Detta examensarbete syftar till att dels ge en bild av vad som kännetecknar muntlighet i text, dels ge en övergripande bild av hur muntliga drag yttrar sig i gymnasieelevers texter. Frågeställningarna berör i vilken utsträckning och på vilka sätt elevers texter uppvisar drag av muntlighet (utifrån ett antal utvalda variabler). Genom att kvantifiera muntlighet utifrån sju variabler tecknas i grova drag en bild av muntliga uttryck i materialet, som bestod av 27 elevuppsatser från det nationella provet i svenska på gymnasiet. I viss utsträckning genomförs även en kvalitativ analys för att skapa en förståelse kring hur och varför eleverna använt sig av vissa muntliga drag. I resultatet framkom att vissa variabler är mer frekvent förekommande än andra i materialet. De muntliga drag som är mest frekvent förekommande är en stor mängd pronomen i förhållande till mängden substantiv, satsradning och satsfragment samt överanvändning av satsadverbial. De som yttrar sig i liten eller ingen utsträckning är lånord, slanguttryck, chattspråkliga uttryck samt morfologiska kortformer av adverb och pronomen. Sammanfattningsvis kan det totala antalet muntliga drag i elevtexterna inte sägas vara stort, vilket kan tolkas som att de flesta elever i denna studie har goda kunskaper kring skriftspråkets regler, och att de allra flesta har förmåga att variera sitt språk i den utsträckning som kunskapsmålen i svenska kräver. En viktig aspekt av resultatet är att talspråk i skrift är ett symtom på kontextberoende. De elever vars texter uppvisar en större mängd muntliga drag har varit förhållandevis bundna till provuppgiften. Detta är ett problem för skolan då det i enlighet med ämnesbeskrivningen i svenska för gymnasiet är önskvärt att elever utvecklar förmågan att skriva varierat och anpassa sitt språk till olika sammanhang i samhällslivet.

Detta är en studie av hur två klasser från grundskolans år 8 i tankeskrivande reflekterar över sitt lärande i musikundervisningen. Klasserna får olika detaljerade instruktioner: en enkel och en mer omfattande. Syftet med undersökningen är att studera hur tankeskrivande kan användas som redskap för lärande och att få en inblick i hur eleverna ser på de didaktiska frågorna vad, hur och varför de lär sig eller inte lär sig. I studien används kvantitativa och kvalitativa metoder. Resultatet presenteras i tre delar: (1) data om textens form (2) data om den del av textens innehåll som rör musiktermer och uttryck för attityder (kvantitativt bearbetade) och (3) den del av innehållet som rör elevernas tankar om de didaktiska frågorna vad, hur och varför de lär sig (kvalitativt analyserade). Resultatet visar att tankeskrivande kan användas som ett redskap för lärande i musikundervisningen. Eleverna i båda klasserna tycker att det är viktigt att lärandet är roligt och lustfyllt och att de utvecklas musikaliskt. Texterna från klassen som fick en enkel instruktion har många uttryck för negativa attityder. Texterna från klassen som fick en mer detaljerad instruktion har: fler antal ord, många positiva förväntningar, längre perspektiv och fler reflektioner över framtiden.

Syftet med den här undersökningen var att med stöd av fonetisk analys öka kunskapen om stavfel i texter skrivna av svenska elever i årskurs 3. Studien hade tre forskningsfrågor som vägledde arbetet och analys av resultat. De forskningsfrågorna var Vilka olika typer av stavfel finns i de undersökta elevtexterna?, Hur vanliga är olika stavfel i de undersökta elevtexterna? och Finns det något mönster gällande flickor och pojkar eller vissa typer av stavfel?. Den här undersökningens kvalitativa data bestod av 30 elevtexter från delprov F (berättande text) och delprov G (stavning och interpunktion) från vårterminen 2013 nationella prov i ämnet svenska i årskurs 3. Studien genomfördes i form av textanalys då materialet bearbetades vidare genom kategorier och tabeller samt analyserades i form av numerisk och icke-numerisk data. Teoretiska utgångspunkten för undersökningen var ett kognitivt perspektiv som handlar om människans tankeprocesser. Studien fokuserade på olika stavfel och yngre elevers stavningsutveckling. Resultatet av undersökningen visade att elevtexterna innehöll följande stavfel: utelämnad dubbelkonsonant, tillägg dubbelkonsonant, utbyten av bokstäver, särskrivning, sammanskrivning, utelämningar, tillägg av bokstav och omkastningar samt ytterligare slarvfel. Några av de felstavade orden innehöll ytterligare fler än ett stavfel. De vanligaste stavfelen var dubbelteckningsfel i form av utelämnad dubbelkonsonant samt utbyten av bokstäver ”ä” och ”e”. Därefter förekom segmenteringsfel och utelämningar. De ovanligaste stavfelen var tillägg av bokstav och omkastningar. Resultatet av den fonetiska analysen visade att eleverna gjorde mer fonetiskt oacceptabla än fonetiskt acceptabla stavfel. Det fanns inte någon stor skillnad mellan könen. Flickorna gjorde lite färre stavfel än pojkarna men för det mesta var resultaten lika. Av den totala ordmängden fanns det sex procent stavfel och en procent slarvfel, vilket visar att eleverna i årskurs 3 genomsnittligt har kommit långt i sin stavningsutveckling.

No description available.

No description available.

Denna studie syftar till att belysa mellanstadieelevers uppfattningar om bedömning i svenska, med fokus på skrivande. Studien utgår från tre forskningsfrågor där den första frågan syftar till att besvara i vilka situationer i undervisningen eleverna upplever att de blir bedömda på sina texter. Den andra frågan fokuserar på vilka sätt eleverna beskriver att deras texter blir bedömda och den tredje frågan syftar till att besvara vad eleverna uppfattar att bedömningen fyller för funktion. Som teoretisk utgångspunkt för studien används bedömningsforskning som både fokuserar på formativ och summativ bedömning. Därtill används relevanta bedömningsbegrepp och skolans styrdokument som referensram. Forskningsfrågorna besvaras med elevintervjuer som datainsamlingsmetod. Materialet består av 15 elevintervjuer i årskurs fem och sex. Eleverna ställde frivilligt upp på intervju, och samtycke mottogs av både elever och vårdnadshavare. Resultaten som framkommer vid en innehållsanalys av det insamlade materialet liknar tidigare forskningsresultat. Resultaten visar att det är viktigt att läraren är tydlig och explicit beskriver när bedömning sker, hur den kommuniceras och vad lärandemålen är. Elevernas attityd till bedömning påverkar även bedömningens effektivitet. I resultatet framkommer dessutom att majoriteten av den bedömning eleverna uppfattar är summativ och framförs i slutet av ett arbete.

Denna uppsats behandlar två olika register, dvs. det svenska skriftspråket och chattspråket samt den medvetna kodväxlingen däremellan i en skolsituation. Syftet är att ta reda på om elever i årskurs fem behärskar skolans skriftspråks- och chattspråksregister och förmår kodväxla mellan registren. För att nå vårt syfte gjordes en kvalitativ undersökning där tio elever deltog, varav fem var flickor och fem pojkar. Dessa elever fick i uppgift att skriva en återberättande text om sitt bästa minne. Därefter fick eleverna delta i en chatt-dialog med oss för att vi skulle få tillgång till deras chatt-texter. Empirin i vår undersökning består därmed av tio återberättande skrivna texter och tio chatt-texter. Utifrån dessa 20 texter genomför vi sedan en textanalys utifrån specifika analysmallar. För att kunna göra en tillförlitlig analys av texterna användes bland annat kursplanen i svenska för skolans tidigare åldrar.Studien motiveras mot bakgrund av skolans styrdokument där elevers förmåga att arbeta med olika slags texter och förstå skillnader i språkanvändning ses som viktiga mål. Vår analys av elevernas texter indikerar att elevgruppen inte behärskar båda registren eller kan kodväxla mellan registren på ett medvetet plan. Endast en elev behärskade, sett utifrån våra analysmallar, båda registren och kunde på ett medvetet plan kodväxla mellan de samt hålla de isär. Vidare hade fem av tio elever tillgång till skriftspråket och fyra av tio elever tillgång till chattspråket. Värt att nämna är att det fanns två elever som varken behärskade skrift- eller chattspråket. Uppsatsen diskuterar slutligen resultatet och menar att det är viktigt att elever lär sig om olika språkliga genren och att skolan verkar för att elever kan använda olika slags språkregister och växla mellan registren.

Denna studie syftar till att undersöka hur några lärare, aktiva i årskurs 1–3, ger återkoppling på elevtexter samt undersöka hur, eller om, återkopplingen används vidare. Studiens teoretiska bakgrund vilar på det sociokulturella perspektivet med fokus på begreppen stöttning, mediering och den proximala utvecklingszonen. Studien är en kvalitativ undersökning där materialinsamlingen skett via elevtexter och semistrukturerade lärarintervjuer som i sin tur analyserats med hjälp av en textanalys och en tematisk analys. Studiens resultat visar att lärarna föredrar att använda muntlig återkoppling som ges i direkt anslutning till elevernas skrivande, även om det förekommer andra tillvägagångssätt. Resultatet visar dessutom att det i denna undersökning är främst språklig struktur som lärarna väljer att rikta sin återkoppling på samt att samtliga lärare tillåter eleverna revidera sina texter efter mottagen återkoppling.

Den typ av textbindning som har störst påverkan på den röda tråden är förmodligen referensbindningen eftersom den påverkar texten både innehållsmässigt och ytligt. Syftet med studien är därför att undersöka referensbindningen i elevtexter och hur den förhåller sig till de olika betygsnivåerna E, C och A. Analysen utgår från Catharina Nyströms (2001) analysmetod och bindningstypologi. Materialet består av tolv elevtexter från den skriftliga delen av det nationella provet i Svenska 3. Mer specifikt analyseras fyra elevtexter av varje betygsgrad. Resultatet visar på skillnader och likheter både gällande bindningstäthet och typ av referensbindning mellan de olika betygsgraderna, vilket kompletterar den tidigare forskningen. Slutsatsen är att elevtexter som fått högre betyg använder en mer nyanserad referensbindning i form av en varierad identitetsbindning samt en väl fungerande inferensbindning. Studiens viktigaste didaktiska implikation är att det finns relevans för att konkret undervisa om referensbindning eftersom det kan hjälpa elever att variera och precisera sitt språk.

Abstract Detta examensarbete undersöker de vanligaste grammatiska felen som elever i två klasser i engelska 5 på gymnasiet gör i sina texter. Elevtexterna är producerade av totalt 22 elever i två klasser på en gymnasieskola i södra Skåne. De tydligaste misstagen och de vanligaste är olika slags fel i verbhanteringen. Det skiftar en hel del, men det är allt från kongruensfel till tempusfel i betydelsen att man blandar tempus i satserna. På andra plats i undersökningen kommer bristande interpunktion. Eleverna har svårt för att sätta komma eller punkt och att börja meningar med stor begynnelsebokstav. Anledningen till att jag valt denna inriktning i mitt arbete är att en av de första observationerna man gör som lärare är att det är väldigt vanligt med störande grammatiska fel i elevernas texter, men samtidigt så står det ingenting om grammatikundervisning i det centrala innehållet eller kunskapskraven i Gy2011, utan man talar om struktur, sammanhang och tidsaspekter, vilket ju kan tolkas som att man ställer krav på en korrekt grammatik för att t ex kunna uttrycka olika tidsaspekter. Det kan även ses som att eleverna vid denna nivån i utbildningen bör ha lärt sig basala regler kring t ex verbhantering och interpunktion eftersom det är något som inte nämns i styrdokumenten efter Lgr11 för årskurs 4-6. Jag kommer i analys och diskussion även att väga in bedömningsinstruktionerna för nationella proven i Engelska 5 där man för betyget E lägger stor vikt vid struktur och hur uppgiftsinstruktionerna följs. Man har även i bedömningsinstruktionerna formulerat kraven på språklig korrekthet som störande eller förstörande och man har sett sig tvungna att exemplifiera de grammatiska misstagen som faktiskt bedöms trots att det inte står något om detta i syftestexten, det centrala innehållet eller kunskapskraven. Min slutsats är då att det finns en diskrepans mellan styrdokumenten och de nationella proven samt att det är problematiskt att de grammatiska kunskaperna inte tydligare framhävs i det centrala innehållet, vilket skulle underlätta både för eleverna i deras produktion och för lärarna i bedömning och betygssättning.