<p>Förväntningshypotesen förkastas vanligtvis vid empiriska studier. Longstaff (2000) visar däremot att hypotesen håller för extremt korta reporäntor med löptiderna från en dag upp till tre månader. Syftet med uppsatsen är att replikera Longstaff för svenska depositräntor, med det avseendet att extremt korta räntepapper använts. Enligt förväntningshypotesen ska investeringar i räntebärande papper med olika löptider ge samma förväntade avkastning över en bestämd tidshorisont. Johansens kointegrationstest används för att utvärdera förväntningshypotesens giltighet och resultatet visar att hypotesen håller för samtliga studerade löptider, en dag mot en vecka, en månad och tre månader. Studien replikerar alltså resultaten av Longstaff för svenska depositräntor.</p>

<p>I denna uppsats jämför vi reporäntan mot marknadens förväntningar på den framtida reporäntan med hjälp av enkätundersökningar och handlade terminskontrakt, FRA-kontrakt.</p><p>Vi baserar våra modeller på ekonomiska teorier, förväntningshypotesen, och antaganden som vi applicerar på vår statistiska analys. Med regressionsanalys försöker vi utröna vilken av metoderna som förklarar reporäntan på 3-, 12- och 24 månaders sikt. Vi jämför också modellernas prognosförmåga för de olika tidshorisonterna. Det vi slutligen kommer fram till är att båda metoderna förklarar reporäntan bra på tre månaders sikt. På längre sikt tenderar marknaden att överskatta sina förväntningar om reporäntan och investerare kommer att kräva en riskpremie. Resultaten blir ibland svårtolkade, oväntade chocker i världen som påverkar ekonomin och aktörer med irrationella förväntningar är några av anledningarna som vi finner.</p>

I denna uppsats jämför vi reporäntan mot marknadens förväntningar på den framtida reporäntan med hjälp av enkätundersökningar och handlade terminskontrakt, FRA-kontrakt. Vi baserar våra modeller på ekonomiska teorier, förväntningshypotesen, och antaganden som vi applicerar på vår statistiska analys. Med regressionsanalys försöker vi utröna vilken av metoderna som förklarar reporäntan på 3-, 12- och 24 månaders sikt. Vi jämför också modellernas prognosförmåga för de olika tidshorisonterna. Det vi slutligen kommer fram till är att båda metoderna förklarar reporäntan bra på tre månaders sikt. På längre sikt tenderar marknaden att överskatta sina förväntningar om reporäntan och investerare kommer att kräva en riskpremie. Resultaten blir ibland svårtolkade, oväntade chocker i världen som påverkar ekonomin och aktörer med irrationella förväntningar är några av anledningarna som vi finner.

Förväntningshypotesen förkastas vanligtvis vid empiriska studier. Longstaff (2000) visar däremot att hypotesen håller för extremt korta reporäntor med löptiderna från en dag upp till tre månader. Syftet med uppsatsen är att replikera Longstaff för svenska depositräntor, med det avseendet att extremt korta räntepapper använts. Enligt förväntningshypotesen ska investeringar i räntebärande papper med olika löptider ge samma förväntade avkastning över en bestämd tidshorisont. Johansens kointegrationstest används för att utvärdera förväntningshypotesens giltighet och resultatet visar att hypotesen håller för samtliga studerade löptider, en dag mot en vecka, en månad och tre månader. Studien replikerar alltså resultaten av Longstaff för svenska depositräntor.