Bakgrund: Demenssjukdom är en sjukdom som ökar kraftigt i befolkningen och drabbar inte bara personen som får sjukdomen utan även personens anhöriga. Anhöriga har en stor belastning för att personen med demens kräver ständig närvaro och den anhöriga tvingas då att sätta sina egna intressen åt sidan. Anhöriga är viktiga för personen med demens men också för vårdens skull då demensvården generellt innebär en stor global kostnad. Sjuksköterskan har en central och viktig roll för att vården ska bli säker och trygg och har i sitt dagliga arbete en stor roll i att stödja anhöriga i de frågor och funderingar som framkommer under sjukdomsförloppet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av sitt arbete i mötet med anhöriga till personer med demens. Metod: Metoden utfördes som en intervjustudie där åtta sjuksköterskor deltog och materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Resultatet formades efter två kategorier: Att stödja anhöriga är utmanande och Sjuksköterskan är spindeln i nätet. Sjuksköterskor möter svåra känslor hos anhöriga och personer med demens och har en central roll i teamet. I sitt dagliga arbete får sjuksköterskorna möta mycket frågor och funderingar anhöriga och personer med demens har, och guida rätt i vårdkedjan och fungerar som en central punkt. Slutsats: Det är viktigt att ha ett bra teamarbete för att sjuksköterskan ska känna sig tillräcklig i vården med anhöriga och personen med demens. Sjuksköterskan har en central roll i vården och ska främja en god relation genom kommunikation och att ge bekräftelse. Anhöriga har en viktig roll för personer med demens och är i behov av stöttning och vägledning. / Background: Dementia is a disease that is increasing rapidly in the population and affects not only the person who gets the disease, but also the person's relatives. Relatives have a great burden because the person with dementia requires constant presence and the relative is then forced to put their own interests aside. Relatives are important for the person with dementia, but also for the sake of care, as dementia care generally involves a large global cost. The nurse has a central and important role for the care to be safe and secure and in her daily work has a major role in supporting relatives in the questions and considerations that arise during the course of the illness. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of their work in meeting with relatives of people with dementia. Method: The method was carried out as an interview study in which eight nurses participated and the material was analyzed with a qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results: The result was formed according to two categories: Supporting relatives is challenging and The nurse is the spider in the web. Nurses face difficult emotions in relatives and people with dementia and have a central role in the team. In their daily work, the nurses have to face a lot of questions and concerns relatives and people with dementia have, and guide the right way in the care chain and act as a central point. Conclusions: It is important to have good teamwork in order for the nurse to feel adequate in the care of relatives and the person with dementia. The nurse has a central role in care and must promote a good relationship through communication and giving confirmation. Relatives have an important role for people with dementia and are in need of support and guidance.

Bakgrund: Demenssjukdomar finns i olika former. De vanligaste är Alzheimer och lewykroppsdemens. I takt med att medellivslängden ökar, diagnostiseras fler människor med demenssjukdom. Mer än hälften av människor med demenssjukdom lever hemma idag med anhöriga som vårdare. I sjuksköterskans ansvar ingår det att utgå i från en personcentrerad vård där både patienten och anhöriga är inkluderade. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva anhörigas erfarenheter av att vårda närstående med demenssjukdom i hemmet. Metod: En litteraturöversikt med 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar användes. Artiklarna har blivit analyserade med hjälp av Fribergs analysmodell. Artiklarna är hämtade från databaserna Cinahl Complete och PubMed. Resultat: I resultatet framkom det 4 teman: Från anhörig till vårdare, Förändrade familjerelationer, En stressfylld vardag och En osäker framtid. Sammanfattning: Anhöriga livssituation förändras och livet måste anpassas efter demenssjukdomen. Anhöriga upplever psykisk ohälsa och behöver mer stöd, kunskap och vägledning från vården. / Background: Dementia exists in various forms. The most common are Alzheimer's and Lewy body dementia. As the life expectancy increases, more people are being diagnosed with dementia. More than half of all people with dementia live at home with family members as caregivers. It is the responsibility of the nurse to provide person centered care that includes both the patient and their family members. Aim: The purpose of this literature review was to describe family caregivers experiences of caring for a relative with dementia at home. Method: A literature review based on 10 qualitative scientific articles was conducted. The articles were analyzed with the support of Fribergs analysis model. The articles were retrieved from the databases Cinahl Complete and Pubmed Results: The results revealed four themes: From Family member to caregiver, Altered family relationships, A stressful everday life and An uncertain future. Summary: The life situation for family caregivers changes and life needs to be adjusted according to the dementia diagnosis. Family caregivers experience mental health problems and require increased support knowledge and guidance from the healthcare system.

Demens är samlingsnamn för ett flertal sjukdomar och idag lever ca 130 000 – 150 000 personer med diagnosticerad demenssjukdom i Sverige. Vården av personer med demenssjukdom i livets slutskede försvåras av den kognitiva nedsättning som sjukdomen innebär med påverkan på personens kommunikationsförmåga. Forskning visar att den vård som ges i livets slutskede till personer med demenssjukdom riskerar vara kvalitativt sämre gällande symtomlindring. Vårdpersonalens förmåga att lindra symtom och möta personens behov i livets slutskede är avgörande för personens livskvalitet under den sista tiden i livet. Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av och attityder till att vårda personer med demenssjukdom i livets slutskede. En litteraturöversikt genomfördes för att besvara studiens syfte. Sökning genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsychInfo och resulterade i 15 vetenskapliga artiklar som efter kvalitetsgranskning inkluderades och ligger till grund för studiens resultat. I resultatet framkom betydelsen av relation och partnerskap i livets slutskede, betydelsen av samarbete i team samt att skapa relation med anhöriga. Det behöver också finnas organisatoriska förutsättningar för vårdpersonalen i form av gemensamma vårdplaner, stöd och kompetens för att ge en god vård i livets slut Slutsatsen var att vården i livets slutskede behöver utgå från ett personcentrerat förhållningssätt där vårdpersonalen använder relationen med och kännedom om personen i behov av vård som en nödvändig grund i omvårdnaden. Vårdpersonalen behöver kompetens i både demensvård och i palliativ vård. Det finns ett behov av ytterligare evidensbaserad kunskap och utveckling av strukturerade arbetssätt för att stödja vårdpersonalen att genomföra en god vård i livets slutskede.

Bakgrund Antalet äldre ökar alltmer i världen och därmed även personer med demens. Det uppskattas att hälften av alla personer med demens lever med en smärta. Demenssjukdom medför svårigheter att kommunicera och förmedla smärta. Sjuksköterskorna får hitta andra sätt att bedöma smärta hos personer med demens vilket ofta innebär observationerav icke-verbala tecken på smärta. Syfte Syftet var att studera sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma smärta hos personer med demens. Metod Studien var en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Resultat Resultatet innehöll huvudkategorin; sjuksköterskors erfarenheter av vad som underlättar respektive försvårar bedömning av smärta och underkategorierna; organisation, kommunikation, samverkan samt kunskap och erfarenhet. Sjuksköterskornas erfarenheter var att kommunikationssvårigheter, personalbrist, tidsbrist, kunskapsbrist, försvårar bedömningen av smärta hos patientgruppen. Kunskap, erfarenhet, fungerande kommunikation med andra professioner i vårdteamet och anhöriga underlättar bedömning av smärta för sjuksköterskor. Slutsats Sjuksköterskorna beskrev många hinder som försvårade bedömningen av smärta hos personer med demens och fann egna strategier som underlättade bedömningen. Sjuksköterskor använder sällan bedömningsinstrument och baserar bedömning av smärta på sin intuition. / Background The number of elderly is steadily increasing in the world and with that follows a great number of persons with dementia. It is estimated that around 50% of all persons with dementia suffers from pain. Dementia causes a cognitive impairment that leads to difficulties in communicating and conveying pain. The nurses have to find other ways to assess pain in persons with dementia which often involves observations of non-verbal signs of pain. Aim The Aim was to explore nurses experience of assessing pain in persons with dementia. Method The study was a structured literature review with elements of the methodology used in systematic reviews. Results The result included the main category; nurses' experiences of what facilitates and hinders the assessment of pain and the subcategories; organization, communication, collaboration, knowledge and professional experience. The nurses' experiences were that communication difficulties, lack of staff, time and knowledge make it difficult to assess pain. Knowledge,experience, effective communication with colleagues and relatives facilitates the assessment of pain for nurses. Conclusions The nurses described many obstacles that made it difficult to assess pain in people with dementia, they found their own strategies that facilitated the assessment of pain. Nurses rarely use pain scales, they use their intuition to assess pain.

Bakgrund: Demenssjukdom är en obotlig sjukdom som drabbar personens kognitiva funktioner. Detta leder till att personer med demenssjukdom riskerar att förlora förmågan att förmedla sina önskemål och behov över tid. En personcentrerad vård och omsorg innebär att personer med demenssjukdom står i fokus i stället för sin sjukdom och behandlas som unika personer med egna erfarenheter, självbild, tillit och rättigheter. Socialstyrelsen har tagit fram levnadsberättelse som grund för utformande av vård och omsorg av personer med demenssjukdom som en indikator för att mäta vårdens kvalitet och resultat vid vård av personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet var att belysa levnadsberättelsens betydelse för en personcentrerad omvårdnad av personer med demenssjukdom ur tre perspektiv - personer med demenssjukdom, anhöriga och vårdpersonal. Metod: En allmän litteraturöversikt med en systematisk sökstrategi i CINAHL och PubMed genomfördes. Efter kvalitetsgranskning analyserades och inkluderades 17 artiklar som besvarade syftet. Resultat: I resultatet sammanställdes huvudkategorier: Personcentrerad vård utifrån levnadsberättelsen, Trygghetsskapande gemenskap, och Samarbetets fördelar och utmaningar. Resultatet visade upplevelser av levnadsberättelsen utifrån tre olika perspektiv som är personer med demenssjukdom, anhöriga och vårdpersonal. Levnadsberättelsen har visat sig vara en utgångspunkt för en personcentrerad vård för personer med demenssjukdom. Slutsats: Resultat visar att ett strukturerat arbete med levnadsberättelsen för att öka en personcentrerad vård och omsorg är betydelsefullt vid vård av personer med demenssjukdom. Det kvarstår utmaningar som försvårar arbetet med levnadsberättelse i alla verksamheter vilket påverkar den personcentrerade vården negativt. Därför är det av stor vikt att implementering av levnadsberättelsen i det dagliga arbetet fortgår. / Background: Dementia is an incurable disease that affects people's cognitive functions. This leads to people with dementia risking losing the ability to convey their wishes and needs over time. Person-centred care means that people with dementia are treated as unique people with own experiences, self-image, trust and rights. The National Board of Health and Welfare has developed life story as a basis for designing care for people with dementia as an indicator to measure quality of care and results when caring for people with dementia. Aim: The aim was to highlight the importance of life story for person-centered care in people with dementia from three perspectives- persons with dementia, relatives and caregivers.Methods: A general literature review with a systematic search strategy in CINHAL and PubMed was conducted. After quality review 17 articles that preserved the purpose of the work were included. Results: In the results three main categories were compiled: Person-centered care based on life story, Safety-creating community and Cooperation´s advantages and challenges. Results showed experiences of the life story from three different perspectives that are people with dementia, relatives and caregivers. The life story has proven to be a starting point for person-centred care for people with dementia. Conclusions: Results show that a structured work with the life story to increase person-centered care is important in care of people with dementia. There remain challenges that complicate the work with life stories in all organizations, which negatively affects person-centered care. Therefore, it is of great importance that the implementation of the life story in the daily work continues.

Bakgrund: Demenssjukdom är en progressiv sjukdom som påverkar den kognitiva funktionen. Förekomsten av sjukdomen ökar globalt och uppkommer i alla samhällsklasser. Symtomen utmanar personen individuellt och påverkar livskvaliteten. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demenssjukdom inom slutenvården. Metod: En allmän litteraturstudie där nio vetenskapliga artiklar sammanfattades samt analyserades kontinuerligt. Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades: (i) uppnå personcentrerad vård, (ii) interpersonella relationer, (iii) brist på kompetens och (iv) etiska aspekter. Sjuksköterskorna hade en vilja att bedriva personcentrerad vård trots det komplexa vårdbehovet. Miljön inom akutsjukvården var inte utformad för patientgruppen. Anhöriga sågs som en viktig resurs och ett fungerande teamarbete gynnade demensvården. Adekvat kunskap och kliniska erfarenheter saknades vilket drev sjuksköterskorna att utveckla kompensationsstrategier. Etiskt komplicerade situationer uppstod i vården av patienter med demenssjukdom. Konklusion: Rutinerna inom slutenvården är inte tillräckligt modifierbara för att möta patienter med demenssjukdoms komplexa vårdbehov. Miljön inom slutenvården är inte anpassad för denna patientgrupp. Relationen till anhöriga och teamet är en viktig resurs för sjuksköterskorna. Det visades på en kunskapsbrist och det saknades utrymme för etisk reflektion vilket skulle gynna vården av patienter med demenssjukdom. / Background: Dementia is a progressive disease that affects cognitive function. The prevalence of the disease is increasing globally and occurs in all social classes. The symptoms challenge the person individually and affect the quality of life. Aim: To illustrate nurses’ experiences caring for patients with dementia in inpatient care. Method: A general literature study was used to continuously summarize and analyze nine scientific articles. Results: Four main categories were identified: (i) achieving person-centered care, (ii) interpersonal relationships, (iii) lack of competence and (iv) ethical aspects. The nurses desired to provide person-centered care despite the complex care needs. The environment within inpatient care was not designed for the patient group. Relatives were seen as a crucial essential resource, and functioning teamwork benefited dementia care. Adequate knowledge and clinical experience were lacking, which pushed the nurses to develop compensation strategies. Ethically complicated situations arose in the care of patients with dementia. Conclusion: The routines within inpatient care is not modifiable enough to meet the patients’ complex care needs. The inpatient care environment is not adapted to the patient group. The relationship between caregivers and the team is an important resource for the nurses. There is a knowledge gap and a lack of space for ethical reflection, which would benefit the care of patients with dementia.

Bakgrund: En stor del av världen befolkning lever med någon form avdemenssjukdom. Sexualitet är en grund för människors hälsa och välbefinnande oavsettom personer har en demenssjukdom eller inte. Trots detta är sexualitet i samband meden demenssjukdom ett tabubelagt ämne. Tabun har en negativ påverkan på personermed demenssjukdoms omvårdnad i samband med sexualitet.Syfte: Beskriva upplevelser relaterat till sexualitet hos personer med demenssjukdomsamt deras närstående.Metod: Detta är en beskrivande litteraturstudie som bygger på 10 vetenskapliga artiklarinom ämnet. Författarna har använt sig av en relevansmall och enkvalitetsgranskningsmall för att identifiera relevanta artiklar att ta med i studien. Entematisk metodanalys användes för att identifiera fem huvudteman.Huvudresultat: Kunskapsluckor kring ämnet som finns för vårdpersonal bidrar till attupprätthålla tabun kring ämnet. Även fast sexuella behov i form av samlag inte längre ärlika prioriterat som förr, finns behovet ändå kvar. Vänskap, närhet och kärlek har fått enstörre innebörd. Vårdhem i dagens samhälle är inte anpassade och accepterande för attbibehålla sexualitet hos personer med demenssjukdom samt deras närstående. HBTQI+personer upplever att dem inte kan uttrycka och identifiera sig som dem är utan att derasvård påverkas.Slutsats: För personer med demenssjukdom och dess närstående finns fortfarandebehovet av sexualitet kvar efter en demensdiagnos. Däremot finns en stor tabu kringämnet sexualitet och äldre. Denna tabu är större när det kommer till sexualitet ochpersoner med demenssjukdom. Tabun grundar sig i kunskapsbrist hos vårdpersonal ochgenom denna litteraturstudie vill författarna lyfta tabun och bidra till att vårdpersonalenfår den utbildning de behöver. Det har framkommit i resultatet att miljön på vårdheminte är anpassade för att äldre och demenssjuka personer ska kunna bibehålla sinsexualitet. Detta både i form av en fysisk miljö i form av möblering men även i enstämning på vårdhemmen som inte ger utrymme för sexualitet. Genom attvårdpersonalen får korrekt utbildning kan detta bidra till att vårdhemsmiljöer anpassasoch blir mer accepterande, i förhållande till sexualitet.Nyckelord: Demens, Närstående, Partners, Sexualitet, Upplevelser.

Medical devices are becoming more and more implemented for use at home and in parallel, the interest from humans in their own health is increasing. Age-related diseases such as diabetes, cancer, and dementia, to name a few, are examples of diseases that with an early diagnosis could be prevented. To find out if there are early indications of the disease in the body, it is necessary to measure biomarkers. These can be measured either invasive or non-invasive and today they are often measurable only clinically at a hospital, but how can people measure these at home by themselves? To investigate this, a literature study has been done with focus on age-related diseases. A total of 49 abstracts were read through to determine relevance to the questions of inquiry and three articles were mainly used in the literature study. It was found that there is research focusing on the use of biomarkers to identify and do earlier diagnosing of age-related diseases. Methodology and technology for measuring glucose to identify diabetes are implemented, and a change in lifestyle can prevent a person from being affected by type 2 diabetes. With this knowledge, it is easier to see opportunities for other diseases by using the same type of method and technology further on. A previously conducted study regarding diabetes focus on dietary variations and physical activity for non-diabetic people. Meanwhile in the cancer and dementia area, where the developments are not as successful, the focus is on earlier diagnosing by combining technologies. In the future, the technology should be developed so that biomarkers can be used as indicators of the diseases cancer and dementia, and not just as a complement to already applied technology such as imaging techniques that are available today.

Bakgrund: Vårdpersonal har en viktig roll att uppmärksamma och behandla smärta hos patienter. Bedömning och behandling av smärta kan dock vara särskilt svår hos patienter med demens. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter att bedöma och behandla smärta hos patienter med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt av kvalitativa studier. Nio artiklar identifierades via databassökningar. Varje artikel delades upp i meningsenheter, som sedan kodades för att skapa subkategorier och kategorier. Resultat: Tre huvudkategorier presenteras i resultatet: “Att kunna bedöma smärta hos patienter med nedsatt kommunikationsförmåga,” “Att effektiv kunna lindra smärta hos patienterna,” och “Hur organisatoriska faktorer påverkar bedömning och behandling av smärta.” Konklusion: Bedömning och behandling av smärta hos personer med demens är komplex. Vårdpersonalens beskrivning av att arbeta med smärta hos patienter följer omvårdnadsprocessen, men det finns modeller som kan bidra till att förbättra deras arbetssätt. Vidare forskning bör fokusera på hur personal arbetar med patienternas beteendeförändringar och icke-verbala uttryck, upplevelser kring läkemedel administreringsvägar, samt förbättring i dokumentering av smärta och insatta behandlingar. / Background: Healthcare professionals’ have a key role in detecting and managing patients' pain. Assessment and treatment of pain can become especially difficult in patients with dementia. Aim: To describe healthcare professionals’ experiences in assessment and management of pain in patients with dementia. Methods: Literature overview of qualitative studies. Nine articles were identified through database searches. Data units were extracted from every article and then coded to form categories and subcategories. Results: Three main categories are presented in the study’s results: “To assess pain in patients with impaired communication skills,” “To effectively relieve patients’ pain,” and “How organizational factors affect the assessment and management of pain.” Conclusion: Assessment and management of pain in patients with dementia is complex. Healthcare professionals' description in working with pain in patients with dementia follow the nursing process, but theoretical models can help improve their work. Further research should focus on professionals’ work with patients' behavioral changes and non-verbal expressions, experiences in different routes of medication administrations and improving the documentation of pain and treatment.

Ett beteende är resultat av samspelet mellan individen och omgivningen. Ett visst beteende hos en person som lider av demens kan vara symtom på själva sjukdomen men också ett sätt att uttrycka sig. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om vårdpersonal med sitt förhållningssätt kan framkalla förändringar i beteende hos en person som lider av demens. Författarna gjorde en litteraturstudie utifrån tio vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att om vårdpersonal ställer för höga krav på en person med demens, använder makt utifrån sin position och har ett bristfälligt sätt att kommunicera med patienten uppkommer störande beteende i olika form. När vårdpersonalen visar respekt och uppmärksamhet samt anpassar omvårdnad utifrån patientens individuella behov skapas en positiv interaktion och därmed förebyggs störande beteende. Det som författarna kom fram till i denna studie visar att vårdpersonalens kunskap om sjukdomen samt kompetens att arbeta med personer som lider av demens krävs för att uppkomst av störande beteende ska minska. / A behaviour is a result of the teamwork between the individual and the surrounding. A given behaviour in a person suffering from dementia can be a symptom on disease but even a way for an individual to express itself. The aim of this literature study is to examine if the nursing staff with their attitudes can cause changes in behaviour among persons suffering from dementia. The authors did a literature study on a basis of ten scientific articles. The result shows that if the nursing staff put a great demands on a persons suffering from dementia, use the power on a basis of its position and have a faulty in its way to communicate with the patient, a disruptive behaviour arise in different ways. When the nursing staff shows respect and give attention and adapt nursing on the basis of the patients` needs, a positive interaction can be done. The authors came along with this study shows that the nursing staffs` knowledge about the disease and the competence to work with a person suffering from dementia are necessary to decrease disruptive behaviours.