Gas stirring is currently the most commonly used method of homogenizing liquid steel in commercial processes. However, due to the harsh environment during the process, physical models built out of e.g. plexiglass have been used to easier understand the complex phenomenon occurring in the process. The models are also used to optimize stirring conditions and estimate mixing times. Instead of liquid steel, water has been used for modelling, to increase safety and reduce costs. The water models are usually scaled down to sizes that are easier to handle. Scaling correctly requires fulfilling commonly used criteria and dimensionless numbers. This report investigated the accuracy of these dimensionless numbers and the relations commonly used for scaling. Existing studies and relations were evaluated, and the theoretically best suitable scaling equations were tested. Three bottom blown vessels were built, in order to test the existing relations. By applying scaling criteria and calculating gas flow rates accordingly, the correlation between theoretical mixing time and measured mixing time could be investigated. This thesis concluded that the correlation between the measured mixing times was not significant, however, by implementing the scale factor λ1/2 a better approximation seems to be given. / Gasomrörning är för tillfället den vanligaste metoden som används för att homogenisera flytande stål i kommersiella processer. På grund av de svåra förhållandena under processen har fysiska modeller, byggda av exempelvis plexiglas, använts. Detta för att enklare förstå de komplexa fenomen som uppstår under processen. Modellerna används också för att optimera omrörningsförhållandena och för att uppskatta blandningstider. Istället för flytande stål har vatten använts vid modellering för att öka säkerheten och minska kostnaderna. Vattenmodellerna är vanligtvis nedskalade till storlekar som är lättare att hantera. En korrekt skalning kräver att vanliga kriterier och dimensionslösa tal uppfylls. Denna rapport undersökte noggrannheten för dessa dimensionslösa tal samt relationer som vanligtvis används vid skalning. Befintliga studier och relationer utvärderades och de teoretiskt mest lämpliga skalningsekvationerna testades. Tre stycken kärl med bottenblåsning byggdes för att testa dessa relationer. Genom att tillämpa skalningskriterier och beräkna gasflödeshastigheterna, kunde korrelationen mellan de teoretiska och uppmätta blandningstiderna undersökas. Denna avhandling drog slutsatsen att korrelationen mellan de uppmätta blandningstiderna inte var signifikant. Dock verkade en bättre approximation fås när skalfaktorn λ1/2 implementerades.