Sammanfattning Studien avser att undersöka vad förskollärare har för förhållningssätt till och hur de arbetar med matematik i förskolan. Studien bygger på intervjuer med sex  förskollärare från tre olika förskolor samt tre observationer på var och en av förskolorna där intervjuerna genomfördes. Det insamlade materialet har analyserats utifrån studiens frågeställningar vilka innefattar vilket värde förskollärare anser att matematiken har i förskolan, hur de synliggör matematiken för barnen i förskolan, hur de ser på sin delaktighet i barnens matematikutveckling samt deras förhållningssätt till hur matematiken i förskolan blir meningsfull för barnen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande, vilket innebär att barn lär sig i samspel med andra barn och vuxna. Resultaten visar att förskollärarnas förhållningssätt till matematik i förskolan är att den är värdefull och bör synliggöras för barnen eftersom matematiken finns överallt i barnens vardag. Matematiken i förskolan innehåller grundläggande matematik som rumsuppfattning, jämförelser och geometriska figurer. Förskollärarna uttrycker att matematikbegrepp behöver uttryckas formellt med sina rätta namn. Under observationerna noterades att förskollärarna medvetet räknar barnen i samlingarna samt att de talar om delar och helheter (en hel, en fjärdedel etcetera), medan de i andra situationer många gånger omedvetet använder läges- och riktningsbeskrivningar samt jämförelseord. Förskollärarna uttrycker att de är delaktiga i barnens matematikutvecklig genom att använda matematikbegrepp i barnens vardag. De anser även att de behöver problematisera matematiken för barnen i enlighet med det sociokulturella perspektivet. För att göra detta menar förskollärarna att de själva som förskollärare först måste upptäcka att matematiken finns överallt och att den är en naturlig del av förskolans verksamhet vilket också tidigare forskning pekar på. För att matematiken ska bli meningsfull för barnen hävdar förskollärarna att matematiken bör konkretiseras och utgå från barnens erfarenheter och intressen samt ske på ett glädjefullt och lekfullt sätt.  Slutsatsen är att förskollärarna vill utnyttja den grundläggande matematiken som uppstår i vardagen och lyfta fram den och göra den synlig för barnen. Det uppfattas dock utifrån observationerna att matematiken som medvetet synliggörs är oftast antalsförståelse i samlingarna medan den grundläggande matematiken som de synliggör för barnen i de övriga situationerna oftast framstår som omedvetna handlingar och uttalanden. I samlingarna uppstår det många tillfällen där förskollärarna kan utveckla barnens grundläggande matematikförståelse vilket i majoriteten av samlingarna inte utnyttjas som den skulle kunna utan fokus läggs istället på att barnen ska lära sig antal.