Fastighetsrätten har förändrats genom tiderna och regleringen av den allmänna fastighetsrätten i jordabalken innebar ett omfattande utredningsarbete. Man kan säga att det historiska arvet för fastighetsrätten gör sig starkt gällande och för att förstå den aktuella allmänna fastighetsrätten bör man tillvarata de äldre reglerna samt förarbetena till dessa. Felreglerna inom fastighetsrätten i fjärde kapitlet i jordabalken är omfattande och dessutom kompletteras de av den omfattande rättspraxisen som framkommit genom tiderna. Köparens undersökningsplikt är reglerad i svensk lagstiftning och Högsta Domstolen har fastslagit att utgångspunkten vid felbedömning är köparens undersökningsplikt. Säljarens upplysningsplikt är inte reglerad i svensk lagstiftning. Det är en plikt som skapar diskussion bland juridiska författare.Framställningen påvisar de aktuella felreglerna samt vilka plikter köparen och säljaren har vid ett fastighetsköp om felsymptom framträder. Framställningen vävs avslutningsvis samman med omfattningen av köparens undersökningsplikt och säljarens upplysningsplikt och kompletteras sedan med rättspraxis på området. / Land law has changed through time and the regulations by the general land law in the Swedish Land Code meant an extensive investigation. The historical heritage of the land law is still very relevant, and to fully understand the current general land law one needs to consider the historical rules as well as the groundwork for these. The faults within land law in the Swedish Land Code is extensive, and it’s also supplemented by a vast amount of case law which have emerged through the ages. The buyer’s duty of examination is regulated in Swedish law, and it’s a duty that’s creating discussions among legal writers. This presentation highlights the current faults and what duties the buyer and the seller within a property deal has, if faults within the property appears. Finally, the presentation is woven together with the extent of the buyer’s duty to examine and the seller’s duty of disclosure and completed by the case law on the subject.

Demand controlled ventilation has in this study been investigated in a life cycle cost (LCC) - perspective for an existing office property. The goal was to examine whether a complementary of the existing constant air volume (CAV)-system to a demand controlled ventilation (DCV) -system is profitable. This project has been executed on behalf of Fastpartner AB. The studied property is an office building of floor area 6000                          in Stockholm, Sweden. Two different types of DCV systems were analyzed: C controlled ventilation and C with temperature controlled ventilation. The software IDA ICE was used in order to examine the energy consumption for district heating, district cooling and electricity for the air handling unit. The building has been modelled as accuracy as possible in order to represent the real building. In order to see the effect of various loading rate, simulations with three different occupancy levels for CAV and the DCV-systems was made. The occupancy levels represented organizations with high, low and medium occupancy. In the end nine simulations was made. The net present value method was used for each system in the LCC analyses. Costs for installation, purchase and maintenance have been taken into account. The results from the study showed that both of the DCV-systems gives a lower LCC than the existing CAV- system. The most profitable DCV-system is C with temperature- controlled ventilation, that presents a theoretical cost saving up to 250 000 kr. The variation of occupancy levels didn’t affect the outcome of LCC for C and temperature controlled ventilation, however C controlled ventilation showed a significant difference depending on low versus high occupancy level. Low occupancy level results in a higher cost saving. The fans for the air handling unit had the largest energy saving based on energy sector. Where a reduction up to 75 % can be achieved for C controlled ventilation at low occupancy level.

No description available.

<p>Värdering av fastigheter och analyser av avkastningsfastigheter har en nära koppling. Både ekonomisk och teknisk information om fastigheterna ger underlag för värdering. Eftersom olika människor och företag har olika preferenser har de även också olika krav på fastigheters skick, standard och framför allt avkastning. Då det även finns oberoende värderingsföretag kan dessa ge en opartisk värdering som kan anses gälla generellt för samtliga intressenter. Hur</p><p>denna värdering går till kan vara intressant att undersöka då den sker utan några kopplingar till intressenternas syften med fastigheten.</p><p>Då denna uppsats har en företagsekonomisk vinkling ligger fokus på just hur</p><p>industrifastigheter och kommersiella fastigheter värderas. Vilka faktorer som är viktiga och av betydelse för denna typ av fastigheters värde ämnas undersökas.</p>

<p>Under 1950 talet var det bostadsbrist i Sverige. Detta gjorde att en massiv produktion av bostäder började produceras mellan åren 1961-1974, de så kallade rekordåren. Under rekordåren beslutade den svenska riksdagen att ge subventioner till byggföretagen. År 1965 togs ett officiellt beslut att bygga en miljon bostäder under ett decennium. Planerna för detta kallas för miljonprogrammet. Hela byggsektorn revolutionerades och nya byggmaterial infördes. Byggnadsarbetarna var inte utbildade på det nya sättet att bygga och de nya materialen hade inte testats tillräckligt, stora fel i flerbostadshusen blev följden. Byggnaderna har nu nått en ålder då de måste genomgå en grundlig renovering.</p><p>Syftet med uppsatsen är att författarna vill förklara hur fastighetsbolag kan utnyttja renoveringar och ombyggnader för att öka avkastningen på fastigheter på lång sikt. Vidare ska författarna beskriva vilka olika renoverings- och ombyggnadsåtgärder som ökar avkastningen på ett längre perspektiv. Renoveringskostnad och ombyggnadskostnad i förhållande till livslängd och avkastning är det primära området i uppsatsen. Författarna vill utveckla förståelsen för olika val av ombyggnads och renoveringsåtgärder samt hur dessa påverkar kostnader och intäkter under byggnadens livscykel.</p><p>Det finns en mängd faktorer att ta i beaktande när ett allmännyttigt fastighetsbolag ska göra en upprustning på en byggnad. Den sociala faktorn är till exempel vad fastighetsbolaget ska göra med hyresgästerna vid en upprustning. Kostnaden för renoveringen i förhållande till avkastningen är en annan viktig faktor vid beslut om investering. Författarna har valt att ta två olika typer av upprustningar i beaktande under uppsatsen. Fullständig upprustning är när fastighetsföretaget gör en totalrenovering av byggnaden, vilket är kostsamt men ger även en högre hyresintäkt. Vid begränsad upprustning väljer fastighetsföretaget ut specifika delar av byggnaden att upprusta. Denna typ av upprustning är billigare men ger inte en lika hög hyresintäkt. Författarnas uppgift är att ge underlag för vilken upprustningsnivå som är bäst på lång sikt.</p>

No description available.

Under 1950 talet var det bostadsbrist i Sverige. Detta gjorde att en massiv produktion av bostäder började produceras mellan åren 1961-1974, de så kallade rekordåren. Under rekordåren beslutade den svenska riksdagen att ge subventioner till byggföretagen. År 1965 togs ett officiellt beslut att bygga en miljon bostäder under ett decennium. Planerna för detta kallas för miljonprogrammet. Hela byggsektorn revolutionerades och nya byggmaterial infördes. Byggnadsarbetarna var inte utbildade på det nya sättet att bygga och de nya materialen hade inte testats tillräckligt, stora fel i flerbostadshusen blev följden. Byggnaderna har nu nått en ålder då de måste genomgå en grundlig renovering. Syftet med uppsatsen är att författarna vill förklara hur fastighetsbolag kan utnyttja renoveringar och ombyggnader för att öka avkastningen på fastigheter på lång sikt. Vidare ska författarna beskriva vilka olika renoverings- och ombyggnadsåtgärder som ökar avkastningen på ett längre perspektiv. Renoveringskostnad och ombyggnadskostnad i förhållande till livslängd och avkastning är det primära området i uppsatsen. Författarna vill utveckla förståelsen för olika val av ombyggnads och renoveringsåtgärder samt hur dessa påverkar kostnader och intäkter under byggnadens livscykel. Det finns en mängd faktorer att ta i beaktande när ett allmännyttigt fastighetsbolag ska göra en upprustning på en byggnad. Den sociala faktorn är till exempel vad fastighetsbolaget ska göra med hyresgästerna vid en upprustning. Kostnaden för renoveringen i förhållande till avkastningen är en annan viktig faktor vid beslut om investering. Författarna har valt att ta två olika typer av upprustningar i beaktande under uppsatsen. Fullständig upprustning är när fastighetsföretaget gör en totalrenovering av byggnaden, vilket är kostsamt men ger även en högre hyresintäkt. Vid begränsad upprustning väljer fastighetsföretaget ut specifika delar av byggnaden att upprusta. Denna typ av upprustning är billigare men ger inte en lika hög hyresintäkt. Författarnas uppgift är att ge underlag för vilken upprustningsnivå som är bäst på lång sikt.

Sammanfattning Syftet med den här studien är att klarlägga de likheter och skillnader som finns mellan boendeformerna bostadsrätt, hyresrätt och ägarlägenhet. Tanken är att studien ska kunna tjäna som grund för att göra en bedömning av vilken av boendeformerna i flerfamiljshus som är lämpligast utifrån olika situationer.   Efter en historisk tillbakablick över regleringen på bostadsmarknaden granskas gällande rätt för de tre boendeformerna i varsitt kapitel. Först i varje kapitel tas den för respektive boendeform viktigaste lagstiftningen upp. När det gäller bostadsrätter återfinns den viktigaste lagstiftningen i bostadsrättslagen (1991:614) och i lag (1987:667) om ekonomiska föreningar. För hyresrätter återfinns de viktigaste reglerna i hyreslagen (12 kap Jordabalken, 1970:994). Den centrala lagstiftningen för ägarlägenheter finns främst i Jordabalken, men även i fastighetsbildningslagen (1970:988). Även lagstiftningen kring tredimensionella fastigheter granskas. Efter den allmänna genomgången i respektive kapitel följer ett avsnitt som går igenom möjligheterna som finns att ställa en bostad av respektive slag som säkerhet för ett lån. Både en bostadsrätt och en ägarlägenhet kan fungera som säkerhet för ett lån, medan en hyresrätt inte kan göra det. Reglerna i frågan skiljer sig markant mellan ägarlägenheter som räknas som fast egendom och bostadsrätter som räknas som lös egendom. Därefter följer ett avsnitt i respektive kapitel som går igenom förutsättningarna för att hyra ut sin bostad. När det gäller bostadsrätter och hyresrätter är reglerna likartade. Det går att hyra ut bostaden i andra hand under vissa omständigheter. I båda fallen krävs fastighetsägarens, det vill säga bostadsrättsföreningens respektive hyresvärdens, tillstånd. Om fastighetsägaren inte ger sitt tillstånd kan det i båda fallen sökas hos hyresnämnden. När det gäller ägarlägenheter krävs ingens tillstånd eftersom ägaren har ett direkt ägande av sin bostad. Det får också som följd att det inte handlar om en andrahandsuthyrning, utan om en förstahandsuthyrning. Ägaren till ägarlägenheten blir således hyresvärd till en hyresgäst som innehar en hyresrätt enligt reglerna i hyreslagen. Det finns inga regler som är avsedda att hindra en person att införskaffa flera ägarlägenheter med syftet att hyra ut dem. Mot slutet av uppsatsen analyseras och jämförs reglerna för de tre boendeformerna i ett eget kapitel som är disponerat på ett liknande sätt som de tidigare. Det betyder att först analyseras och jämförs reglerna om respektive boendeform i allmänhet följt av en analys och jämförelse mellan möjligheterna att ställa en bostad av respektive boendeform som säkerhet för ett lån. Sist analyseras och jämförs möjligheterna att hyra ut en bostad av respektive boendeform. Sist i uppsatsen summeras de skillnader och likheter mellan bostadsrätter, hyresrätter och ägarlägenheter som framkommit under studiens gång. Dessutom konstateras vilken boendeform som är mest fördelaktig som boende, som säkerhet för lån och i samband med andrahandsuthyrning utifrån olika perspektiv.

No description available.

Från och med 1 januari år 2009 sker en förändring av redovisningsstandarden som innebär att man vid redovisning av nybyggnation av förvaltningsfastigheter fram till färdigställande får välja om man vill redovisa till anskaffningsvärde eller till verkligt värde. Syftet med denna uppsats är attundersöka vilka för- och nackdelar som finns med att värdera nybyggnation avförvaltningsfastigheter till verkligt värde respektive anskaffningsvärde i en stundande lågkonjunktur samt om dessa även gäller för färdigställda förvaltningsfastigheter. Undersökningen i denna uppsats kan vara av värde för fastighetsbolag för att ge en uppfattning om problem och svårigheter som kan komma att uppstå vid val av värderingsmetod. En särskilt stor svårighet medatt värdera nybyggnation visade sig vara bristen på en aktiv marknad. När fastighetsbolag väljer hur de ska värdera sina byggprojekt måste de ta i beaktning hur resultatet kan komma att påverkas av osäkerheterna i värderingsmetoderna för verkligt värde och om relevansen man kan få med verkligt värde uppväger verifierbarheten man får med anskaffningsvärde.