Ett ämne som idag tar mer och mer plats i media och som både berör och upprör är den autonoma vänsterrörelsen. Arbetet belyser några av de mer framträdande grupperingarna, vad de står för samt vilka metoder de är villiga att använda för att framföra sina åsikter. Vår uppfattning är att vi i polisyrket måste känna till grupperingarnas bakgrund för att kunna förstå och förutspå sammandrabbningar och våldsamheter. Under arbetets gång har vi valt att använda oss av insamling av fakta från de berörda gruppernas hemsidor på internet samt tidningsartiklar. Från polishåll har vi kunnat få till stånd både intervjuer och skriftlig information med foton. De mest framträdande aktörerna inom den autonoma vänsterrörelsen är ovilliga att tala med både media och polis. Detta resulterar i att den information polisen kan få tag på i sitt arbete, är de måna om att behålla internt. De är unga, de är arga, de är missnöjda och de anser att världen är orättvis och att det är deras uppgift att rätta till det. Gruppernas ideologier kan verka variera, men vid en närmare granskning är de alla ganska lika. Det är tron på ett bättre samhälle utan rasism, fascism, sexism, kapitalism och så vidare, som är drivkraften. Unga och radikala reser de till de platser där protesterna ger störst effekt. Budskapet sprids på internet. Bristen på respekt för samhället och bristen på förtroende för vuxna människor gör att de använder sig av de medel som de anser vara nödvändiga för att uppnå det de vill.

Fotbollsintresset har de senaste åren ökat avsevärt i Sverige. Man skulle kunna säga att framgången i VM 1994 var en bidragande orsak. Supporterpolis blev ett känt begrepp i samband med arrangemanget av EM i Sverige 1992. Fotbollshuliganism, dvs. våld som uppstår i samband med fotboll, är dock på intet sett något nytt fenomen i vårt samhälle. Vad som dock är relativt nytt är deras tillvägagångssätt. De har gått från spontana skadegörelser och slagsmål till organiserade möten. För att inte dra alla fotbollssupportrar över en kant är det viktigt att kunna skilja på supporter och så kallade risksupporter, vilket närmare kommer förklaras i rapporten. Då många poliser, speciellt de som arbetar i en storstad, kommer att ingå i en kommendering vars syfte blir att övervaka en fotbollsmatch kan det vara av intresse att känna till supporterpolisens tillvägagångssätt för att förhindra att sammandrabbningar äger rum mellan olika huligangrupper. Det kan också vara värt att känna till vilka lagstöd som oftast tillämpas vid dessa sammanhang. Uppgifter om detta har inhämtats främst från erfarna supporterpoliser i Göteborg och Stockholm men också från olika skriftliga källor.

Klyschan ”Det händer inte mig” torde spädas på av alkoholen och på så vis vara svarttaxins bäste vän. Vi har samlat information från Trollhättan och Helsingborg vilket gör att vi nu menar oss ha djupare kunskap om svarttaxiproblemet i våra framtida arbetsområden. En kunskap vi kan förmedla till våra blivande kollegor och allmänheten. Vår metod att muntligen kontakta några av de olika aktörerna samt få oss tillsänt material har fungerat bättre än förväntat. För att söka intressanta artiklar har vi använt oss av Internet vilket har gjort de möjligt att specificera vilka artiklar vi ville ta del av. De rapporter som vi läst igenom och hämtat information ifrån har vi fått tillsänt oss från diverse aktörer. Avstängande av centrala gator för att på så vis skapa en fri zon är en beprövad preventionsmetod som är bra ur flera ur flera synvinklar. Dels så försvårar det för svarttaxichaufförerna att ragga sina kunder direkt från bilen och dels så blir det lättar för poliser även utan insikt i problemet att i alla fall störa misstänkta bilar genom att bötfälla för överträdelse av trafikförordning samt parkering. Mycket av svarttaxiproblematiken ligger på polisens bord men även andra myndigheter blir berörda. Desto mera av samhällets aktörer som samarbetar desto bättre blir förståelsen och därigenom förbättras resultatet. Många av de aktörer som vi pratat med skulle välkomna en skärpning av befintlig lag, framförallt när det gäller straff.

I arbetet lyfts fram hur taxivåldet har ökat vidare belyses vilken utsatt arbetsgrupp taxiförare är. Gjorda förbättringar med utrustning i bilen och lagändringar som genomförts behandlas. Avslutningsvis diskuteras hur man ytterligare kan förbättra säkerheten och arbeta mer brottsförebyggande. Teorier som kan belysa faktorer som gör taxiförare till ett attraktiva rånoffer redovisas. Vidare behandlas de typer av gärningsmän som kan vara aktuell för taxivåld. Sammanfattningsvis diskuteras bakomliggande orsaker till våldsproblemen. Slutsatser dras om hur man skulle kunna påverka i den direkta situationen samt i det förebyggande arbetet. Resultatet visar hur vålds- och hotbrotten mot taxiförare ökat och hur taxiföraren upplever sin arbetssituation. Vi presenterar även befintligt skydd i taxibilarna, lagligt skydd för förarna, hur man genom förarutbildning kan förebygga och föregå samt andra sätt att få bukt med den ökande mängden brott. Vi har gjort 10 korta intervjuer med taxiförare i Umeå under nattetid och intervjuerna redovisas i en kort sammanfattning, vi har även gjort en längre intervju med rånoffret Johan Lindblad. En undersökning som Västerbottens Kuriren har gjort på sin Internet-debattsida belyser mer okonventionella problemlösningar från allmänheten. Där anses bla kamerans utveckling vara mycket positiv och kortbetalning förespråkas. Vi avslutar med att diskutera kring vårat arbete och ger egna förslag på hur man kan utveckla skyddet för taxiförarna.

Med denna rapport vill vi försöka att belysa ett brott som har blivit allt vanligare för varje dag som går, nämligen värdetransportrån. Gärningsmännen blir råare och deras metoder förfinas hela tiden. Rikskriminalpolisen fasar nu för att gärningsmännen går vidare och även försöker råna värdedepåer runt om i Sverige . Det som är skrämmande med dessa brott är att gärningsmannen inte drar sig för att använda vapen för att få det han vill. Ett stort problem för polisen är att det krävs stora resurser i spaningsarbete för att kunna lagföra de misstänkta gärningsmännen. Detta är ett väldigt tidsödande arbete och man kan anse att tidsåtgången inte är försvarlig mot den gällande straffsatsen. I dagsläget är inte förberedelse eller försök till rån i närheten av vad man döms till när det gäller fullbordat rån. En ändring i straffskalan när det gäller försök och förberedelse för grovt rån, skulle göra att dessa individer inte kan komma ut så snabbt för att fortsätta sin brottsliga bana efter avtjänat fängelsestraff. En annan typ av brott som är relativt vanligt, men mycket svårbevisat, är stämplingsbrott gällande grovt rån. Vissa individer har specialiserat sig på att ”samla” information gällande transporterna för att sedan anlita andra personer för att genomföra rånet. Man tar sedan procent på förtjänsten eller så säljer man en redan utarbetad plan. I rapporten tar vi upp ökningen av värdetransportrånen i Sverige och jämför med några andra länder i Europa och Skandinavien. Vi pekar även på att risken för upptäckt ställt i relation till de pengar som gärningsmännen kan komma åt vid brottet och det eventuella straff man kan tilldömas, inte avskräcker gärningsmännen från att begå brottet. Vi ger en redogörelse över vilka brott som kan bli aktuella vid förberedelse och genomförande av värdetransportrån, och vi avslutar med våra egna slutsatser när det gäller värdetransportrånen i Sverige.

Arbetet syftar till att uppmärksamma om en gängrelaterad, organiserad ungdomsbrottslighet börjat få fäste i Skåneregionen och vill i så fall belysa karaktären på brottsligheten och gängen. Vidare belyses offren, lokalisation och tidpunkter samt om polisen uppmärksammar det eventuella problemet och tar fram strategier. Material på området visar att den brottsaktive ungdomen är mellan 15-17 år och företrädesvis en pojke av utländskt ursprung. Han umgås i gäng med interna hierarkier där gängen märker ut områden som sina. Brotten är främst stöld/skadegörelse, våldsbrott, narkotikabrott och vapen är vanligt förekommande. Gängen återfinns i storstadsmiljöer i områden som är mindre välbeställda, med tydlig segregation och en hög andel arbetslösa. En del av brotten föregås av aktiv planering medan andra styrs av ren spontanitet. Polisen uppmärksammar problemet och utarbetar strategier för att lösa problemet, men måste i större omfattning ha hjälp av andra samhällsaktörer för att förebygga gängbildningar och hindra nyrekrytering till denna.

Under de senaste åren så kan man se en ökning av personrån och det är i huvudsak relaterat till brottslighet med ungdomar inblandade. Vi vill dock påpeka att om man skulle läsa i statistiken så är ungdomsrån inte högt representerat i den allmänna brottsstatistiken. I de anmälningar som vi studerat har det kommit fram att objekten för rånarna är i huvudsak mobiltelefoner och kontanter. Både gärningsmän och målsägare har mestadels varit män, även om det dock förekommer kvinnor både bland målsägare och i fåtal fall också som gärningsmän. Det vi också har sett är att andra generationens invandrare är kraftigt överrepresenterad. Med hjälp av olika kriminologiska teorier, rutinaktivitetsteorin och beslutsteorin så har vi belyst hur ett rån kan bli möjligt i praktiken och vilka faktorer som spelar in för att det ska kunna hända. För att komma fram till våra slutsatser så har vi utgått från ungdomsenheten och underrättelseavdelningen när det gäller personrån / ungdomsrån. Vårat syfte med det här fördjupningsarbetet har varit att få ökad kunskap om personrån där ungdomar är gärningsmän. Vi har utgått ifrån Västerås problem men även försökt att skaffa oss en generell bild av problemet i landet. De förebyggande åtgärder som redovisas i det här arbetet är bla att försöka minska gärningsmännens anonymitet, rikta in spaning mot kända personer och områden etc. Vi har också tagit upp samarbete mellan olika aktörer som skulle kunna beröras.

Vi har genom intervjuer, tidningsartiklar och övrigt polisiärt material försökt förstå hur stort problemet med s.k. vägpirater är. Intervjuerna, främst med en kriminalinspektör, har givit oss en bred grund att stå på. Han har arbetat som polis sedan 1968 och på spaningsavdelningar sedan 1977. Det är vår källa som varit initiativtagare tillsammans med länskriminalen i Göteborg då det gäller att kartlägga brottsligheten kring vägpiraterna. Han berättade för oss hur gärningsmännen gått tillväga, vad det är gärningsmännen är ute efter samt var flest brott inträffat. Vi har även i vårat arbete försökt besvarat de frågeställningar vi haft så som, vad polisen gör för att minska brottsligheten, vad gör andra organisationer, hur skyddar man sig mot stölderna som enskild, etc. Mycket av det materialet har vi fått genom att noga läsa igenom diverse dagstidningar och Internetsidor ifrån sommaren 2003 och på det viset har vi skaffat oss en allmän och bred bild av vägpirater och de problem som följer i deras väg.

I och med att den nya lagen (Lagen om förbud mot sexuella tjänster 1998:408) infördes, har man sett att sexhandeln har blivit mer dold. Utifrån det har polisens förebyggande arbete blivit svårare. Trafficking som är en del av könshandeln, är något som polisen har arbetat mot länge, det är inget nytt brott. Men den 1 juli 2002, infördes ett nytt brott i brottsbalken, Människohandel för sexuella ändamål. Årligen uppskattar EU att det in i EU förs cirka 120 000 – 500 000 kvinnor och barn från andra delar av världen, varav 300-600 av dem hamnar i Sverige. I det här arbetet har vi valt att jämföra två polismyndigheter och deras sätt att arbeta förebyggande mot trafficking. Under ”Teorikapitlet” presenteras en definition av trafficking och mer allmänt om de två aktuella lagarna. I ”Metoddelen” berättar vi hur vi har gått till väga, och vilka frågor vi skickade till respektive myndighet. Här har vi också tittat på svårigheter som uppstått under intervjuerna och varför dessa svårigheter kan ha uppstått. Vidare kommer ”Resultatdelen” där vi presenterar de två polismyndigheterna och deras sätt att arbeta. Sista delen ”Diskussion” tar upp vårat sätt att se på saken och våra förslag till åtgärder som kanske kan vara till någon hjälp för fortsatt brottsförebyggande arbete. Vi ser relativt stora skillnader i polismyndigheternas arbete kring trafficking. Arbetet måste utvecklas och samordnas ännu bättre över länsgränser och landsgränser, om problemet trafficking skall kunna minskas.

Vägpirater har under en längre tid funnits i Europa. Vägpirater började visa sig i Sverige under 90-talets slut och under senare år har denna ökat kraftigt. Ett problem rättssystemet är om brottet skall rubriceras som grov stöld eller rån. Att det är en grov stöld som begåtts är klart men skall brottet uppgraderas till rån?. En grov stöld prioriteras inte lika högt inom rättssystemet som ett rån. Det gör att risken för att gärningsmannen skall gripas och lagföras minskar. Det är oklart vilka som begår dessa brott men de misstänkta kommer ursprungligen från Balkan och har troligtvis tagit med sig denna kriminella kultur från sitt hemland. Brotten begås mestadels i Halland, Skåne och Västra Götaland och huvudsakligen utmed E6 på sommarhalvåret under nattetid. De personer som oftast blir drabbade av denna typ av brottslighet är turister som stannat med sin husbil eller husvagn på en rastplats. En annan kategori av offer är lastbilschaufförerna som ofta använder rastplatserna som en viloplats. Gärningsmannen väljer noga ut sina offer och angriper oftast fordon som står parkerade där det är dålig belysning och placerade med passagerardörren ut mot skogskanten. Det är med låg sannolikhet, att gärningsmannen använt sig av gas för att söva personerna i fordonet innan brottet. Om gas har används kan brottet rubriceras som rån istället för stöld eftersom offret har försatts i vanmakt. Godset som stjäls är värdesaker som är lättåtkomliga så som kontanter, kontokort och mobiltelefoner som ligger löst i fordonet men det är troligtvis ett stort mörkertal på vad som egentligen stjäls. För att motverka dessa brott samverkar polisen med flera myndigheter och andra organisationer. Polisen arbetar direkt operativt genom spaning och informativt förebyggande i samverkan genom information till de som stannar på rastplatserna. Som enskild person bör man tänka på att inte lämna lättåtkomliga värdesaker väl synliga i sitt fordon om man stannar på en rastplats.