<p>Denna uppsats beskriver skillnader i förvärvskalkyler och hur olikheter i värdering därigenom uppkommer. Anledningen är att riskkapitalbolag verksamma inom private equity tycks vinna budstrider mot strategiska köpare, vilka har för avsikt att förvärva bolag för att skapa synergieffekter. Detta tycks ologiskt då riskkapitalbolagen snarare borde värdera förvärven lägre, till följd av att de inte kan inräkna synergieffekter. Studien utgår ifrån en jämförelse av ett riskkapitalbolag och en strategisk köpare, båda aktiva i Sverige. Vi undersöker deras värderingsmetodik och inställning till förvärvsfinansiering, samt påverkan av företagens verksamhetsinriktning. Riskkapitalbolaget har enligt våra resultat en flexibel kalkyl där de, i motsats till den strategiska köparen, värderar förvärvet enskilt samt vid värderingen koncentrerar sig på dess avkastning. Detta beror på att avkastningen uppnås när riskkapitalbolaget säljer vidare bolaget och att de som investerar i riskkapitalbolagets fonder praktiskt taget endast kan erhålla avkastning när en fond upplöses. Den strategiska köparen måste däremot ta hänsyn till fler faktorer, till följd av att förvärvet när det integreras i verksamheten påverkar koncernen. Dess investerare förväntar sig dessutom löpande effektiv avkastning. Riskkapitalbolagets flexibilitet beror huvudsakligen, enligt vår argumentation, på att de värderar förvärvet enskilt och inte avser integrera det i en koncern. Således pekar denna studie på att en möjlig förklaring till att riskkapitalbolag bjuder över strategiska köpare är att de ges större frihet av sina kapitalägare.</p> / <p>This thesis describes differences methods of calculating the value of an aquisition and how these lead to differences in valuation of the target. The background to the study is that private equity-groups have won bidding contests against strategic buyers, who can include synergies in the calculation. This seems illogical, as the private equity-group should value the aquisition lower due to lack of synergies. The main element of the study is a comparison of two swedish players; a private equity-fund and a strategic buyer. We focus the examination to the approaches to valuation, financing and to a certain extent, their operations. We have found that the private equity-fund, in contrast to the strategic buyer, has a more flexible calculation in which they isolate the aquisition and base the calculation upon a fixed rate of return. This approach is used because the private equity-group recieves their payoff when the company they aquire is sold on to another buyer, and because their investors only profits when the fund is dispersed. The strategic buyer, on the other hand, must consider how the aquisition affect the entire group and the fact that their investors require constant effective returns. We argue that the private equity-group can use the flexible approach because they don´t intend to integrate the aquisition. Thus, the study indicates that a possible explanation to why private equity-groups can outbid strategic buyers is because of their freedom in fund management.</p>

Denna uppsats beskriver skillnader i förvärvskalkyler och hur olikheter i värdering därigenom uppkommer. Anledningen är att riskkapitalbolag verksamma inom private equity tycks vinna budstrider mot strategiska köpare, vilka har för avsikt att förvärva bolag för att skapa synergieffekter. Detta tycks ologiskt då riskkapitalbolagen snarare borde värdera förvärven lägre, till följd av att de inte kan inräkna synergieffekter. Studien utgår ifrån en jämförelse av ett riskkapitalbolag och en strategisk köpare, båda aktiva i Sverige. Vi undersöker deras värderingsmetodik och inställning till förvärvsfinansiering, samt påverkan av företagens verksamhetsinriktning. Riskkapitalbolaget har enligt våra resultat en flexibel kalkyl där de, i motsats till den strategiska köparen, värderar förvärvet enskilt samt vid värderingen koncentrerar sig på dess avkastning. Detta beror på att avkastningen uppnås när riskkapitalbolaget säljer vidare bolaget och att de som investerar i riskkapitalbolagets fonder praktiskt taget endast kan erhålla avkastning när en fond upplöses. Den strategiska köparen måste däremot ta hänsyn till fler faktorer, till följd av att förvärvet när det integreras i verksamheten påverkar koncernen. Dess investerare förväntar sig dessutom löpande effektiv avkastning. Riskkapitalbolagets flexibilitet beror huvudsakligen, enligt vår argumentation, på att de värderar förvärvet enskilt och inte avser integrera det i en koncern. Således pekar denna studie på att en möjlig förklaring till att riskkapitalbolag bjuder över strategiska köpare är att de ges större frihet av sina kapitalägare. / This thesis describes differences methods of calculating the value of an aquisition and how these lead to differences in valuation of the target. The background to the study is that private equity-groups have won bidding contests against strategic buyers, who can include synergies in the calculation. This seems illogical, as the private equity-group should value the aquisition lower due to lack of synergies. The main element of the study is a comparison of two swedish players; a private equity-fund and a strategic buyer. We focus the examination to the approaches to valuation, financing and to a certain extent, their operations. We have found that the private equity-fund, in contrast to the strategic buyer, has a more flexible calculation in which they isolate the aquisition and base the calculation upon a fixed rate of return. This approach is used because the private equity-group recieves their payoff when the company they aquire is sold on to another buyer, and because their investors only profits when the fund is dispersed. The strategic buyer, on the other hand, must consider how the aquisition affect the entire group and the fact that their investors require constant effective returns. We argue that the private equity-group can use the flexible approach because they don´t intend to integrate the aquisition. Thus, the study indicates that a possible explanation to why private equity-groups can outbid strategic buyers is because of their freedom in fund management.