Utomhuspedagogik är ett arbetssätt som visat sig ha stora fördelar på flera olika plan som kognitivt, socialt och bidra till elevers utveckling mot kompetenta och ansvarskännande samhällsmedborgare. Men i takt med att elevernas levnadsår blir fler så blir deras pedagogiskt styrda utevistelser färre. På gymnasiet så kan de vara nere på noll. I Sverige saknas det vetenskapligt granskad forskning på gymnasiet om vad detta kan bero på. Denna studies syfte är att identifiera vilka hinder och möjligheter som lärare upplever med att bedriva utomhuspedagogik på gymnasiet. Samt att utröna vilka som är deras framgångsmetoder för att få till stånd sådan undervisning. En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie har gjorts på sju stycken gymnasielärare i södra Sverige med till synes olika förutsättningar för att kunna bedriva utomhuspedagogik. Kunskaps- och metodologiteorin fenomenografi har använts för att undersöka lärarnas upplevelser av möjligheterna och svårigheterna som utomhuspedagogiken för med sig samt vilka resurser som behövs för att få till stånd arbetssättet. Resultatet av studien konfirmerade flera tidigare belagda positiva möjligheter med att lära in utomhus. Svårigheterna var att hitta tid, sin egen tid, andras tid, tid i schemat. Flera svårigheter med den bakomliggande resursen pengar. Där fanns även sätt att komma runt detta genom att arbeta i ämnesövergripande i små arbetslag med flexibla schemapositioner med möjlighet till halvklasser på schemat.

I återkommande skolenkäter (Skolenkäten,2020) framkommer att många elever saknar studiero i klassrummet. Studien syftar därför till att undersöka elevernas uppfattningar kring studiero. För att undersöka detta har en fenomenografisk ansats (Marton & Booth, 2000) tillämpats. Tio elever från två klasser i årskurs fem har intervjuats. Elevernas uttalanden ligger till grund för två beskrivningskategorier i studiens utfallsrum. Resultatet tolkades och analyserades utifrån en fenomenografisk analysmetod (Marton & Booth, 2000). I resultatet framgick det att eleverna anser att lärare behöver ha goda ledar- och didaktiska kompetenser för att skapa studiero. Eleverna upplevde en stress när de inte hann med och förstod sina lektionsuppgifter och resultatet visar att elever upplever att de inte får den hjälp som de behöver vilket påverkar studieron i klassrummet.

Denna studie syftar till att undersöka lärarstudenter och elevers uppfattningar om användandet av serier i undervisningen genom att behandla frågeställningarna: ”Hur kan intresset för serier göra skillnad för lärarstudenternas/elevernas kunskap om serier?”, ”Hur uppfattar lärarstudenter/elever att serier kan användas didaktiskt?” samt Vilka möjligheter/svårigheter uppfattar lärarstudenter/elever med att använda serier i undervisningen?”. Dessa frågeställningar behandlades med fenomenografisk teori och metod. Bekvämlighetsurval ledde till att de som intervjuades var lärarstudenter i åldrarna 24–55 år samt elever i åldrarna 6–14 år. Lärarstudenterna och eleverna gav information kring deras intresse och kunskap om serier. Lärarstudenterna ansåg att serier var ett sätt att underlätta läsningen samt att serier kunde inkluderas i flera ämnen. Lärarstudenterna påtalade komplexiteten hos serier och hur serier kunde försvåra undervisningen. Enligt lärarstudenterna var möjligheterna hos serier hur de kan användas didaktiskt. Eleverna diskuterade hur serier kunde vara svåra eller göra undervisningen roligare. Eleverna diskuterade även hur de arbetat med serier och en önskan om att arbeta mer med serier. Eleverna tyckte också att läraren har en central roll i huruvida serier används eller inte.

Syftet med denna undersökning är att söka variationer i förskollärares uppfattningar om vilka förutsättningar som finns i förskolans olika miljöer för att främja barns fysiska aktivitet och rörelseglädje samt om sitt uppdrag i relation till förskolans läroplan. Forskningsfrågorna vi utgår från är: Hur uppfattar förskollärare att de kan skapa möjligheter för barnen till fysisk aktivitet och rörelse utifrån förskolans miljö och material? och Hur uppfattar förskollärare det pedagogiska uppdraget att möjliggöra för barn att uppleva rörelseglädje, vara fysiskt aktiva och utvecklas motoriskt? För att nå förskollärares uppfattningar utgår vi från en fenomenografisk forskningsansats där vi genomfört intervjuer med förskollärare från förskolor med olika förutsättningar i miljön. Resultatet visar på en variation i hur uppdraget tolkas samt hur undervisningen utifrån miljöer och ytor genomförs. Det framkommer ett kompensatoriskt förhållningssätt där förskollärarean passar undervisningen utifrån de förutsättningar som finns genom att organisera situationer där barnen får möta olika sätt för rörelse och fysisk aktivitet. På så sätt är det inte miljön i sig som blir en avgörande faktor för barns möjlighet till rörelse, utan förskollärarnas medvetna och kompensatoriska förhållningssätt till miljö och material som blir avgörande för huruvida miljön begränsar eller möjliggör för fysisk aktivitet och rörelse.

Studiens syfte är att genom en fenomenografisk kvalitativ studie undersöka de variationer av uppfattningar lärare har om sex- och samlevnadsundervisningen för årskurs 1-3. Studiens resultat grundar sig i en fenomenografisk analys av åtta semistrukturerade intervjuer med lärare i årskurs 1-3. Resultatet av denna studie visar att lärare generellt har en positiv uppfattning om sex- och samlevnadsundervisningen i de lägre åldrarna men att de trots det uppfattar vissa svårigheter som grundar sig i bristande kompetens för området som i sin tur skapar en osäkerhet. Många lärare uppfattar även att ungas användande av internet och sociala medier påverkar sex- och samlevnadsundervisningen negativt genom att eleverna stöter på information som lärarna anser är olämplig. Resultatet visar även att lärare uppfattar att de i sex och samlevnadsundervisningen har biologin i fokus och där relationer, normer och samtycke inte synliggörs. Slutsatsen är att lärare behöver mer kunskap inom samtliga delar av sex- och samlevnadsundervisningen och att det är av vikt att arbeta förebyggande för att ge elever de redskap som krävs för att hantera den information de möter i och utanför skolan. / <p>NO</p>

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare erfar deltagandet i leken i förskolan. Forskningsfrågorna som studien utgår från är: Hur erfar förskollärare deltagandet i leken? och Hur erfar förskollärare svårigheter och möjligheter med deltagandet i leken?  Bearbetningen av insamlad data är inspirerad av ett fenomenografiskt perspektiv, där förskollärarna ges möjlighet att berätta fritt om erfarandet kring deltagandet i leken. Intervjuerna är därför av kvalitativ karaktär. Det framkommer i resultatet att förskollärare ser på sin roll kring leken på olika sätt, som observatör, tillförare och medlekare. Några förskollärare belyser svårigheter med deltagandet, till exempel tidsbrist. I analysen visas de kvalitativa skillnaderna mellan förskollärarnas erfarande av deltagandet i leken. I den hierarkiska triangel som presenteras i resultatet och analysen visas de kvalitativa skilda kategorierna, där den mest komplexa kategorin innefattar pedagogers erfarande om rollen som medlekare och i den mest basala kategorin visas pedagogers erfarande om att det finns svårigheter med deltagandet i leken.  Generellt kan det urskiljas av resultatet att förskollärarna är väl medvetna om nyare forskning som säger att deltagandet i leken på barns villkor är av stor betydelse. Dock påverkas deltagandet av många faktorer i det pedagogiska arbetet.

Syftet med vår studie är att öka kunskapen om vad förskollärare har för föreställningar om hur de förhåller sig till barnens lek utomhus. Detta i syfte för att få en ökad förståelse för deras roll i leken och under utevistelsen på förskolan.  Resultaten visar att det förekommer övervakning till stor del under utevistelsen i förskolan. Förskollärare uttrycker att de gärna skulle vilja leka mer med barnen men att stora barngrupper och brist på personal gör att de flesta känner att de istället behöver ta en pedagogroll som överblickar gården. Detta gör att den fria leken utan pedagogers inblandning får mest tid utomhus. Förskollärare uttrycker också hur samarbetet mellan kollegor är viktigt i den bemärkelsen att flera nämner hur deras kollegor anser att tiden utomhus kan ge utrymme för andra saker än att leka med barnen. Enkäter skickades ut till förskollärare som har fått svara på frågor kring delaktighet i barnens lek och utifrån en fenomenografisk metodansats har resultatet kategoriserats utifrån svaren från respondenterna. I tidigare forskning går det att se hur personal på förskolan mest övervakar barnens lek, vilket kan ses i vår studie. Tidigare forskning visar på hur deltagande i barnens lek kan bidra till målorienterad undervisning och vår studie visar på hur en del förskollärare anammat detta, men en majoritet av respondenterna nämner att de inte hinner delta i barnens lek.

Person -centered care is a commonly known concept, despite that the understanding of the phenomenon differs. Nurses seems to talk past each other when the subject of person-centered care is discussed. A common language and understanding for each other’s understanding of what person-centered care in ordinary living includes, seems to be missing.Purpose: The purpose is to give a description of the nurse´s understanding about person-centered care in ordinary living within community healthcare.Method: Phenomenography has been used in this Master Thesis as a method. Phenomenography is an empirical qualitative inductive method. Interviews have been conducted with nurses working within the community health-care systems. Semi-structured open interview questions are designed and used. The analysis of data was carried out according to Sjöström and Dahlgren (2002) and Åkerlind (2012) descriptions. Results: The results are reported in a sample space which consist of four description categories:  see the whole person, support the person to an active roll in their own care,  to use each others skills in the care team and create personal and close relations. These descriptive categories depict the nurse´s perception of person -centered care in ordinary living.Keywords: care, phenomenography, homecare, the person in center

Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper om hundförares uppfattningar av fenomenet hund i skolan och hur hundförare upplever att hundar bidrar till skolans lärandemiljö. För att kunna besvara syftet har vi utgått från följande forskningsfrågor: Hur används hunden i undervisningen för att hjälpa eleverna uppnå kunskapskraven, hur används hunden för att underlätta sociala interaktioner och hur inkorporeras hunden i skolan. Vi har använt fenomenografi som teoretisk utgångspunkt i vår studie, och utgått från det i analysen av vårt insamlade empiriska material för att utreda syftet utifrån frågeställningarna. I intervjuerna diskuterade hundförare hur de uppfattar att de använder hunden i undervisningen. Hundförarna lyfte också hur de upplever att hunden bidrar till att underlätta olika sociala interaktioner. Slutligen presenteras deras funderingar om hur aspekter såsom allergi och hundrädsla hanteras.  Studiens resultat visar att hundförare uppfattar att de använder sig av hunden i undervisningen för att hjälpa eleverna uppnå kunskapskraven, detta görs med olika tillvägagångssätt men slutresultatet är enligt hundförarnas uppfattning att eleverna får med hjälp av hunden bättre förutsättningar för att kunna uppnå kunskapskraven. Hundförarna uppfattar, baserat på vad som diskuterades under intervjuerna, att hunden underlättar sociala interaktioner på skolan. Resultatet visade även att hundförarna inte var eniga rörande aspekter såsom allergier, hundrädsla eller utvärdering. Däremot uppfattade samtliga hundförare att den respons de fått varit övervägande positiv.

Programmering introducerades höstterminen 2018 i grundskolans kursplan för matematik. Flertalet rapporter lyfter problematiken med att lärare känner ett kompetensutvecklingsbehov för ämnet samt att på majoriteten av skolorna så är inte programmering implementerat i rätt omfattning. Syftet med denna undersökning är att undersöka lärares uppfattningar om programmering i matematikämnet. Undersökningen är gjord med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har använts för datainsamlingen. Intervjuerna genomfördes med fyra behöriga lärare i matematik som undervisar på högstadiet. Studien har en fenomenografisk inriktning där fokus har varit på begreppen uppfattningar och kontextualitet. Analys av resultatet har genomförts med hjälp av tematisk analys utifrån studiens frågeställningar.Resultatet av studien visar att samtliga lärare uttrycker osäkerhet i att undervisa i programmering. Genomgående ligger osäkerheten i lärarnas egna bristande ämneskunskaper. Lärarna upplever att de behöver mer fortbildning kring programmering och hur det kan kopplas till undervisningen av andra matematiska områden. Flera av lärarna önskar också tydliga lektionspaket och mer exempel på hur undervisningen kan genomföras. Elevers datalogiska tänkande är något som samtliga lärare uttrycker är något som kan förbättras genom programmeringsundervisningen. Det datalogiska tänkandet har eleverna sedan nytta av i problemlösningsuppgifter inom andra matematiska områden. Lärarna är också av uppfattningen att elevers uthållighet för problemlösning kan stärkas med hjälp av programmering.Tidsbrist i både undervisning och planering är något som samtliga lärare uttrycker är ett hinder med att programmering har tillkommit i matematikämnet. Svårigheter med bedömning och bedömningsuppgifter är också ett stort hinder. Trots dessa hinder uttrycker lärarna en positiv inställning till att programmering kommit in i matematikämnet.