Denna magisteruppsats, skriven för Stockholms universitets magisterkurs i historia som ett led iFörsvarshögskolans chefsprogram, har som syfte att beskriva och diskutera svensk luftoperativkrigsplanering 1958-1966 utifrån ett doktrinbegrepp. Någon uttalad luftoperativ doktrin fanns intevid denna tid varför denna får rekonstrueras utifrån en metod där ett antal faktorer beskrivs.Exempel på dessa är högre säkerhetspolitiska och militärstrategiska nivåer, lägre taktiska nivåer,upplevd hotbild, ledning, flygvapnets krigsplanläggning, samverkan med andra försvarsgrenar ochutveckling av nya vapensystem. Källmaterialet består i huvudsak av flygstabens hemliga arkivfrån samma år, vilket inte har studerats tidigare utifrån ett liknande syfte. Vidare problematiserasdoktrinutvecklingen genom att den även diskuteras utifrån olika perspektiv vars värde för ökadförståelse prövas.De konkreta frågeställningarna lyder:- Hur kan flygvapnets luftoperativa doktrinutveckling 1958-1966 beskrivas?- I vilken mån kan denna doktrinutveckling förstås utifrån rationalistiskt respektiveorganisatoriskt synsätt?Utifrån det överordnade säkerhetspolitiska ställningstagandet om alliansfrihet följde ett relativtstarkt försvar och den så kallade svenska linjen. Detta innebar dels ett relativt starkt flygvapen ochdels att flygvapnet kunde utvecklas efter en egen linje, inklusive doktrinärt, men i vilkenutsträckning så skedde har inte undersökts. Dimensionerande för flygvapnet var en sovjetiskinvasion, inkluderande kärnvapenanfall. Kort förvarningstid betonades ofta.Bärande element i Sveriges luftoperativa doktrin 1958-1966 kan kortfattat beskrivas som:- En strävan efter en relativt centraliserad ledning i syfte att kunna kraftsamla i tid och rum.- Ett prioriterat och väl utvecklat defensivt luftförsvarssystem, i huvudsak bestående av stril,luftvärn och jaktflyg som fokuserade på snabba bombplan på hög höjd ochluftlandsättningar, delvis till priset av en inte efterfrågad offensiv jaktförmåga.- En offensiv komponent i ett centralt sammanhållet attackflyg som under perioden i allthögre grad fokuserades mot sjömål vid en kustinvasion, alternativt indirekt samverkan viden gränsinvasion i norr. Tankar på massförstörelsevapen, anfall mot motståndarensbasområden samt direktsamverkande arméunderstöd övergavs under perioden, mensamtidigt utvecklades för framtiden ett nytt lätt attacksystem för den senare uppgiften.- Ett av kärnvapenhotet betingat bassystem som byggde på stor spridning, både på mångabaser och inom dessa, samt som skulle kunna få flygplanen i luften på mycket kort tid.Både ett rationalistiskt och ett organisatoriskt perspektiv har befunnits ge värdefulla bidrag till enökad förståelse för doktrinutvecklingen. Vissa skillnader perspektiven emellan har dockidentifierats. / This essay is written for Stockholm’s University as a part of the advanced level course in Historywhen attending the National Defence College Senior Staff Course. The purpose of the essay is todescribe the Swedish Air Force war planning and Air Power Doctrine during 1958 to 1966. TheSwedish Doctrine was then not formally expressed, and must consequently be reconstructed. Amethod is used that describes a number of factors, including higher levels of political guidanceand orders from the Supreme Commander, lower tactical levels, fighters, Command and Controlsystems and procedures, the threat to Sweden as it was experienced at the time, war planning,cooperation with the Army and Navy and development of new systems. Furthermore this Doctrineis discussed from different perspectives in order to see their contribution to the understanding ofthe complex conception of a Doctrine. The source of information is mainly the Air Staff TopSecret Archives. Neither that archive nor the period 1958-1966 have been examined by historianswith reasonably similar purpose.Starting with the question of how a Swedish Air Operations Doctrine of 1958 to 1966 can bedescribed, this essay comes to the following conclusions:The supreme doctrine of non-alignment resulted in a relatively strong defence and an ambition tobecome as independent as possible regarding weapon systems. This meant a strong Air Force thatcould develop independently, including doctrinaire. Dimensioning for the Air Force was aninvasion by the Soviet Union, including nuclear attacks.With this as a background the Swedish Air Operations Doctrine 1958 to 1966 included thefollowing leading elements:- An aspiration for a relatively centralized command with the purpose to be able to masspower when and where needed.- A prioritized and developed Air Defence System, including air surveillance, tacticalcontrol, fighters and SAM systems, which focused on Soviet fast and high bombers andairborne invasion. Air to air aspects of Offensive Air Operations did not have priority.- The tasks of the fighter-bomber force changed somewhat during the period. An invasionover the Baltic Sea was in focus during the whole period, but in 1958 the range of taskscould include everything from Close Air Support to base attack on the other side of theBaltic Sea, preferably with nuclear weapons which the Air Force pleaded for. 1966 the AirForce completely focused on invasion by sea, with a secondary role of Air Interdiction incase of a ground invasion in the far north. The new trainer, SAAB 105, that was developedduring this period was however designated as a light attack aircraft for CAS.- A very dispersed base system, including the use of roads, considering the nuclear threat,which was designated to get the fighters airborne as fast as possible.Both a rationalistic and an organizational perspective have been found to add elements ofunderstanding to the development of the Doctrine. However have some differences in theircontribution been identified. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08 / Air Force, Sweden, Military doctrine

År 2000 presenterade FN den s.k. Brahimi-rapporten. Den efterlyste en ”doktrinomsvängning” för attFN på ett mer effektivt sätt skulle kunna möta framtida utmaningar inom ramen för fredsfrämjandeoperationer. Rapporten redovisade ett antal konkreta förslag till förbättringar. I vilken grad har då FNomsatt Brahimi-rapportens förslag i ord och handling? Det övergripande syftet med denna uppsatsvar att analysera implementeringsgraden av Brahimi-rapportens rekommendationer, dels inom ramenför FN:s fredsfrämjande operation MONUC i Demokratiska republiken Kongo och dels i förhållandetill den nya FN-doktrinen. Resultaten visar att i båda fallen har förhållandevis stor hänsyn tagits tillBrahimi-rapportens rekommendationer inom de undersökta områdena. Slutsatsen är därmed att bådeFN-operationen MONUC och FN-doktrinen i hög grad återspeglar Brahimi-rapportensrekommendationer. / In the year 2000, the UN presented the so-called Brahimi report. It called for a ”doctrinal change” inorder for the UN to meet future challenges within the framework of peacekeeping operations in amore efficient way. The report presented a number of tangible recommendations for improvement.To what degree has the UN transformed these recommendations into theory and practice? The overallaim of this essay was to analyze the implementation of the Brahimi reports’ recommendations withinthe UN peacekeeping operation MONUC in the Democratic Republic of the Congo and in relation tothe new UN peacekeeping doctrine. The results show that in both cases relatively large considerationhas been taken to the recommendations of the Brahimi report within the examined areas. Theconclusion is thereby that both the UN peacekeeping operation MONUC and the UN peacekeepingdoctrine largely reflect the recommendations of the Brahimi report. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08

Kravet på tillgängliga, rörliga och interoperabla styrkor för uppgifter till oroshärdar runt om ivärlden har ökat. Sverige är medlem av EU och bidrar med styrkor till EU och NATO:sstyrkeregister. De svenska luftstridskrafterna står i dag i beredskap för ett antal uppgifter ochden uppgift som bedöms vara mest utmanande är Nordic Battle Group (NBG).Luftstridskrafterna har delar i NBG och delar som är direkt understödjande så kallade enablar.NBG är dimensionerad för att kunna vara autonom och första styrka på plats i ettoperationsområde. Detta innebär för de svenska luftstridskrafterna att upprättandet avluftkontroll, understödjande av mark och understödjande av sjöstyrkor ligger på Sverige och desvenska luftstridskrafterna. Detta kräver expeditionär förmåga.Uppsatsens syfte är att undersöka i vilken utsträckning de svenska luftstridskrafternastransformering går mot en expeditionär förmåga.Den övergripande frågeställningen är till vilken grad är de svenska luftstridskrafternaexpeditionära? För att kunna analysera de svenska luftstridskrafterna expeditionära förmågadefinierar jag inledningsvis expeditionärt. Efter detta jämför jag ett stationärt agerande medutgångspunkt i det gamla svenska invasionsförsvaret mot expeditionärt. Undersökningen av hurdet svenska flygvapnet har transformerats mot expeditionär förmåga använder jag FlygvapnetsUtvecklingsplan (FVUP). Utifrån den tittar jag på styrkor och svagheter hos de svenskaluftstridskrafterna. Slutligen analyserar jag de svenska luftstridskrafterna utifrån ettexpeditionärt perspektiv för att bedöma till vilken grad har de svenska luftstridskrafternatransformerats vad avser expeditionär förmåga.Resultatet av undersökningen visar på att de svenska luftstridskrafterna sammanslaget ligger påen medel nivå av expeditionär förmåga. Ledning inom luftstridskrafterna har lägst nivå avexpeditionär förmåga i analysen. Här finns det ett tydligt arv av invasionsförsvaret som inte harhunnit transformera sig tillräckligt snabbt mot ett insatsförsvar och expeditionär fömåga.Rörlighet är den förmåga som har transformerats bäst mot expeditionärt förmåga. Strategiskaflygtransporter, lufttankning och modul uppbyggnad inom flygbasfunktionen är bidragande tillresultatet. / The demand for attainable, moveable and interoperable forces for commitment around the worldhas increased. Sweden is a member of the European Community (EC) and contributes with forcesto standing forces readiness record both to EC and NATO. The Swedish Air Force is standing inreadiness for a number of tasks. Today the most challenge task is the Nordic Battle Group (NBG)task. The Swedish Air Force has units within the BG and also in direct support to it, so calledenables. NBG is designed to be autonomous and first force in to theatre. This means for theSwedish Air Force that they might have to establish a local Air Force by them self in theatre. Thisdemands an expeditionary capacity.The purpose of this essay is to examine to what extent the transformation of the Swedish AirForce support expeditionary capabilities.The overarching question is to what extent is the Swedish Air Force expeditionary? To be able toanswer this question I have to define expeditionary. After this is done I will compare stationarybehaviour with expeditionary. Stationary behaviour is based on the Swedish national defenceagainst an attack on Sweden during the Cold war. To examine the transformation of the SwedishAir Force from a national stationary behaviour towards a expeditionary behaviour I will use theSwedish Air Force development plan (FVUP). I will identify strength and weaknesses within theSwedish Air Force. Finally I will analyze the Swedish Air Force to what extent they hastransformed towards a expeditionary capability.The result of the study shows that the Swedish Air Force has a total expeditionary capability ofaverage. Command and control (C2) has the lowest measured level of expeditionary capability.The reason is the heritage of the old national defence of Sweden witch has not been transformingtowards an international and expeditionary capability. Mobility is the capability that hastransformed best towards an expeditionary capability. Strategic airlift, Air to Air refuelling andmodule thinking especially within the airbase function have contributed to the result. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08

Kinas och Rysslands nuvarande relationer präglas av samförstånd och samarbete. Det kinesiskryskaavtalet från 2001 kan ses som ett uttryck för fred och stabilitet, men också som ett uttryckför makt och globalt positionerande, i synnerhet med de kinesisk-ryska relationerna satta i ett historisktperspektiv. Frågan är vilka drivkrafter som kan ligga bakom Kinas och Rysslands närmandetill varandra. Genom en spelteoretisk analys identifierar denna uppsats möjliga motiv tillpartnerskapet i politiska, militära, ekonomiska samt externa avseenden, sett utifrån den sammanvägdanyttan av partnerskap jämfört med icke-partnerskap. Resultatet visar att motiven kan relaterastill det gemensamma intresset att skapa global maktbalans, men kan också kopplas till ömsesidigaberoenden mellan Kina och Ryssland som gör ett nära samarbete nödvändigt. Dessutom harbåde Kina och Ryssland skäl att minska riskerna för internationell isolering. Uppsatsen åskådliggörallmänt spelteorins funktionalitet för aktörsanalys. / Current relations between China and Russia are characterised by mutual understanding and cooperation.The Sino-Russian Treaty (2001) can be seen as an expression of peace and stability,but also – considering the history of Sino-Russian relations – as an expression of power andglobal positioning. The question is – what are the driving forces behind the Sino-Russian rapprochement?Using game theory analysis, this essay identifies possible motives behind the partnershipin strategic, military, economic and external terms, from the viewpoint of the net benefitsof a bilateral partnership, compared with non-partnership. The results show that the motives canbe related to a common interest in creating a global balance of power, but can also be linked tothe mutual dependence between China and Russia, which makes close cooperation necessary.Furthermore, both China and Russia have grounds for reducing the risk of international isolation.The essay is a general illustration of the usefulness of game theory for the analysis of actors. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08

Doktrin utgör en del av grunden till en nations krigföringsförmåga och skall i detta avseende ses somen normativ styrning med riktlinjer för nuet och den omedelbara framtiden. Doktrin skall såledesutgöra ett verktyg för militära chefer att hantera situationer som annars hade upplevts som mycketpressade och omöjliga att genomföra. För att så skall vara fallet måste en doktrin bygga på relevantunderlag baserad på omvärldsanalys samt de erfarenheter de väpnade styrkorna vunnit genomdeltagande i skarpa insatser, men även erfarenheter kopplade till övningsverksamhet och nationenshistoria och förutsättningar. En doktrin borde således ses som riktlinjer för handling baserat påkunskap. Är detta verkligen fallet? I doktriner hävdas att de baseras på prövad kunskap. En vackertanke eller är verkligheten en annan med helt andra styrande påverkansfaktorer på en nationsdoktrinutveckling. Analys och utvärdering resulterar i lärdomar. Denna dyrköpta kunskap är värd attminnas och nyttjas. Syftet med denna uppsats blir därför att undersöka om de lärdomar som denbrittiska försvarsmakten identifierade efter Falklandskriget 1982 påverkade den brittiskadoktrinutvecklingen efter kriget. För att uppnå detta syfte kategoriseras två brittiska maritimadoktriner - The Naval War Manual (1969) samt The Fundamentals of British Maritime Doctrine(1995). Doktrinerna tillsammans med de brittiska lärdomarna från kriget kategoriseras utifrån de sexgrundläggande förmågorna. Resultatet visar på att brittiska Marinen drog en stor mängd lärdomarunder och efter kriget. Med anledning av att 26 år förflutit mellan de båda doktrinerna kankonstateras att doktrinen utvecklats. Lärdomarna från Falklandskriget har tagits tillvara men inte iden omfattning man skulle kunna tro och önska. Den omvärldsutveckling som skett efterFalklandskriget är i många stycken omfattande och av sådan art att lärdomarna från Falklandskrigetär mer aktuella idag än de var under utvecklingen av 1995 års doktrin. / Doctrine is one of the foundations of a nation’s war fighting capability and, in this respect,should be seen as normative guidelines for the present and immediate future. As such,doctrine provides military commanders with a tool to manage situations, which wouldotherwise be seen as extremely stressful and impossible to deal with. For this to be the case,doctrine must be built on relevant information based on an analysis of the world around usand the experiences of armed forces on live operations, but also on experiences linked toexercise activities and a nation’s history and circumstances.Thus doctrine should be seen as knowledge-based guidelines for action. Is this actually thecase? Doctrine claims to be based on tried and tested knowledge. Is this wishful thinking, or isreality something else, with completely different controlling factors influencing thedevelopment of a nation’s doctrine? Analysis and evaluation results in lessons learned and itis worth remembering and taking advantage of this hard-earned knowledge. The aim of thisessay is, therefore, to investigate whether or not the lessons learned by the British ArmedForces during the 1982 Falklands War have influenced the development of British doctrinesince the War. To achieve this aim two publications of British maritime doctrine, The NavalWar Manual (1969) and The Fundamentals of British Maritime Doctrine (1995), have beenexamined, along with the lessons learned from the War, using the six fundamental capabilitiesas a basis. The results show that the British Royal Navy learned a considerable number oflessons both during and after the War. Because there are 26 years between the publications ofthe two documents, it can be stated that there has been a development in doctrine. Accounthas been taken of the lessons learned during the Falklands War, but not to the extent that onemight expect or wish. Developments in the world around us since the Falklands War are, inmany cases, so comprehensive and of a kind that the lessons learned from the Falklands Warare more current today than they were during the development of the 1995 doctrine. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08

Syftet med denna uppsats är att bidra till ökad förståelse för vilka utmaningar svensk flygstridsledning stårinför i utvecklandet av en internationellt fungerande flygstridsledning. Begreppet interoperabilitet har inledningsvisbeskrivits ur Försvarsmaktens perspektiv för att därefter ges en vidare tolkning genom MichaelCodners teorimodell. En enkätundersökning ställd till flygstridsledare visade att de viktigaste faktorer förinteroperabilitet på stridsteknisk nivå inte överensstämde med militärstrategiska nivåns tekniska fokus förinteroperabilitet.Flygstridsledarnas identifierade faktorer, stridsledningsteknik samt luftrumsprocedurer, utnyttjades vidare isyfte att klarlägga skillnaderna mellan svensk och brittisk flygstridsledning, samt hur dessa påverkar möjlighetenatt uppnå svensk interoperabel flygstridsledning. Analysen visar på avgörande skillnader mellansvensk och brittisk flygstridsledning. I huvudsak kan dessa skillnader hänföras till kulturella och beteendemässigafaktorer.Avgörande för att utveckla en interoperabel svensk stridsledning är tillgång till fullständig och aktuell dokumentationavseende taktik, metoder och procedurer, för både flygstridsledare och piloter. Vidare föreliggerett stort behov av samverkan och övning i en internationell miljö. Slutsatsen är att en väl fungerandemänsklig interaktion på stridsteknisk nivå är själva grunden för interoperabilitet, även kallat beteendemässiginteroperabilitet.Studien identifierar en möjlighet att möta dessa utmaningar genom ett av Sveriges till NATO/PFP antagnapartnerskapsmål, PG nr 0001 Air operations and training. Detta kräver dock att Försvarsmakten, från militärstrategisknivå, analyserar behovet av interoperabilitet utifrån ett stridsteknisk perspektiv för att bidra tillförändrat beteende. / The aim of this study is to contribute to increased understanding of what challenges Swedish fighter controllersis facing in an international context. The term interoperability is initially described based on theSwedish Armed Forces perspective and then given a broader perspective within the theoretical frameworkpresented by Michael Codner. A survey addressed to Swedish fighter control personnel indicated that themost important factors for achieving interoperability, at lower tactical level, did not correspond with thefocus on technical factors for interoperability at the military strategic level.The factors identified by the Swedish fighter control personnel were, fighter control techniques and airspaceprocedures. These factors were further used in purpose of determine the differences between Swedishand British fighter controlling, in order to analyze to what extent these differences influence the ability toachieve interoperable Swedish fighter controlling. The study demonstrates great differences in the conductof fighter control between Sweden and Great Britain, differences mainly stemming from cultural and behaviouralfactors.Access to correct and adequate documentation concerning tactics, methods and procedures, for both fightercontrollers and pilots, is crucial in developing an interoperable Swedish fighter control. Furthermore, thereis a necessity of co-operation and exercise in an international environment. The conclusion is that a wellworkinginteraction between people at lower tactical level is fundamental to achieving interoperability, i.e.behavioural interoperability.A possibility to meet the challenges is identified in a NATO/PFP partnership goal, PG nr 0001 Air operationsand training, adopted by Sweden. It demands that the Swedish Armed Forces analyzes the need forinteroperability from a lower tactical level perspective to contribute to a change in behaviour. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Syftet med uppsatsen är att studera kategorin specialiserade markstridsförbandinom ramen för svensk säkerhetspolitik, i förhållande till en europeisk militär kapacitet. Jag haranalyserat texter avseende svensk militärstrategi, komplexitet i militära operationer, brister inomden europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Dessutom har jag övergripande jämfört svenskamed några europeiska länders stridskraftsutformning. För att uppnå syftet i uppsatsen har jagformulerat fyra frågeställningar.1. Vilken betydelse kan specialiserade markstridsförband tillmätas för de militärstrategiskamålen?2. Vilken roll kan specialiserade markstridsförband anta inom ramen för Försvarsmaktensdeltagande i internationella insatser?3. Vilken roll har svenska specialiserade markstridsförband i ett jämförande europeisktstridskraftsperspektiv?4. Vilken roll har specialiserade markstridskrafter i termer av förmågor och styrkor motbakgrund av brister och behov i den europeisk säkerhets- och försvarspolitiken?Undersökningen visar på att Försvarsmaktens specialiserade markstridsförband bör ges en merframträdande roll i svensk militärstrategi. De bidrar väsentligt till snabbinsatsförmåga ochuthållighet samt inte minst överbryggar klyftan mellan å ena sidan specialoperationsförband ochå andra sidan manöverförband, i ett svenskt och europeiskt sammanhang. / The aim of this essay has been to study a special category of ground forces, designatedSpecialised Ground Forces, in the context of a Swedish security policy with a focus onmatters outside Sweden’s borders, yet within a European context. To fulfil the aim newmilitary strategy challenges are examined. The following questions are posed:1. What significance could the Specialised Ground Forces be assigned to achieve in view ofthe objectives of Swedish military strategic?2. What role can the Specialised Ground Forces assume within the broader participation ofSwedish Armed Forces in international operations?3. What role can the Specialised Ground Forces have when compared to equivalentEuropean forces?4. What role could the Specialised Ground Forces play against the backdrop of deficienciesand needs related to the European Security and Defence Policy deficiencies when itcomes to military capability and forces?I have studied texts and analysed the objectives of Swedish military strategy, the complexityof today’s military operations and the deficiencies of European Security and Defence Policyconcerning military capability and forces have been studied and analysed. Furthermore,French, British, Finnish and Norwegian Armed Forces’ general structures have beencompared to detect both similarities and differences.The overall conclusion is that the Specialised Ground Forces could be given a moreprominent position within Swedish military strategy. They contribute in a significant way tothe national rapid response capability and, in a Swedish as well as European perspective theybridge the he gap between Special Operations Forces on the one hand and ManoeuvreForces on the other hand. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Försvarsmaktens ska kunna hantera risker då det är en normal del av verksamheten. Det gällersåväl vid nationell övnings- och utbildningsverksamhet som vid internationella insatser avutlandsstyrkan. Syftet med den här uppsatsen är att beskriv och till del förklarar hurFörsvarsmakten hanterar risker som personalen i utlandsstyrkan kan utsättas för vid sintjänstgöring. För analysen av beslutsprocessen och riskhanteringen har Bolman och Deal Nyaperspektiv på organisation och ledarskap används. Metoden som sedan har använts är endokument och intervjustudie som omfattar svenska bataljoner som tjänstgjort i Kosovo under åren2001 till 2004.Resultatet visar på att Försvarsmakten styr riskhanteringen genom en för ändamålet rationell ochlämplig metod. Ett tillvägagångssätt för det är en uppbyggnaden av en kultur där riskhantering ärnågot som är underförstått i den militära professionen och någonting som bataljonschefen arbetaraktivt med utifrån sina tidigare erfarenheter från sin yrkeskarriär. För att bataljonschefen skauppnå ett högt säkerhetstänkande har han möjligheten att förstärka de värderingar som han vill skagenomsyra förbandet. En central faktor är kravet på att egenskyddet (force protection) sätts högtmen dock inte i främsta rummet då det alltid är att lösa uppgiften som står främst.Bataljonschefen verkar i en miljö med flera överordnade chefer med i stort samma mål men medolika intressen hur de kan uppnås. Processerna är relativt reglerad och spelreglerna är tämligentydliga för inblandade aktörer men ändå en källa för att intressekonflikter kan uppstå. / The Swedish Armed Forces must be able to deal with risks when they are a normal part ofactivities and operations. This applies both to the national training and educational activities aswell as the international ones with operations by the international forces in different parts of theworld. This essay describes and to some extent explains how the Swedish Armed Forces deal withrisks that personnel in the international forces may be exposed to during their service. Thedecision-making process of the battalion commander is also described. For the analysis of thedecision-making process and risk management has Bolman and Deal's Four Framework Approachbeen used. To answer these questions a case study has been made comprising Swedish battalionsthat have served in Kosovo from the years 2001 to 2004.It can be established that the Swedish Armed Forces controls risk management through a rationaland appropriate method. One course of action for achieving this is through creating an atmospherein which risk management is embedded in the military profession and something that the battalioncommander actively deals with according to the experience gathered during his professionalcareer.In order for the battalion commander to achieve a high security reasoning he has the ability toreinforce the values that he wants to imbue the unit with. This is a decisive factor for heighteningrisk awareness. One of the sections deals with the demand for force protection being placed highon the list of priorities but not too high as completing the mission must always be considered toppriority.The battalion commander operates in an environment with several superior officers possessingprimarily the same goal but each with different means for accomplishing this goal. The processesare moderately regulated and the rules of conduct are fairly clear for concerned parties yet stillable to cause conflicts of interest. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Under våren 2003 blir läget i Kongo så allvarligt att FN begär hjälp från EU. Detta resulterar i att EUgenomför en operation helt utan stöd från NATO-resurser, utanför unionens gränser, i ett av världensvärsta konfliktområden. Sverige vid sidan av Frankrike utgör de enda bidraget med stridande trupp.Syftet med uppsatsen är att förklara vilka de bakomliggande orsakerna var till att Sverige deltog pådet sätt som gjordes. Beslutet togs utan att det fanns någon press på svenskt deltagande. Det tidigasvenska initiativet, utfästelserna i EU och hastigheten i beslutsprocessen samt att det blev specialförband(SF) som fick lösa uppgiften var utmärkande. Utifrån detta kan erfarenheter dras inför kommandeoperationer.Studien har genomförts genom intervjuer av ett antal centrala aktörer under den svenska beslutsprocessen.Därefter har i beslutsprocessen viktigare händelser och beslutstillfällen klarlagts i form av entidslinjal. Svaren har sedan kopplats till dessa händelser och analyserats med hjälp av två teorier,Premfors policyanalys och Allisons tre modeller.Resultatet av studien visar på att orsakerna till beslutet att delta blev att insatsen skapade ett tillfällesom bl a exemplifierar Sveriges förändrade roll vad avser de nya krav som tiden efter kalla krigetoch EU-medlemskapet kräver, vilket innebär att EU skapar agendan och sätter tempot. Om Sverigeinte skall marginaliseras, innebärandes att vi får för dåliga påverkansmöjligheter inom EU:s alla områden,krävs att vi tar initiativ, tar ställning och engagerar oss mer än tidigare. Lyckligtvis hade vi enUtrikesminister, vars personliga egenskaper, drivkrafter och mod, gjorde att hon såg möjligheternasamt tog beslutet. Även alla inblandade politisk partier, organisationer och övriga aktörer, fick sinapreferenser tillgodosedda och upplevde att möjligheterna övervägde riskerna. En ytterligare bidragandeorsak var de goda erfarenheterna från insatsen i Afghanistan 2002 vilket i efterhand harupplevts som mycket positivt av de flesta. Detta skapade viss erfarenhet och rutiner som gjorde attdet upplevdes som möjligt att delta i den banbrytande insatsen i Kongo. / During the spring of 2003 the situation in the Democratic Republic of Congo is becoming soserious that the UN requests help from the EU. This results in a EU operation completelywithout support from NATO, outside the Union’s borders, in one of the worst conflict areas inthe world. Sweden and France are the only countries contributing with combat forces.The purpose of this essay is to try to explain the underlying reasons behind Sweden’s decisionto participate in the way she did, without any national or international pressure; i.e. the earlyinitiative, commitments in the EU, the speed of the decision making process and the fact thatSpecial Forces were given the task. From this operation lessons can be learned for future operations.The study is based on interviews with actors centrally placed during the decision makingprocess. Subsequently, the most important events and decisions have been presented in theform of a timeline. The answers have then been linked to these events and decisions and analyzedwith the help of two theories: Premfors’ policy analysis theory and Allison’s three models.The reasons behind the decision to take part in the operation were that it illustrates Sweden’schanged role in relation to new demands created by the post Cold War period and EU membership- meaning that the EU sets the agenda and the pace. If Sweden is not to be marginalizedand thus lose the opportunity to influence all areas of EU activity, we must take the initiative,take a stand and involve ourselves more than before. We were fortunate enough tohave a Foreign Minister with right characteristics, driving force and courage to take the decision.The preferences of all political parties, organizations and other actors were met and everybodyfelt that the opportunities outweighed the risks. Another contributing factor was thepositive experience gained from the Afghanistan operation in 2002, which created a certainamount of experience and procedures, which in turn led to self-confidence and the feeling thatit was possible to take part in this pioneering operation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Under andra världskriget kom tyskarna att använda sig av tillfälligtsammansatta förband. Många av dessa tillfälligt sammansatta förband stred inom ramenför division och skapades oftast också ur dem. Från 1939 och ända till slutet av krigetanvändes så kallade kampfgruppen för att lösa olika uppgifter. Tiden varierade för detillfälliga uppsättandena från enstaka dygn till veckor och månader.Med de olika truppslagens sammansättning i divisionerna skapades grunden för att kunnakombinera många system till rätt sammansättning av tillfälligt sammansatta förband,kampfgruppe.Uppsatsen kan ge generella erfarenheter, slutsatser och idéer inför framtidens tillfälligtsammansatta förband, inte minst med tanke på EU:s bataljonsstridsgrupper, EUBattlegroups, från de erfarenheter man finner i militärhistorien.Syftet med denna uppsats är att problematisera och kritiskt diskutera fenomenet tillfälligtsammansatta förband genom att analysera organiseringen av tyska kampfgruppen underandra världskriget, för att om möjligt, identifiera de viktigaste förmågorna som ettsammansatt förband behöver ha för att framgångsrikt uppnå sina mål. / During WWII the Germans employed ad hoc combined arms formations. Manyof these units were created at the divisional level. From 1939 onwards throughout the Warthe Germans utilised the so-called Kampfgruppen for special tasks. The lifespan of theseunits was from a couple of days up to weeks and months.The mix of branches within the divisions created the foundation for the combination ofarms in the Kampfgruppe.The purpose of the essay is to examine the problem and by means of a critical discussionof ad hoc combined arms formations analyse the organization of German Kampfgruppeduring WWII, and if possible, identify the most important characteristics an ad hoccombined arms formation needs to posses in order to successfully carry out an operation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06