<p>Syftet var att undersöka om det fanns skillnader i retoriken i bifallsärenden respektive avslagsärenden och om besluten var logiska utifrån argumentationen. Vid genomförandet av studien användes kvantitativ och kvalitativ textanalys av tolv biståndsutredningar gällande särskilt boende enligt Socialtjänstlagen.</p><p>En av Stockholms stadsdelar hade arbetat med kvalitetssäkring av verksamheten. Biståndsenheten hade granskat tolv biståndsutredningar. Hälften av ansökningarna avslogs och hälften ledde till beslut om bifall. Biståndsenheten visste inte med säkerhet varför utfallet blev som det blev och det fanns därmed betänkligheter om godtycke i beslutsfattandet.</p><p>Studiens innehållsanalys visade att klienternas egna resurser, sociala skäl, anhöriga och juridiska skäl (riktlinjer) angavs som skäl för avslag. Medicinska skäl och medicinsk expertis förekom i bifallen. Det fanns ett samband mellan vilka skäl som var avgörande för beslutet och var i utredningen dessa skäl förekom.</p><p>Studiens argumentationsanalys visade att avslagsärendena inte styrkte tesen att klienten inte hade behov av den ansökta insatsen. Detta gällde alla utom ett ärende. Argumentationen i alla bifallsärendena styrkte däremot tesen att klienten hade behov av insatsen. Argumentationsanalysen visade även att avslagen var mer argumenterande medan bifallsärendena var i det närmaste propagerande. Argumentationen var emellanåt inkonsekvent.</p>

Syftet var att undersöka om det fanns skillnader i retoriken i bifallsärenden respektive avslagsärenden och om besluten var logiska utifrån argumentationen. Vid genomförandet av studien användes kvantitativ och kvalitativ textanalys av tolv biståndsutredningar gällande särskilt boende enligt Socialtjänstlagen. En av Stockholms stadsdelar hade arbetat med kvalitetssäkring av verksamheten. Biståndsenheten hade granskat tolv biståndsutredningar. Hälften av ansökningarna avslogs och hälften ledde till beslut om bifall. Biståndsenheten visste inte med säkerhet varför utfallet blev som det blev och det fanns därmed betänkligheter om godtycke i beslutsfattandet. Studiens innehållsanalys visade att klienternas egna resurser, sociala skäl, anhöriga och juridiska skäl (riktlinjer) angavs som skäl för avslag. Medicinska skäl och medicinsk expertis förekom i bifallen. Det fanns ett samband mellan vilka skäl som var avgörande för beslutet och var i utredningen dessa skäl förekom. Studiens argumentationsanalys visade att avslagsärendena inte styrkte tesen att klienten inte hade behov av den ansökta insatsen. Detta gällde alla utom ett ärende. Argumentationen i alla bifallsärendena styrkte däremot tesen att klienten hade behov av insatsen. Argumentationsanalysen visade även att avslagen var mer argumenterande medan bifallsärendena var i det närmaste propagerande. Argumentationen var emellanåt inkonsekvent.