Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka huruvida desorganiserad anknytning kan förbättras till ett organiserat anknytningsmönster samt undersöka vad som kan antas påverka processen. Studien vilar på anknytningsteorin som grund och materialet till denna teoretiskt integrativa litteraturstudie har insamlats genom ett systematisk tillvägagångssätt. Det förs även en diskussion kring diagnosen reaktiv anknytningsstörning (RAD), dess samhörighet med anknytningsteorin samt huruvida den kan anses vara användbar för behandling. Resultatet visar på att det inte finns tillräckligt empiriskt underlag för att kunna säkerställa att det går att förändra en desorganiserad anknytning till organiserad eller vad som säkert påverkar en sådan process. Däremot visar studierna starkt på att det kan vara möjligt och att det till och med kan gå att uppnå en trygg anknytning. Studierna lyfter fram att det som kan antas vara centralt i förbättringsprocessen bland annat är en trygg anknytningsrelation, förutsägbarhet samt att barnet får sina behov adekvat tillgodosedda. Det som framhävs vara det främsta hindret i förbättringsprocessen är bristande föräldraförmågor. Studier visar på att det sociala stödet från omgivning såväl som samhälle är viktigt för anknytningen och individens utveckling.