1 Resumé v anglickém jazyce The thesis is focused on the crime of stalking under s. 354 Criminal Code no. 40/2009, affecting the socially undesirable conduct knows also as "stalking". It provides comprehensive view on issue of stalking, respectively issue of dangerous pursuit (literal translation for crime of stalking in the Czech republic that is used in this resume for the lucidity) with wider contexts than just within the czech and criminal law. The dangerous pursuit is a new crime, because its merit was introduced into Czech legal system thanks to Criminal Code effective on 1st of January 2010, therefore this thesis has up to date character and responds to the current situation in the domestic legal environment. This thesis is divided into three main chapters - stalking, historical geography of legal provision and crime of dangerous pursuit itself. First chapter is focused on phenomenon of stalking through its defining, history of term, chosen types according to seriousness of acts of stalkers, victim characteristcs, modern means used while conducting stalking and expartner stalking, the most frequent form of stalking. Categorization based on common factors such as personality of stalker or his dangerousness follows. Subsection no. 1.4. is aimed on assessment of stalking threats and risks, which is very...

RESUMÉ - Probleme des Institutes "Haft" Diese Arbeit befasst sich mit dem aktuellen und interessanten Thema - Probleme des Institutes "Haft". Dieses Instrument des Strafverfahrens verursacht viele Anwendungsprobleme, was zu einer reichlichen Rechtsprechung des nicht nur des Verfassungsgerichtes der Tschechischen Republik aber sondern auch des Europäischen Gerichtshofes für Menschenrechte führt. Die Haft stellt zweifellos ein äußerst sensibles Thema und einen der schwersten Verstöße gegen die grundlegenden Menschenrechte vor, die zur Sicherung der beschuldigten Personen für Zwecke des Strafverfahrens und der Strafvollstreckung dient, denn die persönliche Freiheit des Angeklagten wird damit begrenzt. Der eigene Text der Diplomarbeit ist in sechs Kapitel unterteilt. Die Einführung der Diplomarbeit widmet sich dem Exkurs in Geschichte dieses Institutes, und zeigt die Entwicklung der Haft in Verbindung mit den Änderungen von Strafprozessordnungen, vor allem nach dem Jahre 1989. Weiter wird die Aufmerksamkeit auf die verfassungsrechtliche und völkerrechtlichen Dokumente hingerichtet, die zum Schutz der persönlichen Freiheit und Limitation ihrer Beschränkung abgefasst worden sind. Dieses Kapitel befasst sich mit dem Anspruch auf rechtliches Gehör, in Bezug auf die Meinungen, die in der Rechtsprechung des...

in English My thesis is focused on the criminal offence of "nebezpečné pronásledování" (dangerous harrasement as literally translated into English) under the section 354 of Czech Criminal Code. The offence was added to the Criminal Code recently, in order to allow criminal prosecution of stalking. In the past, the absence of special antistalking law has caused serious problems because of insufficient protection of victims. As the criminal prosecution of stalking has been possible for 3 years, I was convinced that the effectiveness of the provision should be evaluated and suggestions for de lege ferenda should be made. The thesis is divided into three major parts and each of them is further subdivided into chapters and subchapters. The first part of the thesis (represented by chapters 1 - 5) focuses on the obligatory elements of a criminal offence, this is the section of the thesis which analyzes and compares opinions of scholars with the opinions expressed in their judgements of judges. Subsequently, observed insufficiencies and inconsistencies are described and the suggestions on how to eliminate these insufficiencies are brought forward. In some cases relevant foreign legislation is mentioned and serves as a certain source of inspiration for suggestions for de lege ferenda. Chapter One is...

Criminal Law and Criminological Aspects of the Internet Criminality Key words: Internet, Criminal law, Criminology Abstract (EN): Internet criminality is a very young phenomenon; the internet itself was presented in the recent form only about 20 years ago. Nevertheless, the relative youth of the internet does not mean that the internet crimes are less serious or less prevalent than other criminal activities. The mass, relative anonymity and progressive globalization of the internet together with bustling development of computer technology provide both the organized crime and individuals with perfect means to commit all sorts of offences. With regard to its extant, this study is not supposed to serve as an overall and full detailed analysis of the internet criminality. The objective of this paper is a criminological description of socially dangerous phenomenons related to the internet, concretely the origin of these phenomenons in the society, the most frequent modus operandi of the internet crime, means of prevention and the criminal law qualification of the relevant criminal activities. The paper itself is divided into four separate parts. The first part contains a general introduction into the problems of internet criminality. We can find there a definition of the term "internet" and "internet...

University of Macau / Faculty of Social Sciences. / Department of Sociology

This thesis considers how judges sentence. It explores and critically analyses judicial decision making in sentencing along with judicial perceptions of, and attitudes towards, the sentencing process. Building upon a thorough review of recent scholarship on judicial decision making and sentencing, and incorporating a comparative study of domestic and Commonwealth sentencing jurisprudence, the thesis comprises the first empirical study of judicial sentencing in Scotland in a decade. The thesis reports the results of an interview-based study with 25 serving Scottish judges. In particular it investigates judicial views on the importance of judicial discretion; the pursuit of individualised justice; the aims and purposes of sentencing; the role of personal mitigation, leniency and mercy; the use of guidelines, and whether consistency in sentencing is either achievable or desirable. The empirical findings reveal that, in order to comply with the demands of justice, the majority of Scottish judges consider the process of sentencing to be an adjudicative balancing of the relevant facts in every case – a delicate art based on competence, experience and expertise which is best achieved through a process of “instinctive synthesis”. This means that sentencing must remain an essentially discretionary process structured by appellate guidance. Through an integration of the concept of equity as particularised justice, the Aristotelian concept of phronesis (or “practical wisdom”) and appellate courts’ focus on the instinctive synthesis, the thesis argues that judicial sentencing methodology – to the extent that it relies on intuition and experience – is best viewed in terms of a phronetic synthesis of the relevant facts and circumstances of the individual case. The sentencing task is thus conceptualised as a form of case-orientated, concrete and intuitive decision making that seeks individualisation through judicial recognition of the profoundly contextualised nature of the process.

No description available.

This thesis examines criminal law in the context of Australian indigenous–settler relations. Through the jurisprudence of Justice Kriewaldt in the Northern Territory, it explores the relationship between the policy of assimilation and the application of the criminal law to Aboriginal people. Justice Kriewaldt was the sole judge of the Northern Territory Supreme Court during the 1950s. This was an important period in Australian history when the assimilation policy was at its highpoint. The thesis focuses on three areas of criminal justice—provocation, sentencing and alcohol consumption regulation. Both for Justice Kriewaldt and, in contemporary times, these areas were and continue to be of particular relevance to Aboriginal people confronting the criminal justice system. The thesis demonstrates that Justice Kriewaldt’s approach in these areas was informed by his support for the assimilation policy. It is argued that Justice Kriewaldt generally understood Aboriginal people to be uncivilised and that he applied the criminal law to assist in civilising Aboriginal people so that they could become assimilated. / This thesis also explores how Justice Kriewaldt’s jurisprudence has pervaded current approaches to dealing with the interaction between Aboriginal people and the criminal law. The thesis argues that although echoes of Kriewaldt’s 1950s approach are persistent within contemporary applications of the criminal law to Aboriginal people in the Northern Territory, there have also been shifts in approach. It is contended that Aboriginal people are increasingly understood to be culturally devastated and sick, and that contemporary criminal law frequently aims to restore and repair Aboriginal people to their communities, rather than to assimilate Aboriginal people. It is argued that this approach has opened up a space for Aboriginal people to become more involved in the application of criminal justice and, from this involvement, a form of weak legal pluralism has emerged.

<p>Framställningens syfte är att utreda var gränsen mellan medgärningsmannaskap och medhjälp skall dras. För att få en helhetsbild och en ökad förståelse för området behandlas dock hela medverkansläran. Det som får störst utrymme i uppsatsen är hur praxis gällande medgärningsmannaskap har utvecklats de senaste årtiondena. Det konstateras att medgärningsmannaskap, genom bland annat tillämpningen av BrB 23kap 4 § andra stycket, har kommit att utnyttjas i större utsträckning än tidigare. En annan viktig fråga som behandlas är på vilket sätt begreppen tillsammans och i samförstånd eller gemensamt och i samråd har kommit att användas. Kritik framförs mot att ett mer kollektivt straffansvar tillämpas genom möjligheten att döma medhjälpare som gärningsmän där det ter sig naturligt (enligt 23 kap 4 § andra stycket), samt möjligheten att döma en grupp människor för att de handlat gemensamt och i samråd trots att det inte går att styrka vem av de tilltalade som har gjort vad, eller ens att alla tilltalade faktiskt deltagit vid utförande av brottet. Slutsatsen är att behovet av flexibilitet måste vägas mot behovet av rättssäkerhet. Inom medverkansläran har rättssäkerheten fått stå undan i allt för hög grad. En större tydlighet och noggrannhet i kategoriseringen av medverkande bör eftersträvas samt högre beviskrav på individnivå.Detta kan givetvis leda till att skyldiga gärningsmän frias på grund av bristande bevisning. Det måste dock accepteras att domar ibland blir felaktiga till den tilltalades fördel, detta är nödvändigt om ett rättsäkert system skall kunna upprätthållas.</p>

<p>I det här arbetet behandlas nödvärnsinstitutet med inriktning på den försvarlighetsbedömning</p><p>som företas, för att avgöra huruvida det våld som använts i självförsvar kan anses vara</p><p>rättsenligt. Särskilt utrymme har ägnats åt att beskriva hur denna bedömning påverkas av det</p><p>faktum att det för den nödvärnshandlande funnits andra ur våldssynpunkt mindre allvarliga</p><p>handlingsvägar än den som använts för att avvärja ett angrepp.</p><p>Framställningen inleds med att en översiktlig bild av nödvärnsrätten presenteras. Här fastslås</p><p>inledningsvis att nödvärn, som stadgas i 24 kap. 1§ BrB, är en så kallad objektiv</p><p>ansvarsfrihetsgrund. Härmed menas att det är oväsentligt för bedömningen vad den</p><p>nödvärnshandlande hade för uppsåt med sin handling. Vidare förklaras att man endast har rätt</p><p>till nödvärn om någon av de nödvärnssituationer, som uttömmande räknas upp i 2 st. 1-4 pp,</p><p>är för handen. Den som agerar i vad denne uppfattar som en nödvärnssituation och i sitt</p><p>agerande håller sig inom nödvärnsrättens ramar skall gå fri från ansvar, även om det i</p><p>verkligheten inte var en nödvärnssituation. Personen i fråga har handlat i så kallat inbillat eller</p><p>putativt nödvärn och uppsåt till det brott som begåtts saknats därmed. Om en tilltalad framför</p><p>en nödvärnsinvändning är det åklagarens uppgift att övertyga rätten om att denna är obefogad.</p><p>Bevisbördan ligger alltså hos åklagaren. Nödvärnsexcess innebär att den som använt för</p><p>mycket våld i självförsvar ändå kan anses ha hållit sig inom lagens ramar, om han vid det</p><p>tillfället svårligen kunde besinna sig. Här beaktas bland annat den angripnes personliga</p><p>förutsättningar att hantera situationen.</p><p>Framställningen går sedan in djupare på försvarlighetsbedömningen och begreppet ”uppenbart</p><p>oförsvarligt”. Lagtexten analyseras och vad som talar för och emot en bred tolkning berörs.</p><p>För att ge en uppfattning om vad uppenbart oförsvarligt verkligen innebär och hur HD tolkat</p><p>begreppet i praktiken presenteras sedan en mindre praxisstudie. Här berörs även bland annat</p><p>nödvärn medelst skjutvapen, livsfarligt våld vid avvärjande av våldtäkt, nödvärn medelst kniv</p><p>och även till viss del excessbedömningen.</p><p>Vidare behandlas hur nödvärnsrätten påverkas av det faktum att det för den</p><p>nödvärnshandlande funnits andra ur våldssynpunkt mindre allvarliga handlingsvägar än den</p><p>som använts för att avvärja ett angrepp. Först fastslås att om angriparen är ett barn eller</p><p>psykiskt störd ställs högre krav på att den nödvärnshandlande förebyggt våldsanvändning och</p><p>kanske avlägsnar sig istället för att försvara sig. Fanns en möjlighet att genom ett verbalt</p><p>agerande avstyra en attack kan detta vägas in i försvarlighetsbedömningen. Våld kunde</p><p>kanske ha undvikits genom ett rop på hjälp eller genom att göra klart för en angripare att man</p><p>är beväpnad eller att man inte är den han tror. Att det fanns andra människor i närheten som</p><p>man kunde fått hjälp av kan också spela in. Det är dock tveksamt om det är rätt att utgå ifrån</p><p>att människor i allmänhet kommer till undsättning i en angreppssituation. Vidare fastslås att</p><p>man i regel har rätt att stanna kvar och med våld försvara sig även om en möjlighet att</p><p>avlägsna sig fanns. I de fall där dödligt våld förekommit ställs dock betydligt högre krav på att</p><p>man undersökt förekomsten av och utnyttjat alternativa handlingsvägar, för att inte anses ha</p><p>agerat uppenbart oförsvarligt. Slutligen berörs problematiken angående så kallat framkallat</p><p>nödvärn, alltså huruvida nödvärnsrätten bör täcka även farliga situationer som någon själv har</p><p>försatt sig i eller rent av framkallat.</p>