Studien syftar till att förklara hur vägledningssamtal praktiseras inom tre valda verksamheter – gymnasieskolan, Arbetsförmedlingen samt Arenan (introduktionsprogram), utifrån verksamma studie- och yrkesvägledares upplevelser. Fokus ligger på (1) hur utformning i form av målsättning, målgrupp och yrkesbeskrivning påverkar samtalet, (2) hur sökandes behov påverkar samtalet samt (3) hur vägledarna motiverar val av vägledningsmetod. Intervjuer genomfördes med verksamma vägledare inom verksamheten och vald analysmetod för data var analys av meningsinnehåll. Teoretiska utgångspunkter för studien var ”samtalstyper” samt fem vägledningsmodeller vilka är välkända inom vägledningsområdet. Resultatet visade att på Arbetsförmedlingen påverkades samtalet starkt av målsättning. Behoven påverkade samtalen att kretsa kring att identifiera styrkor och matchning, där lösningsinriktad samtalsmodell dominerade. På Arenan påverkades samtalet starkt av målgruppen, men målsättningen uppnåddes därigenom. Samtalsbehov kretsade kring stöd och motivation. Stegmodell praktiserades, vilka motiverades av dess flexibilitet och kartläggning, därtill lösningsfokuserade modeller vilka motiverades genom ett fokus på förändringsarbete. På gymnasieskolan påverkade yrkesbeskrivningen starkt samtalet genom resurser/förväntningar. Behov påverkade samtalet till att kretsa kring valalternativ och försäkran om rätt val med mera. Verksamheten hade inslag av alla ovanstående modeller, vilka motiverades av stegmodellens systematik och det lösningsinriktades ”empowerment”. Här återfanns konstruktivistisk vägledning som motiverades av levnadsrum och icke-styrande. Andra slutsatser som framkom var den roll vägledarna axlade, hur den påverkade samtalet och att eklektiskt förhållningssätt ofta motiverades som viktigare än en konkret metod.