Syftet med studien var att utforska tränares syn på och attityder till doping och antidopingarbete inom ungdomsidrott. De specificerade frågeställningarna var: hur uppfattar tränare föreningens roll inom antidopingarbete? hur ser tränarna på sin roll som förmedlare av normer, kroppsnormer, prestation och doping? hur anser tränare att de kan påverka och utveckla antidopingarbetet inom ungdomsidrott? Den metod som valdes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer där sex tränare från olika ungdomslag medverkade. Intervjuerna genomfördes via zoom/teams och live. Analysverktyget som användes var tematisk innehållsanalys och via de verktyget framkom 78 koder som blev till fem teman. Resultatet av studien visade på att tränarna hade dålig kännedom om doping dock var det tydligt att doping inte var acceptabelt. Det saknas ett aktivt antidopingarbete i majoriteten av föreningarna och mycket var kopplat till tidsbrist och inställningen att doping inte förekommer inom deras sport. Tränarna påstod sig själva vara viktiga för ungdomarna och deras sätt att agera och uttrycka sig kan ha en bidragande effekt i hur ungdomarna formas. Slutsatsen av studien var att tränare saknar kunskap inom doping och föreningens antidopingarbete är väldigt vagt. Det finns förbättringsmöjligheter i utbildningar kopplat till doping. Då många tränare under sin utbildning inte blivit informerade om doping skulle möjligtvis en större del läggas till i tränarutbildningen som belyser antidoping. Tränarna har en betydande roll i sina attityder och värderingar kopplat till doping och kroppsnormer, att fortsätta prata med ungdomar om sunda värderingar till kroppen kan vara en viktig bidragande faktor för att undvika framtida dopningsproblematik.