<p>Gäng är inget nytt fenomen. Faktum är att forskare hävdar att gäng funnits över större delen av världen under mycket lång tid. Ändå är inte kunskapen om gäng så stor som man skulle kunna tro. För att kunna komma fram till effektiva metoder att bekämpa kriminella ungdomsgäng krävs en ökad kunskap om vad dessa är och hur de fungerar. Syftet med denna studie är att beskriva och förklara varför det är viktigt att arbeta med kriminella ungdomsgäng. Den här studien visar att kriminella ungdomsgäng oftast bildas i segregerade bostadsområden till följd av strain och brist på sociala band. Det är dessa individer i de kriminella ungdomsgängen som i stor utsträckning riskerar att rekryteras till den organiserade brottsligheten och bli morgondagens grovt kriminella. Detta är en av orsakerna varför polisen bör avsätta resurser att bekämpa dessa. I enlighet med gängparadoxen kan gängen stärkas till följd av uppmärksamhet i media, det är därför viktigt att polisen tydliggöra detta för media. Gäng kan även stärkas till följd av uppmärksamhet från polisens sida det är därför av stor vikt att polisen bemöter dessa unga individer på ett respektfullt och korrekt sätt. Sammanfattningsvis räcker det inte med att enbart polisen agerar utan hela samhället måste hjälpas åt för att komma åt de kriminella ungdomsgängen, ett viktigt steg i detta är att minska segregationen.</p>

<p>Organiserad brottslighet har länge varit prioriterad av polisen men först på senare år har speciella strategier mot brottsligheten framtagits. 2003 startade Stockholms länspolismästare Carin Götblad projekt Nova, en satsning mot organiserad brottslighet. Rapportens syfte har varit att granska projektets resultat samt undersöka satsningens betydelse för minskningen av den organiserade brottsligheten. Nova-projektet har analyserats utifrån rutinaktivitetsteorin som betonar samspelet mellan tre komponenter, motiverad gärningsman, ett lämpligt objekt och avsaknad av kapabel väktare. För en enhetlig definition av organiserad brottslighet använder EU kriterier som ska uppfyllas för att grupperingar skall anses bedriva denna brottslighet. Nova-projektet utgår från dessa kriterier och bygger på övervakning och punktmarkering av grovt kriminella i Stockholms län. Personerna är s k. Nova-markerade och är listade av lokala underrättelsetjänster. Projektets första fas pågick till 2005 och övergick sedan till Nova II som avslutades 2007. Resultaten ansågs lyckade då målen uppnåtts genom att flertalet fängelsestraff utdömts. Projektet har dock mött kritik, grundad på oklarheter i resultatredovisning och problematik vid markering. Att rätt personer markeras och att en tydligare underrättelse beträffande projektet sker är åtgärder som bör vidtas. Att målen uppfyllts kan delvis förklaras genom rutinaktivitetsteorin men även effektivt informationsflöde inom och mellan berörda myndigheter krävs</p>

<p>Syftet med denna rapport är att undersöka den svenska polisens arbetsmetoder mot ”1% MC-gängen” Hells Angels MC och Bandidos MC. Med ”1 % MC-gängen” menas i detta sammanhang klubbar, som själva hävdar att de tillhör en del av mc-miljön som har brutit med det etablerade samhället och har sina egna ”lagar och regler”. Empirin är byggd på intervjuer med poliser från polismyndigheterna i Stockholm och Skåne. Det inledande kapitlet beskriver historian bakom dessa kriminella gäng och deras hierarki. Den totala ökningen avseende medlemsantalet för dessa två kriminella organisationer är 47% under perioden November 2006 – Januari 2008. Polismyndigheterna är överens om att ”1%-gängen” är organiserad brottslighet. Polismyndigheter samarbetar i stor utsträckning med andra svenska myndigheter. Syftet är att få fler ingångsvinklar att bekämpa ”1%-gängen”. Endast polisärt arbete räcker inte, samarbete med andra myndigheter försvårar för dessa gäng att få fotfäste i dessa län. Stockholmspolisen har i större utsträckning mer riktad verksamhet mot ”1%-gängen” genom spjutspetsverksamheter som NOVA3 och särskild gänginsats. Skåne har ingen särskild enhet som arbetar mot ”1%-gängen”. Istället har man valt att ha arbetet mot dessa gäng i det vardagliga arbetet bland poliser i yttre tjänst. I det avslutande kapitlet så diskuteras vilka möjlighet den svenska polisen har att arbeta mot dessa gäng. Förslag ges angående en mer skärpt lagstiftning och ett aktivt informationsutbyte myndigheter i mellan.</p>

<p>Under 1900-talet inträffade det såväl nationellt som internationellt en rad händelser som har kommit att påverka vad som idag är att betrakta som säkerhet. Vårt samhällsklimat har gått från att handla om förberedelser inför ett storkrig mot att idag handla om hur vi ska förhindra och motstå olyckor och katastrofer. Denna studie är en genomgång av hur det svenska krishanteringssystemet är uppbyggt med fokusering på polismyndigheternas roll. Syftet är att åskådliggöra vilka krav som Rikspolisstyrelsen (RPS) ställt på polismyndigheternas förmåga att klara av kriser som utgörs av bland annat CBRNE–karaktär det vill säga kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära eller explosiva händelser samt att granska hur pass långt polismyndigheterna kommit i sitt krisberedskapsarbete. Studien är i stort baserad på de aktuella lagar och förordningar som reglerar polismyndigheternas krisberedskapsarbete, RPS strategidokument samt den nationella risk- och sårbarhetsanalys (RSA) som gjordes 2008. Studien visar att det finns en tydlig stävan att stärka den generella svenska krishanteringsförmågan. Detta visar sig bland annat genom de principer och regleringar som finns för hur krishanteringen ska organiseras, något som även återspeglas i polisens arbete med dessa frågor. RPS har i sin strategi guidat polismyndigheterna och placerat frågor om krisberedskap högt upp på dagordningen. Samtidigt visar RSA:n på brister i de olika polismyndigheternas krishanteringsförmåga och stor variation.</p>

Vårt syfte med detta arbete är att förvärva kunskap om den mc-relaterade brottsligheten, som är ett mytomspunnet och hotfullt problem i Sverige. Att det sedan blev mer specificerat till just Västmanland beror på att vi kommer att göra våran aspiranttjänst där. Dessutom vill vi ge andra personer som är intresserade, en inblick/kunskap om hur den mc-relaterade brottsligheten ser ut och hur polisen i Västmanland arbetar mot mc-relaterad kriminalitet. För att detta arbete ska bli så förståeligt som möjligt har vi valt att dela upp det i olika stycken med underrubriker. Vi börjar med en kort inblick i hur det ser ut i mc-världen, skillnaden mellan mc-gäng och mc-klubbar, vilken slags kriminalitet som mc-gängen sysslar med, samt hur polisen i Västmanland jobbar mot mc-kriminalitet. Sedan avrundar vi arbetet med våra egna diskussioner och funderingar kring det som skrivits i arbetet. Med denna presentation och genom att läsa vårt arbete, hoppas vi att ni erhåller fördjupad kunskap i ämnet.

Förra året anmäldes det 792 personrån i Malmö, av vilka många utfördes av personer under 18 år. På andra sidan Öresund, ligger storstaden Köpenhamn med över en miljon invånare. Trots att Köpenhamn har nästan fyra gånger större befolkning än Malmö samt liknande problem med segregation och arbetslöshet anmäldes det där bara runt 400 personrån förra året. Syftet med denna rapport är att studera hur polisen i Malmö respektive Köpenhamn arbetar mot problemet och med hjälp av teorin om problembaserat polisarbete och dess tre nivåer av brottsförebyggande polisarbete, belysa skillnader och likheter i arbetssätt samt förklara dessa. Resultatet visar på stora skillnader i det rent repressiva arbetet, fram för allt styrt av olika juridiska förutsättningar att använda vissa tvångsmedel så. I fallet med sekundära brottsförebyggande insatser tillämpar man ungefär samma metoder. I Köpenhamn har man dock en annan och mer permanent organisationsstruktur samt lång erfarenhet av att arbeta med bland annat hembesök. Insatserna i Malmö är i formen av ett tillfälligt projekt och har nyligen kommit igång. Slutsatserna är att många skillnader kan förklaras utifrån olika möjligheter till utredande tvångsmedel. Skillnader i mer allmänna brottsförebyggande insatser förklaras genom ett mer långsiktigt tänkande hos Köpenhamnspolisen i form utav bland annat särskilda organ för enbart brottsförebyggande arbete gentemot unga. Detta är en långsiktighet som de som arbetar i verksamheten i Malmö önskar.

Syftet med denna rapport är att söka att förstå varför vissa människor söker sig till kriminella nätverk, vilka arbetsproblem som skapas hos polisen i Kramfors på grund av Fucked for lifes (FFL) etablering i staden och på vilket sätt man ska arbeta för att lösa dem. FFL håller på att etablera sig i Kramfors, det resulterar i att det uppstår resursbrist för polisen då antalet medlemmar som besöker staden kan variera stort och antalet polispatruller i tjänst är för få om en allvarlig situation skulle uppstå. Gällande just FFL finns ett svårhanterligt problem för polisen, det är att det uppkommit en lokal svans av anhängare till FFL. Denna rapport belyser hur FFL är uppbyggd och vilken typ av kriminalitet de sysslar med, vad de har för förhållningssätt till polisen samt hur andra poliser, specialiserade på denna typ av kriminalitet, ser på detta problem. Rapporten bygger på aktuell litteratur samt intervjuer med poliser. Vi har använt oss av teorier som förklarar vem som blir kriminell och varför, dessa teorier är strain, differentiella associationer, rutinaktivitetsteorin och kontrollteorier. Resultat visar att det finns ett klart samband mellan kriminalitet och mellan kriminella kamrater. Ytterligare faktorer som spelar in är att vara ung, man samt tillhöra en minoritetsgrupp. Många medlemmar har långa kriminella karriärer bakom sig som med hjälp av socialbrottsprevention kunnat stärka självkontrollen hos brottsbenägna individer och undvika en kommande kriminell karriär.

Brottsligheten i samband med mc-gäng har under 90-talet blivit ett stort problem för det svenska samhället. Dels därför att det handlar ofta om grov kriminalitet som drabbar inte bara de direkt inblandade utan ofta också tredje man. Dels också för att den stigande grova kriminaliteten som i det närmaste kan liknas vid en maffiastruktur också hotar hela det svenska rättssamhället. Tyvärr är det inte alltför ovanligt med hot mot vittnen, målsägande, åklagare etc. I detta arbete kommer vi att ta upp hur mc-gängen är uppbyggda och hur problemet ser ut i Sverige. Vi kommer att ta upp dels historien kring mc-kriminaliteten, dels hur organisationen är uppbyggd, samt hur polisen i Sverige jobbar för att motarbeta denna kriminalitet. Vi skall i detta arbete försöka ge folk en uppfattning om hur stort problemet är och vilka kriminella element man har att göra med. Denna uppsats rekommenderas till polisstudenter för att dessa skall få en uppfattning av problemet och hur man skall handskas mot mc-organisationer.

Arbetet rör kriminella gäng i Västra Götaland och Göteborg, ett område med ett växande problem med gängkriminalitet. Det vi ville få fram med vårt arbete var: vilka gäng som är etablerade i Göteborg, vilken brottslighet de ägnar sig åt, hur rekryteringen till dessa gäng ser ut samt vad som krävs för att det ska anses vara organiserad brottslighet. Våra svar bygger på information inhämtad från Kriminalunderrättelsetjänsterna i Göteborg och Stockholm. Vi har till största del använt oss av polisens rapporter samt utredningar rörande ämnet. Men även på artiklar från Internet, Aftonbladet och Göteborgsposten. Vi har även använt oss av studielitteratur som vi tagit del av under tidigare terminer. Vi fann att det finns fyra etablerade gäng i Göteborg som uppfyller kriterierna för organiserad brottslighet. Dessa är Hells Angels, Bandidos X-Team, Original Gangsters och Naserligan (även kallad Albanligan). Den bild som framträder av en kille som är i farozonen för att rekryteras till de olika gängen är: han lever i en segregerad förort, med hög arbetslöshet och med högt bidragsberoendet. Han är i sjuttonårsåldern, har begått allvarlig brottslighet, kommit i kontakt med narkotika och vapen samt har en relation till personer som redan är etablerade i gängen. För att motverka nyrekrytering menar vi att man ska tillämpa nolltolerans i problemområdena och till viss del tillåta brottsprovokation mot organiserad brottslighet. Vidare behövs en bättre samverkan mellan myndigheterna.

Syftet med detta arbete är att fördjupa våra kunskaper om terrorism samt att ge läsaren en inblick i ämnet och få lite kunskap om hotbilden i Sverige samt vad Sverige har för resurser att möte terrorism. Första delen av arbetet försöker vi definiera vad terrorism är, beskriva olika organisationer redogöra för Sveriges definition av ordet terrorism. Därefter försöker vi förklara olika typer av terrorism som nationell, internationell, vänster, höger, stats, och religiös terrorism. Nästa del av arbetet handlar om Sverige, där vi berör terroristdåd som utförts i Sverige samt hotbilden i Sverige nu och i framtiden. Därefter berör vi Sveriges beredskap och de olika myndigheter som är ansvariga i Sverige för arbetet mot terrorism. De olika myndigheter vi tar upp är säkerhetspolisen, militära underrättelse och säkerhetstjänsten, polisen, totalförsvarets forskningsinstitut, försvarets radioanstalt och krisberedskapsmyndigheten. Slutligen har vi gett vår syn på det vi fått fram under arbetes gång, samt de förändringar som kommer att ske inom snar framtid. Vi hoppas att vårt arbete och presentation kommer att ge er ny och intressant kunskap.