ABSTRAKTSyftet med min rapport är tvåfaldigt. Det är för det första att utifrån ungdomars perspektiv undersöka och beskriva vad det beror på att en del elever börjar närvara i skolan, när de tidigare haft en hög frånvaro. För det andra är syftet att undersöka och beskriva faktorer som är viktiga att beakta då man diskuterar IV-programmets framtid.Undersökningen bygger på den kvalitativa forskningsintervjun. Metoden jag använt är fokusgruppsintervjuer där elva elever från två olika IV-program beskriver sina upplevelser från grundskola och gymnasium.Resultatet visar att eleverna har liknande upplevelser från grundskolan. De flesta har uppgett att skolan fungerat bra fram till högstadiet. Där händer något som verkar vara en kombination av faktorer. För snabbt tempo, för många lärare och en jobbig ålder är sådant som tas upp. Tiden på det individuella programmet (IV) verkar ha återskapat lugnet för eleverna. För att trivas och närvara på IV krävs goda relationer till lärarna och ett individanpassat upplägg både när det gäller tempo och ämnesinnehåll. En god relation till en lärare kännetecknas av ömsesidig respekt. Eleverna tar upp den personliga delen av relationen till sina lärare och framhåller denna.

Vårt examensarbete riktar in sig på hur kommunikationen kommer till uttryck mellan förskollärare och barn i samlingen. Arbetet belyser även hur förskollärare arbetar för att främja barns kommu-nikativa färdigheter. Studien har ägt rum på en förskola på landsbygden, där fem förskollärare har intervjuats och fyra samlingar observerats. En kvalitativ metod med etnografisk utgångspunkt har varit grunden för vårt arbete. Syftet med studien är att undersöka hur kommunikationen mel-lan barn och förskollärare kan hjälpa barnen i deras utveckling och lärande. Ett sociokulturellt perspektiv har legat som bas för att kunna analysera empirin. Resultatet i studien visar att förskollärarnas närvaro i samlingen speglar hur kommunikationen kommer till uttryck. Närvaron blir av betydelse för barnens möjligheter för att ett samspel ska ske och medverkan i samlingen bli möjlig. Resultatet visar även att förskollärarna i vår undersökning anser att det finns olika kriterier som är viktiga för barns kommunikativa färdigheter. Det kan till exempel innebära att arbeta med både verbala och ickeverbala kommunikationssätt, men dessa kriterier återspeglas inte alltid i samlingssituationer. Nyckelord: förskollärare, kommunikation, närvaro, samling, samspel

The aim of this study is to investigate attitudes among relatives and Emergency Department staff, concerning relatives possible presence during resuscitation. Seven scientific articles revises in the studys method. The articles have been searched for in CINAHL, Elin and PubMed. Articles have been analysed using Polit, Beck and Hungler (2001) instructions to evaluate scientific quality. The findings of this study show there it seems no longer appropriate routinely excluding relatives from family presence during resuscitation. Research shows that relatives wish to be given an option to be presence during resuscitation, and a choice to take part. / Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka uppfattningar hos anhöriga och akutvårdspersonal, angående anhörigas eventuella närvaro vid återupplivningsförsök. Sju vetenskapliga artiklar granskas i studiens metod. Artiklarna har sökts i databaserna CINAHL och Elin samt sökmotorn PubMed. Granskningen av artiklarna har följt Polit, Beck och Hungler (2001) anvisningar för att bedöma den vetenskapliga kvalitén. Resultatet i denna studie visar att det inte längre finns skäl att enbart rutinmässigt utesluta alla anhöriga från att närvara vid familjemedlemmars återupplivningsförsök. Forskning visar att det finns anhöriga som vill erbjudas tillfället att få närvara vid återupplivningsförsök, samt att få göra ett frivilligt val om de vill medverka.

Bakgrund: Sjuksköterskan i hemsjukvården har hög arbetsbelastning i förhållande till tid och antal patienter. Vilka förmågor hos henne upplevs skapa förutsättningar för att "fånga stunden" med den äldre trots att mötena många gånger är korta?Syfte: Att tolka och förstå sjuksköterskors upplevelser av att fånga stunden i mötet med den äldre i hemsjukvården.Metod: Hermeneutisk tolkning av intervjuer med sju sjuksköterskor.Resultat: Tre huvudteman framkom vilka var "att bjuda in", "att vara närvarande" och "att bygga broar". "Att bjuda in" innefattade " att förmedla trygghet", " att förmedla förtroende och våga vara nära" och " att vara ödmjuk, lyhörd och tillgänglig". "Att vara närvarande" innefattade " att vara här och nu och lägga allt annat åt sidan", " att känna av, ha tålamod och ta sig tid". "Att bygga broar" innefattade " att skapa harmoni och inte pressa på", " att ha fantasi" och " att ha ett genuint intresse och våga vara uppriktig".Slutsats: Utifrån sjuksköterskans erfarenhet, kunskap och professionalitet möjliggjordes att bjuda in i mötet och skapa en ömsesidig relation. Förmåga att skapa närhet, visa ömhet och vara tillgänglig var då viktigt. Att ta sig tid, hantera stress, ha tålamod och förmedla en gemenskap skapade förutsättningar för samhörighet och förståelse genom att vara närvarande. Att skapa harmoni, våga ha roligt och inte pressa på var ett förhållningssätt som skapade förutsättningar för att bygga broar. Genuint intresse för den äldre och dennes situation och sjuksköterskans förmåga att förmedla sin inre kallelse och glädje ökade möjligheterna till känsla av närvaro i mötet.

Abstract: Den föreliggande studien hade som syfte att undersöka hur psykoterapeuter i Sverigeupplevde medveten närvaro - sk. mindfulness - som en effektiv behandlingsmetod inomKBT, samt hur dessa upplevelser sammanföll med tidigare empiri om metodenseffektivitet i kliniska sammanhang. En kvalitativ forskningsdesign valdes där sjulegitimerade psykoterapeuter intervjuades och datan analyserades med en induktivtematisk analys. Fem teman identifierades: lämplighet, anpassning till patienten, KBTutan mindfulness, samt positiva respektive negativa aspekter, med en till två kategoriervardera. Resultaten pekade på att mindfulness kunde vara ett effektivtbehandlingskomplement inom traditionell KBT då metoden hade större fokus ochkunde sedermera tillämpas inom så gott som alla psykiska diagnoser. Terapeuternaupplevde att medveten närvaro var ett hjälpsamt verktyg för samtliga besvär med tankaroch känslor, oavsett om det fanns en psykisk diagnos eller inte. Detta skulle såledeskunna göra mindfulness till en effektiv behandlingsmetod både inom kliniska ochvardagliga miljöer för att motverka utbredningen av psykisk ohälsa i världen.

Föräldrar är barns stora trygghet och deras närvaro bör vara en självklarhet under barnets perioperativa process. Trygga och välinformerade föräldrar är mer benägna att vara ett gott stöd för sitt barn. Anestesisjuksköterskor utbildas för att kunna vårda både vuxna och barn. Dock upplever anestesisjuksköterskor att barn är mer komplexa att vårda än vuxna, då vården även inkluderar ett omhändertagande av barnets föräldrar. Trots detta anses föräldranärvaro välkomnat för att underlätta kontakten med barnet samt optimera vårdandet. Familjecentrerad vård förespråkas för att se och ta hänsyn till hela familjens unika behov och anpassa vården därefter. Litteraturöversiktens syfte var att beskriva föräldrars upplevelse av sitt barns perioperativa process. Metoden som användes var en kvalitativ systematisk litteraturöversikt. Strukturerade sökningar gjordes i Cinahl och Medline, nio artiklar inkluderades och analyserades enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultatet mynnade ut i två huvudteman, Ökad sårbarhet och Vårdpersonalens betydelse. Föräldrar hade ett stort informationsbehov och behov av stöd från vårdpersonalen för att i sin tur kunna vara bästa möjliga stöd för sitt barn. Avdelningsrutiner för föräldranärvaro skapar vana och trygghet för anestesisjuksköterskan då den blir självklar och regelbunden, vilket sekundärt bidrar till både tryggare familjer och ett hållbart arbetssätt.

Sjuksköterskor står inför betydande utmaningar i sin yrkesroll, vilket ofta resulterar i stress och emotionell utmattning. Mindfulness har föreslagits som ett verktyg för att hantera dessa utmaningar och förbättra vårdkvaliteten. Trots dess potentiella fördelar finns det en brist på djupgående förståelse av sjuksköterskors erfarenheter med att implementera mindfulness i sitt arbete. Detta examensarbete syftar därför till att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att implementera mindfulness i det kliniska arbetet. En allmän litteraturöversikt genomfördes för att samla och analysera befintlig forskning om ämnet. Artiklarna söktes fram i två olika databaser. Totalt nio artiklar analyserades och presenterades i resultatet. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde förbättrat psykiskt välbefinnande, ökad närvaro i patientvården, och förbättrade arbetsrelationer genom mindfulness-interventioner. Dessa effekter bidrog till att förbättra både sjuksköterskornas arbetsprestanda och kvaliteten på patientvården. Resultaten bekräftar vikten av mindfulness som ett verktyg för sjuksköterskors psykiska hälsa och arbetsprestanda. Mindfulness bidrar till en mer empatisk och patientcentrerad vård. Utmaningar som tidsbrist och emotionella hinder identifierades, vilket understryker behovet av fortsatt forskning och integration av mindfulness i sjuksköterskans utbildning och praktik.

Syftet med studien är att utforska pedagogers uppfattningar om den fria leken i förskolan och pedagogernas roll i samband med den. Dessutom strävar vi efter att belysa hur pedagogerna uppfattar att den fria leken kan påverka barns utveckling och lärande. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod för att samla in analysmaterial och besvara frågeställningarna. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med pedagoger på två olika förskolor i en skånsk stad. För att analysera det empiriska materialet användes Lev Vygotskijs sociokulturella teori och de centrala begreppen den proximala utvecklingszonen, lek, fri lek och artefakter. Resultatet av denna studie visar att samtliga informanter delar en gemensam uppfattning om att den fria leken bör vara självständig och styras av barnens egna intressen, snarare än av vuxna. Informanterna visar förståelse för den utveckling och lärande som uppstår genom den fria leken. Informanterna betonar vikten av den sociala interaktionen och samspelet mellan barnen. Vidare menar informanterna att pedagogernas roll i den fria leken är att vara närvarande och erbjuda stöd. Detta sker genom användning av olika strategier för att stödja barns fria lek, särskilt när det gäller att stimulera fantasin hos yngre barn. En strategi är att pedagogerna startar en egen lek eller leksituation för att locka barnen att delta och en annan strategi är att erbjuda ett nytt material som fångar barns intresse. Detta innebär att pedagogerna kan ta en aktiv roll i att stödja och vägleda barnens fria lek när det uppstår situationer där samspel mellan barnen behöver stödjas.

Bakgrund: Oxytocin är ett naturligt hormon under förlossning som påverkar uterus att kontrahera sig och det främjas av lugn och ro och trygghet. Det kan även administreras i syntetisk form t ex när värksvaghet föreligger, men World Health Organisation (WHO) anser att det används i alltför stor utsträckning. Värkstimulering med syntetiskt oxytocin är en av de vanligaste interventionerna vid förlossningsenheter i Sverige.   Motiv: Förlossningsvården i Sverige idag är hårt pressad och barnmorskor hanterar ibland fler än en födande i aktiv fas. Detta medför att möjligheten att ge kontinuerligt stöd minskar, och samtidigt ses en ökad medikaliserad vård med stort fokus på risker där fler interventioner utförs, bland annat överanvändningen av syntetiskt oxytocin som värkstimulering.   Syfte: Syftet med denna intervjustudie var att belysa barnmorskor uppfattning om syntetiskt och naturligt oxytocin under förlossning.    Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer analyserades genom tematisk analys med teoretisk ansats. Birth Territory används som teoretisk referensram.   Resultat: Analysen resulterade i två teman med sex subteman. Barnmorskans önskan att bevara sin kompetens för att främja det normala, belyser begränsningar och förutsättningar i miljö och organisation som barnmorskan har för att utöva sin unika yrkeskunskap. Syntetiskt oxytocin som ersättning för barnmorskans närvaro, beskriver hur verksamhetens organisation, men även attityder kring syntetiskt oxytocin har lett till att närvaro hos den födande ersätts med bl. a syntetiskt oxytocin.   Konklusion: Barnmorskor beskriver att syntetiskt oxytocin används i för stor utsträckning och att det till viss del beror på organisationens uppbyggnad men även barnmorskans egna inställning. Det syntetiska oxytocinet har normaliserats och ersätter det naturliga oxytocinet och en barnmorskas närvaro.

Tidigare forskning visar att hot, våld och pågående dödligt våld blir alltmer vanligt i samhället något som ambulanssjuksköterskorna möts av alltmer frekvent i sin yrkesutövning. Den prehospitala vårdmiljön är föränderlig och ambulanssjuksköterskor utsätts för risker i arbetet med att vårda i dessa situationer. Den polisiära närvaron är idag det skydd som erbjuds för ambulanssjuksköterskornas säkerhet. Samhället går mot ett hårdare klimat där skjutvapen och stick/skärvåld hör till vardagen. Syftet med studien var att utforska ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda med polisiär närvaro som skydd för den egna säkerheten. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats tillsammans med Elo och Kyngnäs (2008) modell för innehållsanalys tillämpades för att besvara syftet. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes. I resultatet framkommer fyra huvudkategorier: 1) Professionell ångest, 2) Vill skydda sig själv, 3) Gemensamt ansvar och 4) Behovet av att känna säkerhet och trygghet. Resultatet visar ambulanssjuksköterskornas upplevelser av att vårda i hotfulla situationer som kan väcka en professionell ångest med dels stress, oro och rädsla. De upplever den polisiära närvaron som betydande för deras säkerhet och trygghet i yrkesutövandet. Resursbrister hos polisen lyfts vilket ambulanssjuksköterskorna upplever leder till att de utsätts för fler risker när de tvingas vårda utan skydd för sin säkerhet. Slutsatser i studien visar att dagens ambulanssjukvård är föränderlig i takt med samhällets utveckling och resursbrister påverkar vården. Begreppet vårda skiljer sig från varje patientmöte, vilket ställer krav på ambulanssjuksköterskornas flexibilitet gentemot patient, anhörig, polis och omgivning. Den vårdande vården är situationsbaserad gentemot varje patient där vårdandet inte alltid ser likadant ut.