Langerhansceller (LC) är en specifik typ av antigenpresenterande celler och är deenda residenta immuncellerna i epidermis. LC har likheter med både dendritiska celler och makrofager men kännetecknas av sitt uttryck av lektinreceptorn langerin (CD207) och lipid-antigenpresenterande komplexet CD1a. En rekonstruerad human epidermismodell är ett mycket användbart verktyg för olika typer av studier om epidermis, och integrering av LC i modellen ger även möjlighet till att studera immunologiska funktioner in vitro. Det har tidigare visatsatt perifera monocyter kan in vitro differentieras till LC med hjälp av granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor (GM-CSF), transformerande tillväxtfaktor beta1 (TGF-β1) och interleukin 4 (IL-4), men det finns olika beskrivningar på själva metoden. Syftet med den här studien är att etablera en metod för att differentiera perifera monocyter till LC, så att dessa sedan kan integreras i en epidermismodell. Resultatet från studien visar att huvuddelen av de differentierade cellerna befinner sig i suspension och behöver därför återföras till odlingen dag två vid byte av medium. Ingen väsentlig skillnad kan dock detekteras mellan de adherenta- och suspensionscellerna avseende andelen erhållna LC, vilket gör att suspensionscellerna kan med fördel användas för vidare studier. Det finns stor variation i utfallet av erhållna LC mellan blodgivare, men utbytet av LC kan förutses redan dag fyra. Sammanfattningsvis, i den här studien fastställdes en metod där monocyter från perifert blod differentieras till LC under sex dagar genom stimulering med GM-CSF, TGF-β1 samt pulsning med IL-4 detvå första dagarna, men vidare optimering är nödvändig innan dessa LC kanintegreras i en epidermismodell.