Syftet med studien är att studera vilken typ av interaktion som möjliggörs i ettkooperativt lärande i arbete med fermiproblem. Utgångspunkten för studien ärJohnson och Johnsons (1989) teori om kooperativt lärande, där fokus ligger påden främjande interaktionen. Empirin samlades in genom observationer medobservationsscheman och tillhörande ljudinspelningar. Det genomfördes tvåobservationer i årskurs fem, där eleverna fick lösa ett fermiproblem i mindregrupper. Därefter gjordes en kvalitativ analys av den insamlade datan. Resultatetpekar på att flera aspekter av den främjande interaktionen möjliggjordes i arbetemed fermiproblemet. Resultatet indikerade även att fermiproblemetskaraktärsdrag, val av strategi och uppskattningar, möjliggjorde främst tre avaspekterna. Utifrån resultatet dras slutsatsen att arbetet med fermiproblem i ettkooperativt lärande kan gynna interaktionen i klassrummet.

Denna kvalitativa forskningsrapport fokuserar på elever med fallenhet för matematik och vad de anser om olika typer av matematiska uppgifter, vilka representationsformer de använder när de löser matematiska uppgifter, samt vad de tycker om interaktion med andra elever. Litteraturbakgrunden är delvis baserad på vad som framkom i Självständigt 1 angående elever med fallenhet för matematik och problemlösningsuppgifters möjliga påverkan på dessa, men innehåller även beskrivning av olika sorters matematikuppgifter och en beskrivning av begreppet motivation. För att svara på studiens tre frågeställningar valdes fyra elever med fallenhet för matematik ut som studieobjekt. Till den första frågeställningen används ett begreppsligt ramverk innehållande matematiska representationsformer och för att svara på de två resterande frågeställningarna i studien valdes ett fenomenologiskt perspektiv med inspiration från IPA-metoden och Giorgis analysmetod. Resultatet i studien visar att elever med fallenhet mestadels använder sig av symboler som representationsform och att de blir motiverade av problemlösningsuppgifter. Utifrån val av arbetssätt spelar den sociala aspekten en stor roll, vilket ledde till att det inte gick att genrealisera ett prefererat arbetssätt. Dock framkom det att eleverna föredrog en homogen sammarbetspartner i den bemärkelse att de skulle befinna sig på en liknande matematisk kunskapsnivå.