This study examines if the indoor sandbox is a possible arena for early explorations and discoveries regarding physics amongst preschool toddlers. This thesis draws upon a phenomenological perspective, where Merleau-Ponty’s theories of the lifeworld and the phenomenology of perception are central to the study. A critical moments methodology is used in this study when observing preschool children playing in an indoor sandbox. Themes such as which toys are used and if there are physics phenomena present in the sandbox are investigated. Semi-structural interviews, done with the pedagogues from the wards where the observations where done, are used as a complement to the observations. The interviews focus on the pedagogues’ experiences of the potential of the sandbox as a place of learning and exploring in relation to physics. The study shows that there is a relation between the toys, the quality of the sand and physical aspects of the sandbox. One of the main results is that elements as toys and the quality of the sand have a positive effect upon the presence of physics phenomena in the sandbox.

Syftet med denna studie är att få reda på mer kring hur pedagoger ser på genus som aspekt i förskolepedagogiken i sitt arbete med barnen. Frågeställningarna berör pedagogers uppfattningar av genus och genusperspektiv i förskolans pedagogik, samt vad pedagoger uppfattar som möjliga verktyg och metoder för att arbeta genusmedvetet i förskolans verksamhet. För att ta reda på detta gjorde vi en kvalitativ studie med intervjuer med verksamma pedagoger. Vi intervjuade totalt åtta pedagoger i detta arbete. Vi använde oss sedan av tematisk analys vilket är en kvalitativ metod för att bearbeta data. Resultatet i denna studie visade på delvis en osäkerhet kring hur vi kan arbeta med genus i pedagogiken då ämnet genus i sig handlar om att dels ständigt ifrågasätta och dels att synliggöra skillnader som skapats angående könen. Flera olika förhållningssätt beskrivs av pedagogerna kring vikten av att arbeta med genus och hur detta görs, användandet av normkreativ barnlitteratur lyftes som framgångsrikt i arbetet. Överlag visades en stor självsäkerhet enligt vissa pedagoger inom ämnet medan andra menade att ämnet i sig var så stort att det aktivt och ständigt måste arbetas på och är långt ifrån att uppnås i verksamheten, och vi drar slutsatsen att genusarbetet i förskolan kräver kontinuerlig fortbildning. / <p>2020-06-08</p>

Uppsatsen syftar till att göra en genuskritisk undersökning av en text Att göra lärandet synligt i vilken Reggio Emilias filosofi presenteras. Med hjälp av feministisk poststrukturalism, diskursanalys och dekonstruktion har jag i materialet kunnat identifiera en stark särartsdiskurs om kön, som bygger på två könskategorier, flickor och pojkar, som är ömsesidigt uteslutande och varandras motsatser. Trots att man inom Reggiodiskursen ofta betonat en konstruktionistisk kunskapssyn och hur ”alla barn är kompetenta och intelligenta” om de bara får vistas i intelligenta lärandemiljöer framstår synen på kön som essentialiserande. Det vill säga det framstår som om kön finns givet inom barnet oavsett lärandemiljö. Genom dekonstruktion går jag dock bakom och försöker tillfälligt lösa upp dessa dikotomier för att synliggöra hur en kategorisering utifrån två kön som varandras motpoler inte behöver ses som naturgiven. Det blev tydligt att barnen faktiskt inte ens i texten alltid beter sig på ett sätt som överensstämmer med dessa diskurser. Pojkarna verkar också använda fysisk närhet i ett intensivt samarbete och arbetar mestadels två och två med staden. Flickorna verkar också ägna mycket tid till förbindelser i form av gator som symboliska gränser. Det finns alltså motstridigheter i texten som kan plockas upp och användas för att rubba de till synes fasta kategorierna flickor och pojkar.

This essay tells about the meaning of eurhythmics for children’s development and why it is so difficult to draw attention to the value of eurhythmics compared to other activities in preschool. The essay builds upon a story that shows what consequences may follow when the meaning of the eurhythmics in the process of learning is not acknowledged. By looking at the relation between rhythm and human beings in a global perspective, I have examined the meaning of rhythm for the human well-being. The question I have researched is; why does eurhythmics appeal to almost every child in spite of being rejected by so many teachers? By researching the reasons behind these completely different points of views, I have tried to enhance the understanding for the different perspectives. I see a danger in the fact that the children lose a very important way to express themselves, as the eurhythmics in preschool and elementary school has to give way for other theoretical subjects. Despite the knowledge many of us possess regarding the development of children, we consent to the limitation of the different ways to express ourselves that we were born with. With my text, I want the reader to reflect over things that might otherwise have been unthought-of. The essay is a story that draws on my own experiences. I have during many years worked with eurhythmics groups in preschool and have been able to follow a positive development in the children whom have participated in my eurhythmics sessions. Yet, I have been experiencing a resistance from some pedagogues, which takes away the children’s opportunity to participate. Moreover, I have gained knowledge of the subject matter by having conversations with people who have long experience with working with children and eurhythmics/music. I have, during the process of writing, many of my thoughts confirmed; such as eurhythmics being one of the hundred languages Loris Malaguzzi talks about and how it is being jeopardized if not given attention and stimulation. By the help of literature, I have reflected over the subject and myself and my actions.

The purpose of this essay, is to investigate how preschool pedagogues support mother tongue development. The research questions guiding our study were the following: What activities encourage mother tongue development? What approach do pedagogues have towards mother tongue development?  The theoretical framework used to guide the collection and analysis the empirical material is social-cultural theory, and the related concepts of mediation and diversified normality. Data collection was accomplished through and on-line free-text survey of pedagogues one pre-school. Seven of twelve pedagogues participated.   In summary, we found that the pedagogues had a predominantly positive outlook on mother tongue pedagogy. The participants also gave suggestions on how one can work with mother tongue in pre-school, and how these suggestions are encouraging for developing children´s mother tongue. Through our data we also found that the work with the Swedish language happens on a day-to-day basis, but as for the activities with mother tongue they occur more sporadically. A reason for this can be that knowledge for the mother tongue the pre-schoolers have is something that the pedagogues lack knowledge in.

Studiens syfte är att undersöka om det finns en normerande och styrande funktion i den Reggio Emiliainspirerade förskoleverksamheten som den implementeras i Sverige. Genom intervjuer med fyra pedagogistor undersöks hur bilden av barnet och dess lärande tar sig uttryck på de olika förskoleenheterna, framförallt när det gäller de för Reggio Emiliafilosofin väsentliga begreppen att följa barnens intresse, pedagogisk dokumentation, miljön som den tredje pedagogen och det kompetenta barnet. Resultaten visar att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken genom projektarbeten och pedagogisk dokumentation leder in barnens kunskapande i givna ramar och omdirigerar vissa av barnens egna viktiga frågor. Resultaten visar också att den pedagogiska miljön har en starkt styrande funktion där bara vissa aspekter av lärandet uppmuntras och att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken värjer sig för begrepp som omsorg, anknytning och behov. Istället konstitueras en normerande bild av det önskvärda barnet som en naturvetenskaplig forskare. Den för Reggio Emiliafilosofin så eftersträvade dialogen med andra discipliner och pedagogiska perspektiv har i den  Reggio Emiliainspirerade pedagogiken transformerats till ett pedagogiskt koncept som omgärdas av förbud och där oliktänkande pedagoger och föräldrar för att höra hemma i verksamheten måste omvändas och inordnas i "det nya tänkandet". På det viset har den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken en normerande och disciplinerande funktion också för barnens föräldrar och förskoleenhetens pedagoger.

Swedish Reggio Emilia-inspired pedagogy has been decribed as a democratic paradigm shift for Swedish preschools. A grassroots movement based on the same resistance to traditional authoritarian pedagogy and political alignment that the Italien example entailed in the post-fascist Reggio Emilia. However, unlike the local and citizen-initiated birth in Italy, the Swedish implementation was sanctioned at a central political level and took place in close relation to leading academic institutions. Swedish Reggio Emilia thus belongs to a completely different historical context than the original educational and democratic movement. This essay tells the story of the pedagogical and organizational development of Swedish childcare from the preschool expansion in the 1970s up to the founding of the Swedish Reggio Emilia Institute in 1993. Based on a theory of path-dependent continuity and change, it analyzes how the conditions successively made it possible to implement the Reggio Emilia philosophy, with its socialist and cooperative origins, in Sweden at the time of a neoliberal and individual-centered change in political discourse during the early 1990s. The analysis describes the earliest influences in Sweden during the 1980s based on its function as exotic cargo: a rich aesthetic framework but with little theoretical content. The conveyed ideas and values mirrored already established counterparts in Sweden, but despite this, it managed to capture both fascination and interest among educators as well as politicians. Its pluralistic and decentralized ideals also came to relate to the neoliberal turn when the Swedish welfare state left its long tradition of collective democrazy.

Inomhusmiljön på förskolan är avgörande för barns lek, lärande och utveckling. Miljön påverkar hur individer interagerar med andra och bjuder in till olika typer av beteenden. Samtidigt blir barn sällan delaktiga och inkluderade i utformningen av miljön, utan miljön speglar i stället de vuxnas förväntningar och mål. Ofta beskrivs förskolepersonal vara de som begränsar barns handlingsutrymme och möjliga handlingserbjudanden. Syftet med föreliggande studie var därför att förstå förskolepersonals perspektiv på deras handlingar i förhållande till barns handlingsutrymme i inomhusmiljön på förskolan. Föreliggande studie är en kvalitativ studie med inspiration från hermeneutiken där semistrukturerade intervjuer har genomförts. Studien har utgångspunkt i Gibsons affordance teori och empirin har analyserat utifrån en tematisk analysmetod. Resultatet visar att förskolepersonalen är positiva till barns utforskande av miljöns handlingserbjudanden och att barn ges ett relativt stort handlingsutrymme i inomhusmiljön på förskolan. Förskolepersonalen beskriver sina handlingar som stöttande för barn, dock måste förskolepersonalen begränsa barns handlingsutrymme när det finns säkerhetsrisker eller när barn riskerar att störa varandra. Sammanfattningsvis strävar förskolepersonalen alltid efter att ge barn handlingsutrymme. / The indoor environment at the preschool is crucial for children's play, learning and development. The environment affects how individuals interact with others and invites different types of behavior. At the same time, children are rarely involved and included in the design of the environment, instead the environment reflects the adults' expectations and goals. Preschool staff are often described as those who limit children's room for action and possible affordances. The purpose of the present study was to understand preschool staff's perspective on their actions in relation to children's room for action in the indoor environment at the preschool. The present study is a qualitative study with inspiration from hermeneutics where semi-structured interviews have been conducted. The study is based on Gibson's affordance theory and the empirical evidence has been analyzed based on a thematic analysis method. The results show that the preschool staff are positive about children's exploration of the environment's affordance and that children are given a relatively large scope for action in the indoor environment at the preschool. The preschool staff describe their actions as supportive of children, however, the preschool staff must limit children's freedom of action when there are safety risks or when children risk disturbing each other. In summary, preschool staff always strive to give children room for action.

Syftet med studien har varit att med en mikrohistorisk ansats lyfta fram Anna Wemans roll som en föregångare i den svenska förskolans historia. I undersökningen av Wemans pedagogiska material skapas en bild av hur den småbarnsskolornas pedagogiska utveckling i riktning mot Fröbel såg ut vid sekelskiftet 1900. Med hjälp av en analys som påbörjades redan vid arkivet har jag hittat tecken på spårberoende, förändring och kontinuitet gentemot såväl dåtid som nutid. I arbetet har en empiridriven metod använts och empirin har visat tydliga tecken på att Anna Weman var engagerad och påläst inom gängse pedagogiska metoder och att förändringsarbetet bedrevs med en respekt och ödmjukhet inför det förflutna.

No description available.