No description available.

No description available.

Denna uppsats har som syfte att analysera problematiken kring så kallade exit-upplägg. Syftet är vidare att hitta en möjlig lösning för att minska exit-upplägg som utförs av fysiska personer. Efter EU-Domstolens dom i X och Y-fallet öppnades en möjlighet att utföra exit-upplägg. Ett exit-upplägg innebär att en person gör en un-derprisöverlåtelse till ett holdingbolag i utlandet som personen själv äger för att se-dan efter en fullständig utflyttning få sina kapitalvinster beskattade i den nya hem-viststaten. Väljs ett land med låg eller ingen beskattning på kapitalvinster och har landet ett skatteavtal med Sverige som inte ger Sverige såsom källstat en rätt att be-skatta vinster kan beskattning av andelar minskas eller helt undgås. Problematiken kring exit-upplägg ligger i att tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL endast blir tillämplig i de fall då Sverige inte har något skatteavtal med den nya hemviststaten eller då skatteavtalet innehåller en rätt för Sverige att beskatta värdeökningar på an-delar som kan hänföras till Sverige som källstat. Utflyttningar sker dock vanligen till de länder som har ett skatteavtal som inte ger Sverige beskattningsrätt på kapitalvins-ter eller där rätten begränsas till färre än tio år. Den svenska tioårsregeln blir därmed lätt att undvika och på så sätt även mycket ineffektiv. Då utflyttningsskatter uppmärksammats av EU-Kommissionen bör Sverige invänta en läsning på EU-nivå. Under tiden regler utformas bör Sverige omförhandla skatte-avtal med de länder som är vanligast vid exit-upplägg, exempelvis Cypern och Mal-ta. Införs en rätt för Sverige såsom källstat blir det därmed svårare att undvika svensk beskattning. För att det ska bli lättare att få igenom denna ändring i skatteavtalen bör Sverige erbjuda en avräkning av skatt som tas ut i den andra staten. På så vis förlorar inte den aktuella staten något på ändringen. / The purpose of this thesis is to analyze the problems with exit-arrangements. Fur-thermore, the purpose is to find a possible solution to reduce the use of exit-arrangements for natural persons. After the judgment in the X and Y-case, it became possible to sell shares to a company that the taxable person owns in another country for the acquisition cost instead of the market value. If the taxable person then makes a change of residency, the shares can be taxed in the new resident country. If a coun-try with a low or no taxation on capital gains is chosen, or a country that has a tax treaty with Sweden that does not give Sweden a right to tax capital gains that have its source in Sweden, taxation can be avoided. The problem is that the Swedish ten-year-rule in 3:19 of the Income Tax Act is ap-plicable only if Sweden does not have a tax treaty with the other state or if the treaty includes a right for Sweden to tax capital gains that have a source in Sweden. Usual-ly the person moves to a country that has a tax treaty which gives the right to tax cap-ital gains to the new resident country or where the right for Sweden to tax is limited to less than ten years. The Swedish ten-year-rule is easy to avoid and therefore also very ineffective. Attention has been given to exit-taxes by the Commission of the EU. Sweden should wait for a harmonized solution on an EU-level. In the meantime, Sweden ought to renegotiate the tax treaties with the countries that are most common in exit-arrangements, for example, Cyprus and Malta. If a right for Sweden to tax capital gains that have a source in Sweden, it will be more difficult to avoid Swedish taxa-tion. Sweden should also offer a credit for tax that has been paid in the other country. That way the other country will not lose its own right to tax.

Abstract The purpose of this thesis has been to investigate if the Swedish legislation concerning taxation of dividends to foreign investment funds is in violation to EU law. Furthermore, the thesis will analyze if the Fondskatteutredningens suggestions to changes in the current legislation is appropriate to the purpose it tries to obtain. Today there is a difference in the taxation of dividends paid to Swedish investment funds and foreign investment funds. Dividends paid to foreign investment funds is being taxed in accordance with the Coupon Tax Act (1970:624), in which no deduction of the tax is possible. Swedish investment funds on the other hand have the possibility to deduct as much of the received dividends that they have given in dividends to its shareholders. The difference in the taxation between investment funds because of origin has been reviewed by both Swedish court and by the European Court of Justice. It has in these cases been up to the courts to review if a difference in taxation of dividends could constitute a violation of the free movement. Even if a national legislation would be considered to be in violation of the free movement there are however developed justifying obstacles to the free movement. These obstacles are being analyzed in the thesis to see if the difference in the Swedish taxation can be justified. Within the EU the UCITS-directive regulates investment funds. Since the directive is being changed and will come in to force during 2011 the Fondskatteutredningen was presented in 2009 which presents suggestions to changes in the Swedish legislation concerning taxation of dividends to investment funds. These new changes may constitute that the Swedish legislation no longer will be in violation of EU law.

Såväl samhället som den enskilde individen har ett starkt intresse av att det finns välfungerande system för frivilligt pensionssparande. Pensionen är ett verktyg för att omfördela resurser från en tidpunkt i livet till en annan och utgör en trygghet för försörjningen när man på grund av hög ålder inte längre kan arbeta. Ersättningar från de statliga ålderpensionssystemen förväntas, med hänsyn till den demografiska utvecklingen och de höga kostnaderna för sådana system, i framtiden utgöra en mindre del av den totala pensionen. Det frivilliga pensionssparandet kommer med andra ord fortsätta att öka i betydelse. För att uppmuntra till frivilligt pensionsparande förenas dessa sparformer ofta med olika typer av skatteincitament, som vanligen består i att beskattningstidpunkten senareläggs eller att en del av pensionsinkomsten undantas från beskattning. De flesta länder beskattar idag pensioner enligt den så kallade EET-modellen, vilket innebär att pensionen beskattas först när den betalas ut. I Sverige används ETT-modellen, vilket innebär att avkastningen på pensionskapitalet beskattas löpande under spartiden. Ett alternativt förhållningssätt är att beskatta pensionen redan när inbetalningen görs och sedan låta avkastningen och pensionsutbetalningen vara undantagen från beskattning enligt den så kallade TEE-modellen. Pensionssparandet är med andra ord inte i neutralt i förhållande till andra sparformer, som normalt beskattas enligt TTE-modellen. Detta medför skatteincitamenten ofta är förknippade med detaljerade och komplicerade villkor. I internationella situationer kan skattereglernas utformning medföra att negativa effekter uppstår när människor och pensionskapital rör sig över gränserna eller när ett pensionsinstitut vill erbjuda sina tjänster i ett annat land. Det kan också vara svårt att upprätthålla skattereglernas funktion i gränsöverskridande situationer. I uppsatsen undersöks hur skatteincitamenten för pensionssparande bör utformas med hänsyn till de krav som ställs på skattesystemet i internationella situationer. Efter en beskrivning av de nuvarande reglernas funktion och teoretiska bakgrund utreds skattekonsekvenserna i några vanliga gränsöverskridande situationer. De problem som uppkommer kan delas in i två huvudkategorier, nämligen de som har att göra med att den gränsöverskridande rörligheten för kapital, personer och tjänster hindras och de som handlar om svårigheterna att bevara skattereglerna funktion och ändamål. Till de viktigaste problemen i den första kategorin hör villkor som begränsar avdragsrätten för pensionspremier till att bara gälla premier som betalats in till ett inhemskt pensionsinstitut, så kallade etableringskrav, den hindrande effekt som de övriga villkoren för skattegynnande kan ge upphov till och de negativa effekter som kan uppstå vid gränsöverskridande investeringar av pensionskapital. Möjligheterna att bevara pensionsbeskattningens funktion påverkas främst av svårigheterna att inhämta nödvändig information i internationella situationer, förekomsten av dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning och problemen med att åstadkomma en rättvis och funktionell fördelning av beskattningsrätten till gränsöverskridande pensionsutbetalningar.                       I uppsatsen föreslås en rad åtgärder som kan genomföras för att åtgärda eller mildra sådana problem. Etableringskravet bör avskaffas till förmån för ett utökat internationellt informationsutbyte på skatteområdet. De övriga villkoren för avdragsrätt bör samordnas enligt principen om ömsesidigt erkännande för att underlätta för arbetsgivare och arbetstagare att välja utländska pensionslösningar och för att möjliggöra för pensionsinstituten att erbjuda sina tjänster i flera länder. En princip om likabehandling bör också gälla vid beskattningen av avkastningen på pensionskapitalet. I uppsatsen diskuteras också hur beskattningsrätten till utfallande pensionsbelopp bör fördelas och vilken beskattningstidpunkt som är lämpligast för pensionsförmåner. Slutligen diskuteras hur dessa olika lösningar kan förenas i ett sammanfattande förslag till hur skatteincitamenten för pensionssparande bör utformas. Enligt min mening finns det två alternativ. Antingen så anpassas EET-modellen till de krav som ställs i internationella förhållanden eller så används TEE-modellen, vilket innebär att många av de problem som uppstår i internationella situationer helt kan undanröjas. Dessa två alternativ utvärderas utifrån hur de förhåller sig till grundläggande skatterättsliga principer, intresset av gränsöverskridande rörlighet för personer, kapital och tjänster och det grundläggande syftet bakom skatteincitamenten, nämligen att de ska uppmuntra till frivilligt pensionssparande. Efter en sammanvägd bedömning är min slutsats är att TEE-modellen är att föredra framför EET-modellen.

No description available.

No description available.

No description available.

Uppsatsen utreder om RB 30 kap 9 § uppfyller kraven i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 50 och Tillämpningskonventionen till Schengenavtalet artikel 54 avseende tre aspekter av ne bis in idem: kravet på slutgiltig prövning, kravet på straffrättslig karaktär samt kravet på samma gärningsidentitet. Svensk rätt har ej allmängiltiga kriterier för prövningars slutgiltighet men generellt är beslut som avslutar straffrättsliga förfaranden ej slutgiltigt förutom vid domstols dom. I EU-rätt har begreppet ’slutgiltig’ en autonom betydelse som utgår från beslutets slutgiltighet enligt den nationella rättsordningen det härrör ifrån, i vilken mån beslutet grundats på en prövning i sak samt uttömmandet av ordinära nationella rättsmedel. Svensk rätt uppfyller de EU-rättsliga kraven avseende beslut om nedläggning av förundersökning, åtalsunderlåtelse, strafföreläggande och domstols dom men ett riskområde kan identifieras avseende beslut som ej är slutgiltiga enligt svensk rätt men som i hög grad baseras på prövning i sak: negativa åtalsbeslut och beslut om nedläggning av åtal. Detta med hänsyn till att EU-domstolens extensiva tolkning av vad som är extraordinärt rättsmedel sannolikt omfattar återupptagande av straffrättslig förfarande efter någon av dessa två beslut. Ne bis in idem i EU-rätten förbjuder multipla prövningar av straffrättslig karaktär och kräver att medlemsstaterna vid tillämpning av multipla prövningar av samma gärning gör en bedömning av prövningarnas karaktär utifrån: överträdelsens kvalificering och art samt art och stränghet i den sanktion kan åläggas. Enligt kriterierna var skattetillägg att bedöma som en straffrättslig prövning som ej kunde kombineras med prövning av skattebrott – svensk rätt anpassades härtill 2013. Sedan dess har möjlighet att bedöma flera prövningar som en sådan vid tillräckligt nära samband utvecklats i EU‑praxis varför svensk rätt åter skulle kunna nyttja multipla prövningar. Bedömning av gärningsidentitet görs i svensk rätt utifrån varierande kriterier: de yttre omständigheterna tid och rum, vilka skyddsobjekt gärningsmomenten inskränker eller den obrutna förfogandekedjan över viss egendom. EU-rätten tillämpar istället exklusivt de yttre omständigheterna samt deras syfte. Bedömningen enligt dessa kriterier motsvarar ej bedömning som görs enligt kriterierna skyddsobjekt eller obruten förfogandekedja men medlemsstaterna kan tillämpa andra kriterier förutsatt att minimiskyddsnivån upprätthålls. Fortsatt tillämpning av andra kriterier borde därför kombineras med en prövning av gärningsidentiteten enligt de yttre omständigheterna.

No description available.