Syftet med examensarbetet är att presentera uppfattningar om stöd hos sångelever på gymnasiets estiska program. En fenomenografisk forskningsansats har tillämpats eftersom denna riktar sig till att söka reda på andra människors uppfattningar av fenomen i omvärlden. Undersökningen har genomförts genom intervju baserad på Stimulated recall och observation av sånglektioner. Stimulated recall har använts för att påminna informanten av ögonblicken under sånglektionerna för att kunna reflektera över stödarbetet och stöd. Observationerna har bidragit med att presentera uppfattningar i handling som inte hade framkommit genom endast intervju. Sju sångelever och fyra sånglärare från gymnasiets estetiska program har deltagit i studien. Resultatet av studien presenteras i Språkliga Uppfattningar och Uppfattningar i handling. ”Språkliga uppfattningar” innebär vad eleverna sagt och ”Uppfattningar i handling” beskriver uppfattningar som framkommit ur observation. Tjugoen uppfattningar har framträtt av studien. Uppfattningarna innehåller variationer av liknande uppfattningar som presenteras under en kategori. Alla dessa uppfattningar är bitar av det stora pussel fenomenet stöd syns vara i ett andra ordningens perspektiv enligt fenomenografin.

Syftet med denna studie är att uppmärksamma kring hur elever på gymnasienivå uppfattar och förhåller sig till läxor. Studien har genomförts med en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer med sju elever, både män och kvinnor, som studerar årskurs ett på en gymnasieskola i mellersta Sverige. Dagens läxforskning, såväl nationellt som internationellt, är till en majoritet inriktad på läxors verkan på studieresultat och lärande. Pickering och Marzano (2007) redogör för att de studier samt rapporter som finns tillgängliga visar motsägelsefulla resultat. Därtill framlägger Warton (2001), vars arbeten om läxforskning är bland de mest förekommande inom ämnet, att dagens forskning saknar studier kring hur elever uppfattar lärares och vuxnas ställningstaganden till läxor, meningen av läxor genomförda av elever samt eventuella utvecklingsskillnader i förståelsen och om dessa påverkas av de olika kontextuella skillnaderna i skolsystemen och typer av läxuppgifter. Resultaten i denna studievisar att elevers upplevelser av läxor är associerade obehagskänslor, tidskrav samt en blandning av upplevelsen att läxor är onödiga men passande ibland. Fortsättningsvis visar även resultaten att elever anser att läxor skall ha en noggrann genomgång tillika uppföljning, vara anpassade och intressanta för att de skall upplevas som bra. Slutligen framkommer att elever använder sig av föräldrar, kompisar samt internet, men med olika syften, då de angriper läxor. De slutsatser som går att dra är att läxor spelar en tvetydig roll hos eleverna. Från informanternas utsagor framkommer såväl gehör som kritik för dessa uppgifter. Emellertid finns förklaringar för kritiken och den är inte enbart av att eleverna är aviga till läxa per se, utan att de istället har negativa erfarenheter från att arbeta med läxor. För att uppnå bra erfarenheter erfordras kommunikation tillika interaktion mellan pedagogen och eleverna. Genom att ta del av elevernas föreställningsvärldar, förkunskaper tillika personliga situationer, kan arbetsformer som gynnar samtliga deltagares lärande skapas.

Syftet med denna studie är att utifrån en fenomenografisk ansats undersöka hur barn uppfattar fenomenet högläsning i förskolans verksamhet. Följande frågeställning ligger till grund för studien:  Vilka uppfattningar ger barnen uttryck för gällande högläsning? Studien utgår från fenomenografi som metod och studerar därför barnens varierande uppfattningar. För att fånga dessa har val av metod fallit på enskilda intervjuer. Resultatet visar att högläsningen ofta sker på rutin, men att större delen av barnen ändå uppfattar aktiviteten som en möjlighet för lärande. Samtal om bokinnehåll och egna erfarenheter får enligt barnens uppfattningar komma till uttryck, men ofta inte förrän boken är färdigläst. De tankar och reflektioner som uppkommer under högläsningens gång får vänta tills pedagogen anser att det finns utrymme för samtal. Barnen uppfattar även högläsningen som pedagogstyrd. Slutsatsen som kan dras är att barnen uppfattar det som att högläsningen sker på rutin, ofta efter maten och att den används i lärande syfte där de har lite inflytande i hur och när högläsningen utformas. / <p>Högläsning i förskolan</p>

Syftet med studien är att ökad kunskapen om vilka arbetsuppgifter några fritidslärare uppfattar att de har under skoltid. I studien har fem intervjuer genomförts med utbildade fritidslärare där de berättar om vilka arbetsuppgifter de har under skolverksamheten samt även hur de förhåller sig till detta efter fritidshemsverksamhetens integrering med skolverksamheten. I analysarbetet kommer det fram om vad intervjupersonerna har för uppfattningar kring uppdraget, vissa av de tycker att de utnyttjas som vikarierar, medans andra anser att det är bra för eleverna när fritidslärarna kommer in i skolverksamheten då fritidslärarna arbetar mer på ett pedagogiskt sätt jämfört med ämneslärarna. Sammanfattningsvis så finns det kvalitativt skilda uppfattningar om vad en fritidslärare gör och vilka olika arbetsuppgifter de har. Övergripande så visar det att de fritidslärare som har en heltidstjänst behöver arbeta inom skolverksamheten och där vara ett stort komplement eller avlastare. Genom att finnas inom skolans verksamhet och ha ständig kontakt med eleverna så uppfattar fritidslärarna att de får en bättre kontakt och relation till eleverna då de senare träffas under fritidsverksamheten också. Dessa relationer uppfattar fritidslärarna har en positiv inverkan på samspelet i skolan med eleverna för att skapa en så bra och trygg miljö som möjligt. I slutändan uppfattas det som att fritidsläraryrket är det komplement och klister som skolan behöver för att vara en funktionell verksamhet då klasslärarna måste avlastas och andra tomrum måste fyllas ut för att ge alla elever de bästa förutsättningarna på en bra skolgång med mycket kunskapsinlärning och trygghet.

Bakgrund: Postoperativ smärta är en oundviklig följd av ett kirurgiskt ingrepp och samtidigt orsaken till lidande hos patienter. Anestesisjuksköterskan ansvarar för den perioperativa omvårdnaden kring patienten där smärtlindring och förebyggande av postoperativ smärta har en central roll. Författarna till denna studie har observerat en variation i tillämpningen av de perioperativa omvårdnadsåtgärderna som lindrar den postoperativa smärtan hos patienten.   Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans uppfattningar om perioperativa omvårdnadsåtgärder för att förebygga smärta efter ett kirurgiskt ingrepp. Metod: I studien användes fenomenografisk metod. Individuella intervjuer med anestesisjuksköterskor genomfördes och analyserades med induktiv ansats. Resultat: Genom analys av datamaterialet från enskilda intervjuer kartlagges det fyra beskrivningskategorier om anestesisjuksköterskornas uppfattningar gällande omvårdnadsåtgärder som lindrar den postoperativa smärtan. Beskrivningskategorierna som bildades var att ge tydlig information och upprätthålla en bra kommunikation, att lindra oro och stress, omvårdnadsåtgärder som bidrar till fysiskt välbefinnande och planera och genomföra medicinering i rätt tid. Det har framkommit att ge tydlig information och upprätthålla en bra kommunikation har en övergripande position gentemot övriga kategorier och präglar den perioperativa omvårdnaden som syftar på att lindra den postoperativa smärtan hos patienten. Slutsats: Postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem till följd av ett kirurgiskt ingrepp. För att förebygga problemet och minska lidande bör anestesisjuksköterskan tillämpa både farmakologiska och icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder. Individanpassning av smärtlindrande omvårdnadsåtgärder under det perioperativa förloppet är av stor vikt.

Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka skillnader och likheter som uppkommer i gitarrelevers reflektioner kring metoder och svårigheter i arbetet med att läsa noter. Jag har därför valt att studera ett antal gitarrelever som får instrumentalundervisning på gymnasieskolans estetiska program. Deras metoder problematiseras samtidigt som jag försöker få en bild av hur eleverna förstår och använder sig av notläsning. I studien används en kvalitativ metod i form av intervjuer kombinerat med ett experiment kopplat till notläsning. För att kunna beskriva och analysera gitarrelevernas metoder, svårigheter och uppfattningar om notläsning har jag använt fenomenografi som teoretiskt perspektiv. Studien redovisar intervjuer med fem informanter. Resultatet visar att elever som relaterar notbilden till en skala med en tydlig position på gitarrhalsen har ett bättre flöde i notläsningen i motsats till elever som behandlar tonerna individuellt. Notläsningen blev dessutom riktigt bra och effektiv när detta kombinerades med tydliga analytiska metoder. Det gick också bra för de elever som hade fått tydliga tips och strategier med sig från lärare. I resultatet framgår det också att samtliga elever uppfattar noter som någon form av kommunikation eller språk.

Syftet med denna uppsats är att undersöka på vilket sätt förskollärare och förskollärarstudenter upplever konflikthantering. I uppsatsen har vi intervjuat två förskollärare och två förskollärarstudenter. Studien görs utifrån en fenomenografisk ansats med kvalitativ intervju som metod, som lämpar sig väl när man vill undersöka hur människor upplever sin omvärld eller ett givet fenomen. Intervjuerna har spelats in, transkriberats och analyserats utifrån den fenomenografiska ansatsen tillsammans med utvald litteratur inom teman; konflikter, konflikthantering, kommunikation, samspel och ledarskap. I undersökningen har vi kommit fram till att förskollärarnas och förskollärarstudenternas uppfattningar både skiljer sig och liknar varandra i sina uppfattningar. Resultatet av studien visar på att båda grupper uppfattar likartat att konflikter är när man inte är överens samt att leksaker och viljor oftast är orsakerna till konflikter bland barn på förskolan. Det andra som resultatet visar på att båda grupper har liknande uppfattning att de behöver mer utbildning inom konflikthantering. Samtidigt som uppfattningen inom konflikthantering skiljer sig mellan grupperna där förskollärarstudenterna upplever att de inte fått tillräckligt med kunskap i ämnet i lärarutbildningen medan förskollärarna upplever att de fått kunskap inom ämnet i sin lärarutbildning. Slutsatsen av resultatet är att lärarstudenternas uppfattning bekräftar den uppfattningen som finns i den offentliga debatten kring frånvaro av utbildning inom konflikthantering inom lärarutbildningen.

Bakgrund: Barn som lever med anhörig som lider av psykisk eller fysisk sjukdom eller annan funktionsnedsättning är en utsatt grupp som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Genom identifiering av barn som lever i dessa familjer kan stödinsatser sättas in. Distriktssköterskor i primärvården arbetar hälsofrämjande genom telefonrådgivning och egen mottagning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskor uppfattningar av att identifiera och stödja barn som anhöriga och unga omsorgsgivare. Metod: Datamaterialet analyserades med fenomenografisk metod utifrån kvalitativa intervjuer med induktiv ansats. Resultat: Resultatet visar att distriktssköterskor vill arbeta för att identifiera och stödja barn som anhöriga och unga omsorgsgivare genom tydligare riktlinjer på arbetsplatsen, samverkan med andra instanser som resulterar i stöd till barnet och familjen. Konklusion: Distriktssköterskorna upplever att det är en grupp som förbises, de beskriver att de behöver ökad kunskap och verktyg för att kunna arbeta mer effektivt. Distriktssköterskorna som deltar i studien upplever att deras medveten om barn som anhöriga och unga omsorgsgivare har ökat.

Syftet med studien var att belysa sjukvårdspersonals uppfattningar om anhöriga barns behov av lekterapi på sjukhus, för att få en förståelse för hur det kan utveckla lekterapin som verksamhet. Metoden var kvalitativ ansats med fenomenografisk inriktning och studien genomfördes via intervjuer med sex personer som hade fem olika yrkesroller inom sjukvården. Resultaten framhöll en hel del variationer, dock uppfattade sjukvårdspersonalen att anhöriga barn har behov av lekterapi och att känna delaktighet och kontroll i traumatiska situationer. Studiens beskrivningskategorier visade på fem olika variationer som alla relaterar till fenomenet anhöriga barns behov av lekterapi. Diskussionen framhåller ur sociokulturellt perspektiv att lärandet i lekterapin skedde på individuell nivå eller i gemenskap. Vissa uppfattade inte att lärandet skiljde sig åt om barnet var anhörigt eller sjukt. Dessutom framkom uppfattningen att det skulle behövas en bra kommunikation mellan avdelningar och lekterapin för förbättrad tillgänglighet. Det framkom även att sjukvårdspersonalenansåg att lekterapin med hjälp av anhöriga barns kunskap skulle kunna utvecklas som verksamhet. Genom att uppmärksamma barns lek och samtal i en sociokulturell kontext, skulle man kunna påverka och bidra till att fler får tillgång till lekterapin. / <p>Godkännande datum: 2017-06-05</p>

Syftet med studien är att ge en fördjupad bild av lärares uppfattningar; om hur det är att arbeta medgenrepedagogik, det kollegiala samarbetets betydelse för metoden, samt om genrepedagogik gynnar allaelevers möjligheter till lärande i det heterogena klassrummet. Genrepedagogik vilar på tre ben, det förstaoch andra benet utgör genrepedagogikens teoretiska utgångspunkter; Vygotskijs teori om lärande ochHallidays teori om språk, som även är teoretiska utgångspunkter i den här studien. Det tredje benet utgörgenrepedagogikens pedagogiska modell som kallas cirkelmodellen. Studien har även en vetenskapligteoretisk utgångspunkt i fenomenografin där fokus ligger på hur ”något uppfattas vara” och inte ”hurnågot är” som kommer i uttryck i hur studiens syfte, frågeställningar samt frågorna i enkät/intervjuerna ärformulerade med fokus på lärarnas uppfattningar. Den fenomenografiska ansatsen kommer även i uttrycki hur de empiriska data, 3 semistrukturerade intervjuer och 44 enkätsvar, analyserades och redovisades iresultatdelen. Resultatet visade att lärares varierade uppfattningar kunde sammanställas i trebeskrivningskategorier, tydligt, stöttande och gemensamt. Resultatet av de fasta svarsalternativen ienkätundersökningen visade att lärarna ansåg att genrepedagogik gynnar alla elever i det heterogenaklassrummet, men främst andraspråkselever och lågpresterande elever. Lärare i enkätundersökningenansåg att genrepedagogik är minst gynnsamt för elever med diagnoser t.ex. adhd/autism vilket skiljde sigfrån lärarnas uppfattningar i beskrivningskategorierna. I arbetet med genrepedagogik ansåg lärare attavgörande faktorer för att stötta elevernas möjligheter till lärande var; lärarens kompetens, samspelmellan lärare, elever och kollegor samt möjligheterna till tid (tid för fortbildning och tid för kollegialtsamarbete).