<p>Mellan 1961-1974 skickade den svenska konstnären Thea Ekström väldigt många brev till sin mentor, konstprofessor Oscar Reutersvärd. Av dessa brev har jag läst ca 20 stycken och bland dem fanns ett antal som konstnären själv kallade för ”trollbrev”, brev med en sida text och en sida med målade bilder. Det är dessa trollbrev och framförallt bilderna i dem som har stått i centrum för denna uppsats.Det jag har undersökt är hur konsthistorieskrivningen har sett ut kring Thea Ekström och vilken eventuell påverkan Oscar Reutersvärds status i konstvärlden har haft på denna. En annan del av undersökningen har bestått av att analysera Thea Ekströms trollbrev utifrån Margaretha Rossholm Lagerlöfs teori om inlevelse och vetenskap och om ett annorlunda sätt att genomföra en bildanalys. Jag har med hjälp av denna metod ”gått in i” bilden jag har analyserat. Det finns även med en biografisk bakgrund om både Thea Ekström och Oscar Reutersvärd.Genom dessa undersökningar har jag framförallt kommit fram till hur, och att, det går att tyda konstnärens känslor genom hennes trollbrevsbilder. Att bilderna, på ett ungefär, speglar vilket humör Ekström var på när hon gjorde dem. Detta kan ses genom att sätta bilden i relation till den text den hör samman med. Här hittade jag tydliga paralleller mellan Ekströms humör och färgval och även vissa drag åt en medveten, eller omedveten, naivism. Även när jag satte mig in i en av hennes trollbrevsbilder fick jag vissa känslor och intryck som gav en uppfattning om konstnärens känslostatus vid tiden för skapandet. Det var både färgvalen, formerna och den övergripande balansen som påverkade mina upplevelser. Jag har även kommit fram till att Thea Ekström troligen inte hade någon direkt fördel av att ha Oscar Reutersvärd som mentor, när det kommer till hur hon framställs i konsthistorieskrivningen. Däremot har det visat sig att Oscar Reutersvärd hade stor betydelse för Ekströms skapande och att hans åsikter var viktiga för henne. Reutersvärds inflytande på Ekströms karriär låg alltså på ett personligt plan på det sätt att han uppmuntrade henne till att utforska sitt konstnärskap och att hon hela tiden sökte hans godkännande. Det som står om henne i den konsthistoriska litteraturen är ytterst begränsat och väldigt intetsägande men det finns ett par intressanta exempel på försök att placera in Ekström i fack och genrer.</p>

Mellan 1961-1974 skickade den svenska konstnären Thea Ekström väldigt många brev till sin mentor, konstprofessor Oscar Reutersvärd. Av dessa brev har jag läst ca 20 stycken och bland dem fanns ett antal som konstnären själv kallade för ”trollbrev”, brev med en sida text och en sida med målade bilder. Det är dessa trollbrev och framförallt bilderna i dem som har stått i centrum för denna uppsats.Det jag har undersökt är hur konsthistorieskrivningen har sett ut kring Thea Ekström och vilken eventuell påverkan Oscar Reutersvärds status i konstvärlden har haft på denna. En annan del av undersökningen har bestått av att analysera Thea Ekströms trollbrev utifrån Margaretha Rossholm Lagerlöfs teori om inlevelse och vetenskap och om ett annorlunda sätt att genomföra en bildanalys. Jag har med hjälp av denna metod ”gått in i” bilden jag har analyserat. Det finns även med en biografisk bakgrund om både Thea Ekström och Oscar Reutersvärd.Genom dessa undersökningar har jag framförallt kommit fram till hur, och att, det går att tyda konstnärens känslor genom hennes trollbrevsbilder. Att bilderna, på ett ungefär, speglar vilket humör Ekström var på när hon gjorde dem. Detta kan ses genom att sätta bilden i relation till den text den hör samman med. Här hittade jag tydliga paralleller mellan Ekströms humör och färgval och även vissa drag åt en medveten, eller omedveten, naivism. Även när jag satte mig in i en av hennes trollbrevsbilder fick jag vissa känslor och intryck som gav en uppfattning om konstnärens känslostatus vid tiden för skapandet. Det var både färgvalen, formerna och den övergripande balansen som påverkade mina upplevelser. Jag har även kommit fram till att Thea Ekström troligen inte hade någon direkt fördel av att ha Oscar Reutersvärd som mentor, när det kommer till hur hon framställs i konsthistorieskrivningen. Däremot har det visat sig att Oscar Reutersvärd hade stor betydelse för Ekströms skapande och att hans åsikter var viktiga för henne. Reutersvärds inflytande på Ekströms karriär låg alltså på ett personligt plan på det sätt att han uppmuntrade henne till att utforska sitt konstnärskap och att hon hela tiden sökte hans godkännande. Det som står om henne i den konsthistoriska litteraturen är ytterst begränsat och väldigt intetsägande men det finns ett par intressanta exempel på försök att placera in Ekström i fack och genrer.

This essay, through Julia Kristeva’s theory of abjection, seeks to shift the focus from the society that abjects towards the abjected through a generous reading of two contemporary Swedish queer novels, Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats by Eli Levén and Ett så starkt ljus by Lyra Ekström Lindbäck. I discuss how the queer subject relates to different types of borders that Kristeva posits, such as the bodily border, the border of the I, and a moral or societal border. I find that the queer subject has a different relationship to these borders, and view and experience them in ways different than Kristeva suggests. Furthermore, I analyse how the queer subject experiences being made abject. I find that this experience can both be harmful and be somewhat self-sustaining in maintaining societal norms, but also that it can be a way for the queer subject to further position itself as different from a heteronormative society, a position that is truer to who the queer subject feels they are. Through José Esteban Muñoz’ Cruising Utopia I discuss how there are potentialities with being queer, or queer being, such as an expanded worldview and an outstretched concept of possible ways of being and living. The broader aim of this essay is to test Kristeva’s claim that literature is a place for a person to approach the abject, and to examine if literature also has a possibility of portraying an abject position, being a place where the abject itself can examine abjection and being made abject. My conclusion is that this is the case, and furthermore that literature also is a place for the abject to examine potentialities beyond the heteronormative sphere.

This thesis examines the way that subversivity is produced in relation to the name of the author, as understood by Foucault, and what potential for ressistance that can be glimpsed there. This from the reading of three text that in different ways relate to that theme. Firstly, throught the reading of "Isis mamma är genusvetare, skribent och konstnär, min mamma är f.d. städerska, kokerska och dagisfröken, numera förtidspensionär med diagnosen fibromyalgi" by Lidija Praizović, a text that actively work with the internal production of different exteriorities. The text uses these exteriorities, both to commit the violation needed in order to establish it's perspective toward a capitalist publicity, and to anticipate the response and argument towards the text in the same publicity. The becoming of the proletarian class awereness is in the text partly formed in terms of origin and political ressentiment. But when used in litterature the analysis show that they produce subversive collective assemblies and question the border of political discourse. The way we become subjects in submission in terms of being bodies, irrational, specific in relation to a liberal sphere that produces the superior as invisible and bodyless, can establish it's pespective as human and universal when turned into literature. Throughout this processes the proletarian position is produced as an instance of power both internal to the text and pointing outwards, from the text. The analysis futher shows how conventions that regulate the spreading of discourse through the name of the author in capitalism, can be used to circulate experiences of submission that has the formation of collective assemblies as their potential. A process that is directly related to the post-­‐fordist capitalisms needs for new forms of life in order to reproduce. The two other texts, "Nej, man har inte rätt att skriva vad man vill" by Lyra Ekström Lindbäck, and "I huvudet på Lidija Praizović" by Tove Folkesson, was produceed as a reaction to the first texts apperance in the public sphere. The first one is critical to the text and the name, but is still making claims on a subversive position. The reading of it shows that the making of that claim, in relation to the need to produce ones own name as an author name in community with the liberal public sphere, results in a blocking of the subversive potential and a reduction of the subversive to only a marker on the name. A reaction that is in turn foreseen by the first text in it's working with the anticipation of readers responce. The reading of the second text shows how, throught the production of a complete affinity with the exteriority that is the athor name of Lidija Praizović, the potentially dangerous class position is reduced and disarmed. That occurs partly throught a reduction of the class position to aspects that only allows political ressentiment and loneliness. This turns the subversivity and the violation associated with the name of Lidija Praizović to functions for the name of Tove Folkesson. Something that in turn shows not only the potential of using these aspects of political becomings as grounds for building something that goes beyond them, but also the dangers of it. Both texts can therefore be seen as two different attempts to block the spreading of the subversive by using it solely to produce the name of the author.

This thesis addresses the phenomenon of the recent success of foreign-born mangaka in the Japanese comic industry. One in a long line of foreigners who have written about Japan, Swedish mangaka Åsa Ekström is a representative example whose success has been facilitated by a set of circumstances brought on by the influence of the international manga market, socio-economic policies stemming from the unique challenges presented by Japan’s declining birthrate and rapidly aging population, and changes in the landscape of the Japanese publishing industry. Drawing upon themes and excerpts from Ekström’s popular comic essay series, Nordic Girl Åsa discovers the Mysteries of Japan (Hokuō joshi Ōsa ga mitsuketa Nihon no fushigi 北欧女子オーサが見つけた日本の不思議), this thesis explores those facets of her skilled background in conjunction with the aforementioned circumstances that have contributed to her success, including the influence of internationalization, effects of an increasingly digitized publishing industry, and proliferation of vocational manga schools encouraging overseas student enrollment. By doing so, this thesis attempts to answer the question of whether foreign participation in what has been traditionally considered a closed market is reflective of a globalizing Japan, and determine the future of the market for comic essays by foreign-born mangaka.