Ungdomar läser dagligen oerhört mycket text som går obemärkt förbi, bland annat texter på datorn och i mobilen. Den läsningen räcker inte till utan det krävs mer specifik undervisning i läsförståelsestrategier för att eleverna ska utveckla sin läsförståelse. Jag har genom en kvalitativ intervjustudie undersökt hur fyra lärare ser på undervisning i läsförståelse i allmänhet samt hur lärarna ser på undervisning av elever i behov av särskilt stöd i läsförståelse i synnerhet. Utifrån syftet har jag resonerat fram till frågeställningarna, hur resonerar fyra lärare kring arbetet med läsförståelse i årskurs sex? och hur resonerar fyra lärare kring arbetet med elever som är i behov av särskilt stöd i läsförståelse i årskurs sex? Studien visar på att samtliga lärare är väl medvetna om vikten av att undervisa aktivt i läsförståelse, där samtliga använder sig av materialet en läsande klass. Studien visar även på vikten av att diskutera om det lästa med varandra, både elever emellan och mellan elev och lärare, där högläsning och läslust ses som viktiga faktorer för att förbättra läsförståelsen. Studien visar slutligen på vikten av att synliggöra de elever som är i behov av särskilt stöd tidigt i åldrarna. Kartläggs dessa elever tidigt kan det bland annat förhindra att elevernas självkänsla försämras. Till sist visar studien på att lärarna i undersökning inte ser sig ha tid att driva deras utveckling framåt och förbättra sin undervisning i läsförståelse.

Syftet med denna studie är att skapa mer förståelse för hur fritidslärare arbetar med inkluderingen med elever som är i behov av särskilt stöd i fritidshemmet. De frågeställningar som tas upp i studien handlar om hur fritidslärare arbetar för att inkludera eleverna i fritidshemmets miljöer samt i de aktiviteter som görs under fritidstiden. Studiens metod bygger på en kvalitativ undersökning som genomfördes genom fyra stycken intervjuer med utbildade fritidspedagoger som arbetar på olika fritidshemsavdelningar. Resultatet av studien visar att det särskilda behovet hos elever varierar väldigt mycket från varje elev och att man måste arbeta med dessa elever på olika sätt för att bemöta varje elevs specifika behov. Det visade sig också att planerade aktiviteter är den bästa arbetsmetoden för att inkludera alla elever i verksamheten. Resultatet visade dock att planerade aktiviteter inte alltid förekommer då fritidshemstiden ofta är en fri tid för eleverna att själva välja vad de vill göra. Resultatet visade även att fritidspedagogerna i studien tycker att de behöver bättre lokaler för att göra en mer inkluderande och trygg miljö för eleverna. Fritidspedagogerna i studien lyfte även att de hade behövt ytterligare utbildning, kunskap och stöd i form av extra personal i arbetet kring elever med behov av särskilt stöd för att få dem inkluderade i sin verksamhet.

Studien utgår från det sociokulturella perspektivet med fokus på två specialpedagogiska perspektiv, det kategoriska och det relationella perspektivet. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som syftar till att undersöka hur nio matematiklärare arbetar med elever i behov av särskilt stöd inom matematikundervisningen utifrån ett inkluderande perspektiv. Syftet med studien är att belysa hur några lärare uppfattar och arbetar för att skapa en inkluderande undervisning i matematik. De två frågeställningarna som berörs utifrån studiens syfte är följande: Hur uppfattar lärarna inkluderande undervisning inom matematik? Vilka didaktiska strategier använder lärarna för att bemöta elever i behov av särskilt stöd inom matematik? I studien framkom olika didaktiska strategier och anpassningar som lärarna använder vid bemötande av elever i behov av särskilt stöd. Även variationer i undervisningen och förtroendefulla relationer belystes av lärarna i studien som framgångsrika metoder vilket främjar lärandet hos elever i behov av särskilt stöd inom matematikundervisningen. Resultatet av studien visar att lärarna har en stor utmaning i arbetet med elever i behov av särskilt stöd utifrån ett inkluderande perspektiv, speciellt då tiden och resurserna oftast inte räcker till. En av anledningarna till detta är enligt studien att många klassrum är stökiga, lärare känner sig otillräckliga och elever inte får det stöd eller stimulans de behöver och har rätt till.

Syftet med studien var att undersöka huruvida överlämningar och elevinformationen i dessa påverkarden planering och undervisning som gymnasielärare gör för elever i behov av stöd. Genomsemistrukturerade intervjuer med elva informanter har datamaterial samlats in och analyserats medhjälp av innehållsanalys. Våra teoretiska utgångspunkter har varit det sociokulturella perspektivet samtföljande tre specialpedagogiska perspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det relationellaperspektivet och dilemmaperspektivet. Våra slutsatser är att arbetet med överlämningar behöversystematiseras, både vad gäller överlämningsförfarandet men också gällande den information somdelges. Det är tydligt att det inte räcker med överlämningar som endast innehåller en diagnos ellervilka svårigheter som en elev är i. Om lärarna inte samtidigt får veta hur de ska arbeta för att hjälpaeleven eller får stöttning och handledning av en specialpedagog, riskerar överlämningarna att endastbli information på ett papper.

Personal assistants in the leisure time center? A quantitative survey study We have processed, in a quantitative survey, the issue of what the availability of personal assistants looks like for students in need of special support during leisure time. This was based on an earlier study conducted in 2014. Representatives from Lärarförbundet responded in an interview about the results of the study that they had a belief that the availability of personal resources for students in need of special support would be easier to access about the leisure time centers had their own public documents. We have compared and analyzed the results of the two studies and discussed them further with the help of previous relevant research, three theoretical perspectives in the field of special education and our many years of experience. Our analysis of the results shows that no change has occurred and that Lärarförbundets expectation has not been fulfilled, as many leisure time pedagogues still feel that they have students in need of a personal assistant that doesn´t have one.

Sammanfattning/Abstract Hansson, Linda och Roos, Jeanette (2020). Elevers röster - Hur beaktar handlingsplaner och åtgärdsprogram elevers röster i relation till det särskilda stöd som ges? / Students’ voices – How are students’ voices considered in to account in action programs? Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag I och med att Barnkonventionen blev till lag i januari 2020 stärktes barns rätt till att deras röster skall beaktas i alla frågor som rör dem. I föreliggande uppsats vill vi kunna bidra med kunskap för hur specialpedagoger ska kunna möta elevers röster i arbetet med handlingsplan eller åtgärdsprogram.   Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande uppsats är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger ska kunna göra elevers röster hörda i upprättande av handlingsplan eller åtgärdsprogram genom att fokusera specialpedagogers syn på möjligheter till elevers delaktighet och inflytande i de beslut som tas angående särskilt stöd i handlingsplan eller åtgärdsprogram.   För att uppnå syftet kommer vi att utgå ifrån följande frågeställningar: Hur anser specialpedagogerna att eleverna kan påverka det stöd som erbjuds och på vilka sätt uttrycker de det?Vad anser specialpedagogerna är viktiga förutsättningar för att eleverna ska känna sig delaktiga?Hur beskriver specialpedagoger sitt arbete i förskola och skola för att möta de skrivningar som står i våra styrdokument kring elevers delaktighet och inflytande på sin undervisning?    Teori Vi utgår från Shiers delaktighetsmodell (2001a) som i sig utgår från Harts delaktighetsstege (1997). Shiers modell visar på hur vuxna kan bidra till elevers möjligheter till delaktighet utifrån olika nivåer.  Vi använder oss även av Johanssons (2003) tre teman som beskriver olika synsätt på barns perspektiv kontra barnperspektiv, utifrån hur pedagoger ser på barn som individer.   Metod Vi utgick från en kvalitativ ansats där vi gjorde semistrukturerade intervjuer. Vår urvalsgrupp bestod av sex specialpedagoger som tillsammans representerade förskolan och grundskolans alla stadier. Frågornas fokus låg på hur specialpedagogerna arbetar med elevers delaktighet och inflytande i arbetet med åtgärdsprogram och vilka möjligheter specialpedagogerna ser att öka delaktigheten för eleven. Vi analyserade det insamlade materialet utifrån Shiers delaktighetsmodell (2001a). Som ett sista steg undersökte vi om det blir skillnad i resultatet beroende på om man har ett barnperspektiv eller ett barns perspektiv utifrån Johanssons teman (2003).   Resultat Vårt resultat visade att de flesta förskolorna och skolorna uppnådde mer än miniminivån för vad Barnkonventionen säger vad gäller att göra elevers röster hörda utifrån ett delaktighetsperspektiv. Vår tolkning av specialpedagogerna synsätt utifrån Johanssons teman (2003) visar på viss påverkan av hur högt man når i Shiers delaktighetsmodell (2001a).   Specialpedagogiska implikationer Studien visar att de vuxna runt eleven behöver vara tydliga kring varför processen fram till ett beslut tas ser ut som den gör. Transparens till eleven och att den får vara med hela vägen i processen där eleven blir lyssnad på och dess åsikter har beaktats, är framgångsfaktorer för möjligheten till delaktighet. Vi ser också möjligheten att använda sig av Shiers delaktighetsmodell (2001a) för att kunna skatta hur verksamheten ger eleverna möjlighet till delaktighet samt vad som behövs för att öka delaktigheten. Här kan specialpedagogen ha en stor roll i att med hjälp av Shiers delaktighetsmodell utveckla ett förhållningssätt hos förskollärare och lärare för att ytterligare kunna öka elevers delaktighet kring sin vardag i förskola och skola.

Studiens syfte har varit att bidra med kunskap om gymnasieelever i behov av särskilt stöd och deras uppfattningar om det stöd de får i idrottsundervisningen samt den delaktighet det ger. Tidigare forskning visar på att elever i behov av särskilt stöd har både positiva och negativa erfarenheter från idrottsundervisningen och att det beror på hur väl anpassningarna är gjorda för att de ska kunna delta. Elever med hjälpmedel kan skämmas för dessa och relationen till klasskamraterna har stor betydelse för hur väl idrottslektionerna fungerar. Även lärarnas förmåga, tid och möjlighet till resurser för anpassning har visat sig ha stor betydelse och ofta är dessa bristfälliga. Uppfattningarna som framkommer i denna studie utifrån de intervjuade eleverna analyseras utifrån Albert Banduras teori om tilltro, Self-efficacy theroy och genom delaktighetsmodellen som Ulf Janson varit med och arbetat fram. Den empiriska data som ligger till grund för studien har insamlats genom semistrukturerade intervjuer av gymnasieelever i behov av särskilt stöd i idrottsundervisningen. Den fenomenografiska metodansatsen som använts är till för att lyfta fram just elevernas uppfattningar och det stöd som ges. Resultatet visar att flera av eleverna har mycket positiva uppfattningar kring det stöd de ges i idrottsundervisningen och deras egen delaktighet medan några upplever att de inte får tillräckligt stöd för att kunna delta fullt ut. Samtidigt visas det att tryggheten är det som är avgörande för deltagande i idrottsundervisningen och den kan vara olika beroende på situation men även vara kopplad till bemötande och stöd från lärare och klasskamrater.

Sammanfattning/Abstract Haraldson, Rebecca & Mahrberg, Therése (2022). Betydelse av pedagogiska utredningar i praktiken- en fallstudie på en grundskola. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.    Förväntat kunskapsbidrag Förhoppningen är att studien ska synliggöra huruvida pedagogiska utredningar fyller den funktion som den syftar till gällande elever i behov av särskilt stöd.    Syfte och frågeställningar Syftet med examensarbetet är att belysa olika aktörers uppfattning av den pedagogiska utredningens betydelse i praktiken.   ·       Hur används den pedagogiska utredningen för elever i behov av särskilt stöd? ·       Vilka upplevelser av samverkan rörande pedagogiska utredningar har olika aktörer? ·       Vilka möjligheter och hinder framkommer? Teori Studien utgår från systemteori och professionsteori samt samverkan och kommunikativt relationsinriktat perspektiv. Systemteorin används för att förstå inre och yttre styrning i skolans vardagsarbete, samt gränser mellan olika nivåer och roller i systemet.  För att förstå roll - och förväntanskulturen mellan professionerna används även professionsteorin. Samverkansperspektivet menar att man kan skapa en tydligare helhetssyn genom samverkan på olika nivåer, individ-, grupp- och organisationsnivå. Det kommunikativa relationsinriktade perspektivet belyser möjligheterna för kunskap och pedagogisk inkludering inom skolan vilket har sin grund i processerna delaktighet, kommunikation och lärande.   Metod Utifrån studiens syfte har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts. Studien har inspirerats av fenomenologin för att förstå deltagarnas livsvärld. En avgörande del i analysarbetet har varit de transkriberingar som genomförts av de inspelade intervjuerna. Syfte, frågeställningar, valda teorier och tidigare forskning har legat till grund för arbetet med analysen. Rektor på studerad skola samordnade urvalet som bestod av en specialpedagog, en speciallärare, fyra lärare och en biträdande rektor.   Resultat Resultatet visar att då både kompetens och ansvar för pedagogiska utredningar ligger hos specialpedagog och speciallärare minskar möjlighet för samsyn hos de aktörer som behöver finnas för elevens möjlighet till utveckling och lärande. Vidare visar resultatet att avsaknad eller brister kring samarbete till största del kan förklaras på organisationsnivå.   Specialpedagogiska implikationer Som specialpedagog är det av betydelse att ha ett helhetsperspektiv kring eleven och att vara en länk mellan olika aktörer som samarbetar kring eleven. För att möjliggöra elevens utveckling och lärande behöver riktlinjer och rutiner kring den pedagogiska utredningen vara tydliga för alla aktörer, framförallt då den utgör en stor del av specialpedagogens uppdrag. Genom att arbeta främjande och förebyggande tillsammans med olika aktörer kan specialpedagogen vara ett stöd för att säkerställa att rätt stöd och insatser ges en elev.

Denna studie har som syfte att undersöka hur resurspedagoger arbetar med elever i behov av särskilt stöd i årskurs F-3 och vilka faktorer som påverkar motivationen hos dessa elever i arbetet med svenskämnet. Resultatet visar att det råder en viss samsyn hos resurspedagoger om vad i arbetet som utgör framgångsfaktorer i det dagliga arbetet i svenskämnet, men att det finns förbättringsmöjligheter. Sammanfattningsvis fungerar det väl att använda resurspedagoger som ett stöd för elever i behov av särskilt stöd, men det krävs förtydliganden från huvudman och rektor i samråd med ansvariga lärare för hur arbetet ska ske.

Syftet med denna studie var att undersöka hur några lärare i grundskolans tidigare år använde sig av visuellt stöd vid problemlösningsuppgifter i matematikundervisningen för att främja lärande och kunskapsutveckling hos elever i behov av särskilt stöd. Med hjälp av tidigare forskning och definitioner av olika begrepp lades grunden för att genomföra studien. Studien var en kvalitativ studie som genomfördes genom lektionsobservationer och semistrukturerade intervjuer på två olika skolor i olika delar av Sverige. Resultatet analyserades med inspiration av Uljens reflektiva skoldidaktiska teori med fokus på det klassrumsdidaktiska perspektivet. Alla lärare i studien använde sig av visuellt stöd då de genom erfarenhet upplevt att det hjälpte elever i behov av särskilt stöd och skapade trygghet i klassrummet för alla elever. Vid problemlösning skapade lärarna förutsättningar för eleverna att fortsätta använda sig av visuellt stöd genom att själva använda sig av visuella hjälpmedel vid genomgångarna.