No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Innlandet har flere klyngeinitiativ som blir fulgt opp og utviklet i regi av virkemiddelapparatet, herunder også Kunnskapsparkene. Kunnskapsparken Hedmark har bioforedling og kulturnæringer som fokusområder. I denne avhandlingen har vi valgt å presentere og belyse utfordringer knyttet til utviklingen av to ulike klyngeinitiativ, en på anvendt bioteknologi og en på musikk (pop/rock). Begge klyngeinitiativ er initiert og har sitt hovedsete i Hedmark, med tilknyttede aktører i Oppland, men også i andre regioner. Fokuset på å utvikle regionale næringsklynger bunner først og fremst i behovet for at næringsaktører og FoU miljø i større grad samarbeider og samhandler for å øke konkurransekraften. Ved å initiere fellesprosjekter bidrar man til å øke verdiskapingen i regionen, konsekvensen blir at man løfter ulike fagmiljø til å bli mer attraktive og man kan slik lettere rekruttere ny arbeidskraft, flere studenter og på alle måter skape merverdi. Et regionalt klyngeinitiativ går aktivt inn i prosessen med å fjerne barrierer mellom de ulike aktørene, så som mellom næring og høgskole/universitet. Det handler om å smelte sammen ulike kulturer og synliggjøre verdien av samarbeid med tanke på synergier og økt nasjonal og internasjonal konkurransekraft. Målsettingen vil da være å bli en lærende region, dvs. et innovasjonssystem der alle barrierer er fraværende og kommunikasjonsflyten derved er svært god. Slik kan man ta ut merverdien og skape et godt innovasjonsmiljø. Denne avhandlingen knytter arbeidet med klyngeutvikling opp til relevant teori og belyser slik de utfordringer man står overfor, systemisk og praktisk. I begynnelsen av utviklingsprosessen ligger det en forventning om sterkt offentlig engasjement, i forhold til ledelse og koordinering samt finansiering. Gjennom å gradvis få tettere dialog med de ulike næringsaktørene og evt. et FoU miljø ligger det en forventning om at næringsaktørene gradvis går inn mer aktivt i klyngeutviklingen, både med menneskelige ressurser og kapital. Forankringen hos de ulike aktørene og det å alliere seg med en respektert person som kan snakke varmt om klyngeprosessen er en kritisk suksessfaktor. Etter hvert som klyngeutviklingen blir mer kjent, forstått og akseptert kan klyngefasilitatoren rette blikket utover, fra det regionale til det nasjonale og etter hvert det internasjonale miljø. I Norge finnes det to hovedprogrammer for klyngeutvikling, Arena og Norwegian Centres of Expertise. Arena er ment for de mer umodne miljøene, mens NCE programmet er tiltenkt de klyngene som har størst vekstpotensial og som gjør seg gjeldende i et internasjonalt marked. Denne avhandlingen presenterer to case; BIOINN som har avsluttet sin programperiode som Arenaprosjekt og nå står på egne ben på regionale offentlige og private midler, samt musikk-klyngen i Hedmark som er i tidlig fase i utviklingen, men har et stort potensial og er i god driv. Kravet til ledelse varierer i forhold til hvilket utviklingstrinn klyngen er i, og arbeidets grad av suksess er gjerne knyttet til at man ikke slipper fokus og er i aktiv dialog med alle aktørene. Man må kontinuerlig være på post og drive aktiv markedsføring, motiveringsarbeid og på ulike måter holde trykket og entusiasmen oppe.

Innovation Policy has been a high priority matter on the political agenda in Norway during the first half of this decade. In 2003-2004 the first two official policy-documents on innovation policy where publicised with great publicity. Based on official policy-documents, Norwegian research and analysis of public action plans for innovation, this thesis aims at finding the essence of Norwegian innovation policy. In addition, this thesis also tries to prove the relevance between contemporary theories of innovation and Norwegian innovation policy. This thesis could be seen as a critical scientific based remark to whether or not innovation should be claimed as a distinct area of politics in Norway.

Uppsatsen ”Östersjön – hav eller resurs?” är skriven 2008 av Amanda Haak på C-nivå med hjälp av handledaren Hele Kiimann, doktorand Kulturgeografiska institutionen Uppsala Universitet. Gasledningsprojektet är ett av de mest debatterade projekten idag. Dagligen publiceras nya artiklar och skrifter om projektet och majoriteten av kritiken som riktas mot det är negativt. Syftet med denna uppsats är att jag skall beskriva de bakomliggande aspekterna för att därefter förklara gasledningsprojektet samt själv slutligen besluta om jag är för eller emot bygget av gasledningen. Efter att ha läst på om de om de olika argumentenoch studerat fakta är jag fortfarande mestadels negativt inställd. Detta beror på de omfattande negativa effekterna på Östersjöns marina miljön. I min analys har jag tittat på tabeller över antalet ton landad fångst per år av ett fåtal fiskarter i Östersjön. Tanken var att jag därigenom skulle kunna se att arterna redan är under stora påfrestningar och därefter ställa en amatörmässig och spekulativ prognos om en gasledning antingen kan förvärra eller förbättra läget. Analysen visade att mängden torsk i Östersjön har minskat drastiskt de senaste åren. Detta tros bero på ökat fiske under 1980-talet i samband med en minskning av inflödet från Atlanten och därmed minskad salthalt. Gasledningen kan minska detta inflöde ytterligare vilket kan medföra att torskens reproduktion, som är beroende av en specifik salthalt, kollapsar och arten kan dö ut i Östersjön. Detta kan få konsekvenser både för fiskenäringen och för artsammansättningen i havet. När jag började jobba med denna uppsats var det bestämt vilken väg gasledningen skulle ta genom Östersjön, men efter påtryckningar från delvis Svenskt håll har man nu börjat studera en alternativ dragning vilken även skall inkludera en förgrening till Sverige. Funderingarna kring en ny dragning uppkom på grund av att gasledningen skulle dras allt för nära Gotland och allt för långt in i den Svenska ekonomiska zonen. Den alternativa dragningen är endast på planeringsstadiet, men anses idag bli den slutgiltiga vägen förledningen. Detta kan vara intressant att följa upp och eventuellt göra en nykonsekvensanalys när den nya rutten är beslutad.

Denna rapport syftar till att ta reda på hur handelssjöfarten drabbats ekonomiskt och humanitärt av piratverksamheten utanför Afrikas Horn, vilka insatser och åtgärder som vidtagits i bekämpandet av piraterna och hur utfallet av dessa åtgärder varit samt även ge en inblick i bakgrunden till varför piratverksamheten uppstått just i detta område.   Genom litteraturstudier och genom att jämföra och sammanställa data från olika rapporter från tidsintervallet 2010-2016 visas utvecklingen för de ekonomiska och humanitära konsekvenserna av piratattackerna.   Bilden som framkommer är att antalet piratattacker i området minskat mycket kraftigt sedan 2010 och att de olika åtgärder som vidtagits således gett god effekt. Det framkommer dock att de flesta insatserna och åtgärderna främst varit av repressiv typ och mindre av förebyggande typ och att det krävs mer av den senare typen för att förhindra att piratattackerna tar fart igen.

In the Brainport region, many different projects take place in the framework of EU co-financed programmes and initiatives. Between the different programmes and initiatives, these projects all have a different way to contribute to this development. Firstly, all projects contribute to the activities of organisations in the region. The subsidy that is linked to the projects gives the organisations in the region extra financial capacity, which allows organisations to do something extra besides their regular activities. The relations within Brainport are also very much developed with contributions of the projects of the EU programmes and initiatives. The projects in all programmes had an emphasis on connecting different organisations with each other and the development of new ecosystems. Therefore, especially the network dimension is developed thanks to the EU co-financed projects. The institutions in the region are almost undeveloped by the projects, because the projects have a duration period that is too small to contribute to this. Although some projects instigate the development of knowledge, this is to a far smaller degree than the instigation of entrepreneurial activities, because knowledge is used in the project as a means to do entrepreneurial activities.

Many of the world’s most impoverished populations rely on farming, hunting and gathering to eat and earn a living where people often have just enough food and assets to last through the next season, and ultimately inadequate reserves to fall back on in the event of a poor harvest. Rural resource-dependent livelihoods are embedded in high risks, as climate variability and climate extremes are additional stressors to poverty. They often have limited livelihood options and few economic opportunities to adapt and compensate for unforeseen events. This research is a contribution to the limited and narrowed research of Zanzibari coastal people’s livelihoods’ exposure to rainy seasons. Based on women’s distinctively vulnerable position towards poverty, this research addresses single mothers, and their experiences of forming and maintaining their livelihoods during rainy seasons, in the coastal village of Paje, on Zanzibar, Tanzania. The intention is to outline these women’s exposure to rainy seasons and their range of adaptive capacity to maintain a sustainable livelihood. The research method is semistructured interviews with 30 single mothers living in Paje village, Zanzibar. The analysis is guided by the sustainable livelihoods framework to conceptualise the complex dynamic systems of poor rural livelihoods. The results reveal that seasonal transition to rainy season generates several constraints for single mothers to sustain their livelihood security throughout the rainy season. Women experience instability in their livelihood security, with extensive shortfalls in their income levels. These losses are further linked to food insecurity, destruction of homes, health issues and many other socioeconomic disadvantages. The women’s most persuasive survival strategy relies on their social capital of donations or loans from friends, families and neighbours. Hence, their level of adaptive capacity is affected by several other factors, such as inadequate institutional support and infrastructure, poor education and issues of gender inequality.