No description available.

Detta arbete handlar om de lärprocesser som skapandet av handdockor i bildundervisningen erbjuder. Det är inte materialen i sig som står i centrum, utan det är vad materialen gör när de kombineras och bearbetas och hur det kopplas till olika lärprocesser som min undersökning haft som syfte att undersöka. Den insamlade empirin bygger på deltagande observation samt intervjuer med fem elever respektive en bildlärare som arbetat med att bygga handdockor. I arbetet har jag utgått från frågeställningen: Vad tillför dockskapande till undervisningeni bild, och på vilket sätt är en docka ett redskap för lärande? Jag arbetar också själv som dockmakare och därför har egna reflektioner kopplat till skapandet tagit plats i undersökningen och blivit en del av empirin. Som bakgrund har jag skrivit hur dockor har använts ur ett historiskt perspektiv samt min relation till skapandet utifrån situationer där jag blivit utmanad i både tanke och handling. Tidigare forskning tar upp hur dockor används som ett didaktiskt redskap, olika teoriperspektiv och kopplingen till konsten och bildundervisningen. Jag har sedan valt att undersöka skapandet från multimodal och narrativ teori, vilka tar upp hur vi kommunicerar med hjälp av teckenskapande resurser samt berättandets funktion kopplat till förståendet av jaget och hur man lär med hjälp av berättelser. Min undersökning visar att det i konstruktionen av en karaktär/docka sker en dialog och ett reflekterande i skapandeprocessen. En docka har också en medierande funktion vilket betyder att den tillskrivs personliga egenskaper och uppfattas som en ”egen individ”. Dockan skiftar fokus bort från oss själva ochär därmed friare att förhålla sig till omgivningen än om man själv skulle agera eller spela en roll. Vilket öppnar upp för alternativa frågeställningar. Dockans koppling till leken fyller också en viktig funktion då leken möjliggör att även allvarsamma ämnes kan ges utrymme. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att dockor erbjuder ett mångbottnat lärande där dockan blir ett multimodalt meningsskapande redskap för reflektion och transformation. Slutligen argumenterar jag för att dockor och docktillverkning bör få spela en större roll i undervisningssammanhang då arbetet inte bara svarar upp på de många olika kunskapskrav som skolan ställer på undervisningen utan också samtidigt ställer en mängd frågor, vilket gör att arbetet kan spela en allt viktigare roll i hur vi blir till som individer och hur vi skapar mening och tar plats i världen.