Länge har det ansetts att en mer oberoende centralbank ger en lägre inflationsnivå utan att det påverkar övriga delar av ekonomin. I syfte att sänka och stabilisera inflationen har därför världens centralbanker blivit allt mer oberoende sedan 1980-talet. Under senare tid har dock det ökade oberoendet börjat ifrågasättas och det har blivit mer osäkert vilken effekt centralbanksoberoendet har på konjunkturvolatiliteten. I denna uppsats undersöks detta genom att använda ett uppdaterat centralbankoberoendemått mot mer nutida tillväxt- och arbetslöshetsdata. Den empiriska metod som används är en tvärsnittsanalys byggd på OLS-regressioner. Uppsatsens resultat stödjer inte hypotesen att ett ökat oberoende ger en mindre volatil konjunktur. Osäkerheten kring resultaten, som beror på få signifikanta resultat, gör dock att vi inte heller med säkerhet kan påvisa en nolleffekt.