Syftet med vår studie var att undersöka hur organisationen ser ut kring elever med diagnosen dyslexi. Vi har gjort en kvalitativ undersökning som grundat sig på intervjuer och dokumentanalyser. Studien är baserad på sju halvstrukturerade intervjuer och analys av 36 åtgärdsprogram. Vårt antagande som vi även tycker framgår ur Skolinspektionens rapport (Skolinspektionen, 2011:8) var att många skolor saknar ett helhetsperspektiv i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Våra förutfattade meningar var även att åtgärdsprogram för elever med diagnosen dyslexi inte används som ett pedagogiskt instrument i den utsträckning vi önskar. Resultatet visar att våra förutfattade meningar inte stämmer på de två undersökta skolorna. Vi kunde dock inte utläsa enbart efter dokumentanalyserna om skolorna använder åtgärdsprogrammen som ett instrument i sin undervisning men det framkom istället under intervjuerna att ingen av skolorna “väntar och ser” utan arbetar istället “som om” direkt vid misstanke om dyslexi. Det som framkom tydligast under vår studie var vikten av hur specialpedagog och speciallärare arbetar och organiserar på en skola.

I nedanstående arbete diskuteras didaktiska utmaningar och metoder vid undervisning i svenska av elever med autismspektrumproblematik i grundskolans årskurs 9. Med utgångspunkt i tillgänglig litteratur i ämnet belyses olika aspekter: styrdokument/lagar, utmaningar, avvägningar och metoder, utifrån följande frågeställningar: Hur kan en svensklärare i grundskolans årskurs 9 arbeta didaktiskt med elever med autismspektrum- problematik? Hur kan dessa elever inkluderas i den gemensamma undervisningen? Vilka anpassningar kan göras? Vilka är behoven och hur kan de mötas? Metoden som används är en systematisk litteraturstudie. Studien tar avstamp i förändringarna av skollagen i Lgr11. Dessa innebar att elever med högfungerande autismspektrumproblematik många gånger kom att skrivas in i grundskolan, istället för som ofta tidigare i grundsärskolan. Samtidigt betonades vikten av inkludering. Detta skapade sammantaget en ny situation, med nya behov, och ny aktualitet för ett tidigare inte lika uppmärksammat forskningsfält. Slutsatserna i nedanstående arbete pekar på det viktiga i individuell kartläggning, väl avvägd kommunikation och genomtänkt bemötande, och betonar bland annat behoven av struktur, tydlighet, konkretion, visualisering, planering och arbete med det sociala klimatet i klassrummet. De stöttande strukturernas inkluderande funktioner och hjälp för hela elevgruppen lyfts fram, liksom behovet av djupgående kunskaper hos pedagogen.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på hur transitionen mellan grundskolan och gymnasiet organiseras och utformas för elever i behov av särskilt stöd. Vi har valt att intervjua två rektorer på gymnasieskolor samt en rektor på en grundskola med årskurs 9 elever. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju vars huvudsyfte är att fånga fenomenet transition ur skolledares perspektiv. Anledningen till fokus på skolledare är att det ytterst ärskolledarna som är ansvariga för organisering och utformning av transitionsprocessen för elever i behov av särskilt stöd.Resultatet av vår studie visar att det till stor del är enskilda skolornas normer och traditioner som påverkar transitionernas kvalité för elever i behov av särskilt stöd. Organisering och utformning utgår dels från vilka resurser och kompetenser skolorna har och dels från vilket specialpedagogiskt perspektiv som dominerar verksamheten. / Hamnedalen, Mia & Wibäck, Magnus (2009). Transitionen mellan grundskolan ochgymnasieskolan för elever i behov av särskilt stöd. The transition from nine-year compulsory school to comprehensive upper secondary school for pupils in special needs. Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik. Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med följande uppsats är att få en bild av hur lärare upplever att elever i behov av särskilt stöd, i år 7-9, klarar att arbeta med arbetssättet Eget arbete.Eget arbete innbär att eleven själv planerar och tar ansvar för sitt skolarbete.Elevens valmöjlighet och frihet ökar. Syftet är också att ta reda på hur arbetssättet Eget arbete kan anpassas till elever i behov av särskilt stöd.Resultatet bygger på intervjuer med lärare i grundskolans senare årskurser. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att många elever i behov av särskilt stöd inte klarar skolans friare arbetssätt särskilt bra. Eget arbete däremot kan vara ett arbetssätt som fungerar mycket bra eftersom det kan anpassas till elevers olika behov. Eget arbete kan med fördel kombineras med tema- och projektarbete. För att Eget arbete ska vara meningsfullt för alla elever krävs mycket lärarresurser och tätt samarbete i arbetslag för att fånga upp elever i behov av stöd. Många elever i behov av stöd har behov av struktur, anpassade uppgifter och konkret material. Examensarbetet ger exempel på hur Eget arbete kan anpassas till elever i behov av särskilt stöd.

Syftet med den här studien är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv och diskursbetydelse belysa hur pedagoger uppfattar skolsvårigheter och de påverkande faktorer i arbetet med åtgärdsprogram samt att undersöka om de vidtagna åtgärderna leder till inkludering av elever i behov av särskilt stöd. I undersökningen ingår pedagoger från tre olika skolor som har behörighet att undervisa i de tidiga skolåren.Vi har gjort en kvalitativ undersökning som innehåller litteraturgenomgång, intervjuer och dokumentanalys. Studien är baserad på tio öppna intervjuer och analys av 48 åtgärdsprogram som har upprättats av de tio pedagogerna. I intervjuerna har vi utgått från tre frågeområden; Skolsvårigheter, Betydelsefulla faktorer och Inkludering.Vår hypotes handlade om att pedagoger tenderar att beskriva skolsvårigheter utifrån den förförståelse de har och den kultur som råder i skolan samt att sättet att beskriva svårigheter präglar de vidtagna åtgärderna. Resultatet visar att hypotesen håller men visar ytterligare ett perspektiv på skolsvårigheter. Utsagorna visar att pedagogerna har en strävan att alla elever ska inkluderas i sin ordinarie grupp. De arbetar för inkludering men vidtar ändå exkluderande insatser av olika skäl.

Syftet med uppsatsen är att undersöka elevers delaktighet i sina åtgärdsprogram ur pedagogens perspektiv. Jag har titta på hur pedagoger förhåller sig till elevers delaktighet, vad eleverna faktiskt har inflytande över och om pedagoger har strategier för att göra elever delaktiga och hur dessa i så fall ser ut. Jag använder mig av två olika metoder. Dels en textstudie av 15 åtgärdsprogram och dels en studie av fyra inspelade och transkriberade intervjuer. Textstudien är endast ett komplement till den mer omfattande kvalitativa studien av intervjuerna. Textstudien visade att eleverna ofta är närvarande när åtgärdsprogrammen upprättas men att det är svårt att utläsa deras delaktighet i det som skrivits i åtgärdsprogrammen. I den kvalitativa studien av intervjuerna fann jag att alla pedagoger jag pratat med är mycket positiva till att eleverna deltar när ett åtgärdsprogram upprättas. De kan dock se att elevens delaktighet kan bli problematisk av flera anledningar. Till exempel upplever flera pedagoger att det kan bli problematiskt att eleven deltar om åtgärdsprogrammet rör något socialt. Flera pedagoger uttrycker också att elevens unga ålder kan göra att de inte är vana vid att formulera sig kring sitt eget lärande vilket resulterar i att pedagogen formulerar åtgärdsprogrammet. Min studie visar också att elevens delaktighet ofta sträcker sig till att definiera sina egna svårigheter medan pedagogen kommer med förslag på och beslutar om vilka åtgärder som ska sättas in. Slutligen har jag kommit fram till att pedagogerna har vissa strategier för att göra eleverna mer delaktiga. Det kan handla om att förklara på ett enkelt sätt, att sätta eleven i fokus i samtalet och att visa närvar under det samtal som ligger till grund för åtgärdsprogrammet.

Syftet med detta arbetet har varit att genom en fallstudie beskriva, kartlägga och kritiskt granska det specialpedagogiska stöd som ges och har getts till de elever som inte når uppnåendemålen i matematik och svenska i skolår åtta och nio på en 6-9 skola. Syftet var också att upptäcka och fastslå de processer som leder till att det specialpedagogiska stödet ger resultat. Fallstudien bestod av observationer av specialpedagogernas arbete, intervjuer med specialpedagogerna samt granskning av dokument så som åtgärdsprogram, överlämnande dokument och nationella prov. Resultatet av fallstudien var att elever i behov av särskilt stöd i svenska och matematik upptäcks tidigt. De får också tidigt stöd. Det särskilda stödet ges i små undervisningsgrupper där arbetsmetoderna liknade de som förekom i klassen, men arbetstakten var lägre. Målet var att eleven skulle komma ikapp det "normala" och kunna återgå in i den vanliga undervisningen igen. Elevens åtgärdsprogram gällde ofta under flera år. Det särskilda stödet var utformat på samma sätt år efter år. De flesta stödinsatserna gavs på individnivå. Insatser på organisationsnivå fanns inte. Det var väldigt svårt att hitta insatser som gav ett tydligt positivt resultat. De insatser som gav ett positivt resultat var läs- och skrivträningen i tidigare år samt grundläggande matematikträning. Det stöd som gav bäst resultat var när en specialpedagog eller en elevassistent arbetade enskilt med en elev.

Syftet med min studie var att undersöka vilka uppfattningar några elever i behov av särskilt stöd har om läxor. Uppfattas läxorna positivt och till en hjälp att klara skolarbetet bättre? Eller uppfattas läxorna negativt eftersom elevens svårigheter kommer i fokus? Vilka läxor uppfattas positivt/negativt? Studien är en kvalitativ undersökning där intervjuer har använts som metod. Intervjutekniken som valts är halvstrukturerade intervjuer med öppna frågor. Man kan utifrån studien och mina intervjupersoner, konstatera att vilka uppfattningar elever har om läxor delvis är beroende av elevens ålder. Precis som forskningen hittills har visat så är det främst äldre elever som uppfattar att läxorna hjälper och yngre elever som uppfattar att läxorna stjälper. Vilka läxor som då hjälper och/eller stjälper har inte min studie kunnat påvisa. Jag har dock genom att relatera till teorin om KASAM kunnat ge förslag på vad man som lärare och specialpedagog kan tänka på när man utformar läxor.

Syftet med följande arbete är att undersöka hur gymnasieelever påverkas av att delta i den specialpedagogiska studioverksamheten på en större gymnasieskola i en mindre stad med avseende på upplevt resultat, självbild samt känsla av inkludering eller exkludering. Nio elever på olika program och i olika skolår på den aktuella gymnasieskolan intervjuades om sina upplevelser av att behöva och få stöd av en specialpedagog i den specialpedagogiska studioverksamheten. Elevernas erfarenheter och upplevelser kategoriserades, analyserades och jämfördes för att utröna om och hur de påverkats av att lämna klassen och få stöd i studion.Resultatet visar, att flertalet elever anser sig ha fått bättre kunskaper och klarat kurser bättre med hjälp av specialpedagogernas stöd. Ingen verkar ha fått en försämrad självbild av att lämna klasskamraterna och få undervisning i studion, men flera av eleverna beskriver hur deras självbild istället förbättrats eftersom de blivit sedda och mötts av förståelse och acceptans på ett annat sätt i studion än i det vanliga klassrummet. Ingen av eleverna verkar känna sig exkluderad på grund av att de lämnar klassrummet ibland, men flera av eleverna har känt sig exkluderade i det vanliga klassrummet när läraren inte tar hänsyn till deras behov. / The purpose of this essay is to examine how upper secondary school pupils are influenced by receiving support in the resource room at a big upper secondary school in a small town as regards experienced result, self esteem and feelings of inclusion or exclusion. Nine pupils were interviewed about their experiences of needing and receiving support by a special educator in the resource room. The experiences of the pupils were categorised, analyzed and compared to examine if and how they had been influenced by leaving their class and receiving support in the resource room. The result shows that most of the pupils think that their study results have become better thanks to the support of the special educators. None of them seems to have lost any self esteem by leaving their classmates and receiving tuition in the resource room, but several of the pupils describe how their self esteem has risen since they have experienced more acceptance and understanding in the resource room than in the regular classroom. None of the pupils seems to feel excluded because of their leaving the regular classroom, but several of them have felt excluded in the regular classroom when the teacher has not taken their needs into account.

Forss, Therese (2015) Läxans vara eller icke vara i en skola för alla (The Benefits of Homework in an Equal School), Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskolaProblemområde: På skolverkets hemsida kan läsas att ”skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden” och att utbildningen ska vara likvärdig och därmed anpassas till ”elevernas olika förutsättningar och behov”. Ingenstans i styrdokument synliggörs läxans roll i skolan. Ändå verkar läxan vara en naturlig del av skolarbetet för de flesta elever på de flesta skolor i landet. En del forskare tycker sig se positiva samband mellan läxor och studieresultat, andra inte. Läxor anses ha flera olika egenskaper; de bidrar till att barn och föräldrar kommer varandra närmare när föräldrarna hjälper sina barn, men forskningen visar också att läxor skapar konflikter i familjen. Dessutom bidrar läxorna till större skillnader mellan elever eftersom deras föräldrar måste ta över rollen som pedagog på hemmaplan, vilket hanteras på olika sätt i olika familjer. För en del elever, som inte får tillräcklig hjälp hemma med läxorna, kan läxan istället bli en orsak till att de kommer efter i skolarbetet.Syfte och preciserade frågeställningar: Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur olika aktörer uppfattar läxors funktion och deras berättigande i en skola för alla.* Vilken syn har elever, föräldrar och lärare på läxor?* Vad kännetecknar en väl fungerande läxa enligt aktörerna?* Hur kan elevens förutsättningar påverka läxans funktion och effekt?Teoretisk ram: Studien utgår dels från ett sociokulturellt perspektiv enligt Vygytskijs lärandeteori och dels från lärandeprocessens tre dimensioner enligt Knud Illeris teori.Metod: Studien har en hermeneutisk ansats och bygger på tjugo semistrukturerade intervjuer med elever, föräldrar och lärare inom både grundskolan och grundsärskolan. Utgångspunkten har varit ett antal huvudfrågor och ibland följdfrågor för att få mer nyanserade uttömmande svar. Under intervjuerna har det dels förts anteckningar, men även ljudinspelning har förekommit och materialet har transkriberats för analys.Resultat och analys: Studien har utgått ifrån sociokulturellt och lärotypologiskt perspektiv och i empirin finns både likheter och variationer i informanternas uttalanden om läxor. För elever i behov4av särskilt stöd ter sig läxor över lag mer komplicerat än för övriga elever. Dessa elever har svårare att strukturera sin läxläsning själva och vuxenstöttning behövs. Ofta är dessa elever trötta när de kommer hem efter en intensiv skoldag och läxor tar ofta längre tid att göra än för övriga elever. Bland mina intervjupersoner är det endast särskoleeleverna som vill ha läxor, och endast eleverna utan särskilda behov ser någon nytta med att ha läxor.Kunskapsbidrag: Jag hoppas kunna öka förståelsen för hur olika våra elever bemöter sina läxor. Liksom undervisningen måste individualiseras i klassrummet för att elevernas rätt till en likvärdig utbildning ska uppfyllas, måste även läxor individualiseras mer än det görs på många skolor idag, om läxan ens ska fortsätta att existera.Specialpedagogiska implikationer: Med studien vill jag bidra till att studenter inom lärarutbildningen och redan verksamma lärare ska reflektera mer över läxans vara eller icke vara.Specialpedagogen har ofta ett övergripande arbetssätt och ett helikopterseende på skolverksamheten och bör därför medverka i att utforma en slag läxpolicy för skolan. Genom att specialpedagogen tar reda på hur ofta och mycket läxor lärarna ger på en skola kan man kanske rent av undvika stora snedfördelningar och starta en dialog kring läxans funktion och utformning.Specialläraren har ofta en direkt kontakt med elever i behov av särskilt stöd och dessa kan därför fungera som handledare till klasslärarna och en extra länk till föräldrar med elever i behov av särskilt stöd. Speciallärarens roll på skolan bör också vara direkt knuten till att individanpassa både undervisning och läxor för elever i behov av särskilt stöd.På de skolor där läxor förekommer hoppas jag att lärare ska sträva mot att bli bättre på att ge eleverna individuellt anpassade och genomtänkta läxor i framtiden och bli mer medvetna om att elever bemöter sina läxor med helt olika förutsättningar både på det personliga planet och omgivningsmässigt.Nyckelord: Elever i behov av särskilt stöd, lärandedimensioner, lärotypologi, läxor, sociokulturellt perspektiv