Rhetoricians have long sought to improve our efforts and capacity to reason together, to achieve at the very least mutual understanding in the face of conflict and difference. In Modern Dogma and the Rhetoric of Assent, for instance, Wayne Booth argues that the socalled rational-irrational split, in part, keeps us from doing this: achieving understanding of one another’s reasons. But despite this call to improve our rhetoric, there persists (especially in writing pedagogy) the sense that we must choose between reason and emotions like empathy. This dissertation explores whether empathic reasoning, an instance of the narrative imagination, helps us better understand, maybe even negotiate, conflicts of apparently incommensurable values. This dissertation argues that, by more fully considering, employing, and teaching empathic reasoning, we might usefully foreground (1) our apparent struggles sometimes to find common ground with others, especially our perceived adversaries; (2) the ways in which we structure our worlds through language, and omit from our world, through both language and force, “the other”; and (3) the subtle yet audacious ways in which we often fail to reason, equitably and charitably, with others. If, as many scholars in rhetoric argue, greater empathic reasoning is required to improve deliberation and public discourse, then what are the limits and possibilities of this form of reasoning? And what are the potential means by which we might model, cultivate, and improve our abilities to engage in, and analyze, this process of reasoning and moral inquiry? Finally, what does rhetorical instruction, practice, and theory offer by way of a means of cultivating these capacities for reasoned deliberation, reciprocation, and informed judgment? Throughout this project I explore some of these limits and possibilities of empathic reasoning; and in every chapter I come to the same basic conclusion. That despite the limits of empathic reasoning there is great need, still, for realizing and cultivating further its possibilities: for improving the ways we reason together, in part by expanding our capacities to imagine more fully -- charitably, responsibly, critically -- the contingencies that inform and the particulars that comprise our life stories, our interconnected narratives. / text

The present study aimed at investigating the effects of empathy and situational sympathy on the helping tendency of bystanders in school bullying incidents, and thus, provide some insights for the school anti-bullying programmes. One hundred and seventy one junior secondary school students participated in the study. Results indicate that, on top of empathy, situational sympathy is an additional predictor of helping tendencies in bullying incidents. Moreover, situational sympathy further promotes the “Stop the bully” act in verbal, physical and cyber bullying. Students at higher grade level displayed lower helping tendency in verbal and cyber bullying situations. The bystander effect was not supported also. Theoretical and practical implications, as well as suggestions for future investigation, were discussed. / published_or_final_version / Educational Psychology / Master / Master of Social Sciences

Not available / text

Not available / text

Intresset för historiedidaktik ledde mig till Skolverkets Kommentarmaterial till kursplanen i historia där begreppet historisk empati återkom i relevanta sammanhang utan en närmare definiering. Jag bestämde mig för att ta reda på det vilket ledde till att syftet blev att se hur svensk historiedidaktisk forskning definierar begreppet historisk empati samt vad som aktiverar och utvecklar begreppet historisk empati enligt nationell forskning. För att ta reda på syftet och besvara mina frågeställningar användes en systematisk litteraturstudie med en induktiv ansats. Utifrån svensk historiedidaktisk forskning med internationell referenslitteratur som språngbräda insåg jag genom den induktiva metoden hur tre kategorier bildades utifrån forskares definitioner samt metoder för hur begreppet historisk empati kunde utvecklas hos individen. Forskare närmade sig begreppet genom att hänvisa till att begreppet historisk empati utvecklades antingen av en kognitiv förmåga eller ur en kontextuell förståelse men begreppet historisk empati kunde även utvecklas genom att en individ blev känslomässigt engagerad och därför motiverad till att lära vilket i sig kunde utveckla begreppet historisk empati. Mina slutsatser är att kategorierna tillsammans leder till att historisk empati utvecklas hos individen. Vad forskare menar utvecklar historisk empati hos individen är däremot olika då skillnaden är att forskare tillåter olika metoder till att utveckla begreppet historisk empati. De forskare som menar att det enbart krävs en kognitiv förmåga till att utveckla begreppet historisk empati ser inte att motivationen av att bli emotionellt engagerad som en del i att utveckla en historisk empatisk förmåga. Ytterligare finns de forskare som anser att en emotionell känsla kan fungera som motivation vilket leder till att en nyfikenhet skapas som leder till att en kognitiv förmåga byggs upp och att begreppet historisk empati utvecklas.

No description available.

Denna undersökning handlar om ifall kristendom kan ge upphov till ökad empati. Det bygger kring tanken att kristendom uppmanar till tolerans och förståelse, men frågan är om det verkligen stämmer. I undersökningen användes enkäter med en svensk översättning av C. D. Batsons (1994) empatiskala tillsammans med en berättelse i två versioner där huvudpersonen antingen framstod som elak eller snäll. I resultatet framkom det att kristna har en tendens till mer empati än ateister/agnostiker och att båda grupperna kände mer empati för den snälla personen än den elaka. Det framkom också, något oväntat, att kristna kände starkare än ateister/agnostiker för alla känslor i enkäten. Det kristna budskapet verkar ha en viss påverkan på känslor, men det görs skillnad mellan personer.

Denna uppsats belyser empati ur ett troligen helt nytt perspektiv genom att likna empatiprocessen vid den suggestibla som ”den andres” förmedlande av stimu¬lus, vilket av målpersonen mottages, processas och därefter ofta resulterar i en, hos målpersonen, genuint upplevd känsla eller uppfattning. I uppsatsen förslås vidare att empati och suggestibilitet skiljer sig ifrån övrig form av var¬seblivning genom det radikala internaliserandet av stimulus som de ofta ska¬par hos målpersonen. Studiens syfte var att, baserat på detta förslag, utreda om det finns ett samband mellan empati och suggesti¬bilitet. En studie utförd med 42 per¬soner påvisade en tendens till samband mellan suggestibilitet och empati samt att kvinnor var signifikant mer suggestibla än män. Framtida forskning bör fortsatt testa om suggestibilitet kan förklara empati.

Tidigare studier har visat att negativa känslomässiga effekter på empatisören avtar med tiden. Denna studies syfte var att, med ett starkare mätinstrument samt en bredare population än tidigare, undersöka området ytterligare för att försöka få mer generaliserbara resultat. Deltagarna var 196 studenter varav 31 män. Genom en mellangruppsdesign besvarades en enkät där respondenterna beskrev en empatisituation och därefter fick bedöma hur denna påverkat dem. Slumpvis fick en tredjedel skatta hur effekter av empati ser ut direkt efteråt, en tredjedel hur det är nu och en tredjedel hur det är på lång sikt. Resultatet visade i linje med tidigare studier att negativa känslomässiga effekter på empatisören avtar med tiden. Det konstaterades även skillnader där kvinnor och yngre påverkas mer av empatisituationer än män och äldre. En möjlig förklaring till tidsperspektivets betydelse är att empatiska emotioner precis som alla emotioner avtar med tidsdistans från en specifik empatisituation.

Empathy for others’ pain is an important human capacity. Despite this, little is known about how children develop or express their empathy for another individual’s pain. Thus, this dissertation aimed to accomplish two primary objectives: 1) to describe and compare children’s expressions of empathy toward others’ pain and others’ sadness, and 2) to examine whether developmental (i.e., age and sex) or interindividual variables of interest (i.e., temperament, social-emotional variables, language abilities) predict children’s expressions of empathy for pain and empathy for sadness. To this end, 120 children (60 boys, 60 girls) between the ages of 18 and 36 months (M = 26.44 months; SD = 5.17 months) were assessed for their empathy-related behavioural responses to lab-based simulations of pain and sadness. Children’s responses were coded for: prosocial behaviours (e.g., sharing), attempts to understand the distress (e.g., hypothesis testing), self-distress behaviours (e.g., self-soothing), unresponsive/inappropriate responses (e.g., ignoring, showing anger), and miscellaneous responses (e.g., imitation). Children were also given an overall rating of global concern. Differences emerged when individual behavioural codes were compared between pain and sadness simulations. Specifically, children were more likely to be distressed by, but also more likely to be prosocially responsive to, another’s sadness. Interestingly, children were more likely to actively play during another’s pain. Two principal component analyses were conducted: one for the pain simulations and one for the sadness simulations. Three components emerged both for pain (Empathic Concern for Others’ Pain, Personal Distress to Others’ Pain, and Unresponsiveness to Others’ Pain) and for sadness (Empathic Concern for Others’ Sadness, Personal Distress to Others’ Sadness, and Social Referencing in Response to Others’ Sadness). While there was some overlap in the conceptualization of the first two components for both pain and sadness, the behaviours that loaded onto these components were different. Additionally, the third component for each analysis described very different phenomena. For pain, this final component described general unresponsiveness to the other’s distress. For sadness, the final component described a tendency to gauge one’s response on the reaction of a parent. Hierarchical regression analyses examining the influence of developmental (i.e., age and sex) and interindividual variables of interest (i.e., temperament, social-emotional variables, and language abilities) in children’s empathy-related responses were also conducted for each pain and sadness component. In general, age or sex differences only emerged for empathy-related responses to pain. Temperament, and to a certain extent social-emotional variables, showed some predictive value in how children would respond to another’s pain or sadness. Language showed very little predictive value in children’s expressions of empathy. While the findings of the current study indicate some conceptual similarities across children’s empathic responses to pain and sadness, they also show interesting and important differences in the behavioural expression of children’s empathic responses to pain and sadness. Additionally, developmental and interindividual variables predictive of children’s empathic responses to pain and sadness emerged. A developmentally appropriate model of empathy is proposed highlighting all of these influences on children’s expressions of empathy. / An examination of toddlers' expressions of empathy for pain versus sadness.