Hur ”hedersförtryck” ska benämnas har sedan 90-talet utgjort grunden för en konfliktfylld diskussion i Sverige. Sommaren 2015 publicerar Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, en debattartikel om ”hedersförtryck” och fundamentalismens utbredning i socialt utsatta förorter. Det blir inledningen på en intensiv debatt där en rad olika ståndpunkter rörande ”hedersförtryck” kommer till uttryck och där talet om fenomenet tycks genomgå en förändring. Denna studies syfte är att undersöka hur ”hedersförtryck” konstrueras i denna debatt samt hur dessa olika konstruktioner möjliggör och begränsar både talet om och förståelse av fenomenet. Studiens ingång är diskursteoretisk och teorin präglar inte bara analysen utan också studiens metodiska tillvägagångssätt. Genom att visa hur ”hedersförtryck” konstrueras i debatten kommer studien visa hur de diskursiva mönster som identifierats i tidigare forskning reproduceras. Inom dessa har ”hedersförtryck” antingen förbundits med kultur, patriarkalt förtryck eller med den strukturella diskriminering som riktas mot vissa grupper (Carbin, 2010:160). Studien kommer även visa på en tendens till förändring i konstruktionen av ”hedersförtryck” genom hur det förbinds med ”det muslimska” och ”Islam”. Vidare kommer det i relation till dessa konstruktioner att föras en diskussion kring dessas olika effekter.

Till följd av att en muslimsk kvinna misshandlades i en förort till Stockholm på grund av att hon bar slöja, genomfördes den politiska manifestationen Hijabuppropet. Denna manifestation resulterade i att kvinnor uppmanades att beslöja sig i syfte att visa solidaritet för den misshandlade kvinnan, och muslimska kvinnor som en marginaliserad samhällsgrupp. Agerandet möttes med en stark kritik från bland annat den svenska kvinnorörelsen som menade att slöjan är anti-feministisk och representerar ett kvinnoförtryck som inte borde normaliseras i det svenska samhället. Detta fick gensavar från muslimska feminister som menade att deras erfarenheter blev exkluderade i debatten kring kvinnlig jämställdhet. Syftet för denna studie är att utifrån den teoretiska referensramen black feminism och postkolonial feminism problematisera denna påstådda exkludering, och att anlysera hur dessa kvinnor motiverar en lyckad kombination av att vara muslim och feminist i ett västerländskt samhälle. Med totalt 13 debattartiklar, krönikor och intervjuartiklar med muslimska kvinnliga feminister och andra icke-muslimska feministiska aktörer, har en kritisk diskursanalys genomförts. Med hjälp av Faircloughs tredimensionella analysverktyg har diskursiva praktiker tolkats och kopplats till skapandet av sociala praktiker. Studien förhåller sig till vetenskapstraditionen kritisk realism då fokus ligger på att finna bakomliggande mekanismer som har förklaringsvärde till de sociala fenomen som undersöks. Analysen visar ett resultat där jämställdhetsdiskursen tolkas definieras av en hierarkisk social dominans, där den svenska kvinnorörelsen reproducerar en normativ feminism designad efter den vita medelklasskvinnans behov. Bedömningen görs att det existerar en exkludering av marginaliserade grupper inom kvinnorörelsen där minoriteten antas behöva anamma majoritetsgruppens värderingar vad gäller attityder till kvinnliga rättigheter och definition av frihet. Det existerar med andra ord en invärtes maktkamp inom den svenska feministiska rörelsen där idén om en universell feminism där samhällets samtliga kvinnor strävar efter unisona mål är problematisk.

<p>När Fadime Sahindal mördades av sin far i Uppsala startades en debatt om ”hedersmord” som i en nästan lavinartad form spred sig över hela landet. Debatten, som fördes i hela det mediala Sverige, fick snabbt uppdelning mellan två inriktningar vilka var en kulturbetonande samt en icke-kulturbetonande. Den kulturbetonande inriktningen menade att kulturella skillnader var det viktiga att fokusera på annars skulle invandrarkvinnors specifika problem osynliggöras, medan den icke-kulturbetonande inriktningen menade att ett universellt patriarkalt förtryck skulle vara i fokus, annars skulle vi spela främlingsfientliga krafter i händerna. Debatten låstes fast i denna polarisering mellan dessa två inriktningar. Syftet med denna uppsats är att, genom att studera debattens första fem månader, söka efter föreställningar som kan härledas till ett orientalistiskt ”vi” och ”dom” –tänkande för att finna inom ramen för vilken inriktning, kulturbetonad/icke-kulturbetonad, dessa föreställningar återfinns. Vidare har uppsatsen till syfte att se vilken relation dessa inriktningar har haft till varandra och vad i denna relation som föranlett en låsning i debatten. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i Saids Orientalism och de föreställningar som ryms inom ramen för denna. Samt diskursanalysens metodologiska tillvägagångssätt.</p><p>Föreställningar som kan härledas till traditionella föreställningar inom Orientalism återfanns i båda kategorierna och är inte förbehållna den ena eller andra inriktningen, däremot återfanns majoriteten inom ramen för den kulturbetonande inriktningen. Relationen mellan de två inriktningarna präglades av en polemik där den ena inriktningens anhängare beskyller den andra inriktningens anhängare för att missgynna invandrare och vise versa. Inom denna relation har det uppstått en paradox där de båda inriktningarna lyckats trassla in sig och ej ta sig loss. Och det har varit detta som föranlett debattens låsning i dessa två inriktningar.</p>

<p>Den här undersökningen handlar om skolpersonals syn på hedersrelaterat förtryck mot barn i åldrarna 7-21 år. Syftet är att belysa vad hedersrelaterat förtryck innebär för skolpersonal och vad skolan gör/kan göra för att motverka det. Undersökningen baserar sig på fem stycken kvalitativa intervjuer av skolkuratorer på förortsgrundskolor och gymnasieskolor i Stockholm. Resultatet analyserades genom hänvisningar till tidigare forskning på området och genom teorin om universella värden, organisationsteori och empowerment. Kuratorerna ser hedersrelaterat våld bland annat som en krock mellan en individuell respektive kollektiv familjesyn. De kopplar inte förtrycket till en speciell kultur, socioekonomisk status eller religion. Många hänvisar till strukturella orsaker som segregation och utanförskap. Analysen visar att det upplevs som svårt att bemöta de utsatta barnen, och speciellt deras föräldrar. Skolpersonelen upplever många gånger att de står utan redskap i frågan. Kuratorerna beskriver sin metod som medvetandegörande och stödjande. De efterlyser mer kunskaper, vissa ändringar i kursplaner och ökat samarbete med kuratorer och övriga aktörer. Resultatet från undersökningen kan användas som en fingervisning på hur skolpersonal på skolor i liknande kontexter jobbar idag och vad de tycker behövs mer av inför framtiden. Den kan också ge en bild av de ramar som skolpersonalen har att arbeta utifrån.</p>

Studiens syfte var att undersöka hur män från Mellanöstern uppfattar hedersrelaterat våld och förtryck samt att se om ett hederstänkande hos individer från Mellanöstern förändras efter att ha flyttat till Sverige. En kvalitativ studie har genomförts i form av fem semistrukturerade intervjuer med unga män från Mellanöstern. Studiens resultat visar att majoriteten av respondenterna har en negativ syn på förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck, där kvinnor exempelvis ses som mindre värdiga. Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck grundar sig, utöver makt- och kulturperspektivet, i det intersektionella perspektivet där makt, kön, klass och etnicitet har en påverkande roll. När familjer från en hederskultur bosätter sig i Sverige kan ett hederstänkande förstärkas hos dem men det finns även möjlighet till en förändring där hederstänkandet försvagas eller försvinner helt. Vår studie har relevans för socialt arbete då den studerar ett ämne som socialtjänsten har bristande kunskaper om. Genom en ökad kunskap kan myndigheter få en större förståelse för de utsattas situation, vilket i sin tur kan leda till att de bidrar med den hjälp de utsatta är i behov av. En ökad förståelse kring problematiken och en ökad vetskap om män från Mellanöstern och deras uppfattningar, kan möjliggöra att en "rätt bild" om männen skapas i samhället. Den bild som idag existerar om utländska män är att de är våldutövare och kvinnoförtryckare.

Den här undersökningen handlar om skolpersonals syn på hedersrelaterat förtryck mot barn i åldrarna 7-21 år. Syftet är att belysa vad hedersrelaterat förtryck innebär för skolpersonal och vad skolan gör/kan göra för att motverka det. Undersökningen baserar sig på fem stycken kvalitativa intervjuer av skolkuratorer på förortsgrundskolor och gymnasieskolor i Stockholm. Resultatet analyserades genom hänvisningar till tidigare forskning på området och genom teorin om universella värden, organisationsteori och empowerment. Kuratorerna ser hedersrelaterat våld bland annat som en krock mellan en individuell respektive kollektiv familjesyn. De kopplar inte förtrycket till en speciell kultur, socioekonomisk status eller religion. Många hänvisar till strukturella orsaker som segregation och utanförskap. Analysen visar att det upplevs som svårt att bemöta de utsatta barnen, och speciellt deras föräldrar. Skolpersonelen upplever många gånger att de står utan redskap i frågan. Kuratorerna beskriver sin metod som medvetandegörande och stödjande. De efterlyser mer kunskaper, vissa ändringar i kursplaner och ökat samarbete med kuratorer och övriga aktörer. Resultatet från undersökningen kan användas som en fingervisning på hur skolpersonal på skolor i liknande kontexter jobbar idag och vad de tycker behövs mer av inför framtiden. Den kan också ge en bild av de ramar som skolpersonalen har att arbeta utifrån.

När Fadime Sahindal mördades av sin far i Uppsala startades en debatt om ”hedersmord” som i en nästan lavinartad form spred sig över hela landet. Debatten, som fördes i hela det mediala Sverige, fick snabbt uppdelning mellan två inriktningar vilka var en kulturbetonande samt en icke-kulturbetonande. Den kulturbetonande inriktningen menade att kulturella skillnader var det viktiga att fokusera på annars skulle invandrarkvinnors specifika problem osynliggöras, medan den icke-kulturbetonande inriktningen menade att ett universellt patriarkalt förtryck skulle vara i fokus, annars skulle vi spela främlingsfientliga krafter i händerna. Debatten låstes fast i denna polarisering mellan dessa två inriktningar. Syftet med denna uppsats är att, genom att studera debattens första fem månader, söka efter föreställningar som kan härledas till ett orientalistiskt ”vi” och ”dom” –tänkande för att finna inom ramen för vilken inriktning, kulturbetonad/icke-kulturbetonad, dessa föreställningar återfinns. Vidare har uppsatsen till syfte att se vilken relation dessa inriktningar har haft till varandra och vad i denna relation som föranlett en låsning i debatten. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i Saids Orientalism och de föreställningar som ryms inom ramen för denna. Samt diskursanalysens metodologiska tillvägagångssätt. Föreställningar som kan härledas till traditionella föreställningar inom Orientalism återfanns i båda kategorierna och är inte förbehållna den ena eller andra inriktningen, däremot återfanns majoriteten inom ramen för den kulturbetonande inriktningen. Relationen mellan de två inriktningarna präglades av en polemik där den ena inriktningens anhängare beskyller den andra inriktningens anhängare för att missgynna invandrare och vise versa. Inom denna relation har det uppstått en paradox där de båda inriktningarna lyckats trassla in sig och ej ta sig loss. Och det har varit detta som föranlett debattens låsning i dessa två inriktningar.

I denna uppsats undersöks rollspelets potential att motverka diskriminering och förtryck i förtryckande regimer. Jag tar avstamp i de mänskliga rättigheterna och i dramapedagogikens essens och styrkor. Jag beskriver Youngs diskrimineringsteorier, samt Freire och Boals pedagogiska teorier om den frigörande teaterns styrkor och syften, och presenterar en intervju om rollspelsanvändande mot kvinnoförtryck i Iran. I analysen söker jag samband mellan de olika tillvägagångssätten i användning och syfte med rollspel utifrån materialet och presenterar mina slutsatser; rollspel i förtryckande regimer kan leda till sammanhangsskapande, frigörelse från inre förtryck, och medvetengörande för individ och grupp om hur man kan skapa en dialog om förtryck.

Runt om i världen utsätts kvinnor och män varje år för hedersrelaterat våld och förtryck. Detta har gjort att bland annat FN och Amnesty har uppmärksammat problematiken och arbetar aktivt mot att stoppa denna typ av våldsbrott. I Sverige tog debatten om hedersrelaterat våld och förtryck fart i början av 2000-talet, dock är kunskapen om detta fenomen fortfarande bristfällig. Tidigare forskning har funnit att personer som utövat hedersrelaterat våld och förtryck rättfärdigade brottet genom att tillämpa fem neutralisationstekniker som utvecklades av Sykes och Matza (1957). Forskare argumenterade för att dessa tekniker borde beaktas i det brottspreventiva arbetet. Syftet med denna studie var att beskriva hur anställda på anstalter inom Kriminalvården upplevde att klienter som utövat hedersrelaterat våld och förtryck tillämpade neutralisationstekniker samt hur anställda inom Kriminalvården anpassade det brottspreventiva arbetet om klienter som utövat hedersrelaterat våld och förtryck tillämpade neutralisationstekniker. Studien utgick från en deduktiv ansats där semistrukturerade telefonintervjuer användes som datainsamlingsmetod. Åtta deltagare vilka var anställda på fyra olika anstalter inom Kriminalvården rekryterades genom ett bekvämlighetsurval. En tematisk analys tillämpades på materialet. Resultatet visade att deltagarna upplevde att de klienter som utövat hedersrelaterat våld och förtryck använde samtliga neutralisationstekniker. Vidare framkom att det brottspreventiva arbetet anpassades utifrån vilka eller vilken teknik klienterna tillämpade. Exempel påarbetsmetoder var olika former av samtal samt behandlingsprogrammet IDAP. Deltagarna upplevde att det inte fanns specifika arbetsmetoder eller riktlinjer för dessa klienter vilket försvårade det brottspreventiva arbetet. / <p>2015-06-03</p>

Sverige är ett heterogent land med många olika kulturella influenser från andra länder, vilket medför krav på förståelse för andra traditioner, värderingar och normer. Det övergripande syftet med studien är att undersöka och belysa olika hedersnormer, vilka som berörs och hur socialförvaltningen, polisen och skolan i Stockholms län arbetar med de här frågorna idag. I den här studien används en kvalitativ ansats för att belysa uppsatsens problemområde. Intervjuer har gjorts med berörda verksamheter och den teoretiska referensramen har främst utgått ifrån kunskap om hedersbegreppets olika beståndsdelar. Resultatet av studien visar att metoder och arbetssätt kring hedersrelaterat våld och förtryck förutsätter att finna indikationer på våld, samtalsstöd och placering vid akutfall enligt det intervjumaterial som tagits del av i studien. Resultatet av studien visar även att könsrelaterade förväntningar om hedersrelaterat våld och förtryck, handlar främst om kvinnans sociala ställning i familjen där patriarkala strukturer är framträdande. Definitionen av hedersbegreppet ser olika ut och tankar kring tydligare lagstiftning av hedersrelaterade brott påverkas av definitionens stigmatiserande effekter. Kunskap om hedersproblematik ökar i samhället men konkreta förebyggande metoder och arbetssätt saknas fortfarande.