SAMMANFATTNING Den här magisteruppsatsen omfattar en empirisk studie i textilslöjdsundervisningen på en F- 6 skola. Studiens syfte är att undersöka hur elever reflekterar och bedömer sina kunskaper i textilslöjd under en aktion samt om aktionen fungerar som stöd för dem. Empirin består av 3 delstudier där elever i år 6 skrivit loggbok, gjort en självvärdering samt besvarat en enkät. Undersökningen har genomförts i pragmatismens anda med aktionsforskning som metod inom ramen för den ordinarie slöjdundervisningen under fyra veckor i följd. Ledstjärnan för studien har varit en matris för bedömning, vilken använts som utgångspunkt för aktionen. Ur denna matris har några förmågor särskilt lyfts fram som introduktion till aktionen. Under aktionens gång har eleverna genom att skriva loggbok, formativt, reflekterat över sina kunskaper och erfarenheter under den genomförda lektionen. I slutet av aktionen har eleverna, summativt med hjälp av matrisen, gjort en självvärdering av sina förmågor. Slutligen har en enkät besvarats av eleverna där deras uppfattning i frågor kring textilslöjd ställts. Empirin visade att eleverna kan reflektera och bedöma kring sina kunskaper i textilslöjd utifrån sitt slöjdarbete. Slöjdprodukten fungerade som det medierande verktyget vid deras reflektioner och bedömningar. Matrisen var en fungerande metod när eleverna summativt gjorde en självvärdering av sina förmågor. Enkäten visade att aktionen som metod hjälpt eleverna att aktivt arbeta med reflektion och bedömning. Sökord: aktionsforskning/action research, bedömning/assessment, slöjd/sloyd

Vårt syfte med den här studien är att undersöka om eleverna i matematikundervisningen kan vara hjälpta av bilder. Studien belyser också elevernas utvecklingsväg till att bli goda problemlösare. Vi studerar elevernas utveckling ur tre perspektiv. Elevernas förmåga att läsa och förstå texten i problemlösningsuppgifter, deras utveckling från analoga representationer till symboliska representationer och deras utveckling från att använda konkreta strategier till abstrakta strategier. Vi frågar oss också slutligen om eleverna generaliserar sina kunskaper. Eftersom vi bland annat undervisar elever med läs- och skrivsvårigheter och döva/hörselskadade elever valde vi att genomföra intervjuer i form av kvalitativa forskningsintervjuer. Detta kändes som en lämplig metod då den till viss del avslöjar och kompenserar eventuella språkliga svårigheter. Eleverna fick också genomföra ett test med fem problemlösningsuppgifter, alla med en liknande följdfråga. Resultaten visar sammanfattningsvis att många elever är hjälpta av bilder, men i olika situationer och på olika sätt. Lärarens medvetenhet om elevens behov är av stor vikt. Vi fick en relativt god bild av elevernas utveckling och slutsatsen vi drog av detta är att det är viktigt för undervisande lärare att ha en helhetsbild av elevens kunskaper. De kan ha kommit långt inom ett område medan de har stora svårigheter med ett annat. Vad gäller elevernas generaliseringsförmåga visade vårt test få exempel på att eleverna nyttjade sina nyförvärvade kunskaper och kunde klara en liknande uppgift på egen hand.

Samspelets betydelse mellan pedagog och barn är något som framhävs som viktigt inom förskolan. Det finns ett antal metoder och förhållningssätt i förskolan som anses gynna detta samspel. Vår studie startade med en nyfikenhet om programmet Vägledande samspel. Programmet Vägledande samspel har initierats av stiftelsen ICDP. Vi har uppmärksammat att många pedagoger i förskolan blir vidareutbildade i programmet och vi ville undersöka pedagogers uppfattningar om Vägledande samspel. Vi har därför genomfört en studie, där vi dels tagit del av det material som ICDP distribuerar och dels en kvalitativ intervjustudie med pedagoger i förskolan. Syftet med studien är att undersöka och föra en diskussion om relationen mellan Vägledande samspel och pedagogernas uppfattningar. Resultatet har vi diskuterat utifrån en postmodern teori, där diskursbegreppet är centralt. I samband med våra intervjuer framkom det att pedagogerna tyckte att Vägledande samspel medvetengjorde dem om deras roll i samspelet. I vår bearbetning av det empiriska materialet fann vi att pedagogernas språk legitimerade en viss typ av syn på samspel, barn och pedagogroll. I vår analys har vi valt att lyfta tre diskursiva regimer, en utvecklingspsykologisk diskurs och en metodologisk diskurs samt den bortträngda, meningsskapande diskursen.

Syftet för denna kvalitativa studie var att utveckla förståelse för föräldrars perspektiv på deras barns förskolestart och vad som då kan vara problematiskt. Syftet var också att bidra med kunskaper om önskvärda handlingsmönster hos pedagoger vid förskolestarten. Studien genomfördes på internet där tio respondenter hittades på ett internetforum för föräldrar. Föräldrarnas inlägg insamlades och därtill genomfördes en e-postenkätundersökning som jag formulerat för denna studie. Några aspekter som visade sig vara viktiga för alla tillfrågade föräldrar var tillgången till information i förhand, möjligheter till inflytande över inskolningsarbetet, samt en fungerande kommunikation mellan pedagoger och föräldrar. I samtliga undersökta fall av problematiska inskolningar uppstod med eller mindre uttalade konflikter kring när och hur föräldern skulle lämna barnet och hur man skulle tolka barnets gråt.

Syftet är att undersöka rektorers beredskap när det gäller att bemöta högbegåvade elever. Bakgrunden till vårt intresse är den specialpedagogiska visionen ”en skola för alla” och det förtydligande som den nya skollagen innebär när det gäller dessa elevers rätt till särskilt stöd. Arbetet beskriver de särbegåvade elevernas behov både på individ-, grupp- och organisatorisk nivå. Undersökningens metod är enkäter som följts upp med intervjuer. Resultatet utifrån enkäterna pekar på att kunskapsnivån när det gäller dessa frågor är låg och handlingsberedskapen ännu lägre. Av de rektorer som besvarade vår enkät är det en tredjedel som inte vet vad särbegåvade elever är eller har felaktig definition av begreppet. En fjärdedel uppger att de har handlingsplaner för att bemöta dessa elever men det är bara en enda som kan visa upp en sådan plan. Även intervjuerna pekar på samma resultat. Den lärare som undervisar en särbegåvad elev kan sällan räkna med specifikt stöd från skolledningen utan måste söka kunskap på eget håll.

Många studier kring lärande missar elevernas kanske främsta syssla, i synnerhet bland pojkar och flickor på högstadiet och det övergripande syfte med den här uppsatsen är att studera hur eleverna är involverade i ett ständigt subjektsskapande inom ramen för en musikundervisningskontext. Som studiefokus har jag valt att pojkar och flickors subjektsskapande under pågående musikundervisning och hur dessa förhåller sig till rådande diskurser kring maskuliniteter och femininiteter. Jag har videofilmat fem lektioner i tre olika klasser vid en högstadieskola i Stockholms innerstad och sedan utifrån en diskurspsykologisk ansats analyserat elevernas olika positioneringar. Resultaten kan beskrivas på olika nivåer. Både killar och tjejer är hela tiden aktiva med att positionera sig i förhållande till kontexten på olika sätt, vilket kan ske på ett antal olika sätt. Detta kan exempelvis ske genom att uttala sig om någons musiksmak eller genom att fysiskt agera genom att gå omkring eller att svinga med en akustisk gitarr. Vidare visar studien också att pojkar och flickor inte helt fritt väljer att positionera sig utan rådande diskurser påverkar deras val i form av att olika positioner är olika problematiska att inta beroende på kön. Däremot är det möjligt för pojkar och flickor att välja att utmana rådande diskurser genom att inta mer problematiska positioner, ett agerande som jag menar bör bättre synliggöras och tas tillvara av exempelvis genuspedagogiska insatser och annat värdegrundande arbete som ofta sker jämte den ordinarie undervisningen och inte som en del av densamma. En för didaktiken väsentlig poäng är att eleverna i sitt subjektsskapande inte enbart förhåller sig till varandra utan också till undervisningen och det kunskapsinnehåll vilket får konsekvenser för deras lärande i undervisningen.

Detta utvecklingsarbete undersöker om arbete med bild gynnar elevernas språkutveckling samt om elevernas förståelse för att uttrycka sig med bild ökar. Arbetet undersöker även om eleverna får en bredare uppfattning om vad bild kan vara. Studien är genomförd med 9 elever i år 4. Eleverna har provat på olika sätt att arbeta med bild och eleverna har fått uttrycka sig muntligt, skriftligt och med kroppen. Utvecklingsarbetet visar en tydlig utveckling hos eleverna framförallt när det gäller det kroppsliga och muntliga språket. Även det skriftliga språket har utvecklats under arbetets gång. Eleverna har haft en positiv inställning till arbetet och har enligt dem själva och pedagogerna utvecklats mycket. Slutsatsen är att detta utvecklingsarbete har utvecklat barnens språk men även andra områden såsom att lyssna på varandra, samarbeta, arbeta med personer som de inte är vana att arbeta med, respektera och ta hänsyn till varandra.

Denna undersökning bygger på 13 lärares erfarenhet av att ha undervisat elever som gått ett extra år i skolan, någon gång i grundskolan mellan förskoleklass och årskurs 6. Syftet är att undersöka om det extra året bidrar till den kunskapsökning hos eleverna som lärare antar ska ske. Vidare frågeställningar är hur året organiserats för eleverna och om året medfört andra positiva och/eller negativakonsekvenser. Jag har använt mig av en kvalitativ intervjumetod, för att få ta del av lärarnas erfarenheter och upplevelser.Eftersom forskning inom ämnet i Sverige är mycket begränsad har jag till största delen utgått från internationell forskning. Mitt resultat visar att lärarna ansåg att det extra året varit mycket betydelsefullt för eleverna, både kunskapsmässigt och emotionellt. Även om det extra året inte innebar att alla kunskapsmål uppnåddes för årskursen, så var det enligt lärarna ett steg i rätt r iktning för eleverna. En slutsats som kan dras av undersökningen är att om ett extra år ska ske, så bör en väl genomtänkt och riktad pedagogisk plan göras för elevens skolarbete inför året. Vidare framkommer att behov finns avvidare forskning inom ämnet.Merparten av den internationella forskningen visar att den långsiktiga effekten av ett extra år inte är gynnsam för eleverna och i Sverige anser vår skolminister att det borde tillämpas i större utsträckning.

Detta är en kvalitativ studie där tolv kursansvariga högskolelärare inom Lärarprogrammet vid Linköpings universitet intervjuats. Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om kursvärdering och dess betydelse för högskolelärarens arbete. Studiens fokus är kursvärdering i praktiken, kursvärderingens påverkan på kursutveckling samt kursvärderingens betydelse för kvalitetsarbete inom utbildning. Intervjumaterialet bearbetades och analyserades genom kvalitativ analys av meningsinnehållet. Informanterna beskrev sitt arbete med kursvärdering, från förberedelse, planering, genomförande, uppföljning, återkoppling till arbetet med kursutveckling samt hur de uppfattade kursvärderingens betydelse för arbetet med kvalitet samt påverkan på studentinflytandet. Informanterna beskrev också förslag på utveckling av områden rörande kursvärdering. I diskussionen sammanfattas resultatet i tre teman med stor betydelse för kursvärdering. Dessa är: Syfte – meningen med kursvärderingen, Metod – variationer av olika kursvärderingsmetoder samt Process – arbetet med kursvärdering är en process. Följande slutsatser har analysen utmynnat i; Begreppen kursvärdering och kursutvärdering behöver förtydligas, Det är problematiskt att genomföra en kursvärdering som har flera syften, För att säkerställa det övergripande syftet med at förbättra kvaliteten behövs ett systematiskt arbete som genomsyrar hela organisationen, Summativa kursvärderingar bör kompletteras med formativa kursvärderingsmetoder för att uppnå ökat studentinflytande och förbättrad kvalitet, Kursvärdering bör systematiskt kompletteras med annan information för att göra en djupare och mer omfattande analys av kursen med syfte att få en helhetsbild av kursen, Den kursvärderingsmetod man använder sig av bör passa ihop med det syfte man har för genomförandet av kursvärderingen, Det är bra att öka variationen av kursvärderingsmetoder, Rörande kursvärderingsmetoden KURT så bör ett klart syfte med just den metoden skrivas fram för respektive nivå i organisationen, Det är viktigt att även resultatet av andra former av kursvärderingsmetoder än KURT tas tillvara, Arbete med kursvärdering är en process och kursvärdering blir därigenom processinriktad, Det finns ett behov av att ta tillvara lärarnas synpunkter på kursen, Det finns ett behov av ett mer systematiskt organiserat stöd för de som är kursansvariga.

Olika miljöer inbjuder till vissa sätt att föra sig, vissa sätt att välja sina ord och sina samtalsämnen. Det grundläggande syftet med den här studien är att få en fördjupad förståelse för hur en plats påverkar det som är och bildas där: människor, möten och kunskap. Undersökningen är en etnografisk studie som handlar om vad det är som utspelar sig i en bildsal, hur miljön upplevs och erövras av eleverna. Med stöd i kunskapsfilosofiska, i första hand sociokulturella och fenomenologiska teorier, försöker jag att få en större insikt i förutsättningar för lärande, handling, upplevelse och hur platsen inverkar på allt detta. Jag har i uppsatsen arbetat parallellt med text och gestaltning. Mitt material består av intervjuer, fältobservationer och visuellt i form av film, skisser och fotografi. Utgångspunkten i arbetet är att kunskap skapas i mötet och att rummet ger olika möjligheter för aktivitet och möten. Den gestaltande delen av uppsatsen är en undersökning av vad det är som är ett möte och vad dess förutsättningar är. Detta har jag gjort genom att filma elever då de möter mig och jag försöker möta dem. Jag har också undersökt rörelsen i bildsalen med skisser och film. Detta ligger till grund för ett tredimensionellt nät av rörelse som ställdes ut på konstfacks vårutställning 2010. Intentionen med installationen var att betraktaren skulle få möjlighet att känna de rörelser och osynliga gränser som finns i rummet bildsalen, samt själva få möta och reflektera över mötets villkor. Studien behandlar frågeställningarna: Vilka aktiviteter, samspel och handlingar är möjliga i bildsalen? samt: Hur upplever och använder det lärande subjektet rummet? Elevernas egna reflektioner samt mina observationer ger en inblick i vilka diskurser som råder i ett klassrum för bildundervisning, vad för handlingar som upplevs som möjliga och inte möjliga, samt vilka former av möten som äger rum där.