Dementia has become to be named the ‘relative’s illness’ as a result of the physical and psychological effects that the relatives experience, due to the fact that the patient goes through many changes within the course of the disease. In addition, individuals suffering from dementia receive more help from their relatives compared to individuals suffering from other diseases or disabilities. Therefore, it is important to address to relative’s individual needs connecting to the caregiving role. The aim of this qualitative study was to examine how relatives to individuals suffering from dementia are affected by the role of caregiving. We conducted a thematic text analysis of our empirical material consisting of three autobiographies, written by relatives of those suffering from dementia. By reading the material and categorising the topics the authors wrote about, three main themes were identified: Relatives as caregivers, Health effects of caregiving and Emotional strain.  The results showed that the author’s experienced several different aspects of how they were affected as caregivers. For instance, all three author’s described how their role with their loved one changed. Another result shown was that the author’s experienced how their health deteriorated, both physically and psychologically, and it was repeatedly described how they felt lonely and forgotten. The authors also described how the caregiving role resulted in positive experiences such as personal development. Strongly prominent was the author’s experiences of how the dementia caused strong feelings of grief. In conclusion the findings highlight how important it is to shed light on the relative’s role and their wellbeing.

Bakgrund: Var tredje sekund drabbas en person av en demenssjukdom i världen. De flesta av dessa bor kvar hemma i flera år och blir vårdade av en anhörig. Enligt svensk lag ska anhöriga erbjudas anhörigstöd av sin hemkommun. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelse av stöd för att vårda närstående med demenssjukdom i hemmet. Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: I sammanställningen av 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar framkom tre kategorier: upplevelse av personlig information, upplevelse av vardagligt stöd samt upplevelse av reflektion. Anhöriga upplevde informationsbrist om att det fanns stöd att tillgå i vårdandet av sin närstående med demenssjukdom i hemmet, och hur de får tillgång till dessa stöd. De anhöriga som däremot fått information om stöd uppskattade också stöden då det bidrog till avlastning i vardagen och bättre livskvalitet. Dessutom upplevde anhöriga att stödet hade bidragande faktorer till att klara av vardagen. Många anhöriga hade en positiv upplevelse av att få stöd i skriftlig, muntlig och gruppvis form, ett stöd som också gav upphov till reflektion. Slutsats: Att vårda sin närstående med demenssjukdom kan vara både fysiskt och psykiskt påfrestande, vilket gör att behovet av stöd är viktigt för den anhöriga. Stöd till anhöriga behöver komma in i ett tidigt skede, men eftersom behovet av stöd ändras över tid krävs också kontinuerlig uppföljning för att en tillräcklig omvårdnad ska upprätthållas. / Background: Every three seconds, a person in the world suffers from dementia. Most of these stay at home for several years and are cared for by a relative. According to Swedish law, relatives must be offered relative support by their home municipality. Aim: The aim was to shed light on relatives' experience of support for caring for relatives with dementia at home. Method: A literature review based on qualitative scientific articles. Results: In the compilation of 10 qualitative scientific articles, three categories emerged: experience of personal information, experience of everyday support and experience of reflection. Relatives experienced a lack of information that there was support available in the care of a close relative with dementia at home, and how they get access to this support. The relatives who, on the other hand, received information about support also appreciated the support as it contributed to relief in everyday life and a better quality of life. In addition, relatives felt that the support had contributing factors to coping with everyday life. Many relatives had a positive experience of receiving support in written, oral and group form, a support that also gave rise to reflection. Conclusion: Caring for a close relative with dementia can be both physically and mentally stressful, which means that the need for support is important for the relative. Support for relatives needs to come in at an early stage, but since the need for support changes over time, continuous follow-up is also required in order maintain adequate care.

När personer med missbruksproblematik utsätter sig för allvarlig fara kan tvångsvård enligt LVM övervägas. När personer med en demenssjukdom riskerar att allvarligt skada sin hälsa står socialtjänsten utan befogenheter om den enskilde motsäger sig hjälp. Anhöriga förväntas istället ta ett stort ansvar. Syftet med denna studie var att undersöka hur anhöriga till personer med demenssjukdom upplever och ställer sig till de insatser, det handlingsutrymme och lagstöd som finns, alternativt inte finns, inom demensomsorgen. Studien har visat, med hjälp av kvalitativa intervjuer med sex stycken anhöriga, att det förekommer handlingar av tvångskaraktär utan lagstöd inom handläggningen och utförandet av äldreomsorgen. Anhöriga är mestadels emot en tvångslag, dock framkommer det att värdighet, säkerhet och trygghet är faktorer som gör att man överväger och stundtals kan vara för ett införande av lagstöd för tvång. Trots om ett behov av tvång ansågs finnas, så var den moraliska grundinställningen att värna om självbestämmanderätten, samt att en lagstiftning troligen skulle vara problematisk i sitt framställande. Istället framkom det alternativa lösningar som ökad utbildning hos personal, olika juridiska lösningar, samt utveckling av äldreomsorgen och personalens bemötande. Studien visar dessutom att anhöriga upplever en stor påfrestning mentalt som yttrar sig som exempelvis dåligt samvete. / When people with substance abuse problems expose themselves to severe danger, coercive care can be considered, by law. When people with dementia put their health at serious risk the social services are without authority to act. Relatives are instead expected to take great responsibility. The aim of this study was to examine how relatives of people with dementia experience the care services, the scope for action and legislative support that does or doesn’t exists in dementia care. The study shows, through qualitative interviews with six relatives, that there are acts of coercive nature without legal basis in the case management and execution of eldercare. Overall, relatives are against a coercive law. There are, however, factors that can increase the acceptance of introducing a legal basis for coercion, such as dignity and safety. Even if a need for coercion was considered, the basic moral attitude was to protect the right to self-determination, and that the legislation would probably be problematic. Alternative solutions emerged, such as further education for caregivers as well as continuous development of eldercare and the treatment from caregivers. The study also shows that relatives experience a great deal of mental strain which can manifests itself such as bad conscience.

Bakgrund: Då den äldre befolkningen successivt ökar i antal väntas fler personer drabbas av demenssjukdom. I många fall med denna progressiva sjukdom kan personen tillslut inte bo kvar i hemmet utan behöver flytta till ett särskilt boende. I dessa situationer kan de närstående bli de som för den sjukes talan och ser till att kvaliteten på vården upprätthålls. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att ha en närstående med demenssjukdom som vårdas på ett särskilt boende. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som omfattade tretton vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databasen Medline via PubMed användes för att finna artiklarna. Huvudresultat: De närstående upplevde både positiva och negativa känslor kring den situation de befann sig i. De upplevde att personalbrist och bristande engagemang hos personalen kunde påverka kvaliteten på vården och bemötandet av de sjuka. Det uppstod känslor som frustration och misstro när personalen inte strävade efter personcentrerad vård. De närstående beskrev att de antog sig olika roller, när de sjukas tillstånd försämrades tog de en mer aktiv roll. Slutsats: Det primära för de närstående var de demenssjukas välmående. De närstående var nöjda om de involverades i vården. De upplevde missnöje vid bristande engagemang hos personalen samt organisationella brister. Sjuksköterskans medvetenhet om de närståendes betydelse för personcentrerad vård ökar förutsättningarna att bedriva så god vård som möjligt. / Background: As the elderly population gradually increases in number, more people are expected to suffer from dementia. In many cases with this progressive disease, the person is eventually unable to live in their own home and needs to move to a nursing home. In these situations, the relatives can become the spokesperson who ensures that the quality of care is maintained. Aim: To describe the experience of having a close relative with dementia who is cared for in a nursing home. Method: A descriptive literature review that included thirteen scientific articles with a qualitative approach. The articles were found through the database Medline via PubMed. Result: The relatives experienced both positive and negative feelings about the situation they were in. They experienced that staff shortages and lack of commitment from the staff could affect the quality of care and treatment of the patients. Emotions such as frustration and mistrust arose when staff did not strive for person-centered care. The relatives described that they took on different roles, when the condition of the patients deteriorated, they took on a more active role. Conclusion: The main concern for the relatives was the well-being of the dementia patients. The relatives were satisfied if they could be involved in the care. They experienced dissatisfaction with the lack of commitment from staff and organizational shortcomings. The nurse's awareness of the relatives' importance for person-centered care increases the chances of providing the best possible care.

Sammanfattning Bakgrund: En person med demenssjukdom upplever kognitiva svårigheter, vilket kan skapa missförstånd och problematik i vårdandet. Sjuksköterskan ska tillgodose en personcentrerad vård för att förbättra, bibehålla samt återfå patientens hälsa. Detta kan vara utmanande för sjuksköterskan att genomföra när patienter har en demenssjukdom. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att vårda patienter med demenssjukdom inom slutenvården. Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Databasen PudMed användes för identifiering av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Tematisk analysmetod har använts. Huvudresultat: Litteraturstudiens resultat visade på att sjuksköterskor inom slutenvården upplevde problematik i vårdandet av patienter med demenssjukdom. På grund av faktorer som miljö, utbildning, bemötande och brister i den personcentrerade vården. Sjuksköterskor upplevde känslor som ilska, frustration och sorg på grund av hög arbetsbelastning, bristande lokaler samt rutiner. Sjuksköterskorna upplevde kunskapsluckor om demenssjukdomar, detta skapar svårigheter i omvårdnaden, bemötandet och planering av vården. Vilket skapar svårigheter för sjuksköterskan att tillgodose personcentrerad vård samt skapa meningsfulla relationer till patienten. Slutsats: Demenssjukdom är en komplicerad sjukdom. Vilket gör vårdandet till en utmaning. Sjuksköterskan är ytterst ansvarig för omvårdnaden. Omvårdnaden ska vara tillfredställande och behov ska identifieras. Utan erfarenhet av patienter med demenssjukdom blir detta en svår uppgift för sjuksköterskan. Författarna har i föreliggande litteraturstudie kommit fram till att det finns kunskapsluckor om demensvård hos sjuksköterskor. Detta medför att arbetet upplevs som utmanande. / AbstractBackground: A person with dementia experiences cognitive barriers that can create misunderstandings and problematics in healthcare encounters. This can cause difficulties for the nurse. The nurse must provide a person-centered care to improve, maintain and regain the patient's health. Aim: To describe the nurse's experience of caring for patients with dementia in inpatient care. Method: A descriptive literature rewiev. The database PubMed has been used to identify 10 articles with qualitative and quantitative approaches. Thematic analysis method has been used. Main results: The results of the literature rewiev showed that nurses in inpatient care experienced problems in the care of patients with dementia. Due to factors such as the environment, education, treatment and lack of person-centered care. Nurses experienced emotions such as anger, frustration and sadness due to high workload, non-adaptive facilities and routines. The nurses knowledgegap about dementia and dementia care is making the nursing, treatment and care planning difficult. These difficulties are in turn making the nurse unable to provide person-centered care and create meaningful relationships with the patient. Conclusion: Dementia is a complicated disease. Which makes caring a challenge. The nurse is ultimately responsible for the care. The care must be satisfying and fulfill all the identified needs. Without experience of caring for patients with dementia the nurse will face difficulties. The authors of the present literature rewiev have concluded that there is a knowledge gap throughout the dementia care among nurses. This means that the work is perceived as challenging.

Bakgrund: Den åldrande befolkningen leder till utmaningar för hälso- och sjukvården. Incidensen av demens ökar med åldern och är en av de vanligaste neurodegenerativa sjukdomarna, det finns inget botemedel. Den medicinska behandlingen som används mot symptom har flertalet biverkningar. Forskning har visat på hälsofördelar för patienter vid kontakt med vårddjur men på grund av allergi- och infektionsrisk har i stället robotdjur börjat användas som ersättning för levande djur. Syfte: Syftet med studien var att beskriva inverkan av djurassisterad terapi i form av robotdjur hos personer med demenssjukdom. Metod: Allmän litteraturstudie, vilken följde Polit och Becks niostegsmodell, baserat på 18 artiklar av kvalitativ, kvantitativ samt mixad metod. Tematisk analys användes som dataanalys. Resultat: Tre huvudteman identifierades, psykisk inverkan, fysisk inverkan och social inverkan. Primära fynd var övervägande positiva effekter gällande sinnesstämning, livskvalitet, agitation och social interaktion. Slutsats: Användning av robotdjur kan vara ett användbart verktyg för sjuksköterskan vid omvårdnad av personer med demenssjukdom då det visat på goda effekter. Mer forskning krävs för att konstatera inverkan, nytta, design och implementering. / Background: The aging population in the world is challenging to the society and healthcare. Dementia is one of the most common neurodegenerative diseases and there is no cure. Medical treatment is symptomatic and includes many side effects. Research on care animals has shown health benefits for the patients. However, due to allergies and risk of infection, robotic animals could be an interesting substitute to live animals in the care of elderly. Aim: To describe the impact of animal-assisted therapy, i.e. robotic animals, in people with dementia. Method: A literature study based on 18 original articles with qualitative, quantitative, and mixed methods. Thematic analysis was used as data analysis. Results: Three main themes were identified; psychological impact, physical impact, and social impact. The results showed opportunities for development regarding the design of the robot and predominantly positive effects regarding aspects such as well-being, quality of life, agitation, and social interaction. Conclusion: Robotic animals can be a useful tool for nurses when caring for people with dementia, as it has shown beneficial effects. More research is needed to establish impact, benefits, and implementation.

Bakgrund:9,25 miljoner människor i Europa haren demenssjukdom och antaletberäknas öka. Att leva med en demenssjukdom innebär olika neuropsykiatriska symtom som hindrarden kroppsliga funktionenochleder till att personer med demens blir fysisk inaktiva och mer stillasittande.Syfte: Syftet är att beskriva vilken betydelse fysisk aktivitet har för äldre personer med demens.Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturöversikt och baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO och var publicerade mellan år 2010–2020.Resultat:Fysisk aktivitet påverkar den psykologiska funktionen genom att ge äldre personer med demens en ökad självkänsla, mindre depression samt bättre minne. Fysisk aktivitet påverkarocksåden kroppsliga funktionen då personer med demens blev mer rörliga samt att deras motorik och balans förbättrades. Sociala relationer kunde enklare etablerasoch engagemangetökadenär någon form av fysisk aktivitet utfördes av personerna.Slutsats:Litteraturöversiktens resultat visar att fysisk aktivitet är en positiv behandling hos personer med demens. Att vara fysisk aktiv visar sig ha en positiv effekt på kognitionen och minnet. Den fysiska aktiviteten hos äldre personer med demens bidrar till en tillvaro där relationer kan etableras och ett psykiskt välbefinnande förbättras. Fysisk aktivitet bidrar inte bara till en psykologisk positiv effekt, även den kroppsliga funktionen påverkas positivt då balans, rörlighet, muskel-och greppstyrkan förbättras hos personer med demens. Fysisk aktivitet kan skulle kunna vara ett alternativ till behandling för personer med en demenssjukdom för att uppnå hälsa. / Background:9.25 million people in Europe have dementia and the number is estimated to increase. Living with a dementia disease involves various neuropsychiatric symptoms that hinder bodily function and lead to people with dementia becoming physically inactive and more sedentary.Aim:The purpose is to describe the importanceof physical activity for older people with dementia.Methods: The thesis was conducted as a literature review based on 15 scientific articles. The articles were collected from databases PubMed, CINAHL and PsycINFO and were published between 2010-2020.Results:People with dementia showed improved feeling both physically and psychologically afterperforming physical activity. Dementia is slowed down by physical activity, wellbeing increased,and memory improved. The Bodily function became stronger and more enduring and social relationships could be more easily established. Barriers to performing physical activity could be understanding ability, fatigue, poor self-esteem,and the dementia itself.Conclusion:The results of the literature review show that physical activity is a positive treatment in people with dementia. Being physically active turns out to have a positive effect on cognition and memory. The physical activity for older people with dementia contributes to a life where relationships can be established,and a mental well-beingimproved. Physical activity not only contributes to a psychologically positive effect, but also the bodily function is positively affected as balance, mobility, muscle and grip strength are improved in people with dementia. Physical activity could be an alternative to treatment for people with dementia to achievehealth.

Bakgrund: I Sverige lever idag omkring 130 000 till 150 000 människor med en demenssjukdom och 20 000 till 25 000 insjuknar årligen. Beteendemässiga- och/eller psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) inkluderar bland annat depression, oro/ångest, agitation, aggression samt sömnsvårigheter. Dessa symtom behandlas vanligtvis med psykofarmaka fast flera studier påvisar försämrade symtom av BPSD. Personer med demenssjukdom är känsligare för läkemedel och en ökning på cirka 60 procent har skett under de senaste 25 åren vad gäller läkemedelsförskrivning till äldre personer. Det finns inga läkemedel som botar en demenssjukdom utan många läkemedel fungerar endast symtomlindrande. En stor del av all sjukhusvård för personer med demens är läkemedelsrelaterat.Syfte: Att beskriva betydelsen av musik och massage för att minska oro och agiterat beteende hos äldre med demenssjukdom.Metod: Studien är gjord som en litteraturöversikt som baseras på 15 vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod, publicerade mellan 2010–2020. Datasökningar har utförts i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo.Resultat: Fyra huvudkategorier framkom för att besvara litteraturöversiktens syfte; Musikens betydelse för oro, Musikens betydelse för agiterat beteende, Massagens betydelse för oro samt Massagens betydelse för agiterat beteende. Resultatet visade att musik och massage hade en positiv effekt på oro och agiterat beteende. I två av studierna ökade dock oro hos deltagarna efter interventionerna.Slutsats: Musik och massage kan utgöra ett alternativ eller komplement till farmakologisk behandling, i syfte att minska oro och agiterat beteende hos personer med demens. Vidare forskning relaterat till oro erfordras för att erhålla tydligare evidens för att musik och massage kan vara effektiva omvårdnadsåtgärder, detta på grund av att några studier visat att oro ökat efter interventionerna. / Background: In Sweden today, around 130,000 to 150,000 people live with dementia and 20,000 to 25,000 becomes ill annually. Behavioural and / or psychological symptoms of dementia (BPSD) include depression, anxiety, agitation, aggression, and difficulty sleeping. These symptoms are usually treated with psychoactive drugs, although several studies have shown worsening symptoms of BPSD. People with dementia are more sensitive to drugs and an increase of about 60 percent has occurred over the past 25 years in terms of prescription drugs for older people. There are no drugs that cure dementia, many drugs only work to relieve symptoms. A large part of all hospital care for people with dementia is drug related.Aim: To describe the importance of music and massage to reduce anxiety and agitated behaviour in the elderly with dementia.Method: The study was conducted as a literature review based on 15 scientific articles with a quantitative method, published between 2010-2020. The data search was conducted in the databases CINAHL, PubMed and PsycInfo.Results: Four main categories are presented to answer the purpose of the literature review; The meaning of music for anxiety, The meaning of music for agitated behavior, The meaning of massage for anxiety and The meaning of massage for agitated behavior. The result showed that music and massage had a positive effect on anxiety and agitated behavior. However, in two of the studies, participants' anxiety increased after the interventions.Conclusion: Music and massage can be an alternative or complement to pharmacological treatment, with the aim of reducing anxiety and agitated behavior in people with dementia. Further research related to anxiety is needed to obtain clearer evidence whether music and massage can be effective measures in nursing care, because some studies have shown that anxiety increased after the interventions.

Bakgrund: Enligt forskning har en majoritet av personer med demens någon form av obehandlad smärta. Bristande kommunikation mellan sjuksköterska och patient beskrivs som en orsak till svårigheten för sjuksköterskan att undersöka, bedöma och behandla denna smärta. En fungerande kommunikation och förståelse för patientens livsvärld i kombination med kunskaper om smärtbedömning, kunskap om hur personer med demens upplever smärta samt lämpliga omsorgssåtgärder är nödvändiga för att lindra patientens smärta.  Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur sjuksköterskan kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens.  Metod: Litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar varav elva med kvalitativ ansats och fyra med kvantitativ ansats. Datasamling genomfördes via databaserna CINAHL och PubMed.  Resultat: Det är en stor utmaning för sjuksköterskan att genomföra smärtbedömning på person med medelsvår eller svår demens i form av kognitiv svikt. Bedömningsinstrument är grunden för att sjuksköterskan ska kunna genomföra smärtbedömningen på ett adekvat, säkert, systematiskt och tidseffektivt sätt. Sjuksköterskan kan använda observationsinstrument och självrapporterade bedömningsskalor vid smärtbedömning utifrån observation respektive patientens egen smärtskattning. Fungerande omvårdnadsåtgärder för att lindra smärta är, utöver en fungerande kommunikation med patienten, musik, massage, värmebehandling och användning av rogivande robotdjur.  Slutsats: Smärtbedömning och omsorg av personer med demenssjukdom är en komplex process på grund av patientens nedsatta kommunikationsförmåga. Sjuksköterskan behöver därför fördjupad kännedom om lämpliga bedömningsinstrument för att framgångsrikt bedöma smärta. Utifrån ett personcentrerat helhetsperspektiv behöver sjuksköterskan även förstå patientens livsvärld samt kommunicera med närstående för att framgångsrikt ge smärtreducerande omsorg. / Background: According to research, the majority of people with dementia have some form of untreated pain. Lack of communication between nurse and patient is described as a reason for the difficulty for nurses to examine, assess and treat this pain. A functioning communication and understanding of the patient's perceptions in combination with knowledge of pain assessment, knowledge of how individuals with dementia experience pain and appropriate care measures are necessary to relieve the patient's pain. Aim: The purpose of the study was to describe the nurse's nursing measures to assess and alleviate pain in people with dementia. Method: A literature review based on 15 scientific articles, 11 of which have a qualitative approach and four with a quantitative approach. The data collection was carried out in the databases CINAHL and PubMed.  Results: It is a major challenge for the nurse to make a pain assessment for a patient with moderate and severe cognitive failure. Assessment instruments are the basis for the nurse to be able to perform the pain assessment in an adequate, safe, systematic and time-efficient manner in this patient group. There are observational instruments and self-reported assessment scales that nurses can use in pain assessment based on the nurse's observation and interpretation and the patient's own pain assessment. The nursing measures that the nurse can take in order to alleviate the pain of the patient include music, massage, heat treatment and use of robotic animals. Conclusion: Pain assessment and care of people with dementia is a complex process due to the patient's impaired communication skills. The nurse therefore needs indepth knowledge of appropriate assessment instruments to successfully assess pain. From a person-centered holistic perspective, the nurse also needs to understand the patient's world of life viewpoints and communicate with relatives to successfully provide pain-reducing care.

Bakgrund: 115,4 miljoner människor uppskattas ha fått diagnosen demenssjukdom år 2050. Att ha en demenssjukdom kan inbringa känslor som skam och saknat självvärde. Det kan upplevas som en förlust av sig själv att insjukna i en demenssjukdom eftersom minnet försämras. Demenssjukdom ses som en anhörigsjukdom eftersom sjukdomen kan påverka anhöriga. Sjuksköterskor kan uppleva att det är ansträngande att vårda en person med demenssjukdom och kan uppleva att anhöriga har ett större behov av stöd än vad personen med demenssjukdom har. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelse av att ha en närstående med demenssjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes har använts. Tio kvalitativa artiklar inkluderas i resultatet. Resultat: Utifrån analysen formades två teman, vikten av att ha resurser och en livsomställning. Där fem subteman skapades, att behöva stöd i vårdandet, att behöva återhämtning, att förlora relationer, att uppleva ett inre kaos och att uppleva förändringar i vardagen. Slutsats: Genom att anhöriga får stöd från sjuksköterskor i form av information, samtal, hjälp med vårdandet samt att sjuksköterskor inkluderar anhöriga i vården av deras närstående, kan anhöriga få en bättre upplevelse av sin situation som de befinner sig i. / Background: 115.4 million people are estimated to be diagnosed with dementia in 2050. Having dementia can bring feelings of shame and lack of self-worth. It can be experienced as a loss of itself to fall ill with a dementia disease because the memory gets worse. Dementia is seen as a relative disease because the disease can affect relatives. Nurses may experience that it is exhausting to care for people with dementia and they can experience that relatives have more need for support than people with dementia has. Purpose: To describe relatives' experience of having a close relative with dementia. Method: A qualitative literature study with descriptive synthesis has been used. Ten qualitative articles were included in the results. Results: Based on the analysis, two themes were formed, the importance of having resources and a life adjustment. Five sub-themes were created, to need support in care, to need recovery, to lose relationships, to experience an inner chaos and to experience changes in everyday life. Conclusion: By giving relatives support from nurses like information, conversation, help with care and that nurses include relatives in the care of their relatives, relatives can get a better experience of their situation.