Föreliggande studie hade som syfte att öka kunskapen om kärleksberoende som fenomen. Studiens frågeställningar berörde hur ett kärleksberoende yttrar sig samt om det går att likställa med andra beroendeformer. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio kvinnor vilka definierade sig själva som kärleksberoende. Intervjumaterialet analyserades tematiskt och resulterade i fyra teman; Relationernas karaktär, Likheter med andra beroenden, Riskfaktorer samt Tillfrisknande. Resultatet visade att studiens deltagare hade ett tvångsmässigt förhållande till destruktiva relationer. De beroendeframkallande mekanismerna som framkom var framförallt förälskelse och romantiska och dramatiska spel i en kärleksrelation. Vidare fanns en kongruens mellan kriterierna för kärleksberoende och de för andra beroendeformer (DSM-IV-TR, 2000), det var dock omöjligt att utesluta alternativa förklaringar till benägenheten att ha destruktiva kärleksrelationer. Ett anknytningsteoretiskt perspektiv applicerades på studiens resultat och påvisade ett samband mellan otrygg anknytning till primära anknytningspersoner i barndomen och utvecklandet av kärleksberoende i vuxen ålder. Ökad forskning om kärleksberoende krävs för att anpassa diagnostik för denna grupp samt ge bättre tillgång till samhällets stödinsatser.