonatalavdelningen på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping har det förekommit inkonsekventa odlingsresultat vid misstänkt VRI orsakad av Staphylococcus aureus. Att förebygga VRI samt värna om patientsäkerheten kräver känsliga och pålitliga laboratorieanalyser. Syftet med studien var att bestämma och jämföra lägsta detektionsintervall för metoderna odling och qPCR med och utan anrikning i MAMSA-buljong, av S. aureus. Seriespädningar av S. aureus tillreddes och koncentrationer för ursprungsrören uträknades via viable count (VC). Odling på blodagar samt qPCR med och utan anrikning i MAMSA-buljong utfördes. Resultaten användes för att bestämma ett lägsta detektionsintervall. Odling gav ett lägsta detektionsintervall mellan 0,5–62 CFU/ml, och qPCR mellan 6400–140 000 CFU/ml. Anrikning med MAMSA-buljong innan qPCR-analys gav ett lägsta detektionsintervall mellan 0,6–140 CFU/ml. För detektion via odling räcker enstaka till tiotals CFU/ml i analysprovet. Vid qPCR behövs tusentals till hundratusentals CFU/ml i analysprovet, men vid qPCR med MAMSA-anrikning kan detektionsintervallet sänkas till nivåer jämförbara med odling. För att kunna applicera studiens resultat på den laborativa verksamheten krävs vidare studier med fler bakteriearter och replikat. / Hospital-acquired infections (HAI) are an increasing problem in health care facilities. In the neonatal intensive care unit at Länssjukhuset Ryhov in Jönköping, inconsistent cultivation results have been observed for suspected HAI caused by Staphylococcus aureus. To prevent HAI and to maintain patient safety, sensitive and reliable laboratory tests are essential. The aim of the study was to determine and compare the lowest range of detection for cultivation and qPCR with and without enrichment in MAMSA broth, for S. aureus. Serial dilutions of S. aureus were made, and the original concentration was determined through viable count. Cultivation on blood agar and qPCR with and without enrichment in MAMSA broth was performed. The results were used to determine a minimum detection range. For cultivation, a minimum detection range of 0,5–62 CFU/ml was determined and for qPCR a range of 6400–140 000 CFU/ml. For qPCR after enrichment in MAMSA broth, a lowest detection range of 0,6–140 CFU/ml was determined. For detection with cultivation single to tenths of CFU/ml were needed in the sample. For qPCR thousands to tenths of thousands of CFU/ml were needed. For qPCR with enrichment in MAMSA broth the detection range could be lowered to levels comparable with cultivation. For clinical application, further studies are needed with more bacterial species and replicates.

Reumatoid artrit (RA) är den vanligaste autoimmuna sjukdomen och prevalensen är 0.5-1.0% av populationen i industriella länder. Diagnos av RA sker bland annat genom analys av markörerna reumatoid faktor (RF) samt antikroppar mot cykliskt citrullinerad peptid (anti-CCP). Nefelometrisk metod samt CMIA har båda varit huvudmetoder för markörerna RF och anti-CCP respektive vid utredning av RA på Laboratoriemedicin på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Införskaffning av instrumentet Phadia 250 har gjort det möjligt att sammanställa analyserna för markörerna på samma enhet. Syftet med studien var att verifiera EliA-metoden för anti-CCP samt RF på instrumentet Phadia 250 för att kunna ersätta nuvarande analysmetoder för de båda RA-markörerna. Bestämning av cut-off, mellanliggande precision, inomserieprecision samt överensstämmelse med tidigare metod utfördes. Totalt 115 prover (70 blodgivare, 30 patientprover och 15 konsekutiva prover) användes. En korrelation utfördes för CMIA respektive nefelometriska metoden med EliA-metoden samt en kategoriöverensstämmelse för nefelometrisk metod, CMIA och EliA-metoden. God korrelation erhölls för anti-CCP mellan CMIA och EliA-metoden (r=0.953, p=0.001) samt för RF mellan nefelometriska metoden och EliA-metoden (r=0.835, p=0.048). Analys av samtliga markörer bör inkluderas som screening för RA för att upptäcka sjukdomen. Metoden EliA tillät analys av båda markörer och verifieringen möjliggjorde övergången till EliA-metoden för Laboratoriemedicin i Jönköping. / Rheumatoid arthritis (RA) is the most common autoimmune disease and the prevalence is 0.5-1.0% among the population in industrial countries. Diagnosis of RA is based partially on detection of the autoantibodies rheumatoid factor (RF) and anti-cyclic citrullinated peptide antibodies (anti-CCP). Nephelometry and CMIA have been the main methods for detection of the antibodies at Laboratoriemedicin at the County Hospital Ryhov in Jönköping. The purpose of this study was to verify the EliA-method for anti-CCP and RF on Phadia 250 in order to replace the current methods with the EliA-method. Determination of cut-off, intermediate precision, within-run precision and consistency with the previous method was performed on a total of 115 samples (70 blood-donors, 30 patient samples and 15 consecutive samples). A correlation between CMIA and the nephelometric method with EliA-method was performed and a cathegorical correspondance was done to assess the accordance between the previous methods with the EliA-method. A good correlation was obtained for anti-CCP between CMIA and the EliA-method (r=0.953, p=0.001) and RF obtained good correlation between the nephelometric method and the EliA-method (r=0.835, p=0.048). Analysis of both markers simultaneously has been recommended and the verification enabled the transition to the EliA-method on Phadia 250 for Laboratoriemedicin in Jönköping.

Sepsis är ett livshotande tillstånd som orsakas av bakterier i blodbanan. Tidig och korrekt antibiotikabehandling är viktig, antibiotikaresistens är ett ökande problem och resistensbestämning är därför essentiell. Vid sepsisdiagnostik med blododling krävs ofta minst två dygn innan resistensbesked kan ges. Antibiotikabehandling måste därför påbörjas innan odlingssvar. Rutinmetod för resistensbestämning vid svenska mikrobiologiska laboratorier är diskdiffusionsmetoden som är standardiserad av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST). Vid diskdiffusion odlas bakterier på agarplattor och hämningszoner kring pappersdiskar med antibiotika används som mått på antibiotikaeffekt. Metoden kräver framväxta bakteriekolonier på agarplattor som ursprungsmaterial och utförandet tar 16-20 timmar. EUCAST har vidareutvecklat diskdiffusionsmetoden för snabb resistensbestämning (Rapid Antimicrobial Susceptibility Testing, (RAST)). Resistensbestämning med diskdiffusion utförs då direkt från positiv blododlingsflaska och hämningszoner mäts redan efter 4, 6 och 8 timmar. I metoden används olika brytpunkter för känslighetskategorisering vid de olika tidpunkterna. Syftet med studien var att undersöka hur väl RAST fungerade för Staphylococcus aureus och Streptococcus pneumoniae genom att undersöka bakterieisolat inokulerade i blododlingsflaskor. Totalt 31 isolat; 23 S.aureus och 8 S.pneumoniae undersöktes varav en hög andel med betalaktamresistens. Till båda bakteriearterna användes 5 sorters antibiotika. Zondiametrar mättes av två personer oberoende av varandra och resultaten jämfördes med de från standardiserad diskdiffusion. För S.aureus var vid 4 timmar 102/184 (55 %) avläsningar kategoriseringsbara, vid 6 timmar 164/184 (89 %) och vid 8 timmar 174/184 (95 %). Sammanlagt inträffade 7 felkategoriseringar varav 5 gällde underskattning av klindamycinresistens vid 4 timmar. S.pneumoniae hade sämre tillväxt och metoden var därför svårare att tillämpa. För S.pneumoniae var vid 4 timmar 74/80 (92 %) avläsningar kategoriseringsbara, vid 6 timmar 73/80 (91 %) och vid 8 timmar 77/80 (96 %). Resistens överskattades vid 21 zonmätningar vid 4 timmar. RAST fungerade väl för S.aureus efter 6 timmar. För S.pneumoniae kan sannolikt bedömning av penicillinresistens efter 6 timmar fungera men ytterligare undersökningar krävs. / Bacteria in the bloodstream may cause sepsis, therefore early and correct treatment is important. Antibiotic resistance is an increasing problem and antimicrobial susceptibility testing (AST) is essential for the patients survival. In sepsis with diagnosis based on blood culture, at least two days are required for results from AST. Routine AST-method in Swedish microbiological laboratories is the disc diffusion method standardized by the European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST). In disc diffusion, bacteria are grown on agar plates and inhibition zones around paper disks with antibiotics are used to measure the antibiotic effect. The method requires bacterial colonies as source material and takes 16–20 hours. EUCAST has further developed the method for Rapid Antimicrobial Susceptibility Testing (RAST). RAST is performed directly from positive blood culture bottles and inhibition zones are measured at 4, 6 and 8 hours. The method uses different breakpoints for categorization at the different timepoints. The purpose of the study was to evaluate RAST for Staphylococcus aureus and Streptococcus pneumoniae by examining bacterial isolates inoculated into blood culture bottles. Zone diameters were measured, and results were compared with those of standardized disk diffusion. For S.aureus, at 4 hours 102/184 (55%) readings were categorizable, at 6 hours 164/184 (89%) and at 8 hours 174/184 (95%). A total of 7 error categorizations occurred, 5 of which were underestimation of clindamycin resistance at 4 hours. For S.pneumoniae at 4 hours, 74/80 (92%) readings were categorizable, at 6 hours 73/80 (91%) and at 8 hours 77/80 (96%). Resistance was overestimated at 21 zone measurements at 4 hours.. RAST showed good results for S.aureus after 6 hours. For S.pneumoniae, further studies are required but RAST may work after 6 hours for penicillin resistance assessment.

Bakgrund: I hälso-och sjukvården är blodtrycksmätning en viktig och grundläggande metod vid korrekt diagnostik och hantering av högt blodtryck. Forskning har under flera år påvisat att olika komponenter påverkar noggrannheten av blodtrycksmätningen. Eftersom auskultatorisk och oscillometrisk blodtrycksmätning utförs på två olika sätt finns en risk att blodtrycksvärdet kan variera mellan metoderna. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det finns någon skillnad mellan auskultatorisk och oscillometrisk blodtrycksmätning utfört i både vila och efter ansträngning. Material och metod: Studien bestod av 20 slumpmässigt utvalda studenter från Hälsohögskolan i Jönköping. Blodtrycksmätning utfördes med hjälp av auskultatorisk blodtrycksmanschett med handmanometer och stetoskop samt oscillometrisk modalitet (OMRON M7). Resultat: Statistisk signifikant skillnad observerades mellan auskultatorisk och oscillometrisk modalitet, både i vila och efter ansträngning. Skillnaden är som störst efter ansträngning för auskultatorisk och oscillometrisk mätmetod, i både systoliskt och diastoliskt blodtrycksvärde. Diskussion: I vården har användning av oscillometrisk blodtrycksmodalitet ökat och därmed finns en risk för minskad reliabilitet och validitet av blodtrycksvärdet. Slutsatser: Statistisk signifikant skillnad föreligger mellan modaliteterna, både i vila och efter ansträngning. / Background: Blood pressure measurement is an important and fundamental method for correct diagnosis and management of high blood pressure, in healthcare. For several years, research has shown that different components affect the accuracy of blood pressure measurement. There is a risk that the blood pressure value may vary between auscultatory and oscillometric measurements because they are performed in two different ways. Purpose: The purpose was to investigate whether there is any difference between auscultatory and oscillometric blood pressure values performed in both rest and after stress. Material and method: The study consists of 20 randomly selected students from the School of Health and Welfare of Jönköping. The measurement was performed using auscultatory blood pressure cuff, sphygmomanometer with stethoscope and oscillometric modality (OMRON M7). Result: Statistically significant difference was observed between auscultatory and oscillometric values, both in rest and stress. The difference is greater after stress for both methods, in systolic and diastolic values. Discussion: In healthcare, use of oscillometric modality has increased thus there is a risk of reduced reliability and validity of the blood pressure value. Conclusion: Statistically significant difference was observed between auscultatory and oscillometric values, both in rest and after stress.

Bakgrund: Lungcancer och malignt melanom är exempel på två sjukdomar som undersöks med dual-modaliteten positron emission tomography/computed tomography (PET/CT). Vid undersökning med PET/CT erhåller patienten både en stråldos från Flourine-18 (18F) märkt med 2-[18F] fluoro-2-deoxy-D-glucose (18FDG) och från CT-modaliteten. Det finns strålningsrisker med undersökningen som kan uttrycka sig i form av stokastiska skador som exempelvis cancer. Syftet med studien var att jämföra stråldoserna mellan lungcancergruppen (misstänkt eller verifierad) och malignt melanomgruppen genom att beräkna den totala effektiva stråldosen samt redovisa riskerna med PET/CT-undersökningen. Material och metod: Materialet omfattades av parametrar gällande undersökningen och urvalet bestod av 20 patienter från lungcancergruppen respektive malignt melanomgruppen som hämtades från Nuklearmedicin, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping. En retrospektiv metod med kvantitativ ansats användes för genomförandet av studien. Resultat: En signifikant skillnad (p &lt;0,001) mellan sjukdomsgrupperna förekom där lungcancergruppen erhöll 11,95 milliSievert (mSv) och malignt melanomgruppen 6,03 mSv och den procentuella riskökningen av letal cancer var 0,06 % respektive 0,03 %. Slutsatser: Lungcancergruppen erhöll en dubbelt så hög effektiv dos som malignt melanomgruppen. Den effektiva dosen är dock så låg att riskökningen av letal cancer är marginell och nyttan med undersökningen överväger riskerna. / Background: Lung cancer and malignant melanoma are diseases investigated by the dual-modality positron emission tomography/computed tomography (PET/CT). There are radiation risks with the examination that can appear as stochastic effects such as cancer. The aim of this study was to compare the radiation doses between the lung cancer group (suspected or verified) and the malignant melanoma group by calculating the total effective radiation dose and to declare the risk with the PET/CT examination. Material and method: The material contained parameters regarding the examination and the sample contained 20 patients from the two groups. The method was retrospective with a quantitative approach. Results: There was a significant difference (p &lt;0,001) between these two groups, were the lung cancer group received 11,95 milliSievert (mSv) and the malignant melanoma group 6,03 mSv and the percentage risk for lethal cancer increased by 0,06% and 0,03%, respectively. Conclusions: The lung cancer group received twice as much effective dose than the malignant melanoma group. However, the effective dose is so low that the risk increase of the lethal cancer is marginal, and the benefit of the examination outweighs the risks.

Background:Left ventricular function is particularly important to investigate since it has prognostic significance in some heart diseases such as aortic stenosis. One of the relatively new methods to evaluate this is deformation analysis that can produce a measure of global longitudinal strain with speckle-tracking.  Objective:The objective was to examine the possibility of measuring left ventricular longitudinal function in patients with aortic stenosis from ECG-gated computed tomography images with the new software Segment CT and investigate prevalence of its reduction. Additionally, a second objective was to evaluate the feasibility of global longitudinal strain analysis from ECG-gated computed tomography in comparison with echocardiography and ejection fraction in a subset of patients.  Material and methods:This study included 97 patients with severe aortic stenosis who underwent evaluation before planned treatment with transcatheter aortic valve implantation during 2016-2017 at Uppsala Hospital. Global strain was calculated from ECG-gated computed tomography and echocardiography with dedicated software. Results:Left ventricular function measured by global strain was impaired in all patients while ejection fraction was decreased in 31 %. Mean global longitudinal strain by ECG-gated computed tomography was -6.46±3.51 % and by echocardiography -10.69±4.23 %. The mean difference between the methods was 4.23 %, which was statistically significant (p=0.02) while the correlation was good (r=0.74). Conclusions:The strain analysis of ECG-gated computed tomography images was successful in less than a half of the patients. The results of the two methods showed good correlation but not agreement, further research is thus needed with a higher number of patients.