No description available.

Syftet med min studie var att undersöka elevers upplevelse av inkludering i särskild undervisningsgrupp. Fokus låg på elever med en autismspektrumstörning i sin diagnos. Elevernas upplevelser av inkludering studerades utifrån Vernerssons (2007) fyra områden. Dessa är läraren och undervisningen, social gemenskap, självuppfattning och självförtroende samt skolans ansvar och organisering. Därmed blev det också intressant att undersöka ifall eleverna kunde sägas vara inkluderade utifrån dessa fyra områden. Den metod som användes i studien var en kvalitativ forskningsintervju. För att besvara mina frågeställningar valde jag att intervjua fem elever i årskurs sex till nio. Som analysmetod användes en hermeneutisk ansats. Upplevelserna av inkludering vad gällde läraren och undervisningen visade på en varierad undervisning med uppgifter som var starkt individualiserade. Eleverna hade en positiv relation till läraren, upplevde att de fick den hjälp de behövde samt hade studiero. Den sociala gemenskapen i klassen var tydlig. Eleverna sa sig ha många kompisar, umgicks gärna på rasterna men inte i så stor utsträckning utanför skolan. Elevernas självuppfattning och självförtroende visade sig genom att de upplevde att de fick komma till tals och blev lyssnade på. Deras nuvarande skola upplevdes som en trygg miljö med trygga vuxna. Att skolan har egna lokaler, många vuxna och en liten elevgrupp upplevdes positivt av eleverna. De uppskattade att det fanns många vuxna som kunde ge hjälp och ha översikt över eleverna. De ansåg det lätt att hitta i lokalerna och skönt att de inte var så många elever att hålla reda på. Utifrån resultaten gick det att utläsa att eleverna själva upplevde att de var inkluderade inom de områden som Vernerssons (2007) identifierat. Många av de punkter som Vernersson (2007) tar upp som förutsättningar för inkludering nämner eleverna i intervjuerna och kan sägas vara uppfyllda, vilket gör att slutsatsen blir att eleverna är inkluderade utifrån Vernerssons (2007) kriterier.

I dagens skola är pedagogens uppdrag att sträva efter en skola för alla, där alla elever oavsett kunskap, bakgrund och förutsättningar ska ha samma rätt till utbildning. Därför var syftet med denna studie att få ökad kunskap om inkludering och få reda på hur pedagoger på förskolan/skolans tidigare år arbetar med detta samt vilka upplevelser och kunskaper de har om ämnet. I en inkluderande verksamhet är skolan anpassad till alla barn/elever oavsett förutsättningar. Vår studie riktade sig mot elever i behov av särskilt stöd i allmänhet och ingen speciell diagnos eller särskilt behov. För att få svar på våra frågeställningar som var hur pedagoger upplever och arbetar med inkludering utefter styrdokumenten, samt om förskollärare/lärare arbetar på samma sätt, genomförde vi fyra kvalitativa intervjuer. De utvalda i intervjuerna var två förskollärare och två lärare med erfarenheter av elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visade att pedagogerna till stor del är positiva till inkludering, men är dock något kritiska och ansåg att mer resurser behövs. Det gemensamma hos samtliga pedagoger var att de strävar efter att få alla elever att känna sig lika mycket värda, samt att de försöker anpassa undervisningen till alla elevers behov oavsett förutsättningar.

I den aktuella studien genomfördes fyra intervjuer med fyra stycken deltagare. Två av dessa var lärare i den svenska grundskolan och de andra två från den chilenska grundskolan. Valet av dessa deltagare utgick ifrån att få den information som behövdes samt för att få svar på de olika aspekter studiens frågeställningar kräver. Syftet med studien är att undersöka hur grundskolelärare tänker kring elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile. Frågeställningarna är om vad grundskolelärarna talar om att arbeta med elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile? Och om elever i behov av särskilt stöd får hjälp i Sverige och Chile? På vilket sätt i sånt fall, enligt grundskolelärarna? Intervjuerna har en kvalitativ ansats och syftet var att genom intervjuerna undersöka hur grundskolelärare tänker kring i att arbeta med elever i behov av särskilt stöd i Sverige och Chile. Slutsatsen i undersökningen är de grundläggande arbetsvillkor som de olika lärarkategorierna arbetar under utmärker deras arbete med elever i behov av särskilt stöd. Svenska lärarna undervisar omkring 25 elever på grundskolan och har tillgång till en speciallärare. Dock otillräckligt enligt, de svenska lärarna. De chilenska lärarnas klasser omfattar cirka 40 elever, som dock är uppdelade på två omgångar. De har begränsad tillgång till speciallärare, endast tre elever per klass får specialundervisning och det är bara läs- och skriv- undervisning som ges.

Syftet med arbetet var att försöka ta reda på om inkluderad eller samlad undervisning är att föredra för särskoleelever och hur man ska arbeta för att det ska bli en lyckad inkludering. I studien användes kvalitativa och kvantitativa metoder. Data samlades in genom kvalitativa intervjuer med lärare som undervisade inkluderade särskoleelever, samt med inkluderade elever och särskoleelever på en grundsärskola. I intervjuerna användes en intervjuguide för att få djup i svaren, en attitydstudie genomförses med personalen vid den aktuella skolan. Resultatet visade att det är svårt att ge svar som gäller för alla elever. Det är viktigt att se från individ till individ. För att inkludering ska fungera bra underlättar det om skolan har ett relationellt perspektiv på specialundervisningen, samt att man har bra samtal mellan elev, föräldrar och lärare. Lärarna i den undersökta skolan är relativt positiva till att arbeta inkluderande.

Sammanfattning   Pedagogers möte med elever i matematiksvårigheter   En intervjustudie om hur pedagoger tänker och arbetar när de möter elever i matematiksvårigheter samt dessa elevers uppfattningar om undervisningen och lärandet i matematik.   Jeanette Ekberg och Rose-Marie Israelsson, VT 2009   The teacher´s meeting with students in mathematics difficulties   Antal sidor: 59 Syftet med vårt examensarbete är att undersöka vilka uppfattningar verksamma lärare har om elever i matematiksvårigheter, hur de arbetar för att stödja dessa elever samt hur eleverna själva tänker om sin undervisning, sitt lärande och svårigheterna.   Vår bakgrund består av en litteraturgenomgång där vi har sammanställt begrepp, utvärderingar samt forskning och litteratur som berör området matematiksvårigheter och matematikundervisningen. I vårt arbete har vi använt oss av kvalitativa, semi - strukturerade intervjuer som metod. Vi har intervjuat fem pedagoger som undervisar i matematik i år 4 och 5 samt 12 av deras elever i matematiksvårigheter.   Genom examensarbetet har vi fått fördjupad insikt i hur pedagoger uppfattar matematiksvårigheter och vilka strategier de använder för att hjälpa elever i matematiksvårigheter. Vårt resultat pekar på en undervisning som för pedagogernas del är komplex och där det finns svårigheter att anpassa undervisningen för att möta varje individ. Orsakerna till elevernas svårigheter finns enligt pedagogerna hos eleven eller i hemmet. Eleverna tycker att matematik är svårt, men viktigt. Undervisningen präglas av enskild räkning i läroböckerna och eleverna uppfattar inte skolmatematiken som verklighetsförankrad i någon större grad. Trots detta är eleverna i stor utsträckning nöjda med sin undervisning.   Slutsatsen är att vi bör försöka samarbeta för ett helhetsperspektiv inom skolan. Duktiga, engagerade och stöttande lärare som undervisar matematik och inte bara handleder eleverna är mycket viktigt. Vi måste se till varje individs förutsättningar i matematikundervisningen, arbeta mer med att kommunicera matematik samt utveckla nyfikenheten och lusten för ämnet för att förebygga matematiksvårigheter och stödja elever i svårigheter. Vår förhoppning är att vi som Specialpedagoger kan hjälpa till med denna helhetssyn, vara en länk mellan de olika nivåerna i skolans värld och stödja lärarna samt eleverna i denna komplexa verklighet.   Nyckelord: matematiksvårigheter, dyskalkyli, elever i behov av stöd i matematik, matematikundervisning, specialundervisning, lärande.

The intention with this study is to investigate how schools are affected by state and municipal documents when they organize the education for children with special needs. The study is based on following questions. How do decisions on state and municipal level of politics affect the decisions that the principals make concerning organization, and do the school leaders think that the decisions are made on the right level of liability? What is the relationship between economic decisions and pedagogical decisions? What decides whether the schools have children with special needs integrated in their ordinary classes, or if they receive segregated remedial courses, and what are the views on an equivalent education? The study is conducted through interviews with principals of three schools, one politician on municipal level and one special education teacher. The interviews are linked to an historic background as well as current studies and discourses. The study shows that there are contradictions between state, municipality and school goals. When the state formulates documents to ensure that all children in Sweden get an equivalent education there is no considerations of the economic conditions of the municipalities. The conclusion is that all the schools in this study have their own model for helping students with special needs, and show different ways do reach the state and municipal regulations. Still, national distribution of finances affects the municipal finances. In municipals with large socio-economic difficulties the schools gets less money, and that conflicts with the regulation regarding an equivalent education for all students. All types of assistance for students with special needs are not available at all schools.

Syftet med föreliggande studie har varit att undersöka hur pedagoger organiserar sin undervisning, specialundervisning och vilka möjligheter/begränsningar och visioner som finns i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Utgångspunkten i studien har varit tre specialpedagogiska perspektiv, sociokulturell teori och en skola för alla. Studien har inspirerats av en etnografisk metodansats och genomförandet var i form av intervju och observation. Intervjuerna och observationerna genomfördes med sex pedagoger och två specialpedagoger på en låg- och mellanstadieskola i södra Sverige. Data samlades in och analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Presentationen av resultatet har redogjorts tillsammans med vår tolkning av data. Resultatet är indelat i tre centrala teman, Undervisningens organisation, Specialundervisning och Möjligheter/Begränsningar/Vision. Resultatet av studien visar att undervisningen är mer eller mindre inkluderande/exkluderande beroende på undervisningsform. Vår slutsats av studien är att pedagogerna organiserar undervisningen annorlunda beroende på om de arbetar ensamma med sin klass eller om resurser är inblandade. Studien påvisar också att respondenterna uttrycker mer begränsningar än möjligheter i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Tanken med studien är att synliggöra pedagogers arbete med elever i behov av särskilt stöd och inspirera pedagoger att utveckla arbetet med elever i behov av särskilt stöd.

Syftet med det här examensarbetet var att utveckla kunskap om samverkan mellan skola och hem i samband med åtgärdsprogram. Uppsatsen består av tre delstudier. Inledningsvis undersöktes förutsättningar för samverkan genom intervjuer med fem rektorer i en kommun om deras syn på föräldrasamverkan. Därefter genomfördes en dokumentanalys av 114 åtgärdsprogram med syfte att undersöka var i åtgärdsprogrammen föräldrarna syns och på vilket sätt. Avslutningsvis intervjuades fyra föräldrar om deras upplevelser av mötet med skolan i samband med åtgärdsprogram. Resultatet visar att rektorer anser att samverkan med föräldrar är av stor vikt. I dokumentanalysen framkom det att föräldrar förekommer i texten på olika ställen, mest under åtgärdsprogrammets formuleringar om åtgärder. Skolan ålägger föräldrarna en stor del av åtgärderna, vilket kan sägas vara i strid med Skolverkets allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram och rektorers intentioner. Dessa åtgärder är av två slag: allmänna åtgärder och ämnesrelaterade åtgärder. I dokumentens text framgår det inte tydligt huruvida föräldrar upplever sig ha inflytande eller inte. Däremot visade resultatet att skolan ofta använder sig av passiva och otydliga formuleringar, i uppsatsen kallat för indirekt kommunikation. Mer sällan förekom exempel på tydliga och raka formuleringar, här kallat direkt kommunikation. Intervjustudien visade att flera av föräldrarna till stor del upplever sig ha inflytande i samverkan med skolan. Det finns även en förnöjsamhet med skolans insatser och samarbetet. Föräldrarnas upplevelse av inflytande problematiserades utifrån aktuell forskning huruvida inflytandet är reellt (verkligt) eller endast en upplevelse. Slutsatsen blev att den indirekta kommunikation skolan kan använda sig av för att få med sig hemmet på en i förväg beslutad linje kan ge en upplevelse av inflytande som inte behöver vara ett reellt sådant. Skolan använder sig även av direkt kommunikation i en öppen dialog som ger föräldrar utökade möjligheter till inflytande vid samverkan vid åtgärdsprogram. Det framkom också att skolan inte alltid är medveten om de tillfällen där språket och skolans terminologi används som maktmedel för kontroll i samverkan. Det visar på ett behov av en ökad medvetenhet och fördjupad kunskap om språk och makt i skolan. Om skolan därigenom kan utöka föräldrars möjligheter och inflytande visar den här studiens resultat att det leder till en bättre och mer framgångsrik samverkan för alla inblandade, inte minst för eleven i behov av särskilt stöd.

<p>Detta är en kvalitativ studie med syfte att studera och analysera specialpedagogers och speciallärares uppfattningar om det pedagogiska mötets betydelse för lärande och utveckling, i relation till de elever som de möter i behov av stöd.</p><p>Undersökningen bygger på 6 intervjuer, med 4 specialpedagoger och 2 speciallärare som arbetar med specialundervisning i två kommuner i mellersta Sverige. Resultatet visar en ganska lika uppfattning om vad informanterna i studien upplever och innefattar i ett pedagogiskt möte. De beskriver ett pedagogiskt möte som situationer och möten med elever i sin verksamhet som genererar lärande. I mötet med eleven har kommunikationen och samspelet en stor, och många gånger avgörande betydelse för hur en elevs lärande och utveckling blir, menar pedagogerna. Vidare visar resultatet att en god relation mellan pedagog och elev är grunden för att ett gott lärande ska utvecklas. Här anser pedagogerna att de har en viktig roll, och att de i arbetet med elever i behov av stöd, dagligen arbetar med att motivera, stödja och ”coacha” dem. En viktig del i deras arbete är att skapa en positiv och stimulerande lärandemiljö.</p>