Polychaetes are among the most abundant and diverse groups in the benthic environment; however, the diversity of marine polychaetes remains underexplored. On coral reef ecosystems, scientists predict 80-90% of species are still undescribed due to low sampling efforts in certain regions and the understudied nature of smaller invertebrates, such as polychaetes. Sabellidae, a prominent family of polychaetes, are known for their widespread distribution and are recognized as an ornamental worm due to their feather-like appendages. Here, we detail the diversity of Sabellidae around the understudied Arabian Peninsula. The Arabian Peninsula is surrounded by diverse marine ecosystems (e.g., coral reefs, seagrass beds) occurring in extreme environmental conditions (e.g., higher seawater temperature and strong seasonal variation). Our samples included 178 sabellids from the Saudi Arabian Red Sea, the Arabian Sea, and the Arabian Gulf. Collected from February 2019 to February 2020, these sabellids were sampled from hard and soft substrate on coral reefs and their associated habitats. We used two molecular markers, the cytochrome c oxidase subunit I (COI) and 16S ribosomal DNA alongside an array of morphological analyses, including widely used characters, meristic counts, and morphometric measurements, to identify seven morphotypes. Environmental and biological information was also recorded to understand more about the ecology of these relatively understudied polychaetes. Our combined morphological and genetic analyses acknowledge the presence of six species from the genera Sabellastarte, Bispira, Branchiomma, and Acromegalomma. Our study identified the existence of potential undescribed species in the region and proposed expanded geographic ranges for three accepted species, Sabellastarte sanctijosephi, Branchiomma luctuosum, and Acromegalomma nechamae. The present work increases the current knowledge about the overall systematics of marine polychaetes in the Arabian Peninsula and ultimately contributes to the reassessment of the family’s biogeography.

Vägdamm är en komplex blandning av slitagepartiklar från vägbana, däck och fordonsdelar. Dessa partiklar hamnar på vägbanan där de mekaniskt vittras när fordon färdas på vägen. Partiklar med en diameter mindre än 10 µm kallas PM10 och medför negativa effekter på naturens ekosystem och människors hälsa. EU och Sverige har stiftat lagar angående gränsvärden för vilka partikelhalterna inte får överskrida. För att se till att partikelhalterna hålls inom gränsvärden måste vägdamm kunna kvantifieras. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) och högskolan i Dalarna har utvecklat mätinstrumentet DUSTER II. Syftet med detta arbete är att undersöka funktionen hos DUSTER II med avseende på att kvantifiera vägdamm. Detta utförs genom att undersöka mätkammarens vindprofil, dess förmåga att mäta damningsbenägenheten från olika underlagsstrukturer och hur mättiden påverkar standardfelet. Vid mätning av vindprofilen undersöktes olika punkter under propellern i DUSTER II för att se hur vindhastigheten förändrades. Vid undersökning av damningsbenägenheten från olika underlagsstrukturer rengjordes ytan, stenmjöl applicerades och DUSTER II placerades ovanpå den valda ytan och utförde mätningar med ett förprogrammerat mätprogram. Mätningarna utfördes med olika varvtal, varvtalsökningar och underlagsstrukturer för att besvara frågeställningarna. Därefter för att undersöka hur mättiden påverkade standardfelet utfördes upprepade mätningar med samma experimentuppställning fast med varierande mättid. Resultaten visade att vindprofilen i mätkammaren är inhomogen och vindhastigheten förhåller sig linjärt till varvtalet. För att upprepade mätningar på en oförändrad yta ska generera liknande resultat bör mättiden överstiga 2 minuter för att minimera standardfelet. Det finns en statistiskt signifikant skillnad i de uppmätta PM10-halterna mellan de olika underlagsstrukturerna. På grund av resultatet från stegringsundersökningen kan ingen slutsats angående DUSTER IIs förmåga att detektera skillnader mellan underlagsstrukturer dras.