Pancreatic polypeptide (PP) is a 36 amino-acid residue peptide which has recently been recognised in pancreatic endocrine cells. Although PP has a number of effects on gastrointestinal and pancreatic exocrine function, its physiological function has not been clarified. Studies were undertaken to elucidate four aspects of the physiology and pathophysiology of this candidate hormone. Firstly, factors affecting the release of human PP (hPP) were assessed in healthy subjects; secondly polyacrylamide gel electrophoresis was used to investigate molecular heterogeneity of the peptide; thirdly, the organ uptake and half-life time of endogenous PP was measured in pigs; and finally, basal and stimulated serum hPP concentrations were assayed in patients with acute pancreatitis, chronic pancreatitis and maturity-onset diabetes mellitus.

Autonomic neuropathy (AN) is a well-recognized complication of diabetes mellitus. It has multiple clinical features and is often associated with debilitation and an increased mortality. However, there appears to be a paucity of knowledge with regard to its effects on hormone release and its biochemical sequelae. Recent evidence has accumulated suggesting a role for the autonomic nervous system in regulating release of a number of gastrointestinal hormones. It is therefore possible that autonomic dysfunction may be associated with altered gastrointestinal hormone release and indeed various studies have revealed abnormalities in t he release of these peptides in diabetes mellitus. The prime purpose of this thesis was to provide evidence which might contribute to an understanding of t he interrel a tionship between non insulin dependent diabetes (NIDDM), gastrointestinal hormone release and the autonomic nervous system. Thus studies to evaluate basal and stimulated release of the gastrointestinal hormones gluc a gon (IRG), pancreatic polypeptide (PP), gastrin, gastric inhibitory polypeptide (GIP) and somatostatin (SRIF-LI) have been undertaken in NIDDM. Studies were also carried out to assess whether AN may be implicated in abnormal release of these five gut hormones in diabetes and to determine if one of the hormones, PP, might be used as a marker for AN. Finally the effect of dietary fibre on glucose tolerance was studied to assess whether its effect would be altered in the presence of AN in NIDDM.

Aim The aim of this study was to survey the physical fitness in boys with type 1 diabetes (IDDM). The results were compared to a control group with healthy boys that have preformed the same tests in other studies. Our questions were: 1. How does BMI relate between IDDM-children and healthy peers? 2. How does physical activity level relate between IDDM-children and healthy peers? 3. How does aerobic fitness (VO2max), grip strength and balance relate between IDDM-children and healthy peers? Method Subjects were recruited in cooperation with Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Height, body mass, VO2max, grip strength, balance and measurement of physical activity level with accelerometry were data collected from five boys with type 1 diabetes. The results were compared to data found in healthy subjects. The collected data were presented as z scores. Results Two subjects showed a main difference in their test results compared to the mean value of healthy boys. The subjects that were deviated from mean values performed poor results in some or all of the tests. Only two subjects provided sufficiently registration of physical activity level for comparison with the control group. Data showed a lower activity level in one subject compared to healthy controls and a higher activity level in the other subject. Conclusions The examined group cannot be proven to be a representative selection, and no general conclusion regarding children with type 1 diabetes and their physical status could be drawn. No statistic significant differences could be found based on the data of this study. One notable tendency was that the subjects that differs a lot from mean values in some test also show the same discrepancy in the other tests. / Sammanfattning Syftet med studien var att kartlägga fysisk status hos pojkar med typ 1 diabetes. Resultaten jämfördes mot en kontrollgrupp bestående av friska pojkar som har genomfört samma tester i tidigare forskningsstudier. För att uppfylla syftet användes följande frågeställningar: 1. Hur förhåller sig BMI mellan pojkar med typ 1 diabetes och friska pojkar? 2. Hur förhåller sig graden av fysisk aktivitet mellan pojkar med typ 1 diabetes och friska pojkar? 3. Hur förhåller sig konditionsvärde (VO2max), gripstyrka och balans mellan pojkar med typ 1 diabetes och friska pojkar? Metod Försökspersonerna rekryterades i samarbete med Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Längd, vikt, VO2max, gripstyrka, balans och mätning av aktivitetsgrad med accelerometer var data som samlades in hos fem pojkar med typ 1 diabetes. Deras resultat jämfördes sedan mot friska pojkars resultat. Jämförelsedata hämtades från tidigare genomförda studier där samma tester hade utförts. Insamlad data presenteras i form av z-värden. Resultat Två försökspersoners testresultat avvek mer än marginellt från medelvärdet hos friska pojkars resultat. De två som avvek från medelvärdet presterade i det ena fallet sämre i några av testerna och i det andra fallet var prestationen sämre i samtliga tester. Endast två av försökspersonerna fick en fullständig registrering av aktivitetsgrad som kunde jämföras mot kontrollgruppen. En av försökspersonerna uppvisade där en markant lägre aktivitetsgrad än vad de friska pojkarna gjorde, medan den andra försökspersonen uppvisade en högre aktivitetsgrad. Slutsats Den undersökta gruppen med typ 1 diabetes kan inte anses vara representativ för hela populationen diabetessjuka pojkar, vilket innebär att inga generella slutsatser kan dras utifrån resultaten. Dock finns en tendens att de försökspersoner som avvek mycket från medelvärdet i något av testen även avvek stort i de övriga testerna.

<p>The calcium ion (Ca²⁺) is an important ion that regulates many cellular functions including exocytosis, contraction of muscles, neural functions, fertilization and cell division. In the plasma membrane of cells there are different Ca²⁺ channels, including the transient receptor potential (TRP) family of cation channels. The TRP channels are activated by physical stimuli like temperature, stretch, osmolality, and also various ligands. These channels are divided into seven subfamilies, namely TRPC, TRPV, TRPM, TRPML, TRPA, TRPP, and TRPN.</p><p> </p><p>TRP channels can regulate the cytoplasmic free Ca²⁺ concentration ([Ca²⁺]_i)  and are therefore important for research of insulin secretion from beta (β) cells. With TRP research new and more effective treatment methods for people with diabetes can be developed. People with type 2 diabetes have a decreased insulin secretion from beta (β) cells, in response to glucose. Cytoplasmic free Ca²⁺ concentration ([Ca²⁺]_i)  is important for insulin secretion. It is therefore desirable to find compounds that can increase [Ca²⁺]_i in pancreatic β cells and thereby increase insulin secretion.</p><p> </p><p> </p><p>The aim of this project was to investigate whether pancreatic β cells express TRPV1 and TRPV4 ion channels. If the channels are expressed in β cells the [Ca²⁺]_ican be increased by identifying substances that stimulate TRPV1 and TRPV4 channels. The results can then be used for providing better treatment for patients with diabetes type 2. Insulinoma cells from rat (S5 cells) were used as a model for β cells. [Ca²⁺]_i was measured from single fura-2 loaded S5 cells by ratiometric microfluorometry. To test whether TRPV1 is expressed,</p><p>N-(4-hydroxyphenyl)-Arachidonoylamide (AM404) and [5-hydroxyl-1-(4-hydroxy-3-methoxyphenyl)decan-3-one] ([6]-gingerol) were used. To test whether TRPV4 was expressed, a TRPV4-selective agonist <em>4alpha</em>-Phorbol 12,13-Didecanoate namely 4α–PDD was used.</p><p> </p><p>The two agonist of TRPV1, AM404 and [6]-gingerol increased [Ca²⁺]_i. Capsaicin a classical activator of TRPV1 used as a control also increased [Ca²⁺]_i. These increases were inhibited by capsazepine, a specific blocker of TRPV1. 4α–PDD, a specific agonist of TRPV4 also increased [Ca²⁺]_i. These results suggest that S5 cells express both TRPV1 and TRPV4 channels and that AM404, [6]-gingerol and 4α–PDD are potential substances for increasing the insulin secretion from β cells.</p> / <p>Kalciumjonen (Ca²⁺) är en viktig jon och förmedlar signaler i processer som cellutsöndring, muskelkontraktion, nervfunktion, fertilisering och celldelning. I cellers plasmamembran finns det olika sorters Ca²⁺ -kanaler, inklusive transient receptor potential (TRP) jonkanalerna. TRP kanalerna aktiveras av fysisk stimulans, så som temperatur, utsträckning, osmolalitet men också av olika ligander. TRP kanalerna är indelade i sju underfamiljer, TRPC, TRPV, TRPM, TRPML, TRPA, TRPP,och TRPN.</p><p> </p><p>TRP kanalerna reglerar den fria Ca²⁺ koncentrationen ([Ca²⁺]_i)  i cytoplasman och är därmed viktiga för forskning inom insulinutsöndringen från beta (β) celler. Med denna forskning kan nya och effektivare behandlingsmetoder för personer med diabetes utvecklas. Personer med typ 2 diabetes har bl.a. en minskad insulinfrisättning i beta (β) celler som orsakar en glukosökning i blodet. Den fria Ca²⁺-koncentrationen ([Ca²⁺]_i) i cytoplasman är viktig för insulinfrisättningen. Det är därför önskvärt att hitta kemiska föreningar som kan bidra till en ökning av [Ca²⁺]_i i bukspottkörtelns β celler och därmed också ge en ökad insulinfrisättning.</p><p> </p><p>Målet med detta projekt har varit att undersöka om β celler från bukspottkörtel uttrycker jonkanalerna TRPV1 och TRPV4. Om β celler uttrycker dessa kanaler kan [Ca²⁺]_ii cytoplasman ökas genom att identifiera substanser som stimulerar just TRPV1 och TRPV4 kanaler. Resultaten kan användas för att bidra med bättre behandling till diabetespatienter med typ 2 diabetes. Tumoriserade celler från råtta (S5) användes som modell för β celler. [Ca²⁺]_i mättes från enskilda fura-2 laddade S5 celler med hjälp av ett ratiometriskt mikrofluorometriskt system. För att undersöka om TRPV1 finns testades ämnena N-(4-hydroxyphenyl)-Arachidonoylamide (AM404) och [5-hydroxyl-1-(4-hydroxy-3-methoxyphenyl)decan-3-one] ([6]-gingerol). För att undersöka om TRPV4 finns användes det TRPV4-specifika ämnet (<em>4alpha</em>-Phorbol 12,13-Didecanoate)</p><p>4α–PDD.</p><p> </p><p>De båda TRPV1 agonisterna AM404 och [6]-gingerol inducerade en ökning i [Ca²⁺]_i. Capsaicin som är en klassisk TRPV1 agonist ökade också [Ca²⁺]_i och användes som kontroll. Alla dessa koncentrationsökningar inhiberades av capsazepine, som är en TRPV1- antagonist. 4α–PDD som är en specifik TRPV4 agonist ökade också [Ca²⁺]_i.</p><p> </p><p>Resultaten tyder på att S5 cellerna uttrycker både TRPV1 och TRPV4 kanaler samt att AM404, [6]-gingerol och 4α–PDD är alla substanser med potential att öka insulinfrisättningen från bukspottkörtelns β celler.</p>

<p>Islet of Langerhans cells are readily destroyed once transplanted to a Type 1 diabetic despite being ABO compatible. The complement system and the coagulation cascade play a role in this destruction.</p><p>My project involves investigation of blood group antigens expressed on both paraffin embedded islets using immunohistochemistry techniques and on fresh human and pig islets using the Complex Object Parametric Analyser and Sorter (COPAS) and the confocal microscope. Optimisation of various immunohistochemistry methods allowed ABO, endothelial cells and collagen staining patterns to be visualised. Fresh islets were analysed in the same manner using FITC conjugated antibodies and COPAS analysis. Islets were also incubated with autologous, compatible and incompatible plasma to assess if there was a difference in blood group, IgG, IgM and C3c binding.</p><p>Conclusions drawn seem to suggest that the islets used for transplantation are contaminated with exocrine parts rich in ABO and collagen antigens and that binding of complement factors rise when islets are incubated in compatible plasma as well as incompatible plasma.</p>

<p>Aim</p><p>The aim of this study was to survey the physical fitness in boys with type 1 diabetes (IDDM). The results were compared to a control group with healthy boys that have preformed the same tests in other studies. Our questions were:</p><p>1. How does BMI relate between IDDM-children and healthy peers?</p><p>2. How does physical activity level relate between IDDM-children and healthy peers?</p><p>3. How does aerobic fitness (VO2max), grip strength and balance relate between IDDM-children and healthy peers?</p><p>Method</p><p>Subjects were recruited in cooperation with Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Height, body mass, VO2max, grip strength, balance and measurement of physical activity level with accelerometry were data collected from five boys with type 1 diabetes. The results were compared to data found in healthy subjects. The collected data were presented as z scores.</p><p>Results</p><p>Two subjects showed a main difference in their test results compared to the mean value of healthy boys. The subjects that were deviated from mean values performed poor results in some or all of the tests. Only two subjects provided sufficiently registration of physical activity level for comparison with the control group. Data showed a lower activity level in one subject compared to healthy controls and a higher activity level in the other subject.</p><p>Conclusions</p><p>The examined group cannot be proven to be a representative selection, and no general conclusion regarding children with type 1 diabetes and their physical status could be drawn. No statistic significant differences could be found based on the data of this study. One notable tendency was that the subjects that differs a lot from mean values in some test also show the same discrepancy in the other tests.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Syftet med studien var att kartlägga fysisk status hos pojkar med typ 1 diabetes. Resultaten jämfördes mot en kontrollgrupp bestående av friska pojkar som har genomfört samma tester i tidigare forskningsstudier. För att uppfylla syftet användes följande frågeställningar:</p><p>1. Hur förhåller sig BMI mellan pojkar med typ 1 diabetes och friska pojkar?</p><p>2. Hur förhåller sig graden av fysisk aktivitet mellan pojkar med typ 1 diabetes och friska pojkar?</p><p>3. Hur förhåller sig konditionsvärde (VO2max), gripstyrka och balans mellan pojkar med typ 1 diabetes och friska pojkar?</p><p>Metod</p><p>Försökspersonerna rekryterades i samarbete med Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Längd, vikt, VO2max, gripstyrka, balans och mätning av aktivitetsgrad med accelerometer var data som samlades in hos fem pojkar med typ 1 diabetes. Deras resultat jämfördes sedan mot friska pojkars resultat. Jämförelsedata hämtades från tidigare genomförda studier där samma tester hade utförts. Insamlad data presenteras i form av z-värden.</p><p>Resultat</p><p>Två försökspersoners testresultat avvek mer än marginellt från medelvärdet hos friska pojkars resultat. De två som avvek från medelvärdet presterade i det ena fallet sämre i några av testerna och i det andra fallet var prestationen sämre i samtliga tester. Endast två av försökspersonerna fick en fullständig registrering av aktivitetsgrad som kunde jämföras mot kontrollgruppen. En av försökspersonerna uppvisade där en markant lägre aktivitetsgrad än vad de friska pojkarna gjorde, medan den andra försökspersonen uppvisade en högre aktivitetsgrad.</p><p>Slutsats</p><p>Den undersökta gruppen med typ 1 diabetes kan inte anses vara representativ för hela populationen diabetessjuka pojkar, vilket innebär att inga generella slutsatser kan dras utifrån resultaten. Dock finns en tendens att de försökspersoner som avvek mycket från medelvärdet i något av testen även avvek stort i de övriga testerna.</p>

Islet of Langerhans cells are readily destroyed once transplanted to a Type 1 diabetic despite being ABO compatible. The complement system and the coagulation cascade play a role in this destruction. My project involves investigation of blood group antigens expressed on both paraffin embedded islets using immunohistochemistry techniques and on fresh human and pig islets using the Complex Object Parametric Analyser and Sorter (COPAS) and the confocal microscope. Optimisation of various immunohistochemistry methods allowed ABO, endothelial cells and collagen staining patterns to be visualised. Fresh islets were analysed in the same manner using FITC conjugated antibodies and COPAS analysis. Islets were also incubated with autologous, compatible and incompatible plasma to assess if there was a difference in blood group, IgG, IgM and C3c binding. Conclusions drawn seem to suggest that the islets used for transplantation are contaminated with exocrine parts rich in ABO and collagen antigens and that binding of complement factors rise when islets are incubated in compatible plasma as well as incompatible plasma.

The calcium ion (Ca2+) is an important ion that regulates many cellular functions including exocytosis, contraction of muscles, neural functions, fertilization and cell division. In the plasma membrane of cells there are different Ca2+ channels, including the transient receptor potential (TRP) family of cation channels. The TRP channels are activated by physical stimuli like temperature, stretch, osmolality, and also various ligands. These channels are divided into seven subfamilies, namely TRPC, TRPV, TRPM, TRPML, TRPA, TRPP, and TRPN.   TRP channels can regulate the cytoplasmic free Ca2+ concentration ([Ca2+]i)  and are therefore important for research of insulin secretion from beta (β) cells. With TRP research new and more effective treatment methods for people with diabetes can be developed. People with type 2 diabetes have a decreased insulin secretion from beta (β) cells, in response to glucose. Cytoplasmic free Ca2+ concentration ([Ca2+]i)  is important for insulin secretion. It is therefore desirable to find compounds that can increase [Ca2+]i in pancreatic β cells and thereby increase insulin secretion.     The aim of this project was to investigate whether pancreatic β cells express TRPV1 and TRPV4 ion channels. If the channels are expressed in β cells the [Ca2+]i can be increased by identifying substances that stimulate TRPV1 and TRPV4 channels. The results can then be used for providing better treatment for patients with diabetes type 2. Insulinoma cells from rat (S5 cells) were used as a model for β cells. [Ca2+]i was measured from single fura-2 loaded S5 cells by ratiometric microfluorometry. To test whether TRPV1 is expressed, N-(4-hydroxyphenyl)-Arachidonoylamide (AM404) and [5-hydroxyl-1-(4-hydroxy-3-methoxyphenyl)decan-3-one] ([6]-gingerol) were used. To test whether TRPV4 was expressed, a TRPV4-selective agonist 4alpha-Phorbol 12,13-Didecanoate namely 4α–PDD was used.   The two agonist of TRPV1, AM404 and [6]-gingerol increased [Ca2+]i . Capsaicin a classical activator of TRPV1 used as a control also increased [Ca2+]i . These increases were inhibited by capsazepine, a specific blocker of TRPV1. 4α–PDD, a specific agonist of TRPV4 also increased [Ca2+]i. These results suggest that S5 cells express both TRPV1 and TRPV4 channels and that AM404, [6]-gingerol and 4α–PDD are potential substances for increasing the insulin secretion from β cells. / Kalciumjonen (Ca2+) är en viktig jon och förmedlar signaler i processer som cellutsöndring, muskelkontraktion, nervfunktion, fertilisering och celldelning. I cellers plasmamembran finns det olika sorters Ca2+ -kanaler, inklusive transient receptor potential (TRP) jonkanalerna. TRP kanalerna aktiveras av fysisk stimulans, så som temperatur, utsträckning, osmolalitet men också av olika ligander. TRP kanalerna är indelade i sju underfamiljer, TRPC, TRPV, TRPM, TRPML, TRPA, TRPP,och TRPN.   TRP kanalerna reglerar den fria Ca2+ koncentrationen ([Ca2+]i)  i cytoplasman och är därmed viktiga för forskning inom insulinutsöndringen från beta (β) celler. Med denna forskning kan nya och effektivare behandlingsmetoder för personer med diabetes utvecklas. Personer med typ 2 diabetes har bl.a. en minskad insulinfrisättning i beta (β) celler som orsakar en glukosökning i blodet. Den fria Ca2+ -koncentrationen ([Ca2+]i) i cytoplasman är viktig för insulinfrisättningen. Det är därför önskvärt att hitta kemiska föreningar som kan bidra till en ökning av [Ca2+]i i bukspottkörtelns β celler och därmed också ge en ökad insulinfrisättning.   Målet med detta projekt har varit att undersöka om β celler från bukspottkörtel uttrycker jonkanalerna TRPV1 och TRPV4. Om β celler uttrycker dessa kanaler kan [Ca2+]i i cytoplasman ökas genom att identifiera substanser som stimulerar just TRPV1 och TRPV4 kanaler. Resultaten kan användas för att bidra med bättre behandling till diabetespatienter med typ 2 diabetes. Tumoriserade celler från råtta (S5) användes som modell för β celler. [Ca2+]i mättes från enskilda fura-2 laddade S5 celler med hjälp av ett ratiometriskt mikrofluorometriskt system. För att undersöka om TRPV1 finns testades ämnena N-(4-hydroxyphenyl)-Arachidonoylamide (AM404) och [5-hydroxyl-1-(4-hydroxy-3-methoxyphenyl)decan-3-one] ([6]-gingerol). För att undersöka om TRPV4 finns användes det TRPV4-specifika ämnet (4alpha-Phorbol 12,13-Didecanoate) 4α–PDD.   De båda TRPV1 agonisterna AM404 och [6]-gingerol inducerade en ökning i [Ca2+]i. Capsaicin som är en klassisk TRPV1 agonist ökade också [Ca2+]i och användes som kontroll. Alla dessa koncentrationsökningar inhiberades av capsazepine, som är en TRPV1- antagonist. 4α–PDD som är en specifik TRPV4 agonist ökade också [Ca2+]i.   Resultaten tyder på att S5 cellerna uttrycker både TRPV1 och TRPV4 kanaler samt att AM404, [6]-gingerol och 4α–PDD är alla substanser med potential att öka insulinfrisättningen från bukspottkörtelns β celler.

Problem: Övergången från pediatrik till vuxenvård tillfredsställer inte de behov som ungdomar med diabetes har vilket leder till att de känner sig osynliga i vården och osäkra i sin egenvård. Syfte: Syftet var att belysa hur ungdomar med diabetes typ 1 upplever och hanterar sjukdomen i övergången från pediatrik till vuxenvård och processens påverkande faktorer. Metod: Med hjälp av 14 vetenskapliga artiklar och en avhandling formades litteraturstudien. Resultat och konklusion: Att utforska sin identitet och att tänja på gränser är ett naturligt beteende under adolescensen. Detta beteende i kombination med diabetessjukdomen leder till en ökad risk för diabetesrelaterade komplikationer. Övergången mellan pediatrik och vuxenvård upplevdes av ungdomarna som problematisk. Faktorer som försvårade övergången från pediatrik till vuxenvård var klyftan i vårdkultur mellan vårdenheterna. Vuxenvården innebar ett större ansvarstagande från individen, mindre vårdtillgänglighet och mindre delaktighet från föräldrar samt bristande kontinuitet och uppföljning. Skillnaderna i vårdkulturen mellan pediatrik och vuxenvård bör minskas, och riktlinjerna kring övergången bör tydligare klargöras.   Implikation: Framtida forskning bör fokusera på de faktorer som, enligt ungdomar med diabetes anser underlätta övergången mellan pediatrik och vuxenvård. Forskningen bör även inriktas på sjuksköterskans förståelse för den problematik som ungdomar med diabetes typ 1 har i adolescensen.

Background: Diabetes is now the most common non-communicable disease globally and complications are resulting in increased disability, reduced life expectancy and enormous health costs for virtually every society. Medical Nutrition Therapy is important for the prevention, treatment, self-management of diabetes and the prevention or delay in onset of diabetes-related complications. The current nutritional guidelines for DM states that carbohydrates should make up 45-60% of the total nutritional intake and that low carbohydrate or high protein diets offer no long term success over healthy eating plans. Recent studies suggest that there may be merit in using low carbohydrate diets in diabetic patients. Aim and Objectives: The study aimed to implement and evaluate a program for weight loss in Diabetes Mellitus type 2 patients by comparing a Low carbohydrate diet to the conventional low fat diet. Changes in weight, waist circumference, blood pressure and blood parameters (creatinine, lipids and HbA1c) were recorded in both groups. Methods: The study design was that of a two group randomised parallel design, with one group following a low fat diet and the other a low carbohydrate diet. Both groups received advice on exercise and behaviour change. Clinical parameters were recorded at week 0 (baseline) and week 12 of the program. Patients were invited to participate in the study using leaflets, posters and via staff. A total of 10 patients per group were identified and followed. Results: Significant reductions were seen in weight loss and Hba1c in the Low Carbohydrate diet group which was not evident in the Low fat diet group. No significant change was seen in other parameters including BP, total cholesterol and serum creatinine for either group. Conclusion: Low Carbohydrate diets are effective in promoting weight loss and glucose control in diabetic patients. More research is recommended to assess patient's experience of following a low carbohydrate diet. Recommendations include training staff at facilities in our Sub-District on understanding and implementing Low Carbohydrate diets.