Bakgrund: Diabetes typ 2 har blivit en av vår tids största folkhälsosjukdomar. Det som är hoppfullt är att sjukdomen går att fördröja och till och med förhindra med sunda levnadsvanor. För de redan drabbade går det att göra mycket för att förbättra hälsan och förhindra följdsjukdomar. Distriktssköterskor har en central roll i diabetesvård inom primärvård, för att genom det hälsofrämjande samtalet motivera patienter till egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa förutsättningar som distriktssköterskor inom primärvård har för hälsofrämjande samtal med patienter som har diabetes typ 2. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod där 14 distriktssköterskor svarade på en enkät med öppna frågor. Resultatet bearbetades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Förutsättningar för goda hälsofrämjande samtal påverkas av distriktssköterskans utbildning, avsatt tid för samtalet och möjligheten att inhämta och lämna ut adekvat information. Teamarbetet är av betydelse och den viktigaste teammedlemmen är patienten. Det är viktigt att patienten känner delaktighet i samtalet för att bli motiverad att ta ansvar för sin hälsa. Konklusion: Utbildning, tid och information är viktiga premisser för ett bra patientmöte. Det visade sig också att samarbete med andra professioner och samarbete med patienten är viktigt för ett bra teamarbete. / Background: Type 2 diabetes has become one of the biggest public health diseases of our time. What is hopeful is that the disease can be delayed and even prevented with healthy lifestyle habits. For those already affected, there is much you can do yourself to improve your health and prevent sequelae. The district nurse has a central role in diabetes care in primary care, in order to motivate the patient to self-care through the health-promoting conversation. Aim: The purpose of the study was to highlight the presuppositions that district nurses in primary care have for health-promoting conversations with patients who have type 2 diabetes. Method: The study was conducted using a qualitative method where 14 district nurses answered a questionnaire with open questions. The results were processed using qualitative content analysis. Findings: Presuppositions for good health-promoting conversations are affected by the district nurse's education, the time allocated for the conversation and the ability to obtain and provide adequate information. Teamwork is important and the most important team member is the patient. It is important that the patient feels participation in the conversation in order to be motivated to take responsibility for their health. Conclusion: Education, time and information are important premises for a good patient meeting. It also showed that collaboration with other professions and collaboration with the patient is important for good teamwork.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett globalt samhällsproblem som drabbar många kvinnor varje år. Detta orsakar stora konsekvenser för deras hälsa och kan även leda till deras död. I distriktssköterskors uppgift ingår att arbeta hälsofrämjande för att lindra lidande, förebygga ohälsa samt att upptäcka våld i nära relation. Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktsköterskors erfarenhet av att fråga och agera vid våld i nära relation i mötet med kvinnor i primärvård. Metod: En kvalitativ studie tillämpades med öppna frågor. Vid analysen av materialet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att distriktssköterskor saknar tydliga rutiner för att möjliggöra att frågan om våld i nära relation ställs, men att de ändå frågar vid tecken på eller misstanke om våld. De aspekter som skapar en känsla av trygghet för vid dessa svåra möten är stöttning av kollegor och chefer. Essensen av fenomenet byggs upp av tre kategorier: Vad påverkar att fråga eller inte fråga om våld i nära relation; Förutsättningar som möjliggör att frågan ställs samt Att agera efter att frågan ställs. Konklusion: Det behövs tydligare rutiner samt ytterligare kunskap för att möjliggöra för distriktssköterskor att i större omfattning fråga om våld i nära relation. / Background: Intimate partner violence is a global health issue that effects many women and their well-being each year and it can also cause their death. A district nurse’s task is to promote health, prevent suffering and to identify intimate partner violence.  Aim: The purpose of the study was to describe district nurses' experience of asking and acting on intimate partner violence in the meeting with women in primary care.  Method: A qualitative study was applied with open questions. A qualitative content analysis was used in the analysis of the material.  Findings: The result showed that district nurses lack clear routines to enable the question of IPV to be asked, but they do ask when signs of intimate partner violence are present. The aspects that make district nurses feel safe in those difficult meetings are support from colleagues and managers. The essence of the phenomenon is built up by three categories: What affects asking or not asking about intimate partner violence; Conditions that enable the question to be asked and Acting after the question is asked.  Conclusion: Clearer routines and knowledge are needed to enable district nurses to ask more extensively about intimate partner violence.

Bakgrund: I Sverige är ohälsosamma levnadsvanor vanliga och utgör en betydande riskfaktor för sjukdomar och sjukvårdskostnader, vilket betonar vikten av att främja fysisk aktivitet och förbättra levnadsvanor genom primärvården. Utmaningar uppstår på grund av bristande standardisering av riktlinjer och det ökade behovet av att förbättra personcentrerad vård samt kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter. Distriktssköterskan ska utifrån ett hälsofrämjande perspektiv stödja människors hälsa med hjälp av kompetens inom områden som omvårdnad, medicinsk vetenskap, folkhälsovetenskap och vårdpedagogik. Genom att genomföra hälsosamtal inom primärvården kan distriktssköterskan främja förändrade levnadsvanor.  Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av rådgivning i primärvården kring fysisk aktivitet. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats utfördes baserat på totalt 16 kvalitativa artiklar. Databaserna som användes för datainsamlingen var PubMed, Cinahl och Nursing & Allied. Artiklarna analyserades enligt Bettany-Saltikovs och McSherrys beskrivning för systematisk dataanalys. Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudteman: patienters önskemål om individuellt anpassad rådgivning, patienters upplevelser av vårdmötet, ny information och kunskap och strukturella styrkor och brister i primärvården.  Slutsats: Patienter hade både positiva och negativa upplevelser av rådgivning om fysisk aktivitet. De betonade vikten av en god vårdrelation med sjuksköterskor och önskade individanpassade råd. Brist på tid, kunskap och engagemang hos sjuksköterskor påverkade patienternas motivation. Uppföljning av rådgivande samtal ansågs vara viktig för att ge stöd och öka motivationen för förändring kring fysisk aktivitet. / Background: Unhealthy lifestyle habits are common in Sweden and constitute a significant risk factor for diseases and healthcare costs, emphasizing the importance of promoting physical activity and improving lifestyle habits through primary care. Challenges arise due to the lack of standardization of guidelines and the increased need to enhance person-centered care and communication between healthcare professionals and patients. The district nurse is expected, from a health promotion perspective, to support people's health through competence in areas such as nursing, medical science, public health science, and healthcare education. By conducting health conversations within primary care, the district nurse can promote changes in lifestyle habits. Aim: The purpose was to describe adult patients' experiences of counseling in primary health care regarding physical activity. Methods: A systematic literature review was conducted based on a total of 16 qualitative articles. The databases used for data collection were PubMed, Cinahl, and Nursing & Allied. The articles were analyzed according to Bettany-Saltikov's and McSherry's description for systematic data analysis. Results: The results are presented in four main themes: patients' desire for individually tailored counseling, patients' experiences of the care encounter, new information and knowledge, and structural strengths and weaknesses in primary care. Conclusions: Patients had both positive and negative experiences of counseling on physical activity. They emphasized the importance of a good care relationship with nurses and desired individually tailored advice. Lack of time, knowledge, and engagement among nurses affected patients' motivation. Follow-up of counseling sessions was considered important to provide support and increase motivation for changes regarding physical activity.

Bakgrund: Sverige tar emot många asylsökande vilket har medfört att arbetsbelastningen för distriktssköterskor inom primärvården har ökat. Några av de svårigheter som distriktssköterskan ställs inför när det gäller omvårdnaden och omhändertagandet kring asylsökande är bland annat, att bemöta dem med vänlighet och respekt och att försöka lindra deras lidande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva asylsökandes upplevelser av bemötande från distriktssköterskor och övrig vårdpersonal på en flyktinghälsa och vårdcentral. Metod:Kvalitativ design med en induktiv ansats valdes till denna studie. Semistrukturerade intervjuer utfördes med hjälp av professionell telefontolk med 12 asylsökande. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med fokus på det latenta innehållet. Resultat: Bemötande har många dimensioner som kan ge upphov till många olika känslor. Asylsökande har i vårdmötet upplevt bemötande som orsakat dem otrygghet och vårdlidande men även bemötande som har gett dem trygghet och känslan av att vara betydelsefulla som människor. Slutsats: Upplevelser kring varje vårdmöte är individuella och unika. Vårdlidande kan uppstå genom att asylsökande upplever otrygghet i det vårdande mötet. Om asylsökande däremot upplever trygghet i vårdmötet kan deras lidande lindras. / Background: Sweden receives many asylum seekers which implies that the workload of district nurses in primary care has increased. Some of the difficulties that the district nurse face when it comes to the nursing care and the specific care of asylum seekers is, among other things, to treat them with kindness and respect and to try to lessen their suffering. Purpose: The purpose of this study was to describe the asylum seekers' experiences of nurse-patient encounters with the district nurses and other health professionals at a refugee health clinic and health center. Method: Qualitative design with an inductive approach was chosen for this study. Semi-structured interviews were conducted with the help of professional telephone interpreters’ with 12 asylum seekers. The material was analyzed using qualitative content analysis focusing the latent content. Results: Treatment (nurse-patient encounters) have many dimensions that can cause many different feelings. Asylum seekers have in the health care encounter experienced treatment that caused them a sence of insecurity and suffering due to care but also the nursing staffs’ attitude has given them increased confidence and a feeling of being an important person. Conclusion: Experiences of each nurse-patient encounter is individual and unique. Care suffering can be caused by that asylum seekers are experiencing a sence of insecurity in the encounter with health care. But if they experience security in the encounter with health care staff, their suffering lessened.

Bakgrund: Undernäring förekommer hos uppemot 30 % av äldre personer på särskilda boenden (SÄBO). Det är ett av distriktssköterskans ansvarsområden att upprätthålla en god nutritionsvård. Syfte: Syftet var att undersöka förekomst av undernäring bland äldre personer (65 år och äldre) på särskilt boende samt relationer mellan undernäring och fallrisk, risk för trycksår respektive nedsatt munhälsa. Vidare var syftet att undersöka vilka preventiva åtgärder distriktssköterskan erbjöd för att förbygga alternativt behandla undernäring hos äldre personer. Metod: Studien hade en kvantitativ ansats. Antalet studiedeltagare var 436 personer som bodde på SÄBO. Gruppjämförelser gjordes mellan tre oberoende grupper (ej risk för undernäring, risk för undernäring och undernärd) avseende fallrisk, risk för trycksår samt nedsatt munhälsa. Vidare gjordes logistisk regressionsanalys för att undersöka relationen mellan risk för undernäring/undernärd och fallrisk, risk för trycksår samt nedsatt munhälsa. Deskriptiv statistik användes för att beskriva preventiva och behandlande åtgärder. Resultat: Undernäring relaterar starkt till risk för trycksår. Relation kunde inte påvisas mellan undernäring och fallrisk samt munhälsa. Preventiva åtgärder användes i låg utsträckning. Slutsats: Nutritionsomvårdnad är ett komplext område vilket kräver att distriktssköterskan arbetar i ett multidisciplinärt team med riskbedömningar, utredningar, åtgärder och uppföljningar. Nutritionsåtgärder bör erbjudas i högre utsträckning till personer med risk för undernäring eller som är undernärda. / Background: Undernutrition occurs in up to 30 % of older people in special accommodation (SA). It is one of the district nurse's responsibility areas to maintain good nutritional care. Purpose: The purpose was to investigate the prevalence of undernutrition among older people (65 years and older) in special accommodation and relationships between undernutrition and fall risk, risk of pressure ulcers and impaired oral health. A further aim was to investigate the preventive measures district nurse’s offered to prevent alternatively treat undernutrition in older people. Method: The study had a quantitative approach. The number of study participants was 436 people who lived in SA. Group comparisons were made between three independent groups (not at risk of undernutrition, risk of undernutrition and undernourished) regarding fall risk, risk of pressure ulcers and impaired oral health. Furthermore, logistic regression analysis was conducted to examine the relationship between risk of undernutrition/undernourished and fall risk, risk of pressure ulcers and impaired oral health. Descriptive statistics were used to describe the preventive and treatment measures. Results: Undernutrition relate strongly to the risk of pressure ulcers. No relationship was detected between undernutrition and risk of falling and impaired oral health. Preventive measures was used to a low extent. Conclusion: Nutritional care is a complex area that requires that the district nurse work in a multidisciplinary team with risk assessments, investigations, actions and follow up. Nutritional measures should be offered to a greater extent to persons at risk of undernutrition or with manifest undernutrition.

Bakgrund: Demenssjukdom blir allt vanligare och risken att drabbas ökar i takt med stigande ålder. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) förekommer ibland till följd av demenssjukdomen. BPSD delas in i fyra huvudgrupper där hyperaktivitet innebär vandring, upprepat frågande, muntligt störande beteende samt agitation och aggressivitet, som är något av det svåraste och mest utmanande att bemöta för omgivningen. Syfte: Syftet var att sammanställa omvårdnadsinterventioner vid hyperaktivitet i samband med demenssjukdom. Metod: Metoden var en systematisk litteraturöversikt enligt SBUs riktlinjer. De kvantitativa studierna analyserades med stöd i processen för manifest innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2003). Resultat: I resultatet framkom två övergripande typer av omvårdnadsinterventioner: Generella omvårdnadsinterventioner med tre grupper: Musik minskar agitation och aggressivitet, Närhet till hundar kan stabilisera agitation och aggressivitet, och Ljusterapi för bättre dygnsrytm minskar agitation. Individuellt anpassade omvårdnadsinterventioner med två grupper: Interventioner utifrån patientens intressen minskar beteendeproblem och Individualiserad Montessori intervention minskar agitation. Resultatet indikerade att generella omvårdnadsinterventioner hade en kortvarig effekt på patienterna medan omvårdnadsinterventioner baserade på individens behov antydde ett bättre och mer långvarigt resultat. Konklusion: Rätt metoder är en förutsättning för att kunna hjälpa människor samt att de är utformade för rätt målgrupp och sker evidensbaserat. Eftersom omvårdnadsinterventioner vid hyperaktivitet indikerade en kortvarig effekt behöver samtlig personal arbeta aktivt och kontinuerligt med individuellt anpassade omvårdnadsinterventioner med hänsyn till patientens bakgrund, vilket överensstämmer med Socialstyrelsens riktlinjer (Socialstyrelsen 2010). / Background: Dementia is increasingly common, and the risk increases with age. Behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD) sometimes occur as a result of dementia. BPSD is divided into four main groups where hyperactivity containing wandering, verbal behavior and agitation/aggression, is one of the most difficult and challenging symptoms that both caregivers and family members are faced with. The purpose: The purpose was to compile nursing interventions that can limit hyperactivity in dementia care. Method: The method was a systematic literature review carried out under SBUs guidelines. The quantitative studies were analyzed with the support of the process of content analysis according to Graneheim & Lundman (2003). Results: The result revealed two main types of nursing interventions: General nursing interventions with three groups: Music reduces agitation and aggression, Dogs within close proximity can stabilize both agitation and aggression and Light therapy improves circadian rhythm and thereby decreases agitation. Personalized care interventions with two groups: Patient interest based interventions decreases behavioral problems and Montessori interventions which focus on the person as an individual reduces agitation. The result indicated that the general nursing interventions had a short term effect on patients. However, the interventions based on individualized care suggested a better and longer lasting effect. Conclusion: The right methods are a prerequisite to be able to help people and that they are formed evidence based for the right purpose. As the nursing interventions for hyperactivity only provide short term effect, the staff caring for the patient need to work actively as well as continuously with individualized interventions with respect to the patients background, which is consistent with the Social board’s guidelines (The Social board 2010).

Fysisk aktivitet är en av många faktorer som har betydelse för att förebygga ohälsa och sjuklighet hos äldre personer. Bristen på fysisk aktivitet hos äldre personer kan ge hälsoproblem och skapa behov av vård. Distriktssköterskor kan i sin profession bidra till äldre personers möjligheter till fysiskt oberoende genom att främja olika former av fysiska aktiviteter. Hälsofrämjande arbete kan resultera i att äldre personer ökar sin fysiska aktivitet. Genom att intervjua distriktssköterskor om deras erfarenheter på området kan kunskapen om detta öka och bidra till att utveckla det hälsofrämjande arbetet på vårdcentraler. Syftet var att undersöka distriktssköterskors erfarenheter av personcentrerad vård för att främja fysisk aktivitet hos personer, 65 år eller äldre, vid besök på vårdcentral. En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes i form av intervjuer där 14 distriktssköterskor inkluderades. Analysen genomfördes med innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. I resultatet framträdde tre kategorier: Förhållningssätt vid främjandet av fysisk aktivitet, Motivation till fysisk aktivitet och Hinder för att främja fysisk aktivitet. Förhållningssätt gentemot äldre personer är avgörande för hur det hälsofrämjande arbetet kan bedrivas. Motivation är centralt för att personer ska ändra och vidmakthålla nya vanor. Distriktssköterskor uttrycker att olika faktorer verkar som barriärer när det gäller att främja fysisk aktivitet. Resultatet i denna studie skulle kunna medverka i utvecklandet av hälsoprocesser och i kompetensutveckling för distriktssköterskor i att främja fysisk aktivitet hos äldre personer. / Physical activity is one of many factors which plays a contributing role in preventing poor health and sickness. The lack of physical activity among elderly may lead to sickness and a need for care. District nurses can, in their profession, be a positive force in the strive for physical independence among elderly by promoting different types of physical activity. Health promoting work could result in increased physical activity among elderly. By interviewing district nurses about their experiences in the field, the knowledge about this problem could be improved. Hence, it can help further develop this important work at local health centres. The aim of this study was to describe district nurses’ experiences of person-centered care while promoting physical activity among people, aged 65 or older, when visiting a health care center. The method was a qualitative interview study in which 14 district nurses were included. A content analysis was made according to a method described by Graneheim and Lundman. In the result, three categories emerged: Approaches when Promoting Physical Activity, Motivation for Physical Activity and Obstacles when Promoting Physical Activity. The approach that district nurses have towards elderly determines how health promotive work can be conducted. Motivation is central for people changing and enforcing new habits. District nurses express that different factors acts as obstacles when promoting physical activity. The results of this study could contribute to the development of health processes and the skills development of district nurses in promoting physical activity among elderly.

Several issues have impacted on district nursing practice and education within the UK, which can be conceptualised within four main areas: national policy; local organisational structures and practice; professional and disciplinary theory; and practice of individuals (Bergen and While 2005). However, there has been a lack of direction in district nursing in recent years within the UK, with a decline in the number of district nurses being educated (Queen’s Nursing Institute 2014a) and the educational standards supporting district nurse education being over 20 years out of date (Nursing and Midwifery Council 2001). In addition to this, the standards of education for pre-registration nursing (Nursing and Midwifery Council 2010) have supported a graduate workforce with an increasing focus on nursing in the community. This was identified as a consideration for me as an educator when examining the future educational requirements of nurses beyond the point of registration in the community, and became the focus of this study. Knowing in practice is a key concept within this thesis, that is, the particular awareness that underpins the being and doing of a district nurse in practice (Chinn and Kramer 2008). This study explores the unique knowing of district nursing in practice, and how this professional knowing is developed. Understanding the knowing of district nurses and how this is developed will contribute to future educational frameworks and ways of supporting professional development within community nursing practice. A question that is often asked is what makes district nurse knowing different from nursing in inpatient settings, and this emerges in this thesis. A qualitative study using an interpretative approach within a case study design was adopted using three Health Boards within Scotland as the cases. Within each Health Board area, interviews were undertaken with key informants and also, group interviews with district nurses were undertaken using photo elicitation as a focussing exercise. The data were analysed using framework analysis (Spencer et al. 2003). This approach illuminated a depth and breadth of knowing in district nurse practice and how this knowing is developed. The study findings depict the complexity of knowing in district nursing, acknowledging the advancing role of district nursing practice, where the context of care is an essential consideration. The unique knowing can be described as a landscape that the district nurse must travel: crossing a variety of socio-economic areas; entering the private space of individuals, and the public space of communities; as well as acknowledging professional practice; navigating the policy agenda while maintaining clinical person-centred care; and leading others across the terrain of interprofessional working. The unique knowing in practice that characterises the expertise of district nurses is a matrix of elements that incorporates different aspects of knowing that contribute to leadership, as suggested by Jackson et al. (2009). The participants in this study recognised that due to the complexity of the district nurse role, and its continuing advancements, that district nurse education needs to move to a Master's level preparation and it needs to continue to be supported by a suitably qualified practice teacher. Furthermore, the findings within this study demonstrate that the development of the unique knowing in district nurses does not happen in isolation and it is very complex. It consists of networks, conversations, engagement with policy, understanding of professional contexts, adhering to organisational boundaries, and interaction with complex and challenging situations. Theory and practice are mutually dependent on each other; change is inevitable and is unpredictable; and practices change by having experiences, therefore change is integral to practice. Consequently, it was concluded that the interdependent elements, which interact, develop the unique knowing of district nurses in practice. Finally this thesis makes recommendations and discusses future implications for policy, practice and research.

Bakgrund: Behovet av palliativ vård kommer att öka i takt med att befolkning blir äldre och lever allt längre. Det kommer bli fler äldre personer med kroniska sjukdomar som har andra sjukdomsförlopp jämfört med cancer. Det är viktigt för kvaliteten av den palliativa vården att brytpunktssamtal erbjuds. Med kvalitet menas bland annat delaktighet, symtomlindring och stöd för närstående. Detta innebär en utmaning för hälso- och sjukvården som måste uppmärksamma när vården ändrar riktning mot vård i livets slutskede. Äldre personer erbjuds i mindre utsträckning brytpunktssamtal än yngre personer. Distriktssköterskan har en betydelsefull roll i den palliativa vården inom den kommunala hemsjukvården och ska främja äldre personers möjlighet att få information samt delta i beslut som rör den egna vården, vilket ett brytpunktssamtal innebär. Syfte: Syftet med studien var att undersöka samband mellan brytpunktssamtal och andra faktorer, för äldre personer i palliativ vård, vid tillfällen då dödsfallet varit förväntat. Metod: Detta är en kvantitativ retrospektiv registerstudie med data hämtad från svenska palliativregistret. Resultat: Det fanns stora skillnader inom gruppen äldre huruvida brytpunktssamtal erbjöds eller inte. Ju äldre personen var desto mindre odds för att brytpunktssamtal erbjöds. Kön eller diagnos påverkade inte. När brytpunktssamtal erbjudits var närstående i högre utsträckning på plats när den äldre personen dog och när brytpunktssamtal inte erbjudits var personal i högre utsträckning de enda närvarande än då brytpunkssamtal erbjudits. Slutsats: Den palliativa vården är ojämlik och äldre personer riskerar att utsättas för onödigt lidande. Distriktssköterskan i kommunal hemsjukvård bör sätta extra fokus på denna grupp för att uppmärksamma övergång till vård i livets slutskede. / Background: The need of palliative care will increase as the population ages and lives longer. There will be more old people with chronic diseases that will have other disease progression than those with cancer. To achieve a high quality in the palliative care it´s important that the physician gives the dying person information about the imminent death a so-called breakpoint conversation. A high-quality means among other things patient participation, symptom relief and support to relatives. This means a challenge for the healthcare workers who must pay attention to when care changes direction towards care in the end of life. Older people are to a lesser extent offered breakpoint conversation than younger people. The district nurse has an important role in the palliative care for older people in municipal health and medical care and are supposed to promote elderly people's opportunity to have information about their disease course that gives them ability to be involved with decisions about their own care planning, which means paying attention to when it´s time to offer a breakpoint conversation. Aim: The purpose of this study was to examine relations and other factors associated with breakpoint conversation in palliative care for elderly people when death were imminent. Method: The study is a quantitative retrospective registry study based on data from the Swedish register of palliative care. Results: There are a significant difference within the group of old people when it comes to being offered a breakpoint conversation, with a negative trend where older people are less likely to get a breakpoint conversation. Gender and diagnosis had no impact. When a breakpoint conversation was offered, relatives were to a greater extent present when death occurred, and staff were more often the only ones present when a breakpoint conversation weren't offered. Conclusion: The palliative care is unequal and older people risk being exposed to unnecessary suffering. The district nurse in municipal home care should put an extra focus on this group of elderly people were death is imminent.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en av västvärldens vanligaste och växande folksjukdomar. I tidigare forskning framkommer det att den äldre befolkningen med diabetes lever allt längre och är ofta multisjuka. Detta ställer högre krav på distriktssköterskan och ökar komplexiteten i omvårdnaden i hemmet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att vårda äldre patienter med diabetes typ 2 i hemsjukvården. Metod: Kvalitativ studiedesign har använts. I studien deltog nio distriktssköterskor i åldrarna 30 till 61 år. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultat: Distriktssköterskorna beskrev betydelsen av ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt som central för att nå en god och säker hemsjukvård och de upplevde att deras arbete hade underlättats om de även samarbetat med en diabetessjuksköterska inom kommunen. Distriktssköterskorna upplevde att tydliga riktlinjer saknades och att arbetsbelastningen och tidsbristen var hög och att det krävdes ökat omvårdnadsansvar och kompetens inom diabetes hos distriktssköterskorna i hemsjukvården. Slutsats: För att säkerställa en god och säker hemsjukvård är det betydelsefullt att kommunen tydliggör riktlinjer för omvårdnaden av patienter med diabetes typ 2 och satsar på att stärka det tvärvetenskapliga samarbetet inom hemsjukvården. / Background: Diabetes type 2 is one of the world's most common and growing public diseases. Current research shows that the elderly population with diabetes lives longer and is often multi-malignant. This places higher demands on the district nurse and increases the complexity of nursing care at home. Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses experiences of caring for elderly patients with type 2 diabetes in home care. Method: Qualitative study design has been used. Data was collected through interviews with nine district nurses between the ages 30 and 60 years old with semi-structured interviews. Data was analyzed with qualitative content analysis with a manifest approach. Results: District nurses described the importance of an interdisciplinary approach as central to achieving good and safe home health care and they felt that their work had been facilitated if they also collaborated with a diabetes nurse within the municipality. The district nurses felt that clear guidelines were lacking and that the workload and the lack of time were high and that increased nursing responsibility and competence in diabetes were required at the district nurses in home care. Conclusion: In order to ensure good and safe home health care, it is important that the municipality clarifies guidelines for the care of patients with type 2 diabetes and is investing in strengthening the interdisciplinary cooperation in home care.