The constant development of new plays is vital for theatre to stay relevant. There is a desire, a yearning, a need to see the issues we face in our lives on stage in current contexts, and to watch characters living with them. The ability, as an Actor, to be an asset to the process of creating new works is invaluable. For my thesis, I discuss the role of the Actor in the process of developing new plays for the stage. I say “discuss” because I venture to guess that this role is constantly evolving. There may be as many ways to approach the process as there are collaborative teams. Therefore, I do not suggest there is one right way in which an Actor can play a part in the process of new play development, nor do I intend this to be a comprehensive look at all the roles an Actor can play. However, I discovered some best practices, which I put into a list and seized this opportunity to cultivate my skills in these areas. My intent was to work and speak with Playwrights and Directors, learning from them what they value in an Actor at the various phases of new play development, and to nurture these skills within myself. I utilized my discoveries in the World Premiere of Triangle Logic by Debbie Lamedman. As theatre is a collaborative art, I learned to shift and adapt my role, depending on the other collaborators. While Triangle Logic was the larger focus of my thesis work, I also sought additional smaller projects, such as the workshop productions of Steven Christopher Yockey’s play, Heavier Than…, part of Orlando Shakespeare Theater’s PlayFest 2010, and Orlando Repertory Theatre’s devised play Writes of Spring, I thinK his NamE Was rick. I applied iii techniques I learned while working on Triangle Logic to the other new projects, where appropriate. I endeavored to evaluate each experience objectively, while recognizing that they were, by nature, subjective experiences.

Thesis (M.A.)--Trinity Evangelical Divinity School, 1996. / Abstract. Appendix includes "An analysis of Debbie Roberts' book: Rejoice: a biblical study of the dance by Dr. Wave Nunnally." Includes bibliographical references (leaves 114-129).

Queer culture is finding an ever-increasing voice in the arts. Plays like The Laramie Project, Rent, and Angels in America have contributed to making queer identity a very present voice in popular culture. In this thesis, I investigate the excitement and complexity of a straight actor becoming a gay character on stage. Using my interpretation of "Jack" in Debbie Lamedman’s new play, Triangle Logic, as a case study, I catalogue a three-month journey towards the effective embrace of truthfulness on stage. I expand the idea that actors must not layer on possibly offensive stereotypes to convey sexuality, but, instead, focus on telling the story through honest character relationships.

The thesis Racism and New Dimensions of Projecting the Multicultural Experience in Contemporary British Drama analyzes multiculturalism in contemporary Britain and questions its discursive boundaries through the works of some black and Asian contemporary playwrights such as Roy Williams, debbie tucker green and Tanika Gupta. The works of these playwrights articulate a set of experiences that reflects an image of the contemporary issues of bigotry and violence in Britain. Williams, Gupta and green present new approaches on the multicultural Britain concerning the issues of racism, discrimination and knife crime, shedding light on the cruelly racist world from the 'white and black' perspectives. Rethinking the questions of identity, Britishness, social agency and national affiliation from new proportions. The second chapter Roy Williams's Sing Yer Heart Out for the Lads (2002), Sucker Punch (2010) and The No Boys Cricket Club (1996). Williams stages sport in all its complexity as a rich ground for contemplating the issues of racism, belonging, nationalism and identity. He portrays an image of the conflict among the ethnic communities in a multicultural space, highlighting that conflict in its larger context. The third chapter discusses Tanika Gupta's White Boy (2008) and Sugar Mummies (2006). Both of...

<p>Hur kan man göra för att ge människor en möjlighet att få bättre psykisk hälsa?</p><p>Detta är huvudmotivet till denna uppsats.</p><p>Den bakgrund som målas upp är den psykiska ohälsan i Sverige i dag med en mängd människor som i arbetet blir utmattade och deprimerade utan att de får varaktig hjälp att vare sig förändra sina arbetsförhållanden eller sin livssituation.</p><p>I uppsatsen frågas om människor blint arbetar över sina förutsättningar därför att de saknar insikt om att det de gör är ohälsosamt. Eller gör de det kanske av ett inre tvång som ständigt piskar dem till att anstränga sig yttrligare en bit fast de egentligen känner att de inte orkar med?</p><p>För att komma fram till ett förslag för förändring beskrivs två olika metoder. Dels psykoanalytikern C G Jungs metod att medvetandegöra och acceptera den del av psyket han kallar Skuggan och dels den amerikanska konsulten Debbie Fords metod att förändra de negativa budskap (tankar) hon menar har sitt ursprung i samma Skugga. Hennes metod skulle innebära en snabbare och billigare metod att hantera psykisk ohälsa.</p><p>I uppsatsen görs en introduktion av Jung och hans teorier och metoder med exempel på drömmar och drömtydning. Därefter presenteras Ford och hur hon har hanterat sina personliga kriser. Det ges också exempel på övningar från hennes bok.</p><p>Man har funnit ett samband mellan negativa tankar och den negativa självbild som kan skapas i hjärnan under uppväxten. Man har också kunnat konstatera att det föreligger ett samband mellan negativ självbild och psykiska problem som t ex depression.</p><p>Frågan blir då om det finns ett samband mellan Skuggan och den negativa självbilden</p><p>För att svara på denna fråga visas hur det lilla barnets uppbyggnad av kunskap om sig själv och omvärlden skapas mycket tidigt i livet. Ensidig kritik och brist på positiva omdömen gör att barnet skapar en negativ självbild.</p><p>Dessutom visas hur Skuggan skapas genom att personlighetsaspekter trängs bort och blir omedvetna. Från denna omedvetna position gör sig Skuggan gällande genom en omedveten styrning av det medvetna livet - sannolikt genom tankar och de känslor som är förknippade med dessa tankar.</p><p>Från resonemanget om den negativa självbilden och principen för Skuggans uppkomst blir slutsatsen att Skuggan och den negativa självbilden - trots att de inte definieras på samma sätt - i princip fungerar på samma sätt. De utgör en källa till negativa tankar som får individen att känna nedstämdhet och oro. Det är s k automatiska tankar i stil med "jag är värdelös", "jag kommer aldrig att lyckas", "jag kommer aldrig att få kärlek" som i olika situationer dyker upp.</p><p>Med ett praktiskt exempel visas att Fords metod i teorin borde ha samma resultat som Jungs metod. Båda metoderna syftar till att förändra den negativa självbild som är upphovet till de psykiska problemen.</p><p>Slutsatsen blir att det finns anledning att tro att Fords metod skulle kunna användas för att på ett vetenskapligt förankrat sätt hjälpa människor som har psykiska problem.</p><p>Ett förslag till användning av Fords metod presenteras.</p>

Hur kan man göra för att ge människor en möjlighet att få bättre psykisk hälsa? Detta är huvudmotivet till denna uppsats. Den bakgrund som målas upp är den psykiska ohälsan i Sverige i dag med en mängd människor som i arbetet blir utmattade och deprimerade utan att de får varaktig hjälp att vare sig förändra sina arbetsförhållanden eller sin livssituation. I uppsatsen frågas om människor blint arbetar över sina förutsättningar därför att de saknar insikt om att det de gör är ohälsosamt. Eller gör de det kanske av ett inre tvång som ständigt piskar dem till att anstränga sig yttrligare en bit fast de egentligen känner att de inte orkar med? För att komma fram till ett förslag för förändring beskrivs två olika metoder. Dels psykoanalytikern C G Jungs metod att medvetandegöra och acceptera den del av psyket han kallar Skuggan och dels den amerikanska konsulten Debbie Fords metod att förändra de negativa budskap (tankar) hon menar har sitt ursprung i samma Skugga. Hennes metod skulle innebära en snabbare och billigare metod att hantera psykisk ohälsa. I uppsatsen görs en introduktion av Jung och hans teorier och metoder med exempel på drömmar och drömtydning. Därefter presenteras Ford och hur hon har hanterat sina personliga kriser. Det ges också exempel på övningar från hennes bok. Man har funnit ett samband mellan negativa tankar och den negativa självbild som kan skapas i hjärnan under uppväxten. Man har också kunnat konstatera att det föreligger ett samband mellan negativ självbild och psykiska problem som t ex depression. Frågan blir då om det finns ett samband mellan Skuggan och den negativa självbilden För att svara på denna fråga visas hur det lilla barnets uppbyggnad av kunskap om sig själv och omvärlden skapas mycket tidigt i livet. Ensidig kritik och brist på positiva omdömen gör att barnet skapar en negativ självbild. Dessutom visas hur Skuggan skapas genom att personlighetsaspekter trängs bort och blir omedvetna. Från denna omedvetna position gör sig Skuggan gällande genom en omedveten styrning av det medvetna livet - sannolikt genom tankar och de känslor som är förknippade med dessa tankar. Från resonemanget om den negativa självbilden och principen för Skuggans uppkomst blir slutsatsen att Skuggan och den negativa självbilden - trots att de inte definieras på samma sätt - i princip fungerar på samma sätt. De utgör en källa till negativa tankar som får individen att känna nedstämdhet och oro. Det är s k automatiska tankar i stil med "jag är värdelös", "jag kommer aldrig att lyckas", "jag kommer aldrig att få kärlek" som i olika situationer dyker upp. Med ett praktiskt exempel visas att Fords metod i teorin borde ha samma resultat som Jungs metod. Båda metoderna syftar till att förändra den negativa självbild som är upphovet till de psykiska problemen. Slutsatsen blir att det finns anledning att tro att Fords metod skulle kunna användas för att på ett vetenskapligt förankrat sätt hjälpa människor som har psykiska problem. Ett förslag till användning av Fords metod presenteras.

This study examined the nature of learning within an afterschool mathematics club established by the South African Numeracy Chair project. The study sought to establish what sort of progress in mathematical learning occurred in a grade 3 afterschool maths club, using assessment instruments associated with the Learning Framework in Number. The study also sought to understand the nature and effects of mentor mediation in the maths club, using Vygotsky’s notion of the Zone of Proximal Development (ZPD) together with the notion and practice of scaffolding. The study made use of a variety of data collection techniques, including one-to-one assessment interviews, task-based interviews and observations. In line with the case study approach adopted, four learners were selected for interviews. The assessment interview results revealed that, in terms of proficiency in early arithmetical learning, all four learners showed progress after spending four months in an afterschool maths club. Even though they were found to have advanced in their Strategies for Early Arithmetic Learning (SEAL), some of them were observed still using their fingers to support their counting. Such strategies were likely to mirror the teaching approaches used in their usual school mathematical lessons. The overall findings in terms of learners’ proficiency and progress give rise to concerns about current number teaching practices in their school, which emphasize the standard written algorithm in the lower primary grades. The study also made use of Vygotsky’s notion of the ZPD to analyse the nature of mentor-peer mediation. Witnessing the learners’ use of trial and error strategies during the task-based interview allowed both mentors to support learners through understanding their thinking, prompting them and encouraging them to reflect on their answers and develop more effective strategies. Learners progressed through the ZPD at different paces and in different ways, with ‘aha’ moments happening at different points for individual learners. Their progression in the ZPD seemed to depend on interaction among all participants, which varied according to what was contributed and what requested by each participant. The findings revealed that although there was evidence of learners achieving success at the tasks in task based interviews there were also there were also some learners who experienced difficulties. Additionally, in order to argue that learning was fully realised within the ZPD would have required follow up task based interviews to assess the extent to which learners were able to complete the tasks independently without the scaffolding of mentors. This was not possible within the scope of this research but would be useful in future research.